Datum: 2010-07-28

Dagens goda nyhet: tjurfäktning förbjuds i Katalonien. Jag ska inte sticka under stol med att jag sedan tidigare gillar Katalonien. Barcelona är en av mina favoritstäder i Europa, och ganska representativ för Katalonien i övrigt. Att de nu tagit steget in i 2000-talet (eller kanske 1900-talet?) känns väldigt positivt.

Tjurfäktning har för mig alltid varit ett slags ynkedomstecken. Jo, i de länder där tjurfäktning förekommer anses ju spektaklet vara så macho (till skillnad från manligt) att man helst ska vara för det. I alla fall utåt sett.

Samtidigt har jag träffat flera spanjorer som privat är emot tjurfäktningen. En ganska typisk grupptrycksfråga, med andra ord. Man vågar inte riktigt stå för sin egen åsikt eftersom den av gruppen som helhet inte uppfattas som OK.

Kanske kan det här bli början på en förändring inom resten av Spanien? Att fler öppet vågar erkänna att tjurfäktningen är vad den egentligen är - fegt djurplågeri där ett gäng soffhörnstuffingar under relativt säkra och kontrollerade former ska bevisa sin (o)manlighet?

Många av bakåtsträvarna (dvs de konservativa matadorkramarna) försöker hävda att det är en fråga om traditioner. Enligt artikeln i DN tycker de även att tjurfäktningen speglar den spanska folksjälen. Jaså? Är inte det lite av en förolämpning? Att påstå att spanjorerna är en samling fega djurplågare som finner något märkligt nöje i att se en tjur hetsas, stressas, jagas och sedan dödas av kanske 20 man?

Att det är tradition innebär väl inte att företeelsen automatiskt har ett existensberättigande? Det finns många svenska traditioner som hamnat på historiens skräphög därför att de är inhumana och omoderna. Stegling, offentlig halshuggning (jag bor nära den gamla galgbacken i Stockholm, ligger precis öster om Gullmarsplan), och liknande var ganska vanliga i Sverige under tidigare sekler. Vill vi ha dem tillbaka? (Retorisk fråga, du får inte tycka som du vill.)

Hur man än ser på saken är tjuren en förhållandevis ofarlig gräsätare. Nötkreatur är inga rovdjur. Att de angriper människor och andra djur beror liksom i fallet med de flesta andra ilskna icke-rovdjur att de vill försvara sig själva, sin flock eller vad de uppfattar som sitt revir.

Sådana djur ska alltså "bekämpas" av en bunt matadorer, picadorer, banderiljärer, kalsongfjolljärer och allt vad det nu heter? Karlakarlar som i regel gömmer sig bakom närmsta stora plank så fort tjuren tittar på dem? Och "kampen" ska alltså gå till som så att tjuren först tröttas ut tills den är så långsam att karlakarlen i rosa tajts och mussepiggmössa utan risk kan sätta svärdet i nacken på dem?

Manligt och modigt, ja.

Synen på manlighet skiljer sig uppenbarligen mellan de olika breddgraderna. Här uppe på tundran låter vi istället ett gäng snubbar med mycket muskler och lite tänder slåss med varandra om en gummipuck på en hockeyrink, och det på jämna villkor. När får vi se någon av de stora tjurfäktningsnationerna i toppen i hockey?

Men om nu spanjorerna känner att de måste fortsätta att se män i konstiga hattar och rosa långkalsonger bevisa sin "manlighet" inne på arenan kunde de kanske modernisera "sporten" en aning? Kanske byta ut nötkreaturen mot någonting som verkligen kan hävda sig? Jag skulle personligen vilja se ett sådant gäng visa hur tuffa de är om grinden öppnas för att sedan släppa in ett dussin rabiata järvar på arenan. Små, ilskna, ettriga och smidiga nog att göra rent hus bakom bollplanken där tjurfäktarna tillbringar större delen av tiden.

Annars är det nog bäst att inse att det finns andra mått på mod och manlighet.