Datum: 2010-02-24

Lennart Jangälv, före detta VD för SL, skriver idag en debattartikel i SvD där han förespråkar en utbyggnad av tunnelbanan. Jag kan bara hålla med. Samtidigt ifrågasätter han satsningen på spårväg City som han ställer mot en utbyggnad av t-banan. Där tycker jag att han skjuter bredvid målet.

Jag kan bara ge Jangälv rätt i frågan om tunnelbanan. Satsa på en utbyggnad, och gör det nu!

Tyvärr gör Jangälv det vanliga misstaget att framställa tunnelbana och spårväg som konkurrenter till varandra. "Varför ska vi satsa på spårväg när vi behöver tunnelbana" är andemeningen i artikeln. Men är det verkligen transportmedel som går att jämföra? Är det inte snarare så att stadsspårvägar främst är ett komplement till tunnelbanan, och i själva verket konkurrerar med privatbilism och busstrafik?

Varför ska vi bota sjuka människor när de svälter?

Svaret på den frågan är att det inte handlar om antingen eller. Sjuka människor som svälter hjälper man genom att dels bota dem, och dels genom att förse dem med mat.  OK, det är en ganska dålig liknelse, men är det inte så enkelt att både tunnelbana och spårväg faktiskt behövs i Stockholm?

Vi får inte glömma att det ju trots allt handlar om olika trafikslag som riktar sig mot olika målgrupper eftersom de erbjuder olika funktioner. Tunnelbanan är ett väldigt bra alternativ för den som ska åka relativt långt. För den som ska ta sig från Medborgarplatsen till Fridhemsplan är tunnelbanan ett väldigt bra alternativ. Men för den som ska ta sig kortare sträckor som ändå är för långa för att gå är kanske tunnelbanan ett mindre bra alternativ. Och då väljer man kanske buss, cykel eller egen bil.

Att en så pass tung person som SLs före detta VD ger sig in i debatten och förespråkar en utbyggnad av tunnelbanan är väldigt bra. Det är vad Stockholm behöver för att kunna fortsätta växa. I synnerhet när det gäller staden som ligger utanför tullarna, som utan väl utbyggd infrastruktur riskerar att hamna i skymundan och bli ett mindre attraktivt alternativ som ytterligare delar upp stadens invånare i första och andra klassens stockholmare. Fortsätter vi att främst satsa på innerstaden kommer innerstaden att även i fortsättningen vara ett reservat för de med god ekonomi, medan de som inte har möjlighet att välja även i fortsättningen hänvisas till ytterstad och förorter.

Det går att vända den här spiralen. Och det gör vi genom att satsa mer på att bygga den typ av stad som efterfrågas även där det idag inte finns sådan stad.

Att det är dyrare att bo i staden innanför tullarna är inte något mysterium i sig. Det är en fråga om tillgång och efterfrågan. Och att människor i allmänhet efterfrågar tät stad med goda kommunikationer, vilket till stora delar saknas i Stockholm. Men det går att åtgärda genom att vi bygger vidare på innerstaden, med tät blandstad, levande gatumiljöer och bra kollektivtrafik som tunnelbana och spårväg.

Samtidigt är det viktigt att vi inte ser stadsutvecklingen som ett nollsummespel, vilket Jangälv i viss mån gör när han ställer utbyggnaden av tunnelbanan mot spårväg City. Spårväg City behövs, och det finns ingen anledning att slopa den satsningen för att satsa på mer tunnelbana. Vi behöver som sagt båda delarna om trafiken och kollektivtrafiken även i fortsättningen ska fungera i Stockholm.