Datum: 2012-01-27

Jag är ju med i nätverket YIMBY, som står för Yes In My BackYard. Dessutom är jag en av de mer aktiva medlemmarna i nätverket. Men det finns vissa saker som jag definitivt tycker att man ska slippa, och där NIMBY (Not In My BackYard) helt plötsligt blir rätt. Våldtäkter hör definitivt dit.

Hem & Hyra och Metro har båda skrivit ett par artiklar om att en stor del av utomhusvåldtäkterna (ca 20%) sker på innergårdar. Tekniskt sett korrekt, men lätt att feltolka vilket kan leda till mytbildning.

Så, låt säga att du bor i ett innerstadskvarter med en mysig innergård dit andra än de boende inte har tillträde. Ska du då behöva oroa dig för att bli våldtagen i denna upplevt säkra miljö? Mitt svar är rent spontant nej. Du behöver inte oroa dig mer där än ute på gatan.

Det är nämligen skillnad på våldtäkt och våldtäkt.

Överfallsvåldtäkter är en sak. Dvs där offer och förövare inte är bekanta med varandra. Är risken att utsättas för en sådan större på en innergård än i en park? Det tar artiklarna inte upp. En kvalificerad gissning från min sida är att det är fråga om samma sak med innergårdar som med våldtäkter i hemmen, nämligen att förövare och offer är bekanta.

Med andra ord innebär det kanske att risken att utsättas för en överfallsvåldtäkt är betydligt lägre på just en innergård än i någon offentlig miljö?

Nu ska jag dock inte dra för stora växlar på det - det kan ju fortfarande hända. Folk blir ju utsatta för överfallsvåldtäkter i sina egna hem, men där risken annars borde vara minimal.

Jag tror helt enkelt att det är bäst att vänta lite på att studien är klar med att gå ut med resultaten från den, och dra slutsatser utifrån dessa. Någonting som både gäller för massmedia som för de forskare som står bakom det hela - varför går man ut med resultaten från ett halvfärdigt forskningsprojekt? Det känns inte riktigt seriöst om jag ska vara ärlig... Mer som någon slags PR-/mediakupp. (Eller en läcka.)