Datum: 2010-02-10

Igår tillbringade jag hela dagen ute i Kista. Grupparbete. Vi höll på från 9 till 18:30 ungefär. När vi drog oss hemåt hade trafiken på SLs röda och gröna t-banelinjer precis kommit igång efter ett par timmars stopp och störningar på grund av en olycka vid T-Centralen. En olycka som hade kunnat undvikas.

En man dödades i en t-baneolycka. Han blev påkörd när han skulle plocka upp någonting som han hade tappat på spåret vid T-Centralen. Hörde någonting om att det var en plånbok eller mobiltelefon. Hur som helst hoppade karln ner på spåret för att plocka upp den, och kunde sedan inte ta sig upp när tåget kom. Resten kan du nog räkna ut själv.

Visserligen kan man se det som en fråga om personligt ansvar. Att hoppa ner på ett t-banespår på T-Centralen i rusningstrafiken för att plocka upp en tappad telefon är så dumt att det inte ens går att beskriva i ord. Men det är ändå tråkigt när någon människa tvingas betala för ett ögonblicks dumhet med sitt liv. Samtidigt skapade det kaos i kollektivtrafiken som drabbade tio- eller hundratusentals andra resenärer, eftersom trafiken till och från den största och mest centrala knutpunkten för tunnelbanan stoppades under ett par timmar.

Ingenting av detta hade hänt om perrongerna vid T-Centralen varit inglasade. En säkerhetslösning som återigen är på tapeten. SL har alltid varit kallsinniga till att införa en sådan lösning, och har alltid haft någon ursäkt eller anledning till att inte göra det. Nu säger man att problemet är att det går vagnar av olika slag på de olika linjerna, som har dörrarna i olika lägen. Men varför har SL det problemet?

Jag ser det mer som en fråga om upphandling. När SL beställer nya vagnar vore det kanske bra att ta med en sådan sak i beräkningen, och på förhand speca var dörrarna ska sitta för att de ska bli kompatibla med ett sådant system i framtiden?

Saken är nämligen den att SL snart kommer att tvingas att införa ett system av det slaget på just T-Centralen. Stationen är nämligen underdimensionerad för dagens trafik. Perrongerna är för smala och dåligt planerade med uppgångar endast i varje ände, och inga mitt på. (Nej, passagen ner till blåa linjen räknas inte, eftersom man inte kommer ut den vägen.)

Samtidigt kommer antalet resanden att öka i framtiden. Speciellt när Citybanan öppnar, eftersom folk då kommer att kunna ta den vägen när de ska till eller från pendeltågen.

På vilket vis kommer då ett system med inglasade plattformar att innebära förbättringar i det här avseendet? Jo, de eliminerar nämligen behovet av den här lilla säkerhetszonen vid kanten på perrongen. Det vita, alltså. Med dörrar/glasväggar kan folk stå tryckta emot dem utan att riskera att falla ner på spåret eller få sig en däng av tåget när det blåser in vid perrongen. Det innebär alltså att dessa smala och trånga perronger blir ett par meter bredare.

Frågan är om man inom SL inser värdet av att redan idag börja anpassa sig efter morgondagens behov och förutsättningar? Kanske behöver man bli bättre på att tänka utanför ramarna och se möjligheterna som döljer sig bakom problemen?