Datum: 2011-08-31

Flera svenska tidningar på nätet stänger nu sina kommentarsfunktioner för helt anonyma användare. "Du måste stå för det du säger" är parollen. Vissa tycker att det är bra medan andra tycker att det är mindre bra. Ett av syftena är att motverka anonymt näthat. Är avanonymisering rätt väg att gå? Vad tycker du? Personligen tycker jag att det är ett solklart "njae".

SvD använder sig sedan tidigare av samma tjänst som jag, nämligen Disqus. Expressen inför förhandsmoderering av kommentarer. DN ska "kanske införa någonting", men exakt vad vet jag inte. (Rätta/upplys mig gärna med länk via mitt kommentarsfält nedan om du vet mer än jag.)

Så vad menar jag då med att det är ett "solklart njae"?

Jo, med det menar jag att jag tycker att det är bra att man äntligen tar tag i ett problem som under en längre tid fått växa sig större och större just därför att ingen hittills tagit tag i det. Men om det är fråga om rätt metoder är jag inte lika klar över.

Personligen är jag emot okontrollerat anonymt kommenterande. Det vill säga den typ av beteende som "Aliasmannen" som under flera år härjat bland DNs artikelkommentarer representerar. En människa som - av orsaker jag endast kan spekulera i - bakom mängder med alias lägger stor tid och energi på att hota, förolämpa, förtala och kränka andra debattörer. Läs kommentarerna till valfritt blogginlägg hos Epstein (som detta som jag länkat till) och titta lite på innehåll och språkbruk så börjar du troligtvis misstänka att mycket är skrivet av en och samma person. Alias som "Rutger v E", "aktiv moderat" med flera är bara några som jag kan nämna.

Den typen av beteenden vill jag helt enkelt bara få bort från nätet. Och att de stora dagstidningarna resonerar på samma sätt är knappast överraskande.

Förutom det uppenbara i att den typen av "debattörer" skrämmer bort normalt folk och bara lämnar de mer hårdhudade (som undertecknad) som vant sig vid dessa individers destruktiva beteenden skadar det även tidningarnas varumärken. Ingen seriös - eller mindre seriös för den delen - tidning vill bli känd som ett fritt forum för galningar som vill spy sin galla över allt de har någonting emot.

Samma resonemang styr min blogg. Jag började använda Disqus som ett bättre alternativ till den kommentarsfunktion som jag själv byggt som en del av mitt publiceringssystem, och som krävde en giltig epostadress till vilken ett verifieringsmail med en länk skickades. Därefter släpptes kommentaren igenom. Ingen adress, inget mail, ingen verifiering, ingen synlig kommentar. Att då kräva en form av identifiering genom en giltig epostadress tror jag hade en avskräckande inverkan. Samtidigt visste jag att en del av trollen brukade frekventera bloggen (hej PG ;-)), eftersom mitt system även innehåller en loggningsfunktion som visar vem som läst vad, när denne gjorde det och från vilken länkad sida/google-sökning personen hittat dit.Jo, det går ju att skapa nya konton, men kräver ofta mer jobb än man tycker att det är värt när man vill skriva någonting i affekt - vilket ofta är fallet med näthat.

Problemet var att det inte fungerade smärtfritt, eftersom automatiserade mail kan fastna i spamfilter samtidigt som jag inte hade tid, ork eller ens lust att bygga en inloggningsfunktion. Det rörde sig om en handfull kommentarer av en handfull kommentatorer till varje blogginlägg.

Så jag införde istället Disqus, som funkar hyfsat bra. Även om en del skit slinker igenom tycker jag att de kommentarer som kommer in håller förhållandevis hög kvalitet. Och avanonymisering tror jag definitivt är en kvalitetshöjande faktor i nätdebatten. Om du måste stå för det du säger tänker du dig för innan du säger det. Jämför en flock skränande fotbollshulliganer på ståplatsläktaren - det är lätt att skrika "domarjävel" när man bara är en av många jämfört med att ställa sig framför domaren, klart synlig och kanske med en namnbricka och säga samma sak.

Åter till tidningarna. Troligtvis resonerar man på samma sätt där. Nu. När det nästan är för sent och problemet blivit så stort att det knappt existerar några konstruktiva och givande debatter och diskussioner på deras forum.

Men hade de inte kunnat göra någonting tidigare?

