Vilseledande om nya Slussen

2013-06-12 18:15:26

Hur skulle du reagera om du läste att 60% av svenska folket föredrog sverigedemokraten Jimmie Åkesson som statsminister? Speciellt om det var fråga om resultatet av en undersökning som genomförts av ett undersökningsföretag, och där 1.000 svenska medborgare intervjuats?

Jag skulle för min del gärna vilja se underlaget och de frågor som ställdes. Som man frågar får man svar, heter det ju. Ställer du "rätt" frågor får du "rätt" svar.

Om vi sedan tänker oss att det visar sig att svarsalternativen var följande, hur skulle du då ställa dig till undersökningen:

- Jimmie Åkesson, vi sänker skatterna, ordnar välbetalda jobb åt alla, minskar brottsligheten, ger alla 10 veckors semester per år och barnen får glass varje dag.

- Adolf Hitler, vi höjer alla skatter till 80% av bruttoinkomsten, stänger alla fängelser och avvecklar rättsväsendet, skjuter dina föräldrar, och säljer dina barn till slavhandlare.

- Saddam Hussein, vi konfiskerar alla dina tillgångar, skjuter dina föräldrar, gör pälsmössor av dina husdjur, bygger en tipp för utbränt kärnbränsle i din trädgård och låter dina barn arbeta där utan betalning eller skydd.

Ja, för det första tror jag nog att de flesta av oss skulle välja Jimmie Åkesson i det fallet. Man har ju en tendens att välja det minst dåliga alternativet när alla suger. Normalt sett skulle väl knappast något seriöst undersökningsföretag genomföra en riggad undersökning av det här slaget. Men tydligen verkar det som om Novus har gjort just det. Vilket i sig vore en intressant diskussion, eftersom de sätter sitt rykte på spel.

Det gäller dock Slussen i det här fallet. Slussen, the neverending story. Några Slussen-gubbar med Benny Andersson i spetsen ligger tydligen bakom den undersökning som Madeleine Sjöstedt tar upp på sin blogg (se länk längre upp, som man frågar får man svar) och visar på det underlag som Benny & Co har som grund för sin debattartikel.

Att de gärna vilseleder är ingenting nytt. Jag vet inte om det är Benny Andersson som låtit sig föras bakom ljuset igen, för det vore ju inte första gången, eller om han verkligen tror på det han sätter sitt namn på. Tråkigt, är det i vilket fall som helst. Men så är det ju i frågan om Slussen. Bevarandeextremisterna skyr inga som helst medel utan ljuger friskt i hopp om att inte bli påkomna. Gissningsvis är det även därför de inte redovisat undersökningen i sig utan bara hänvisar till den utan att någon annan får se underlaget. Kan jag förstå, om det är fråga om ett sådant underlag.

Den här gången har deras bluff dock blivit synad. Och detta efter att bl a SVT svalt betet och bidragit till att sprida lögnerna.

Novus har visserligen reagerat efter att flera påpekat detta över Twitter, så vi får se om det kommer någon avbön från det hållet. Med tanke på att de lever på att genomföra undersökningar är de nog måna om att även i framtiden bli tagna på allvar. Så vi får se hur det utvecklar sig.

På tal om att (inte vilja) bli tagen på allvar ser det ut som om Elisabet Andersson på SvD lyckats göra bort sig igen, denna gång genom att inte respektera andra skribenter i debatten. Hur? Jo, genom att lägga till ett eget stycke efter Burghausers debattartikel där hon sprider sin syn på det hela. Är det seriöst, Elisabet? Nåja, att SvD inte vill ha en seriös debatt i dessa frågor är ju knappast någonting nytt. Men där tycker jag att t o m Andersson - som jag inte har särskilt höga tankar om - gått över en gräns.

Jag avslutar med en öppen fråga till alla Slussen-motståndare: varför är ni så rädda för en öppen och ärlig debatt? Är det för att ni inte har några fakta eller argument, utan måste ljuga, vilseleda och manipulera för att få stöd? Tror ni i så fall att någon av era "alternativa" lösningar kommer att bli bra, om den väljs på sådana premisser?

---

Varför skyddar DN näthatare?

2013-03-17 11:56:00

Debatten om näthat har äntligen börjat få en del utrymme i massmedia. Personligen tycker jag att det visserligen är bra, men att det har dröjt på tok för länge. Ofta framställs det dels som ett relativt nytt fenomen, och dels som att män kränker och hotar kvinnor. I båda fallen är det fel. Det har pågått lika länge som Internet varit var mans egendom och alltid varit en fråga om att människor kränker och hotar andra människor.

