Datum: 2009-12-05

SvD har återigen uppmärksammat ett flagrant brott mot sin reaktionära och konservativa syn på Stockholms framtid - nu ska det visst byggas igen. Det senaste övergreppet är Tors Torn, som eventuellt kommer att byggas som en del av det nya Norra stationsområdet. Men hav förtröstan, vänner av ordning har redan skridit till handling.

Arne Kaijser och Ulrika Sax, två namn som har det gemensamt att de för mig är ganska intetsägande, hävdar i en debattartikel  (under kulturdebatt,  som nivåmässigt  är jämförbart med en skoltidning i tredje världen) att tornen kommer att lägga stora delar av Vasastan i slagskugga. Ett intressant argument, med tanke på att de nya tornen eventuellt kommer att byggas norr om Vasastan.

Solskenet kommer annars söderifrån för oss som bor i norr.

Men jag förmodar att det finns en rimlig förklaring till den här lilla bristen i logiken. I vanlig ordning handlar det kanske om nejsägare som varit med i några år? Den typen av debattörer utgår ju ofta från läget som det var när de själva var unga, snarare än från framtidsperspektivet. Och en gång i tiden låg kanske det som idag är Sverige söder om ekvatorn, det vill säga när landet var en del av den tidigare kontinenten Pangea.  Det skulle förklara de nordliga solstrålarna.

Nej, riktigt så länge har de nog inte varit med. Det handlar nog snarare om gammal hederlig skrämselpropaganda.  Tuta i människorna i Vasastan att solen kommer att blockeras av de nya skyskraporna, så sätter protesterna förhoppningsvis igång.

Att kalla Tors Torn "gigantiska" är dock en sanning med modifikation. Jo, de blir efter svenska mått mätt ganska höga. Drygt 140 meter. Men eftersom de är formade som ett "orgelmotiv" blir de ganska smala högre upp. Och det blir inte fråga om den "mur" som artikelförfattarna vill göra gällande.

Jag har ställt den här frågan förr, och jag ställer den igen - för vem är det vi bygger? För de nostalgiker som önskar att staden såg ut som den gjorde för 40-50 år sedan? Eller för de barn och ungdomar som idag växer upp i staden och som ska bo här i framtiden, i en stad vars befolkning växer för varje år som går?

Elisabet Andersson på SvD har annars skrivit en ganska saklig artikel om det nya Stockholm. Ja, det blir en hög exploateringsgrad, och ja, det kommer att förändra stadsbilden. Men måste förändringar av stadsbilden alltid vara av ondo? Naturligtvis inte. Den måste få förändras och utvecklas. Kanske inte på det brutala och okänsliga vis som under norrmalmsregleringen (Klara-rivningarna), där man rev mer eller mindre urskiljningslöst för att dels skapa en ny och bilanpassad stadskärna, och dels få bukt med de sociala problemen i den gamla stadskärnan. Men det behöver vi inte oroa oss för. Vi har lärt oss den läxan.

Att bygga Tors Torn innebär att vi utvecklar och förädlar stadsbilden, vilket följer en gammal tradition i Stockholm som har gett oss ikoniska byggnader som stadshuset, Globen och kungliga slottet. Utan den traditionen hade staden Stockholm aldrig växt fram, utan fortfarande varit en liten fästning som bevakar inloppet till Mälaren.

Bloggkommentarerna till Anderssons artikel är övervägande negativa till Tors Torn. Av de fem inlägg som i skrivande stund är länkade till artikeln är fyra negativa till exploateringen.

Det bör dock tilläggas att av dessa fyra bloggar drivs tre (Miljöopinion, Stadshusbloggen och GreenSweden) av en och samma person. Personen i fråga driver förutom dessa även minst sex andra bloggar (1, 2, 3, 4, 5, 6), som alla har ett slags reaktionärt miljöfokus (eller främlingsfientlighet, i de mindre trevliga fallen) som gemensam grund. (Sedan hänvisar bloggaren i fråga gärna till sina övriga bloggar för att visa att fler tycker som han... ;-))

Så om det är fråga om åsikter med bred förankring låter jag vara osagt.