Gnisslande spårvagnar

2010-08-29 00:32:07 - 3 kommentarer

Stadshusalliansen vill skarva spår, SvD vill skarva nyheter. Eller? Det var ungefär så jag reagerade när jag läste en av dagens "nyheter" i SvD, närmare bestämt att tidtabellen för Spårväg City kan spricka med "10 år".

Nu menar jag inte att Svenskan ljuger om Spårväg City.

Men jag menar inte heller att de är helt uppriktiga, utan snarare ganska selektiva med de fakta de presenterar. Tyvärr är det snarare regel än undantag när tidningen rapporterar om någon form av förändringar i Stockholm. Nybyggen, Spårväg City, Citybanan, etc.

Enligt en rapport kommer Spårväg City alltså att försenas med upp till tio år. Sant eller falskt? Troligtvis är det en blandning av båda delarna.

Jag upplever att en del av det SvD tar upp från rapporten känns en aning tveksamt. Nu ska jag inte gå så långt att jämställa rapporten med ett beställningsjobb från handelskammaren, men det känns som om vissa av argumenten håller ungefär den nivån. Bland annat det där med gnisslet... Titta på videon nedan och lyssna på alla "oljud". (Jo, den kommer att ta sin lilla tid att streama, eftersom min server är ansluten via ADSL, men budskapet går kanske fram.)

Just det där med "gnisslandet" känns väl inte helt korrekt om jag ska vara ärlig. Har personerna bakom rapporten kanske råkat titta (eller snarare lyssna) på de äldre museivagnar som rullar på Djurgårdslinjen? Men det är klart att det måste utredas - om det ska ses som ett hinder för utbyggnaden är dock en annan fråga.

Nu till själva huvudfrågan. Tidsramarna.

Att betongdäcket under Sergelfontänen måste renoveras har varit känt länge. Det har ingenting med spårvägen i sig att göra, utan är någonting som måste göras i vilket fall som helst. Att det nu tidigareläggs några år är väl egentligen ganska sunt. Annars skulle det innebära att spåren får rivas upp när renoveringen väl ska genomföras.

Du undrar kanske om betongdäcket håller för spårvagnar, eftersom de väger mer än bussar? Ja, det gör det. De går redan idag på en del av betongdäcket. Hållplatsen och vändspåret utanför Gallerian ligger på betongdäcket.

För att förstå hur det fungerar behöver vi titta lite närmare på hur en buss respektive en spårvagn belastar underlaget. En buss, som vi i det här exemplet kan säga väger omkring 20 ton har fyra hjul. Eller sex, om vi räknar dubbelhjulen i bak som två extra. På dessa sex hjul ska sedan den totala vikten om 20 ton fördelas och sedan tas upp av underlaget. Drygt tre ton per hjul blir det alltså. Det innebär en ganska stor påfrestning för underlaget.

Men en spårvagn som väger kanske 40 ton, den borde väl innebära en större påfrestning? Nej, faktiskt inte. Vi kan börja med att titta på antalet hjul. De flexity classic-vagnar som nu och i framtiden ska trafikera innerstaden har fyra hjulboogies. Två under mittenvagnen och en under vardera ändvagn. Varje boogie består av fyra hjul. Det innebär totalt 16 hjul, som ska ta upp de kanske 40 ton spårvagnen väger. Det innebär en marginellt mindre belastning per hjul än i exemplet med bussen.

Det fina med spårfordon och spårvägar är dock att vikten fördelas vidare. Först ut i rälsen, som sprider ut vikten över hela fordonets längd. Den vikten tas sedan upp av syllarna (om sådana finns) och fördelar vikten på en ännu större yta. En spårvagn av den här typen är 30 meter lång och 2,4 meter bred. Då kan vi höfta till med att anta att ytan som belastas hamnar någonstans  runt 60 kvadratmeter. Det innebär knappt 700 kg per kvadratmeter.

Bussen, å sin sida, belastar med sina 4/6 hjul däremot bara kanske 1-2 kvadratmeter åt gången. Det innebär kanske 10.000 kg per kvadratmeter. Så är det med alla hjulfordon. Om du inte förstår varför det uppstår "spår" i asfalten på våra vägar är det förklaringen. Nämligen att många fordon koncentrerar stora delar av sin vikt på en ganska liten yta, som trycks ihop och ner.

Som jämförelse kan vi ta exemplet med den amerikanska M1-stridsvagnen. Den väger 67 ton, men trycket/belastningen per kvadratcentimeter motsvarar ungefär det som en vuxen man har under fötterna. Att få foten överkörd av en sådan är i teorin alltså ungefär lika ofarligt som att bli trampad på foten av en fullvuxen man - även om det är ett bra exempel på "don't try this at home kids".

En landsvägsracer med hårt pumpade däck och Lance Armstrong på sadeln belastar däremot bara några kvadratcentimeter åt gången, och innebär i jämförelse mycket mer vikt per ytenhet.

Nåja, vad jag menar med min långa utläggning är att det inte är huruvida betongdäcket håller för spårvagnar eller ej som är frågan. Det håller.

Däremot vore det ganska dumt att först bygga spår, för att sedan riva upp dem igen efter några år för att renovera betongdäcket därunder.

Troligtvis kommer just sträckan mellan T-Centralen och Kungsträdgården att bli klar sist av allt. Det finns nämligen inga hinder för att Sl och staden börjar bygga ut spårvägen mellan Djurgårdsbron och Lidingö, eller mellan Hornsberg och T-Centralen. Kanske innebär det att vi under några år får två spårvägar som slutar några hundra meter från varandra, men som slutligen binds samman till en enda.

SvDs slutsats att tidplanen spricker med tio år bör du däremot ta med en nypa salt.

---

Jag hade inte...

2010-08-27 12:59:07

... Kunnat göra det bättre själv. Sverigedemokraternas valfilm, alltså. Ja, inte för att gynna Sverigedemokraterna, utan för att sätta strålkastaren på vad de verkligen står för. Ställer du dig bakom deras idéer och människosyn?