Jag var en ganska tidig Internetanvändare, och kommer mycket väl ihåg diskussionerna kring det som hände på Usenet på 90-talet. Usenet, som jag misstänker är ganska okänt för många av dagens Internetanvändare. Det var ganska hög nördfaktor, och idag vet jag inte ens om de stora ISPerna ens erbjuder den tjänsten.

Hur som helst, näthat är inte nytt. Det som är nytt är att "mainstreammedia" (ursäkta om jag låter lite avpixlad nu) äntligen fått upp ögonen för det.

På "den gamla goda tiden" talade vi om netikett/netiquette, eller etikett för nätet. Alltså, hur man uppför sig. Egentligen var det ingen större skillnad gentemot hur man uppför sig IRL (In Real Life, en annan gammal nördterm), mer än med några tillägg om sådant som kunde missförstås och misstolkas på nätet. Inte använda STORA BOKSTÄVER EFTERSOM DET TOLKAS SOM ATT MAN SKRIKER, och liknande. På sätt och vis kändes det onödigt, eftersom nätet är en del av verkligheten. Men anonymiseringen och avpersonifieringen av människor med nätet som medium gjorde att folk behövde påminnas om att man på nätet ska uppföra sig på samma sätt som man gör när man träffar någon öga mot öga. Tyvärr verkar det vara bortglömt idag - jag låter kanske som en stofil, men det var i viss mån bättre förr, även om det aldrig varit riktigt bra. Det var lätt att bli arg i Usenetdiskussionerna (som hade en tendens att förvandlas till sandlådekrig utan slut) och skriva dumma saker.

Skillnaden är dock att Usenet byggde på anarki. Det fanns ingen ägare till det forum där diskussionerna fördes, och ingen som kunde pekas ut som ansvarig för att folk följde reglerna. Så är det inte idag.

Att massmedia nu börjat uppmärksamma problem med näthat, kränkningar och hot beror nog i viss mån på att diskussionerna flyttat från Usenet till tidningarnas artikelkommentarer. Och det innebär att ansvarsfrågan också har förskjutits. Nu finns det någon som kan pekas ut som ansvarig. De flesta tidningar gör dessutom ett bra jobb med att ta ansvar för vad som sker. Många införde inloggning via t ex Facebook, Disqus och liknande. Att lämna ett diskussionsforum helt öppet är däremot att bjuda in bråkstakarna. Det är många medvetna om, och därför har problemen minskat på många håll.

Det finns dock ett undantag, och det är Dagens Nyheter.

Jo, många av artiklarna på DN kräver inloggning i någon form för att man ska kunna kommentera. Men på t ex Lars Epsteins blogg verkar inga regler gälla. Där har ett troll som fått öknamnet "Aliasmannen" härjat i flera år. En människa som systematiskt hotar, förolämpar och kränker andra som kommenterar. Jag ser det personligen inte som ett större problem, men jag har sett andra ta väldigt illa vid sig av det den här människan håller på med. Och jag förstår inte varför de fått fortsätta som det gjort. Ibland krävs det att någon kontaktar redaktionschefen på DNs webbplats som får gå in och stänga av kommentarsfunktionen där det spårat ur totalt. Den som "modererar" diskussionerna gör däremot aldrig någonting.

Det hela känns väldigt märkligt av två anledningar. Först och främst därför att den här människan kan göra och skriva i princip vad som helst utan att någonting sker, även om andra anmäler kommentarerna. De senaste dagarna har "Aliasmannen" bland annat skrivit två kommentarer där hen utgett sig för att vara ett par av mina bekanta, någonting som faktiskt kan vara olagligt om det visar sig vara fråga om urkundsförfalskning (lagarna gäller även på nätet).

Jag har liksom andra jag känner anmält dessa kommentarer, och dessutom skrivit svar till dessa där vi påpekat att det inte är de personerna som har skrivit dem. Dessa kommentarer togs bort ganska så omgående. Alltså, inte de som skrivits av "Aliasmannen". De ligger kvar. Utan de där vi andra skrivit att de var falska. Hur kan det komma sig? DN kanske kan svara på den frågan?

För att testa en hypotes skrev jag sedan en kommentar där jag angrep "Aliasmannen", men utan att bryta mot riktlinjerna för vad som får skrivas.

Och vad hände? Jo, den raderades ganska snabbt. Någonting som händer ofta. Jag vet inte varför, men av någon anledning tar den som modererar kommentarerna på Lars Epsteins blogg tydligen väldigt illa vid sig av kommentarer som angriper "Aliasmannen". Varför? Ja, inte vet jag. Det känns bara märkligt. Lika märkligt som att "Aliasmannen" har gnällt om att jag "gått bakom ryggen på redaktören" när jag en gång kontaktade redaktionschefen och fick kommentarsfunktionen avstängd i ett fall. Jag tycker ju att rent logiskt sett borde bara jag, Epstein och redaktionschefen veta om det, eftersom det skedde genom att jag skickade ett mail till DNs webbredaktion och påpekade att någonting behövde styras upp. Så hur kunde "Aliasmannen" känna till det?