Jo. Det hade de. Och det är det som stör mig. Om t ex DN hade infört någon form av inloggning och registrering där användarnas epost och IP-adress sparas samt kanske information lagrad i någon cookie (textfil som kan användas för att spåra och identifiera) hade de lättare kunnat införa system för att bara stänga av de som inte sköter sig, och ändå tillåta ett visst mått av anonymitet. Jag tror att de blivit av med "Aliasmannen" för länge sedan om de tänkt på det viset. Visserligen tycker jag att människans beteende tyder på att han lägger en stor del av sin tid och energi på sitt näthatande, och åker kanske runt mellan olika ställen som erbjuder internetaccess, som bibliotek och liknande. Då blir det svårare.

Jag kan som kuriosa nämna att jag en gång satt snett bakom en "herre" (med tveksam personlig hygien) i övre medelåldern på fyrans buss. Han klev på vid stadsbiblioteket, med en bunt med utskrifter av artiklar från just SvD och DN. Under resan till Västerbroplan (där jag klev av) satt han och skrev korta och arga kommentarer i marginalerna vid de artikelkommentarer som kommit med i utskrifterna, samtidigt som han muttrade och fnös för sig själv. Kanske en av dessa näthatare som ser till att sopa igen spåren efter sig i den mån det går?

Kuriosa är vid närmare eftertanke kanske inte riktigt rätt benämning, eftersom det leder oss in på ett annat problem, nämligen spårbarheten.

Spårbarhet anser jag vara ganska viktigt för att skydda vanligt folk mot hot och trakasserier från människor som inte begriper att samma gränser för vad som är socialt acceptabelt gäller på nätet precis som i verkligheten. Även om tidningar som DN eller SvD loggar IP-adresserna som används av hat-trollen är det svårt att gå vidare med ett ärende om det blir fråga om brott. Dels för att lagen inte gör det möjligt för polisen att få ut uppgifter från en ISP eller liknande om brottet inte ger fängelse, och dels för att sådana uppgifter inte måste lagras. Så även om något hat-troll förtalar  någon namngiven person så pass grovt att det kan ge fängelse (förtal kan i vissa fall leda till det) är det inte troligt att det leder vidare till någonting. Dels måste brottet kunna ge fängelse, och dels måste uppgifterna finnas lagrade. Mycket som måste stämma alltså.

Och eftersom ingenting har gjorts tidigare har många lärt sig att det är "riskfritt" att begå brott på nätet, eftersom i princip inga andra brott än fildelning beivras.

Ett övergripande systemfel, anser jag. Många hade behövt dra sitt lilla strå till stacken, men ingen har gjort det. ISPer som inte loggar vem som använt vilken IP-adress vid en viss tidpunkt, polisen som inte försökt gå vidare med dessa fall, och tidningar och liknande som blundat och bara raderat kommentarer i efterhand om de funnits stötande/olagliga.

Nu skördar vi det vi har sått, och flera stora tidningar tar till rena panikåtgärder för att rädda sina egna anseenden. Är det rätt väg att gå? Har Starow och Troberg rätt i att det i viss mån är ett steg mot nätcensur?

Jo, de har till viss del rätt, tycker jag. Någonting hade behövts göras, men jag hade hellre sett någon annan lösning. Kanske ett utökat samarbete mellan rättsväsendet (eller mentalvården?), de stora tidningarna, de stora ISPerna liksom bibliotek, skolor och andra institutioner som tillhandahåller datorer som kan användas av många? Vore det inte möjligt att hitta en gyllene medelväg där de olika parterna tillsammans arbetar för att identifiera bråkstakarna utan att för den sakens skull tvinga allt och alla att identifiera sig i förväg för att få kommentera? Datanörd som jag är vet jag att det går att bygga ganska avancerade system som gör just det, och som använder sig av olika aggregeringsfunktioner som identifierar skribenten bakom en viss kommentar. Jo, det skulle kosta en slant, men å andra sidan är väl yttrandefriheten värd en del? Då kan vi förhoppningsvis tillåta ett visst mått av anonymitet även i framtiden. Jo, givetvis kan sådana system missbrukas, men ärligt talat, vilka system kan inte det? Hellre spårbarhet i efterhand än åsiktsregistering på förhand, IMHO.

Det finns nämligen goda skäl till att människor vill vara anonyma ibland. Att obehindrat kunna hota, förolämpa och kränka andra är dock inte ett sådant skäl.