Jag får väl vara uppriktig med att jag inte direkt hör till Sverigedemokraternas målgrupp. Jag är högutbildad, jag har ett kontaktnät bestående av intressanta och framgångsrika människor och jag är dessutom ganska nöjd med tillvaron.

Men framför allt vet jag att det är upp till var och en av oss att skapa sig sin egen framgång. Min framgångar är mina egna. Men så är det även med mina misslyckanden. De är mina egna.

De som resonerar så röstar inte på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är snarare partiet för de som vill skylla sina misslyckanden på andra. Är du arbetslös? Känner du att det måste bero på småbarnsmammor i burka? Rösta på Sverigedemokraterna. Är pensionerna för låga? Det beror nog också på småbarnsmammor i burka. Rösta på Sverigedemokraterna. Kan du överhuvudtaget komma på någonting som du känner att du kan skylla på invandrarna? Rösta på Sverigedemokraterna.

Är det inte intressant att se hur rasisternas budskap förändras över tid? För inte så många år sedan var budskapet att "invandrarna tar våra jobb".

Nu tar de alltså pengarna för våra pensionärer? Så vad hände då med jobben? De tar inte våra jobb alltså? Nej, med tanke på hur arbetslösheten bland invandrare jämfört med infödda svenskar ser ut är det väl ganska svårt att faktiskt få någon att tro på det budskapet.

Men hur kommer det då att låta om några år, när även det här budskapet har visat sig vara fel? "De" tar våra sittplatser på tunnelbanan? "De" tränger sig före i kön?

Oroa dig inte, rasisterna kommer att klura fram någonting. Precis som med tidigare budskap kommer det troligtvis att vara fråga om till största delen bluff men med ett litet uns av "sanning" i sig. Med "sanning" menar jag inte att det är sant, utan att det handlar om påståenden som inte går att motbevisa rakt av. Men inte heller att bevisa.

Det knepet använder Sverigedemokraterna systematiskt, eftersom det skapar osäkerhet som de sedan kan spela på. Vanligt även inom pseudovetenskap och alternativmedicin, "eftersom det varken går att bevisa eller motbevisa är det kanske sant".

Det handlar annars om klassiska propagandaknep. Propagandaknep som av många antas ha ungefär 70 år på nacken men som egentligen är äldre än så. Nej, nazisterna uppfann inte knepen de själva använde, men de blev väldigt bra på att använda dem. Skrämsel, söndring och lögner.

Nu försöker Sverigedemokraterna använda sig av samma knep, eftersom de bevisligen fungerar.

Studera videon. Det du ser först av allt är väldigt aktuellt och upplevs som väldigt svenskt, nämligen byråkrati och fördelning av skattepengar. Någonting negativt i det svenska. Dramaturgiskt sett kan det ses som en del av konflikten. "Takete" kallas det av vissa dramaturger, och står för det "onda" eller i alla fall de krafter som verkar mot protagonisten. Motvikten är "lumumman", som är den kraft som verkar för protagonisten och gör allt för att underlätta. Protagonisten uppenbarar sig snart i videon i form av en - väldigt stereotyp - pensionär. En äldre dam med rullator. Förmodligen antas vi tänka att det är fråga om en fattigpensionär.

Antagonisterna uppenbarar sig strax efter protagonisten. Även de i form av stereotyper, närmare bestämt som invandrarkvinnor i burka med barnvagnar framför sig. Att det rör sig om väldigt överdrivna stereotyper behöver jag kanske inte ens nämna? Men var finns lumumman som ska verka för protagonistens sak? Det kommer jag till i slutet av blogginlägget.

Överdrivna stereotyper är dock syftet med den här videon. Stereotyperna får på så vis ett starkt symbolvärde. Här försöker Sverigedemokraterna spela på rädslan för ett yttre - och i viss mån inre - hot, nämligen Islam och muslimerna. Ett hot som kvinnorna i burka får symbolisera.

Hitler och hans kumpaner gjorde precis samma sak för 70 år sedan, men de använde istället judar för att symbolisera hotet eftersom judarna då och muslimerna idag upplevs som ett "hot" av en del (kanske aningen paranoida) människor.

Hitler lyckades förvandla ett europeiskt land på väg uppåt till en diktatur. George W Bush lyckades i sin tur få både sitt eget och en del andra länder med sig i en serie krig mot olika länder i den muslimska världen. Båda lyckades genom att använda samma knep - de får massorna att tro att det finns ett hot, och tar sedan på sig rollen som folkets beskyddare mot detta hot.

Nu menar jag inte att Bush gick i krig mot dessa länder enbart för att de var muslimska. Men han hade aldrig lyckats få med sig någon på sitt "korståg" om de inte varit muslimska, eller om Islam inte upplevts som ett hot. Det är alltid svårt att demonisera det som känns välbekant och familjärt, till exempel "vita" människor i den kristna världen.

I Frankrike använder president Sarkozy däremot romer som symbol för det här "abstrakta hotet". Det är alltså en kulturell fråga. Identifiera det som skrämmer medborgarna mest, och blås sedan upp hotet - upplevt eller verkligt - ytterligare, så har du deras stöd. I Sverige använder socialdemokraterna rika som "hot", men med oönskad effekt.

Knepet är inte nytt, utan har använts otaliga gånger genom historien. Och det kommer att användas även i framtiden, eftersom det ligger i människans natur att låta sig skrämmas av abstrakta hot och därmed ställa sig bakom sin "beskyddare".

Men kommer Sverigedemokraternas video att få det genomslag de hoppas på? Jag vill gärna tro att svenskarna är intelligentare än så, men jag kan ha fel.

Sverigedemokraterna spelar i alla fall högt. Valfilmen är så överdriven att den av de flesta intelligenta människor kommer att avfärdas som överdriven, osmaklig och samtidigt löjeväckande. Men nu lever vi i en demokrati, och det innebär att även mindre förståndiga människor har rösträtt.

