Datum: 2009-12-27

Stockholm är en stad och ett levande samhälle som tillhör oss alla. Staden är inte ett museiföremål som existerar endast för att behaga en liten och privilegierad elit. Men är det då rimligt att stadens gestaltning och utveckling ska dikteras av denna elit, snarare än att utgå från behoven och önskemålen hos Stockholms växande befolkning?

Saknar Folkpartiet den insikten? Är deras dogmatiska låsningar i frågan och där de blankt säger "nej till skyskrapor i innerstan" ett tecken på detta? Eller är det en medveten strategi för att fiska röster bland de mer reaktionära nej-sägarna i staden? Det senare skulle inte förvåna mig.

Tyvärr satsar Folkpartiet allt mer påopportunistisk populism för varje år som går. Ett steg på vägen mot attbli ett "svensk folkeparti"?

Enastående vacker trevåningslimpa?

Rivningen av Aspuddsbadet drevs ironsikt nog igenom av det folkpartistiska  idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt. Trots omfattande protester från både allmänhet och massmedia! Det förekommer inte ofta i en stad som Stockholm, där det främst är kulturjournalister och historiker som säger ifrån när någonting ska rivas. Men det som sker utanför tullarna räknas kanske inte eftersom det inte är lika "fint folk" som bor där som i innerstan?

Centerpartisterna Per Ankersjö och Lukas Forslund visar däremot att de faktiskt förstår att staden ska byggas på människornas villkor, och inte det motsatta. Visserligen kan jag personligen ställa mig lite frågande till om vi måste bygga skyskrapor i innerstan, eller om vi helt enkelt ska nöja oss med att det är tillåtet. Att varken säga kategoriskt ja eller kategoriskt nej. Skyskrapor (eller snarare höghus) kan göra staden vackrare. De kan göra staden fulare.

Vi bör dock tänka på att de byggnader som gjort staden fulare inte alltid är höghus, lika lite som att lägre hus gjort staden vackrare. Finns det något samband mellan höjd och skönhet? Staden har förfulats av betongschabrak som Arkitekturskolan och i viss mån hötorgsskraporna (fulsnygga, IMHO), samtidigt som den har blivit vackrare av stadshuset och stadsbiblioteket.

Är det just höjden som är problemet? Eller är det gestaltningen som är viktig? Så långt tänker inte nej-sägarna, utan de väljer att förenkla och banalisera frågan till att handla om just höjden på huskropparna. Över 24 våningar är "fult" enligt skönhetsrådets praxis.

Att nej-sägarna gärna bygger upp sin argumentation kring osakligheter, halmgubbar och ad hominem-argument är ett annat problem i den här debatten. Ett så stort problem att det sänker debatten, skulle jag säga.

Även i det här avseendet utgör Fp ett lysande exempel. I julaftonens debattartikel på SvD Brännpunkt försökte man visserligen argumentera med stil och finess, men ändå insinuera att det är skillnad på folk och folk, och att bildade människor vill stoppa det ena och det andra i Stockholm. De som tycker annorlunda är obildade och okunniga, och är därför inte berättigade till en åsikt i frågan. Kulturlösa makthavare och det skadar ohjälpligt Stockholms silhuett är två citat jag gärna lyfter fram.

Vad de säger är alltså att den här frågan inte tillhör normalt folk i Stockholm. Det är en fråga för den elit som vet bättre än pöbeln.

Halmgubbar är också populärt bland de regelrätta bevarandefundamentalisterna. Ständigt återkommer rivningarna av Klara-kvarteren för ett halvsekel sedan. Tyvärr. Det argumentet har nu missbrukats i så många sammanhang att det förlorat sitt värde. En slags stadsbyggnadsmässig motsvarighet till retorikens Hitler-argument? I alla fall gör man genom det argumentet gällande att den som vill bygga i staden samtidigt vill riva det som existerar, trots att det mig veterligen inte har rests några krav eller förslag på att riva den befintliga staden och ersätta med skyskrapor.

Allt detta är är man inom Fp och andra bevarandeorganisationer väl medveten om. Men gemene man ska gärna tro att den nuvarande staden är hotad. Skrämselpropaganda är alltid effektiv, och gör folk mindre villiga att ifrågasätta och tänka självständigt.

Folkpartiet i Nacka lyckades dock prestera ett riktigt lågvattenmärke. Här talar vi inte om insinuationer och stil och finess, utan de som förespråkar höghus och skyskrapor är inflyttade bönder, vilket får mig att tänka på moderaten Anna Kinbergs bevingade uttalade "stockholmare är smartare än lantisar" från hennes personvalskampanj för några år sedan. (Hon borde kanske söka sig till Fp om hon håller fast vid den åsikten?) I vad som kanske var tänkt som ett lite mer nyanserat inlägg försöker Fp Nacka göra liknelser mellan skyskrapor och diktatur. Väldigt effektivt. Eller? OK, kanske inte...

Givetvis försöker de även få med ett kategoriskt och förtäckt nej till planerna på att däcka över bangården och Klarastrandsleden... (Någonting säger mig att de som sysslar med kommunikation och retorik inom Fp är på julledighet.)

Så ser nej-sägarnas argument ofta ut. Det handlar inte om att kritisera planer och idéer, utan om att demonisera och nedvärdera de som står bakom dessa idéer. Enligt Fp Nacka är man en "inflyttad bonde" om man vill se höghus och skyskrapor i Stockholm.

Enligt de tidigare politiker som skrev julaftonens debattartikel är det "kulturlösa makthavare" som vill förstöra staden. Vad gemene man tycker är däremot ointressant. Den inställningen är väldigt trist, eftersom den här frågan i allra högsta grad angår just människorna som bor i staden.

Jag ställer mig frågan hur man som väljare ens kan överväga att rösta på ett parti som har den synen på avvikande åsikter som Folkpartiet visat upp i den här debatten. Även om jag skäms över att erkänna det så röstade jag på Fp i förra valet. Det misstaget gör jag inte om.

Och till "Mr 300 bloggar" - nej, du kan inte kommentera genom att ange vad som helst som epostadress. Du måste nämligen klicka på en länk i det mail som skickas till just den adress du anger för att systemet ska ta emot din kommentar. Annars kommer den att raderas utan att visas i systemet. Hoppas det var värt besväret.  ;-)