Datum: 2010-02-26

Nu är Tors torn på tapeten igen. Återigen kan vi se hur konservativa och reaktionära krafter skräms av alla tankar och förslag på förnyelse av staden. En stad som har växt och utvecklatskontinuerligt i närmare 800 års tid. Är denna rädsla för framtiden problemet? Nej. Problemet med den här debattartikeln är inte heller att den utstrålar ett reaktionärt förakt för de människor som lever i staden. Problemet är att den försöker vilseleda läsaren.

I vanlig ordning är det fråga om en artikel som är skriven av människor som knappast är särskilt representativa för stockholmarna som helhet. Snarare handlar det om den vanliga eliten av proffstyckare som anser att alla ska se staden utifrån deras perspektiv. I vanlig ordning har stadsbyggnadsdebatten reducerats till att handla om rena banaliteter, partsinlagor och subjektivt tyckande.

Och som jag tidigare skrev försöker den vilseleda läsaren.

Varför påstår jag då det? Jo, några av de "argument" som förs fram mot Tors Torn är dessa:

• De kommer att vända "cirka femtio meter långa bredsidor" åt de befintliga kvarteren intill.
• De kommer "ödesdigert" att förändra stadsbilden.
• Den höga exploateringen kommer inte att skapa det urbana stadsliv som är målet, bara mörker och skuggor.

Vi kan väl titta lite på dessa påståenden. Till att börja med finns det ingen grund för påståendet att byggnaderna kommer att vända "femtio meter långa bredsidor" mot den befintliga bebyggelsen, eftersom det inte finns något förslag på hur de faktiskt ska se ut. Någonting som artikelförfattarna med största sannolikhet är medvetna om.

Ändå påstår de att så är fallet. Varför?

Angående den "ödesdigra" förändringen av stadsbilden är det inte ett argument överhuvudtaget. Det är fråga om rent subjektivt tyckande där artikelförfattarna utgår från sina egna preferenser. Kanske vore det läge för dem att tänka om och reflektera lite över att de faktiskt ska arbeta för människorna som bor i staden, och inte diktera vad vi ska tycka om? Var det inte precis samma visa när Stadshuset skulle byggas en gång i tiden? Stadsbilden hit, vyer dit, osv?

Det sista argumentet känns som det mest märkliga. Enligt dessa personer, som är auktoriteter på området kommer alltså en hög exploateringsgrad inte att bidra till ett urbant och levande stadsliv? Exakt hur får de ihop den ekvationen? Är det inte just en hög koncentration av boende och arbetande i samma område som är en förutsättning för levande stad?

Jag skulle verkligen vilja se personerna bakom den här artikeln redovisa exakt vad de baserar sina ställningstaganden på. Eftersom de inte hänvisar till några källor i sin artikel är det troligtvis så enkelt att de inte har några belägg för sina påståenden. Det är helt OK, men om de bara ska tycka till i egenskap av stockholmare och privatpersoner ser jag helst att de låter bli att hänvisa till sina titlar.

Frågan om stadens utveckling och gestaltning tillhör alla människor. Ha det i åtanke när du läser debattartiklar som denna.

Uppdatering: Pajasbloggen skriver i vanlig ordning om detta, och utgår som vanligt från sitt reaktionära nostalgiperspektiv där det är fel att bygga, "bara därför att". Däremot har han för ovanlighets skull inte länkat något ovidkommande inlägg i någon  av sina sextionitton aliasbloggar till artikeln i SvD. Men det är väl bara en tidsfråga...