Och lumumman då? Ja, där har vi det fina med den här videon. Lumumman finns inte med i videon, eftersom lumumman är du. Och i viss mån Sverigedemokraterna, som vill fungera som en samlande kraft för lumumman. Det är upp till dig att avgöra om det blir det "ondskefulla" småbarnsmammorna med burka och barnvagnar som når "bromsen" först, eller om det blir den stackars tanten som du förutsätts sympatisera med som "vinner".

Rösta på Sverigedemokraterna om du vill att de goda ska vinna. Det är budskapet.

Uppdatering: tyvärr verkar det nu som om TV4 kommer att stoppa den här filmen. Ett stort misstag anser jag själv.

Varför?

Främst för att det ger SD ytterligare möjligheter att surfa på martyrvågen. Partiet som säger "sanningen" men ständigt "tystas" på grund av någon konspiration - filmen finns ju redan nu ute på Youtube liksom på SDs egen hemsida.

Jag tror emellertid att det redan från första början har varit SDs plan - de vill gå ut med ett osmakligt budskap, vilket de även gör via nätet. Filmen är lätt att hitta på Youtube. Samtidigt vill de få sympatiröster genom att visa på sitt eget martyrskap eftersom de nu blir "tystade" igen.

TV4s agerande innebär en dubbel framgång för partiet.

Så snälla TV4, visa nu den där jäkla filmen och gör tittarna illamående! Det är troligtvis det sista man vill inom SD. Då når den nämligen ut till vanligt folk och visar klart och tydligt att Sverigedemokraterna inte förändrats sedan tiden som BSS.

Fler bloggar om SD-filmen: Bengtssons frestelser, Camillas Vrå, KryssaHenrik

---

Prinsen till Afghanistan - troligt?

2010-07-30 21:41:58

Jag tycker att det är glädjande att det under sommarens nyhetstorka tycks vara möjligt att ändå skapa nyheter från ett i princip obefintligt underlag. Som "prinsens och Sofias svåra val" som Expressen skriver om idag i sin extrabilaga.

Så, prinsen har alltså följt i storasysters fotspår och fått sin "kvinna av folket" accepterad av mammsen och pappsen?

So far so god. Är de kära så låt dem vara ett par, ungefär. Sofia verkar ju vara en ganska trevlig och skärpt tjej, så det är väl knappast något fel på prinsens smak. Och Madde sitter väl på glasberget för tillfället, så även där finns det kanske en del möjligheter att blanda blod med pöbeln. Det är kanske till och med fråga om en trend inom noblessen, det vill säga att man nu ska ta sig en bättre hälft från någon av de lägre samhällsklasserna?

Men givetvis finns det ett moln på himlen. Och givetvis är Expressen framme och rapporterar om det. Prinsen är ju reservofficer inom försvaret. Och det innebär ju att han rent tekniskt sett skulle kunna skickas till någon av våra utlandsstyrkor, eftersom den regeln kommer att gälla all personal inom försvaret. Hur ska det gå?

Jo, den frågan tar ju Expressen givetvis upp. Hur skulle deras förhållande klara en sådan påfrestning, om nu prinsen skulle få ett samtal om något år och beordras inställa sig på första bästa militärförläggning med snuskburk och bössa redo för att sedan skeppas iväg till någon av oroshärdarna i världen?

En intressant fråga. För inte har väl någon av de som nu tjänstgör i våra styrkor utomlands någon make/maka eller flickvän/pojkvän här på hemmaplan? Alla vet vi väl att svenska soldater är asociala enstöringar som äter sten och skiter småflis, och dessutom trivs bäst i leran där artillerigranaterna duggar som ett sörmländskt sommarregn. Eller?

Han kan ju givetvis alltid tacka nej, men då får han sparken som reservofficer. Och det skulle väl inte se så bra ut för kungahuset?

Väldigt intressanta och relevanta frågeställningar. För nog är det väl troligt att just prinsen - trots alla de frivilliga som konkurrerar om platserna i utlandsstyrkorna - kommer att tas ut till stridande tjänst och skickas ner till Afghanistan för att lära talibanerna lite svenskt folkvett?

Nja, jag vet inte om jag själv tror att det är särskilt stor chans att just det händer. För det första kommer vi knappast att behöva tvinga iväg en enda soldat utomlands, eftersom det alltid finns gott om frivilliga som gärna drar på sig uniformen och kängorna i deras ställe. Inte heller tror jag väl att försvaret skulle vilja få ansvaret för en sådan måltavla bland de övriga soldaterna i våra utlandsstyrkor.

Det var faktiskt därför prins Busfrö av England skickades hem efter bara tre månader. Han blev till en måltavla, och det gjorde de övriga soldaterna till måltavlor. Och det vill man helt enkelt inte ha i en styrka som trots allt ska hålla relativt låg profil.

Men i brist på andra nyheter så duger det kanske med en sådan historia?

---

Bra där, Katalonien!

2010-07-28 15:33:27

Dagens goda nyhet: tjurfäktning förbjuds i Katalonien. Jag ska inte sticka under stol med att jag sedan tidigare gillar Katalonien. Barcelona är en av mina favoritstäder i Europa, och ganska representativ för Katalonien i övrigt. Att de nu tagit steget in i 2000-talet (eller kanske 1900-talet?) känns väldigt positivt.

Tjurfäktning har för mig alltid varit ett slags ynkedomstecken. Jo, i de länder där tjurfäktning förekommer anses ju spektaklet vara så macho (till skillnad från manligt) att man helst ska vara för det. I alla fall utåt sett.

Samtidigt har jag träffat flera spanjorer som privat är emot tjurfäktningen. En ganska typisk grupptrycksfråga, med andra ord. Man vågar inte riktigt stå för sin egen åsikt eftersom den av gruppen som helhet inte uppfattas som OK.

Kanske kan det här bli början på en förändring inom resten av Spanien? Att fler öppet vågar erkänna att tjurfäktningen är vad den egentligen är - fegt djurplågeri där ett gäng soffhörnstuffingar under relativt säkra och kontrollerade former ska bevisa sin (o)manlighet?

