2010-01-17

Whoever wins... We lose. Låter det bekant? Om du har sett filmen Alien vs Predator gör det kanske det. Men detta blogginlägg handlar inte om dåliga amerikanska b-sciencefictionskräckfilmer.

Det handlar om svensk politik.

Ja, det kan ju för vissa av oss kännas som ett ämnesområde som känns minst lika skrämmande och främmande som att se två extraterrestriella raser ryka ihop i en pyramid under sydpolens isar. Som väljare har vi ofrivilligt hamnat i samma roll som de mänskliga utforskarna i filmen AvP. Vi kan bara sitta och se på medan de andra slåss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi kommer att förlora på den situation som infinner sig när maktordningen är faststäld.

Mandatperioden 2010-2014 blir the dark ages inom svensk riksdagspolitik.

Vad har vi att välja på? Ja, å ena sidan har vi borgarna. En sammanslutning av partier som egentligen inte verkar vara överens om så mycket mer än att det är kul att avlyssna medborgarna, att det är helt i sin ordning att sätta rättssäkerheten ur spel så att stora medieföretag får leka polis och idka rovdrift på enskilda medborgare, liksom att det är helt rimligt att tvinga svårt sjuka att jobba för att spara pengar som kan finansiera slopade fastighets-och förmögenhetsskatter. Personligen vill jag nog lägga min röst på ett parti som har större visioner än så.

Den andra sidan är inte så mycket bättre. Den är inte bättre överhuvudtaget. Den rödgröna röran. Vad de egentligen vill göra är det egentligen ingen som vet. Allt de tycks vara överens om är att de vill ha makten. Och allt vi egentligen vet om dem är att regeringsdugligheten är någonting i hästväg. Blocket leds av en karriärspolitiker som aldrig har satt sin fot i verkligheten utanför politiken, och som fick jobbet som partiledare tack vare meriterna att hon är kvinna och att hon är socialdemokrat, liksom att ingen annan som uppfyllde dessa krav ville ha jobbet. Som grädde på moset får vi kanske en gammelkommunist som näringsminister och en dogmatisk gröna vågare som miljöminister - "låt alla flytta ut på landet så att alla får en egen gräsmatta, det är bra för miljön". (Och sedan måste alla ha egen bil för att förflytta sig, och det är ju också bra för miljön?)

Kort sagt känns det som om det bara finns ett alternativ i riksdagsvalet: att rösta blankt.

Däremot är det viktigt att rösta och rösta rätt i valet här i Stockholm. Eftersom jag tror på liberala värderingar röstar jag därefter.

Men jag röstar inte längre på det så tidigare liberala partiet, nämligen Folkpartiet. Fp verkar tyvärr ha gett upp sin liberala inriktning till förmån för mer reaktionär populism. Både i Stockholm och i resten av landet. Här i Stockholm yttrar det sig genom att man inom Folkpartiet genom att flörta med mer reaktionära krafter försöker ta röster från sina kamrater inom Alliansen, för att på så vis stärka sin egen position i samarbetet.

Men tänker de på att det kan leda till att det borgerliga blocket förlorar sin majoritet efter valet? Så går det nämligen om något av stödpartierna hamnar under spärren.

En följdfråga är då om Folkpartiet överhuvudtaget har någonting i Alliansen att göra? Det fungerar inte så bra om någon åsidosätter lagets mål för att köra sitt eget race. Hur skulle det se inom fotbollen om spelarna började fälla sina egna lagkamrater för att själva få chansen att göra mål? Det är just det Folkpartiet försöker göra, medvetet eller ej.

Men Centerpartiet då? Eller Moderaterna?

Varför inte? De har Stockholms bästa för ögonen. Och de förstår till skillnad från Folkpartiet att lagarbetet är viktigast. Laget före jaget, som det heter. Kristdemokraterna känns däremot mer tveksamma. Det skulle vara som taktikröst för min del, om deras närvaro absolut behövs i Stadshuset. Men jag kan verkligen inte ställa mig bakom deras värderingar.

Vad jag med säkerhet vet är i alla fall att jag inte vill se en rödgrön majoritet i Stadshuset. På gott och ont. Miljöpartiet skulle jag gärna se som en del av en framtida stadshusallians. Men så länge man inom partiledningen håller fast vid att partiet ska vara ett stödparti åt socialdemokraterna (eller ha en social-liberal inriktning, som det heter, vilket utesluter borgerligt samarbete) snarare än att vara ett tvärpolitiskt mittenparti (läs: som väljer samarbete utifrån sakfrågorna, inte efter de andra partiernas partifärger) med miljöfokus i första hand innebär en röst på Mp en röst på Socialdemokraterna. Och en röst på sossarna är en röst på sämre miljö.

En röst på Socialdemokraterna innebär en röst på ökat bilberoende, sämre miljö och försämrad kollektivtrafik. Varför? Jo, en röst på sossarna skulle nämligen innebära att Lars Dahlberg blir ny styrelseordförande för SL.

Nu menar jag inte att Dahlberg är en dålig politiker. Tvärtom, han är en erfaren och skicklig politiker som vet vad han vill. Problemet är bara att han inte verkar vilja samma sak som kollektivtrafikanterna i Stockholm. Han är för nya motorvägar och en varm anhängare av Förbifart Stockholm, och samtidigt emot spårburen kollektivtrafik. Spårburen trafik gör annars kollektivtrafiken mer attraktiv - tunnelbana, pendeltåg och spårvagn är mer uppskattade som färdmedel än buss. Men det verkar inte Dahlberg reflektera över.

Tyvärr är ganska få av Stockholms hundratusentals kollektivtrafikanter medvetna om detta, och inser inte att deras röster avgör framtiden för SL. Dahlberg sitter nu som andre vice ordförande i SL, och utmärker sig främst genom sitt motstånd mot Spårväg City, som leds av Handelskammaren som ständigt försöker sprida felaktiga uppgifter om satsningen. Bland annat skrönan att Spårväg City kostar en miljon per meter. (ABC fälldes för övrigt för osaklighet i Granskningsnämnden när de förde den uppgiften vidare.)

Varför är någon som inte verkar representera kollektivtrafikanterna socialdemokraternas främste kandidat till posten som ny styrelseordförande för SL?

Där har vi ironin med att rösta grönt i kommande lokalval i Stockholm. En röst på Miljöpartiet innebär i förlängningen en röst på nya motorvägar men sämre kollektivtrafik.

Hur vill du att staden ska utvecklas?

Kommentera:

*Namn:

*E-post (visas ej):

*Rubrik:

 Hemsida:

*Kommentar: