Datum: 2009-12-28

Eller rättare sagt, staden behöver kanske bättre grönska? Att grönskan är på väg att bli en bristvara kan vi i vilket fall som helst läsa i en artikel i dagens SvD.

Ett problem med dagens Stockholm är att staden visserligen innehåller väldigt mycket grönska. Om vi ser till kvantiteten, vill säga. Det finns små gröna plättar i stort sett överallt. Gott om så kallad "parkmark" och obebyggda ytor. Är det bra? Nja...

Om vi istället väljer att se till kvaliteten på stadens grönska ser det inte alls särskilt bra ut. Stockholm har nämligen väldigt ont om riktiga parker och grönområden. Det finns många otillgängliga plättar av just parkmark, men parkmark är egentligen bara ett finare ord för restyta. Parkmark är alltså inte synonymt med park. Och den här parkmarken som vi har så gott om i Stockholm går ofta inte att använda för rekreation, vilket annars är syftet med parker och grönområden i en stad.

Parkmark vid sidan av riksdagshuset. Inte tillgänglig för allmänheten

Varför? Det varierar. En del parkmark är otillgänglig och går inte att nå utan stort besvär. Annan parkmark består av snårskog och lövsly. Ibland handlar det kanske om rena leråkrar. Ofta ligger  plättarna av parkmark så till att de är väldigt störda och utsatta för buller och liknande, ofta i närheten av stora vägar och korsningar.

Problemet staden står inför är att den planeras illa, och att det här leder till att vi får allt mindre grönområden. Ofta bygger man i själva grönområdena, för att inte behöva bygga nära befintlig bebyggelse, i och med att sådant ofta leder till klagomål från människor som tycker att de får sin utsikt förstörd och liknande. Ibland handlar det om ett tankefel från planerarna, som ser ett populärt grönområde där folk gärna uppehåller sig för rekreation, och då kommer på den eminenta idén att bygga där. Resultatet blir att ett grönområde försvinner, och ersätts av ett avsides bostadsområde som leder till ökat bilberoende och mer vägbyggande.

Hur vänder vi den här trenden? Jag anser att lösningen är att bygga tätare och högre. Vi ska inte vara rädda för att förtäta, och vi ska inte heller vara rädda för att ta de små restytorna av grönska i anspråk för nya byggnader. Det är väl bättre att vi tar dessa ytor i anspråk än att vi bygger i de fungerande parker och grönområden som finns? De små restytorna används sällan för rekreation.

En tät stad är en grön stad.