Många av bakåtsträvarna (dvs de konservativa matadorkramarna) försöker hävda att det är en fråga om traditioner. Enligt artikeln i DN tycker de även att tjurfäktningen speglar den spanska folksjälen. Jaså? Är inte det lite av en förolämpning? Att påstå att spanjorerna är en samling fega djurplågare som finner något märkligt nöje i att se en tjur hetsas, stressas, jagas och sedan dödas av kanske 20 man?

Att det är tradition innebär väl inte att företeelsen automatiskt har ett existensberättigande? Det finns många svenska traditioner som hamnat på historiens skräphög därför att de är inhumana och omoderna. Stegling, offentlig halshuggning (jag bor nära den gamla galgbacken i Stockholm, ligger precis öster om Gullmarsplan), och liknande var ganska vanliga i Sverige under tidigare sekler. Vill vi ha dem tillbaka? (Retorisk fråga, du får inte tycka som du vill.)

Hur man än ser på saken är tjuren en förhållandevis ofarlig gräsätare. Nötkreatur är inga rovdjur. Att de angriper människor och andra djur beror liksom i fallet med de flesta andra ilskna icke-rovdjur att de vill försvara sig själva, sin flock eller vad de uppfattar som sitt revir.

Sådana djur ska alltså "bekämpas" av en bunt matadorer, picadorer, banderiljärer, kalsongfjolljärer och allt vad det nu heter? Karlakarlar som i regel gömmer sig bakom närmsta stora plank så fort tjuren tittar på dem? Och "kampen" ska alltså gå till som så att tjuren först tröttas ut tills den är så långsam att karlakarlen i rosa tajts och mussepiggmössa utan risk kan sätta svärdet i nacken på dem?

Manligt och modigt, ja.

Synen på manlighet skiljer sig uppenbarligen mellan de olika breddgraderna. Här uppe på tundran låter vi istället ett gäng snubbar med mycket muskler och lite tänder slåss med varandra om en gummipuck på en hockeyrink, och det på jämna villkor. När får vi se någon av de stora tjurfäktningsnationerna i toppen i hockey?

Men om nu spanjorerna känner att de måste fortsätta att se män i konstiga hattar och rosa långkalsonger bevisa sin "manlighet" inne på arenan kunde de kanske modernisera "sporten" en aning? Kanske byta ut nötkreaturen mot någonting som verkligen kan hävda sig? Jag skulle personligen vilja se ett sådant gäng visa hur tuffa de är om grinden öppnas för att sedan släppa in ett dussin rabiata järvar på arenan. Små, ilskna, ettriga och smidiga nog att göra rent hus bakom bollplanken där tjurfäktarna tillbringar större delen av tiden.

Annars är det nog bäst att inse att det finns andra mått på mod och manlighet.

---

En ding ding värld

2010-07-18 00:15:30

Läste just på SvDs webbplats att Aftonbladet - och tf Chefredaktör Lena Mellin - polisanmälts för förtal i Littorinaffären. Det tycker jag är bra. Inte för att jag det är så mycket en fråga om anklagelserna om Littorins sexköp är riktiga eller inte, utan för hur tidningen agerat i den här frågan. Hur är det ställt med källkritiken från tidningens sida?

Aftonbladet lever liksom konkurrenten Expressen på att sälja lösnummer.

Det är med andra ord inte fråga om tidningar man prenumererar på, utan tidningar man köper för att man lockas av någonting som står på en löpsedel. Det innebär i sin tur att det blir viktigare att förmedla snaskiga nyheter som säljer än korrekta nyheter. De säljer inte nyheter, utan underhållning maskerade som nyheter.

I det avseendet är Aftonbladet en slags arvtagare till tidningen En ding ding värld som fanns för några år sedan. Om du är i åldersgruppen 30+ känner du säkert igen namnet.

Parollen för den tidningen - som aldrig gjorde anspråk på att vara en seriös nyhetstidning - var någonting i stil med "man inga nyheter kan man alltid hitta på någonting". Ja, på ett ungefär alltså. Någonting som även Aftonbladet verkar gå efter. Som under bussförarstrejken för ett par år sedan, då en "buss-VD" enligt Aftonbladet påstod att bussförarna är idioter.

Att det sedan var fråga om ett lösryckt citat från en blogg som drevs av VDn för ett bussföretag som inte har någonting att göra med kollektivtrafiken i Stockholm framgick däremot inte lika tydligt. Läsaren skulle vilseledas till att tro att en VD för något av bussföretagen i konflikten tyckte att de anställda var idioter.

Syftet känns bekant, eller hur? Vinkla någonting ovidkommande utifrån ett relevant perspektiv, så har du en nyhet. Någonting som säljer lösnummer.

Missförstå mig nu rätt. Att Littorin avgår tycker jag är bland det bästa som hänt alliansen under de senaste åren. Jag tycker personligen att han borde ha avgått tidigare, närmare bestämt i samband med turerna kring Littorins högskolemeriter. Dels att det först uppdagades att hans så kallade mastersexamen kom från en diploma mill (bluffuniversitet som säljer examina utan krav på prestation), och dels för att det sedan visade sig att han inte ens hade klarat av sin kandidatexamen - han hade alltså inte ens varit behörig att läsa till en master.

Om det hade varit fråga om en annan minister hade det kanske inte haft så stor betydelse. Vem bryr sig till exempel om de akademiska meriterna hos kultur- eller idrottsministern? OK, någon bryr sig säkert om det, men det är inte på långa vägar lika relevant som för arbetsmarknadsministern, som genom sin ministerpost har en ganska stark anknytning till både utbildning och arbetsmarknad. En minister som bör föregå med gott exempel.

Av den anledningen vet jag att jag är långt ifrån ensam om att tycka att Littorin borde ha avgått - eller sparkats - redan i samband med den förra Littorinaffären. Att han satt kvar var kanske att den sämsta utvägen för alliansen? Och därför är det kanske inte så konstigt att Reinfeldt trots den senaste Littorinaffären klarat sig med förtroendet i behåll? Att någon som redan borde ha avgått nu äntligen ställer sin plats till förfogande? Att Reinfeldts förtroende fick sig en smäll när han lät Littorin sitta kvar, och att det här bara ses som ett avslut på den frågan?

Det ändrar dock ingenting i sak. Att Littorin skulle ha köpt sex från en prostituerad för ett antal år sedan är en sådan där fråga där ord står mot ord.

Därför borde Aftonbladet ha varit lite mer noggranna med sin källkritik. Vem är "Anna", och varför träder hon fram nu? Just nu när det bara är ett par månader kvar till valet? Och det i en tidning som har en utpräglat rödgrön inställning i politiska frågor?

Är det verkligen ett sammanträffande?

Finns "Anna" överhuvudtaget? Egentligen har vi ju bara Aftonbladets uppgifter att gå på. Om de nu bestämt sig för att skydda sin källa innebär kanske det att källan är påhittad? Det handlar ju trots allt om att de återger uppgifter från en källa som inte går att kontrollera.

Eftersom Aftonbladet aldrig gjort sig kända för sin källkritik är det därför bra att som läsare av tidningen vara ganska kritisk till dess innehåll. Nu förolämpar jag kanske någon, men varken Aftonbladet eller Expressen är några nyhetskällor som den intelligente och bildade läsaren sätter sin tillit till. De som läser dessa tidningar tillhör snarare samma målgrupp som läsarna av En ding ding värld. Den kategorin människor läser inte tidningarna för att orientera sig i det som pågår i samhället och världen, utan för att få en stunds underhållning.

Är du en av dem?

---

Slussenproblematiken

2010-06-20 14:22:15

DN har idag en ganska bra artikel om Slussen och alla de problem som gör att förnyelsen aldrig kommer till skott. En artikel som är ganska balanserad och inte tydligt tar ställning vare sig för eller emot något av förslagen, utan lyfter fram de för- och nackdelar som finns. Och givetvis träffar rätt på det grundläggande problemet i evighetsdebatten om Slussen.

Vilket är då det grundläggande problemet i den här frågan?

Jo, det är det ständiga kompromissandet. Det har sagts många gånger tidigare, men det behöver sägas igen - att göra alla nöjda är omöjligt! Men ändå försöker man genom det konstanta kompromissandet hitta en lösning som gör alla nöjda.

Det ständiga kompromissandet kommer inte att lyckas, eftersom det alltid innebär att någon blir missnöjd. Eller snarare att alla blir lika missnöjda, eftersom det ligger i kompromissandets natur.

Ärligt talat, hur kan man hoppas hitta en lösning som gör både nostalgiker och förnyare nöjda? Eller bilkramare och rabiata cykelninjor? Pensionärer och ungdomar? Turister och infödingar? Äldre som yngre?

Dessa olika grupper av intressenter har sina krav och önskemål, och därmed sina agendor. Att kompromissa för att göra en grupp mer nöjd innebär att en annan grupp blir mindre nöjd. Försöker man då kompromissa för att göra den gruppen mer nöjd blir en tredje grupp missnöjd. Och så vidare. Till sist har man gått varvet runt och är tillbaka där man började. Och där verkar vi stå nu idag. När det tidigare har hänt har lösningen alltid varit densamma:

"Vi drar igång en ny tävling så hittar vi kanske en lösning som gör alla nöjda."

En ny tävling som i sin tur inleder samma cykel som tidigare och ofelbart lett vidare till ständigt kompromissande. Som i sin tur leder tillbaka till ruta ett, nämligen att kompromissandet misslyckats och det blir dags för en ny tävling.

Har man från stadens sida verkligen inte lärt sig någonting av de tidigare processerna? Varför upprepas samma misstag om och om igen? Vi kommer inte vidare genom att kompromissa sönder varje lösning som från början anses vara tillräckligt bra att arbeta vidare med.

Staden måste tänka om i det större perspektivet. Staden måste inse att det inte handlar om att hitta en lösning som tillgodoser kraven, behoven och önskemålen hos alla intressegrupper som är med i leken. Staden måste snarare identifiera den eller de intressegrupper som ska prioriteras, och sedan utgå från dem.

Nu är jag lite okänslig, men många av de grupper som protesterar högljutt mot i princip alla planer för Slussen som dyker upp kan av olika skäl betraktas som ganska ointressanta i det här sammanhanget. Men så är det alltid när man ska ta fram en lösning eller ett koncept. Man har olika perspektiv att tänka på, och dessa perspektiv innebär olika målgrupper som man sedan måste prioritera. Utifrån dessa prioriteringar kan man sedan gå vidare och göra olika kompromisser. Stora som små.

• Åldersperspektivet är en bra början. En stor del - en majoritet, för att göra en kvalificerad gissning - av de som protesterar är äldre människor i åldrarna 70-90. Är det rimligt att inkludera dem i målgruppen för en lösning som står klar om kanske 20 år? Är det inte mer troligt att målgruppen främst inkluderar de som idag är barn och ungdomar, och som kommer att vara yrkesarbetande vuxna när Slussen står klar?
   
• Brukarpektivet är en annan fråga. Många av de protesterande är verksamma inom arkitektur, kultur och massmedia. De protesterar främst utifrån en ganska vag agenda som i huvudsak handlar om estetiska värden som historia, kuriosa och utsikter. De utgör redan idag en försvinnande liten minoritet av de människor som "använder" Slussen. Den stora majoriteten människor - yrkesarbetande och studerande - som dagligen reser via Slussen hör man dock inte så mycket om i debatten. Det kanske beror just på att de inte får särskilt mycket utrymme i massmedia, som ju främst styrs av de människor som protesterar utan att egentligen vara brukare/användare av Slussen.
   
• Funktionsperspektivet är också viktigt. Slussen är hur vi än vrider och vänder på frågan en trafikmaskin som byggdes med ett tydligt fokus på att den skulle fylla en funktion en gång i tiden. En funktion som sammanbindningspunkt mellan norra och södra Sverige. Den enda sammanbindningspunkten öster om Västerås.Därför byggdes Slussen med tät biltrafik i åtanke. Sedan dess har flera nya broar mellan norr och söder byggts, och fler kommer att byggas i framtiden. Med andra ord har Slussen spelat ut den funktionen. För att hitta rätt lösning måste vi därför se till Slussens framtida funktion. Den funktionen är troligtvis också som en slags trafikmaskin och sammanbindningspunkt, men för fotgängare, cyklister och kollektivtrafikanter. Inte bilar.

Där har vi kanske en möjlig lösning på denna gordiska knut? Nämligen att vi ska sluta ta fram förslag på lösningar som olika intressegrupper sedan får protestera mot, och istället inleda processen med att titta närmare på den framtida målgruppen och funktionen för det framtida Slussen?

Som jag ser det är det i just den här frågan debatten om Slussen fallerar. Om och om igen. Man tittar från stadens sida inte på en målgrupp som man måste hitta en lösning för. Man tittar på en lösning som man sedan försöker sälja in till olika målgrupper. Det är dömt att misslyckas.

Förändra angreppssättet och börja istället kartlägga krav och behov hos en framtida målgrupp, som en framtida lösning sedan måste tillgodose. Prioritera sedan de sekundära målgrupperna, och se till att motivera detta. Med lite tur kan vi kanske komma igång med projektet innan dagens lösning hinner rasa.

Reflektera kritiskt över de som protesterar mot planerna. De utgår nämligen ofta från sina egna krav, behov och önskemål. Elisabet Andersson och Ola Andersson på SvD hör kanske inte till den framtida målgruppen? Idealisterna bakom "Ny syn på Slussen" (nedgrävning av t-banan) hör kanske inte heller till den målgruppen? Hör Lars Epstein på DN till den framtida målgruppen?

Svaret är nej, nej, och åter nej. Den framtida målgruppen tas aldrig upp i debatten. Och det är det grundläggande felet. Det är orsaken till att vi aldrig kommer till skott med moderniseringen av Slussen.

---

Tänk inte nytt

2010-06-17 20:03:13

Ola Andersson på SvD lyckas ironiskt nog sammanfatta sin inställning till stadsbyggnadsdebatten som en del av rubriken till sin senaste partsinlaga - "tänk inte nytt". Nej, istället ska vi tänka om. Att Ola Andersson har svårt för att tänka nytt är kanske inte någon större nyhet. Men nu vill han tydligen uppmana andra att lägga sig till med samma reaktionära bakåtsträvarmentalitet.

Att försöka hitta någon form av logik bland Ola Anderssons argument är sällan lätt. Jag minns så väl när han i ABCs "Eftersnack" slog fast att det är mer populärt att bo i förort än i innerstan. Men vad grundade han det argumentet på? Jo, nämligen att 80% av människorna i Stockholm bor i förorterna, medan bara 20% bor i innerstan.

Det hade kanske varit logiskt och relevant om det varit fullt av tomma bostäder både i och utanför innerstan, eftersom det hade inneburit att det funnits valfrihet. Men eftersom det i princip inte finns några lediga bostäder inom tio mils radie från Stureplan får man utgå från andra faktorer. Som prissättning och kostnader. I Stockholm styr plånboken var man kan bo. Ju fetare plånbok, desto större valfrihet. Och ju närmare Stureplan vi kommer, desto fetare plånböcker.

Hur ställer du dig till det argumentet, Ola?

Nåja, dagens tema är i alla fall Slussen. Denna slitna och nedgångna trafikmaskin som byggdes på rivningsdammet efter de levande hamnkvarter som en gång i tiden stod längs med vattnet. Denna trafikmaskin vill bevarandefundamentalisterna bygga en kopia av.

Men vad är det egentligen för argument Ola Andersson för fram den här gången? Relevanta och logiska sådana? Nej. De håller sig på ungefär samma nivå som förorten-är-mer-populär-än-innerstaden-argumentet som jag tog upp ovan. Visserligen verkar Ola Andersson inse att det är lönlöst att dogmatiskt hålla fast vid argumentet att den nya bron är för bred, eftersom den bevisligen bara tar upp omkring 60% av det utrymme som dagens klöverbladsbroar kräver. Liksom att den med sina 8 körfält innebär ett minskat utrymme för trafiken jämfört med dagens 12-14 körfält.

Så då försöker Ola Andersson ändra fokus till att en allt för stor del av den nya bron är avsedd för biltrafik. Att det inte finns utrymme för fotgängare och cyklister där. Men som du förmodligen räknat ut är det argumentet ungefär lika välgrundat som det om förortens popularitet. Ola Andersson glömmer att ta upp att bara den planerade vägbron i sig innebär mer yta för gående och cyklister än dagens klöverblad. Liksom att det dessutom ska byggas en ny cykelbro som leder raka spåret från Södermalmstorg ner till Mälartorget. Eller att det även blir en separat gångbro ett stenkast från den nya vägbron.

Ärligt talat Ola, hur är det egentligen ställt med ytorna för fotgängare och cyklister i dagens lösning kontra förslaget? Har du täckning för dina påståenden?

Utöver dessa små blå dunster som Ola Andersson vill slå i ögonen på läsaren tar han till konspirationsteorin som numera är lika sliten som Slussen i sig. Nämligen att staden "medvetet" har låtit anläggningen förfalla för att få en "ursäkt" att riva den.

Ljuger Ola Andersson? Nej, tekniskt sett är han bara lite selektiv med sanningen. Det är visserligen sant att ett större underhåll under tidigare decennier hade kunnat motverka en del av det ytliga förfallet. Som betong som rasar ner på perronger och liknande.

Däremot hade det inte motverkat det förfall som nu gör att Slussen behöver rivas, nämligen det strukturella förfallet. Nämligen att konstruktionen vittrar sönder inifrån! Att byta ut kakelplattor som lossnat och fylla i hål i den ytliga betongen hindrar inte den sortens förfall. Enda sättet att motverka det är att riva sektioner och sedan bygga upp dem från grunden igen. Vilket är precis vad som behöver göras om dagens konstruktion ska kunna "bevaras". Den måste alltså rivas i grunden och sedan byggas upp på nytt igen.

Varför tar du inte upp det, Ola? Är du inte själv medveten om det, eller försöker du medvetet vilseleda dina läsare? Du kan gärna svara här om du läser detta inlägg.

Nåja. I övrigt innehåller Ola Anderssons krönika bara vaga och värdeladdade argument som egentligen inte har någon relevans om man inte redan håller med honom i sak. Slussens stora kulturhistoriska värde råder det ju knappast någon enighet om. Liksom att Ola Andersson ironiskt nog talar om Slussens "duglighet" eftersom det i grund och botten bara är en trafikmaskin, och ingenting annat. Klart att den fungerar idag med tanke på att trafiken kanske är 10% av vad lösningen är dimensionerad för.

Frågan är kanske snarare varför vi ska bevara en motorvägskorsning mitt i centrala Stockholm om den inte längre fyller någon funktion?

---

Oh Maj god

2010-06-11 14:52:16

Filmaren Maj Wechselmann lever och har hälsan. I viss mån i alla fall. Jag hade henne som en slags gästföreläsare på kursen "Krig, Media och Kultur" som jag läste förra sommaren, och då vill jag minnas att hon sade någonting om att hennes öron höll på att trilla av, och att vi därför fick se till att vara högljudda när vi ställde frågor. Det verkar i alla fall inte vara något hinder för att komma med nya filmer.

Jag gillar Maj Wechselmann, även om jag tycker att det är en utmaning att stava hennes efternamn rätt. Förnamnet är ju föredömligt enkelt, så varför inte konvertera efternamnet till någonting som gör att man slipper gå vilse på tangentbordet? Växelman?

Eftersom efternamnet är så krångligt kör jag nog med förnamn hädanefter.

Nåja, nog om det. En av föreläsningarna handlade om Majs (jaha, nu blev det fel igen) film om den gamla incidenten med U-137 där en vodka innanför västen blev en whisky on the rocks. En incident som triggade en hel del utveckling inom det svenska försvaret. Och som kom så lägligt att vissa - bland annat Maj - misstänker att den var fabricerad. Jo, att ubåten var rysk och gick på grund i den svenska skärgården går ju inte att ifrågasätta.

Däremot är det väl mer tveksamt om den verkligen var där på spionuppdrag, vilket var den svenska linjen. Skulle ryssarna verkligen skicka en i det närmaste utrangerad ubåt som var för stor för inomskärsoperationer att spionera på en då nedlagd svensk marinbas mitt i den snårigaste och grynnigaste tänkbara skärgården? Eller var det helt enkelt fråga om en felnavigation?

Den frågan ställdes i princip bara av Maj, eftersom massmedia och samhället i övrigt hade drabbats av någon kollektiv ubåtshysteri. Filmen gick däremot lite för långt eftersom den överdrev och förlöjligade en hel del av det som pågick. Att den inte föll i god jord är kanske inte så konstigt, och ledde till att det viktiga budskapet gick förlorat - nämligen om vi i Sverige gjorde en höna av en fjäder eller ej.

Nu är hon aktuell med ännu en film. Som ger sig på kungahuset. Tja, varför inte? Kungahuset är en institution och en tradition, och kungen är vår statschef. Goda skäl till granskning.

Men exakt vad är det Maj granskar i filmen? Att den gamle kungen satt med Hitler på olympiaden i Berlin 1936? För att... Han var nazist? Det tvivlar jag på. Jag har svårt att se det konstiga i att Sveriges dåvarande statschef umgicks med Tysklands dåvarande statschef. Den som läst historia vet förmodligen att von Hindenburg var Tysklands siste president före andra världskriget, och när han bokstavligt talat dog på sin post tog rikskanslern - Hitler - över rollen som statschef.

Att det dessutom är fråga om 1936 innebär att det är fråga om mellankrigstiden. Innan Förintelsen kom igång. Innan kristallnatten. Innan nazisterna verkligen kommit ut med sina sjuka idéer och motbjudande projekt. Inte heller kan väl swastikan ses som särskilt kontroversiell i det perspektivet, eftersom även den symbolen vid det laget var relativt obesudlad av nazismen.

Skulle Fredrik Reinfeldts tidigare möten med Obama i framtiden bli graverande om Obama om några år får för sig att starta ett tredje världskrig?

Om det däremot varit fråga om år 1942 hade saken varit en helt annan. Men hur många statschefer utanför axelmakterna umgicks frivilligt med nazitopparna under tiden då koncentrationslägren jobbade övertid med att förvandla icke önskvärda människor till tvål, lampskärmar eller aska?

Maj Wechselmann (rätt på andra försöket) verkar upprepa misstaget hon gjorde med filmen Ubåt! när hon inte nöjer sig med att granska kungahuset i ett historisk perspektiv, utan även gå för långt genom att fabricera händelser som är graverande för kungahuset.

---

Tråkigt slut?

2010-06-06 12:06:45

I flera tidningar kan vi nu läsa att det börjar dyka upp krav på Carl-Henric Svanbergs avgång efter oljekatastrofen i mexikanska golfen. Tråkigt. Men samtidigt känns det ganska rimligt. Som styrelseordförande är ju Svanberg ytterst ansvarig för allt som händer inom BP.

Det är tråkigt inte bara för Svanberg personligen.

Lika tråkigt är det för Sverige i övrigt, eftersom hans position som styrelseordförande för BP är en merit för svenskt näringsliv och svenska företagsledare. Fler av oss minns nog Lars Ramqvists hot eller varning en gång i tiden om att Sverige riskerar att förlora sina kompetenta ledare till utlandet om inte företagsklimatet i landet blev bättre.

Många avfärdade det som skitsnack eftersom ledarna inom svenskt näringsliv inte ansågs vara särskilt konkurrenskraftiga utomlands. Genom att ta över rodret för BP har Svanberg i viss mån visat att kritiken var fel. Även om det i grund och botten är en individuell fråga.

Samtidigt riskerar Svanbergs eventuella avsättning att ge nytt stöd för den kritiken.

Svanberg har hamnat i ett förbannat svårt läge. Han har precis tagit över som styrelseordförande på BP, och så händer det här. Nej, givetvis har inte han något ansvar för oljekatastrofen i sig, eftersom man började borra där redan innan han tillträdde. Men som styrelseordförande blir det till sist hans ansvar att se till att frågan hanteras bra. Både rent operativt och inom massmedia. Rent operativt gör BP det som går att göra, nämligen att försöka stoppa utsläppen och begränsa skadorna. Men massmedialt då?

Men även där kan frågan nyanseras en aning. Svanberg har ansvaret, ja, men är samtidigt beroende av sina underställda och sina rådgivare inom BP. Vilka råd har han fått i den här frågan? Är det kanske fråga om en intern maktkamp inom BP där andra höga chefer försöker rädda sig själva genom att offra Svanberg? Svanberg är ju den nye grabben i kvarteret, och har knappast samma kontaktnät och inflytande inom BP som de höga chefer som jobbat där i flera år.

Hur som helst har BPs hantering av oljekatastrofen inom massmedia varit en ren katastrof. Ingenting har väl egentligen gjorts rätt. Vad BP hade behövt göra från början var just att visa att man bryr sig, och skicka dit några högdjur som på plats följer arbetet och tar kontakten och diskussionen med politiker och lokalinvånare.

Istället har det varit ganska tyst. "Ja, vi tar ansvar" har det låtit i några uttalanden. Men i övrigt har både Svanberg och andra höga chefer inom BP varit ganska osynliga.

Vi kan ju leka lite med tanken på hur frågan hade kunnat hanteras annorlunda.

Hur hade USA och internationella massmedia reflekterat över en bild på Svanberg i oljiga gummistövlar på en oljeskadad strand i Louisiana, t ex? Eller en bild på Svanberg tagen på en båt från själva borrplatsen? Troligtvis hade det gjort ett ganska positivt intryck. Vilket är samma anledning till att i princip alla höga politiker runt om i världen snabbt personligen ser till att besöka områden som drabbas av naturkatastrofer och liknande.

Inte för att det egentligen spelar någon roll då de kan sköta sitt operativa arbete någon annanstans. Men däremot för att visa att de finns och att de bryr sig.

På den punkten har man misslyckats inom BP. Frågan är dock varför. Skulden kommer troligtvis att hamna hos Svanberg. Beror det på att han inte har lyssnat på sina rådgivare och underlydande chefer? Eller på att han har gjort just det?

---

Tjockt på Plattan

2010-05-31 20:24:59

Tog en sväng ner på stan och stöddemonstrationen för Ship to Gaza tidigare ikväll. Ganska bra uppslutning. Enligt DN var det runt 7.000 demonstranter på plats, medan SvD angett antalet till ca 6.000. I vilket fall som helst var det tjockt med folk på Plattan.

Jag sympatiserar med Ship to Gaza. Nej, det är fel uttryck. Jag tycker att det är en förbannat bra idé. Både för att föra in en del förnödenheter till de belägrade människorna, och för att sätta massmedias fokus på situationen.

Däremot var jag inte särskilt imponerad av talarna.

Problemet är att det blev en politisk manifestation för i första hand vänstermänniskor. Men är läget i Gaza verkligen en politisk - eller blockpolitisk - fråga? Jag tycker inte det. Jag är i mångt och mycket en israelvän. Men det handlar för mig mer om Israels rätt att existera som stat och det israeliska folkets rätt att leva i trygghet snarare än att behöva utsättas för ständiga attacker och terrordåd från de som inte anser att Israel har rätt att existera.

Däremot anser jag inte att Israel ostraffat ska kunna förtrycka de svagare folken i regionen, eller blockera hjälpsändningar till områden de själva bombat sönder.

Tyvärr verkar många israelvänner se det som en fråga om all or nothing. Ställer man sig inte bakom Israels beteende och behandling av palestinierna är man en antisemit som vill att staten Israel ska utplånas från jordens yta. Kanske är det så Wykman resonerar?

Just av den anledningen är jag ganska besviken på talarna vid demonstrationen.

Mest av allt på Per Gahrton. Som stod och bredde på om hur piratjakten i Adenviken skulle vara rasistiskt motiverad eftersom många av piraterna är muslimer, samtidigt som man tillåter att Israel slår till mot Ship to Gaza på internationellt vatten.

I min värld är det en enorm skillnad mellan dessa frågor. För inte försörjer sig väl Israel på att låta sin flotta kapa lastfartyg som passerar utanför deras kust för att sedan släppa dem och dess besättningar mot saftiga lösensummor? Han förnekar sig aldrig. Frågan är om det för hans del handlar om att visa sitt stöd för Gaza, eller om det bara är ännu en chans att hoppa på Israel?

Och är det inte fråga om dubbelmoral att använda rasistargumentet på det sätt som Gahrton gör, och därmed göra skillnad på människorna efter deras etnicitet och religion?

Nu minns jag inte om det var Gahrton eller Lars Ohly som drog upp mordet på Folke Bernadotte. Jo, sionistiska terrorister låg bakom mordet på Bernadotte för väldigt många år sedan. Innan Israel formellt sett hade erkänts som stat. En av de inblandade i mordet var Yitzak Shamir, som senare blev ledare för landet. Rättvisa skipades aldrig i den frågan, och det finns fortfarande en del ont blod mellan Sverige och Israel av den anledningen.

Men vad har det egentligen att göra med folket i Gaza?

Överlag kändes demonstrationen som en besvikelse för mig. Den verkade mer handla om att demonstrera mot Israel, än för folket i Gaza. Ship to Gaza uppfattade jag som ett svepskäl för flera av talarna, bland annat Ohly och Gahrton.

Det är synd, eftersom jag tror att det hade kunnat bli en väldigt bra manifestation om den hållits utan de sedvanliga Israel-basharna. Att Ohly och Gahrton - liksom Åsa Lindeborg från Aftonbladet - kritiserar Israel känns ju knappast som någonting överraskande. De flesta vet var de står i den frågan.

---