Datum: 2009-10-30

Till dagens mer intressanta nyheter hör Miljöpartiets förslag på trafiksatsningar i Stockholm, liksom planerna på att bygga ut och modernisera den svenska kärnkraften. I mina ögon innebär båda förslagen satsningar på en bättre framtida miljö.

Att Miljöpartiet föreslår satsningar på spårburen kollektivtrafik och cykling är visserligen ganska väntat. Samtidigt ligger det till stor del i linje med de visioner Alliansen i Stadshuset har. Skillnaden är att Miljöpartiet vill satsa mindre på rena vägprojekt, en värdering som jag delar trots att jag röstar borgerligt. För mig innebär Miljöpartiets linje samtidigt en satsning på en tätare och mer urban stad, eftersom spårburen kollektivtrafik i sig är ett incitament för att bygga tätt. Gör man inte det blir underlaget av resenärer ganska dåligt, vilket gör att satsningarna inte blir lönsamma.

Socialdemokraterna förespråkar väl i vanlig ordning bussar (avgaser och partiklar, whohoo), och jag gissar att Vänsterpartiet ställer sig bakom sossarnas idéer som det lydparti det numera är.

Med andra ord känns det allt mer som om Miljöpartiet är på väg att återta sin gamla roll som tvärpolitiskt mittenparti, trots att språkrören i vår riksdag verkar anse att Miljöpartiet är ett vänsterparti. Hur förankrad är den åsikten bland Miljöpartiets väljare? Det kan komma att visa sig i valet om ett år.

Mindre bra tycker jag dock att Miljöpartiets motstånd mot satsningarna på kärnkraft är. Visserligen kan jag hålla med om att visionen med enbart förnyelsebara energikällor är ganska sund. Men samtidigt måste man vara pragmatisk i dessa frågor. Energibehovet existerar här och nu, och så länge vi måste komplettera energiförsörjningen med andra kraftkällor innebär det att vi tvingas välja mellan kol- eller kärnkraft.

Vilket är mest miljövänligt av dessa alternativ?