Datum: 2011-12-20

Du noterade kanske ironin i rubriken? Om inte så vill jag förtydliga att den var ironiskt menad för att undvika missförstånd. Någonting som dessutom har en del med ämnet att göra, nämligen social kompetens. Att förstå andra människor. Att kunna kommunicera. Att undvika missförstånd pga att kommunikationen fallerar. Jag skriver det här efter att ha läst ett par artiklar (eller en artikel och en krönika) på Computer Sweden.

Kommer du ihåg platsannonserna under det sena 1990-talet? I näst intill varje annons stod det att den sökande förväntades vara socialt kompetent. Inte social, utan socialt kompetent.

Vad är då skillnaden?

Ja, om vi börjar med att gå tillbaka till det som står i Computer Sweden, så kan jag i viss mån hålla med om det Ogelid skriver, dvs att låta teknikerna "slippa" vara sociala. I viss mån alltså. Jag är själv utvecklare och tekniker, och social vill jag verkligen inte slippa vara. Problemet är att "socialt kompetent" när det begav sig var lite av ett buzzword. Många använde det, färre förstod vad det egentligen betydde. Det är nämligen inte samma sak som att vara social.

Vad innebär det då att vara social? Ja, det är vad det låter som. Att umgås med andra människor, att bli omtyckt, att kunna sitta och vara rolig i fikahörnan. På ett ungefär, alltså. Men det är inte samma sak om att vara socialt kompetent.

Social kompetens är - eller var innan begreppet vattnades ur till att bli synonymt med social - ett ganska vagt och luddigt begrepp. Men om jag ska försöka mig på att definiera det så är det någonting i stil med en människas förmåga att förstå och acceptera andra människor, oavsett hur lite man än har gemensamt med dem. Och det är inte samma sak om att vara social.

Människor som är omtyckta och populära anses ofta felaktigt vara socialt kompetenta. Vad omgivningen tycker om en människa säger egentligen inte så mycket om dennes sociala kompetens. Däremot är det omvända en bra måttstock. Den som stör sig mycket på andra - men som ironiskt nog kanske är omtyckt och populär själv - har ofta låg social kompetens, eftersom denne har svårt att acceptera dem som de är.

Människan med låg social kompetens kan lätt tro att missförstånd med andra människor sker pga ren illvilja från den (de) andres sida, och förstår inte att det är fråga om just missförstånd. Eller misstag, för den delen. Om du råkar trampa någon på foten på bussen eller tunnelbanan, och sedan ber om ursäkt ser du ofta direkt om människan har hög eller låg social kompetens (alt. en dålig dag). Om du som svar får ett leende och "ingen fara" är det en socialt kompetent människa. Om den andre däremot blir arg och kallar dig för klantskalle är det kanske ett tecken på att denne saknar en del i fråga om social kompetens.

Så varför tycker jag då att krönikan på CS i viss mån har fel? Jo, nämligen att social kompetens faktiskt är viktigt, oavsett om man är projektledare, utvecklare, designer eller whathaveya. Ska du arbeta ihop med andra människor behövs ett visst mått av social kompetens.

En grupp vars medlemmar dels är olika och dessutom saknar social kompetens fungerar dåligt, eftersom det lätt uppstår missförstånd och konflikter.

Det är här jag ser en fara för branschen, nämligen att man börjar bli sämre på att skilja mellan att vara social/utåtriktad och socialt kompetent. En människa som sitter och drar roliga skämt i fikahörnan och som alla gillar är inte nödvändigtvis socialt kompetent och bra på att arbeta ihop med andra människor på deras villkor. Lika lite som att den tystlåtne som aldrig säger någonting kul eller spännande saknar social kompetens. Denne är kanske väldigt bra på att arbeta ihop med människor av alla tänkbara (och otänkbara) typer och sorter, men utan att vara utåtriktad för det?

Så ska vi "förstöra" för de blivande systemvetarna och ingenjörerna genom att lära dem att vara sociala i unga år? Beror på. Om det är fråga om att göra dem socialt kompetenta gör vi dem en tjänst. Om det däremot bara handlar om att göra dem mer utåtriktade är det kanske inte lika viktigt.

Nästa gång du är i ett sällskap (eller som rekryterare på en anställningsintervju?) och möter en tystlåten och introvert människa, reflektera då över om denne saknar social kompetens, eller helt enkelt bara är lite inåtvänd. Den människan är kanske väldigt socialt kompetent när det kommer till kritan, och väldigt lätt att jobba med, men lite sämre på att komma med kvickheter i en konversation?