Datum: 2009-10-19

I lördagens DN publicerades en debattartikel skriven av företrädare för Stockholms Handelskammare och Socialdemokraterna. En debattartikel som klart och tydligt tar ställning mot en miljövänlig framtid, och för fortsatt massbilism i centrala Stockholm.

Detta är långt ifrån någonting nytt. Handelskammaren har varit emot spårvägar i alla tider. Kanske för att de består av en generation människor som växt upp med att tro att bilen är lösningen på allt? Spårvagnar på stadens gator "stjäl" i deras ögon utrymme från bilarna, och måste därmed bekämpas med alla till buds stående medel. Men det talar de givetvis tyst om, och försöker istället klä in sin propaganda i miljöargument och omtanke om kollektivtrafikanterna. Handelskammaren lyfter mer än gärna fram tunnelbanan som ett bättre alternativ.

Nu tycker du kanske att det här låter riktigt bra, för tunnelbanan är väl värd att satsa på? Jo, det är sant. Men tunnelbanan är inte ett realistiskt alternativ inom den närmsta framtiden. Att bygga ut tunnelbanan kostar mycket mer än att bygga spårväg, och det finns inte sådana pengar i Stockholms ekonomi. Och det vet man inom Handelskammaren, och därför förespråkar man just det förslag som är minst troligt som alternativ till spårväg.

Socialdemokraterna då? De borde väl värna om kollektivtrafiken? Visserligen gör de det, men här hoppar de bara på tåget eftersom det för deras del handlar om ren partipolitik. Lars Dahlberg, som gillar motorvägar, ser kanske en chans att angripa den borgerliga majoriteten i Stadshuset? Men tänker han på att han kanske gör det genom att svika sina väljare?

Att läsa den här artikeln är för den som är någorlunda insatt i frågan ganska roande. Den är så full med sakfel och vilseledande uppgifter att den ser ut att vara skriven av Baghdad Bob.

Tyvärr vänder sig artikeln inte till de som är insatta i frågan, utan till de som minns spårvagnar som bullriga plåtmonster som skramlade omkring på stadens gator. Någonting som ligger långt ifrån dagens spårvagnar, som är tysta och säkra.

För att krydda artikeln passar de även på att skoja lite om kostnaderna för utbyggnaden. 1 miljon per meter påstår artikeln att utbyggnaden kommer att kosta. Detta tack vare att man inom Handelskammaren lyckats med det matematiska paradexemplet att dividera kostnaden 250 miljoner med den uppskattade första sträckan på 250 meter. Således får man fram siffran en miljon per meter. Eller en miljard per kilometer. Hutlöst dyrt, alltså?

Nej. Siffrorna stämmer nämligen inte. Kostnaden är riktig, det handlar om 250 miljoner för den första utbyggnaden. Men den täcker inte 250 meter spår, vilket Handelskammaren vill få oss att tro. Den täcker följande:

• 400 meter spår i båda riktningarna.
• En upprustning av befintliga spår på Djurgårdslinjen.
• En upprustning av vagnhallarna på Djurgården.
• Inköp av nya spårvagnar som ska gå i trafik.

Ser man till detta är det helt plötsligt fråga om lite andra pengar än de Handelskammaren talar om. För näringslivets skull hoppas jag att det är fråga om att medvetet försöka vilseleda läsaren.

Om det däremot handlar om ett genuint fel som gjorts på grund av dålig koll och bristfälliga räknekunskaper är frågan om Handelskammaren verkligen är ett stöd för näringslivet i Stockholm?