2010-01-02

Kristina Alvendal ger i dagens SvD Brännpunkt de gamla folkpartisterna svar på tal i fråga om stadens utveckling och framväxt. Personligen gillar jag budskapet mellan raderna, som är att de tidigare politikerna borde läsa på eller dra någonting gammalt över sig. Jag tror nämligen att det är dags att vi på fullt allvar börjar ställa oss frågan vem det egentligen är vi bygger staden för - dagens stockholmare eller framtidens?

Någonting som Alvendal tar upp är just att det folkpartisterna uttryckt känns väldigt mycket som en ren generationskonflikt. Yngre generationer är överlag mer förändringsbenägna än äldre, vilket är ungefär som det brukar vara i frågan om Stockholms framtid. Jag, som även om jag inte är direkt ung tillhör en av de yngre generationerna är till stor del för de planer som finns på att förändra och utveckla Stockholm.

De människor som säger nej är i allmänhet äldre.

Nu är jag inte ute efter att bagatellisera de äldre stockholmarnas åsikter. Men är det inte rimligt att i första hand lyssna på de människor som kommer att arbeta, studera, bo och överhuvudtaget leva i det framtida Stockholm som vi bygger idag? Eller ska vi utgå från önskemålen hos en grupp som i stor omfattning inte kommer att få uppleva Stockholm som staden kommer att se ut om 20-30 år, och som kanske redan har sitt på det torra?

Jag tror själv att den som är relativt ung 0ch som har några decennier kvar i arbetslivet har helt andra behov än den som är pensionerad och inte längre behöver tänka på att få saker att fungera i vardagen. Och så ser den generationskonflikt som folkpartisterna försökt underblåsa ut, även om jag inte tror att den är så omfattande - nej-sägare är i allmänhet äldre, men det betyder inte att äldre i allmänhet är nej-sägare.

Därför tycker jag att Alvendals debattartikel är väldigt bra, och ypperligt illustrerar varför hon ska vara stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm. Hon ser nämligen dagens stadsbyggnadsprojekt som det som ska binda ihop det historiska Stockholm med det framtida Stockholm.

Att binda ihop staden innebär bland annat en satsning på att däcka över spårområdet norr om Centralen, och där bygga den nya stadsdelen Västra City. Någonting som bättre binder ihop Kungsholmen med Norrmalm. I min vision innebär det att vi kan få ett centralt parkstråk med Klara sjö i mitten. Det vore ett enormt lyft jämfört med den enorma barriär som Klarastrandsleden och spårområdet idag utgör, och som effektivt skär av stadsdelarna från varandra. Det tar Alvendal upp, och hon gör det dessutom på rätt sätt, nämligen att bara tala om stadsdelen som koncept, utan att gå in närmare på hushöjder eller arkitektur.

Där har vi nämligen felet med de äldre folkpartisternas debattartikel - den grottar ner sig i hur byggnaderna ska se ut. Detta trots att inga sådana förslag än har presenterats. De planer som hittills har visats upp begränsar sig till rena volymstudier, och inte några förslag på nya byggnader. Är det kanske förändringen som är problemet?

Givetvis skriver Stadshusbloggen om Alvendals artikel. Eller var det Miljöopinion? Det är möjligt att det var Demokratiprojektet eller Dummokraten. Nej, det var visst  GreenSweden som gjorde det, i ett inlägg som försöker sprida en alternativ verklighetsbild. Sak samma, eftersom det är samma person som står bakom alla bloggarna. (Gissningsvis är det samma person som står bakom den nystartade "MILJ֖STOCKHOLM" på Wordpress, och som i vanlig ordning länkar ett ganska irrelevant inlägg till någon artikel i SvD eller DN.)

GreenSweden har i vanlig ordning lyckats angripa frågan från helt fel vinkel. I hans värld är Västra City en blivande barriär som "skär av" stadsdelarna från varandra. Exakt hur människan lyckas få ett inhägnat spårområde tangerat av en motortrafikled till någonting som binder samman stadsdelarna är för mig ett mysterium.

Andra argument han tar upp är "säkerhetsproblemen" med att däcka över, eftersom det kommer att skapa en lång tunnel som tågen ska gå i. Om ett tåg spårar ur blir det givetvis svårt att röja upp eftersom det inte går att komma in med lyftkran för att lyfta ett urspårat "tiotonslok" och då blir det stopp. Jo, det låter ju väldigt rimligt. Dels att någonting sådant kommer att hända så regelbundet att det blir ett problem, dels att det vore så lätt att röja upp efter en urspårning. Ett RC-lok väger t ex 80 ton, och det lyfter man inte med en mobilkran.

I övrigt tror jag nog att "GreenSweden" är ganska representativ för de mer reaktionära krafterna i staden, eftersom han har skrivit om hur viktigt det är att rädda läkarhuset vid Odenplan, som han kallar en "60-talspärla", trots att det av många anses vara en av stadens fulaste byggnader. Där har vi problemet. Det är inte det som kommer av förändringen som är problemet.

Det är förändringen i sig som är problemet.

Uppdatering: Nu tar även DN upp ordkriget inom alliansen.

Uppdatering 2: Bloggspammaren bakom GreenSweden har nu startat ytterligare en aliasblogg, den här gången på blogspot.com, där han lagt upp en kopia av ett annat inlägg. Så in och flagga bloggen som opassande, för den hederliga debattens skull. ;-)