Datum: 2012-01-20

Juholt sitter kvar. Det är meddelandet från Socialdemokraterna. Bra? Dåligt? Det beror på ur vems perspektiv vi ser det. Göran Greider talar om "krypskytte" som kan fortsätta. "Smutskastning" enligt de som av vissa skulle kategoriseras som "ytterlighetsvänster".

Jag har personligen svårt att se några direkta vinnare på att Håkan Juholt fortsätter som partiledare för sossarna.

Visserligen kan man lätt tro att borgerliga väljare - till vilka jag i viss mån hör, även om jag troligtvis aldrig mer kommer att lägga en röst på något av allianspartierna i ett riksdagsval - kan glädjas åt att "Håkans cirkus" fortsätter. I själva verket är det tvärtom.

Vi behöver nämligen en fungerande och livskraftig opposition i politiken.

Varför? Helt enkelt för att det krävs för att de styrande ska göra ett bra jobb och tillvarata sina väljares intressen och önskemål. Utsikten att röstas bort i nästa val är ett starkt incitament för det. Genom att fortsätta med en partiledare som skrämmer bort väljarna lämnar sossarna fältet öppet för allianspartierna. Alternativt att det ger missnöjespartier som SD fler väljare.

Så vad är då felet med Håkan Juholt? Det är frågan. Felet ligger kanske inte hos just honom, utan snarare hos det faktum att den inrikespolitiska debatten till stor del kommer att handla om honom som person, och inte om den politik som han vill föra.

Jag tvivlar inte på att Juholt och Socialdemokraterna har en hel del bra idéer som skulle locka många väljare. Men genom att behålla honom som partiledare säkerställer sossarna nu att debatten inte kommer att handla om det, utan bara om de grodor som hoppar ut ur partiledarens mun.

I en politisk debatt är det nämligen inte fråga om att angripa motståndarens starkaste argument med egna argument som är ännu starkare och bättre.

Tvärtom, det handlar om att hitta svagast möjliga punkt och angripa den. Det finns flera metaforer för detta. Om du har gjort lumpen och fått lära dig att hantera granatgevär och pansarskott har du säkert fått lära dig att aldrig beskjuta en fientlig stridsvagn annat än bakifrån eller från sidan, eftersom det är i de vinklarna de är som mest sårbara. Ska du bryta en kedja ger du dig inte på den starkaste länken, utan den svagaste.

Så fungerar det även i den politiska debatten. Oavsett vad Juholt egentligen tycker, tänker och tror kommer debatten till stor del att handla om att han inte har koll på ekonomin, att han verkar ha missat att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen först i det senaste valet, liksom i viss mån att han inte har koll på hur många län vårt avlånga land består av.

It's the name of the game. Så fungerar den politiska debatten. Det handlar inte om att spela något gentlemannamässigt spel där man ger sig på motståndarna enligt boxningsregler från 1800-talet. Det handlar om pungsparkar, tjuvnyp och rabbit punches så snart tillfället uppenbarar sig. Jag vet eftersom jag själv deltar i en del debatter och både har använt mig av och drabbats av sådana knep. Så ser spelreglerna ut.

Där tror jag att sossarnas kris grundar sig. Man har glömt bort dels det jag precis skrev, och dels missat det faktum att väljarna av idag inte är lika värdekonservativa som för några år sedan, dvs då man träffade människor som "var" socialdemokrater, folkpartister, moderater eller vänsterpartister, och så vidare. Idag röstar man kanske på ett parti till riksdagen och ett annat till kommunen, bara för att rösta helt annorlunda i nästa val.

Det här måste sossarna inse. Och sedemera skaka fram en partiledare som kan spela det här spelet utan att bli ägda av små räknenissar eller köksmalajer i frågor som rör ekonomi och försvar, bara för att ta ett par exempel. Det finns ingenting som heter välvillig tolkning i det här spelet, utan allt du säger och gör kan och kommer att förvanskas av dina motståndare och sedan användas mot dig. Jonas Sjöstedt har precis gjort det misstaget genom att uttala sig negativt om Stockholm, vilket direkt kommit att användas mot honom och säkerligen minskat Vänsterpartiets väljarstöd i huvudstaden.

Frågan är om Juholt kommer att upprepa sina misstag, och om sossarna inser det? Jag hoppas att de kommer till den insikten och ser till att skaka fram någon med bättre mediaträning. Reinfeldt lärde sig nog den läxan redan i början av förra mandatperioden, då de tilltänkta ministrarna rök på löpande band i och med att det kom fram uppgifter om obetalda TV-avgifter, svartjobbande barnflickor, osv.  Littorin fick gå efter en del graverande uppgifter för inte så länge sedan. (Och så mycket är Hofverbergs konspirationsteori om att massmedia särbehandlar borgarna för övrigt värd, men det är ju lätt att glömma bort sådana detaljer när man försöker ta på sig martyrkronan.)

Hur som helst, så ser spelplanen och spelreglerna ut.

Förhoppningsvis inser sossarna det inom en inte allt för avlägsen framtid. Annars kan vi i värsta fall räkna med total dominans av allianspartierna under många år framöver. Och det är inte bra för någon. Det säger jag i egenskap av alliansväljare. (Även om jag som sagt svär mig fri från allt som skett på riksdagsnivå sedan valet, eftersom jag proteströstade på F! då.)