Nåja, nog om det. Det finns säkert en förklaring.

Men är det inte märkligt att riktlinjerna bara verkar gälla för vissa? Eller rättare sagt inte gälla överhuvudtaget, med tanke på att kommentarer som bryter mot riktlinjerna får vara kvar, medan kommentarer som inte gör det blir borttagna? Har DN något svar på den frågan? Och kan DN upplysa om vem som egentligen modererar kommentarerna till det Lars Epstein skriver?

---

Nej, det är inte en kvinnofråga

2013-03-11 18:40:11

Är du feminist? Ja? Nej? Vet inte? OK. Är du näthatare då? Samma där? Kanske ja? Kanske nej? Eller du kanske inte vet? Båda frågorna har det gemensamt att man inte själv alltid kan svara på dem. Det handlar om självskattning och självinsikt. Att den egna självbilden stämmer överens med andras bild av en.

Maria Sveland har fått väldigt mycket uppmärksamhet i massmedia på senare tid. Sveland är enligt egen bedömning feminist, och som sådan utsatt för näthat vilket hon menar är en kvinnofråga. Näthat som ett verktyg för män att förtrycka kvinnor. Enda problemet är att hon har fel.

I viss mån har hon kanske även fel i sin syn på sig själv som feminist.

Så, är du då feminist? Eller är jag feminist? Svaret är att det handlar om mer än etiketter och benämningar. I grund och botten är det en fråga om värderingar. Tycker du att lika villkor ska gälla för alla människor oavsett kön, och att det är så pass viktigt att det är värt att kämpa för? Då är du feminist. Du kanske inte kallar dig feminist. Sådana är mina värderingar, men jag har aldrig kallat mig själv feminist. I alla fall inte proaktivt. Får jag frågan i rätt sammanhang svarar jag nog ja, men problemet med det begreppet är att många människor som faktiskt är feminister inte vill kalla sig för det, eftersom det för många även bär med sig en del negativa värden. Huruvida de är verkliga eller bara upplevda kan diskuteras, bland annat för att det kanske är samma sak.

Dessa negativa värden kan vi tacka bland annat människor som Maria Sveland för.

Detta skadar feminismen. Det gör feminismen till någonting elitistiskt och politiskt. Men är det verkligen en höger- kontra vänsterfråga? Är det omöjligt att vara liberal som feminist? Bekänner man sig som feminist automatiskt till socialistiska värderingar? Nej, nej och nej. Och jag tror inte heller att Sveland själv tror det, utan att hon bara använder härskartekniker som bl a skuldbeläggande (guilt by association) för att stärka konflikter och upplevda hot och då i sin tur stärka sin egen ställning. Skrämselpropaganda är effektivt. Och man får dessutom hjälp från de mest oväntade håll när man använder sig av den typen av retorik.

Den "hjälp" jag avser är de idioter som lägger tid och energi på näthat. Människor som skickar anonyma mail och skriver bloggkommentarer där de skriver både det ena och det andra.

För Sveland är det näthat hon utsätts för troligtvis ovärderligt i hennes karriär. Det ger henne nämligen en möjlighet att peka på "de där andra" (vi- och dem-tänkandet) som "vi" ska akta oss för. De som är ute efter att skada oss. De som vill tysta oss. De som inte respekterar demokrati och yttrandefrihet. Det skulle hon naturligtvis inte erkänna öppet, men jag har svårt att tro att  man kan bli lika uppmärksammad om man inte hade de är åsnorna till näthatare efter sig. Det ger nämligen sympati och uppmärksamhet.

Sveland har dock fel när hon försöker få näthatet till en kvinnofråga. Det är det inte, eftersom vi hittar både män och kvinnor på båda sidorna. Anonymt hat har funnits lika länge som det har funnits idioter och fegisar, och sådana har funnits sedan långt innan Internet ens var påtänkt.

Det betyder dock inte att det är OK på något sätt. Eller att någon ska behöva "skylla sig själv", för det ska ingen behöva göra - hur obekväma åsikter man än uttrycker. Men du kan bli utsatt för anonyma hot och påhopp även om du är man, från både män och kvinnor. Just i fråga om det Sveland med flera utsätts tycker jag mig se mönster som tyder på att det är fråga om obegåvade och osedda människor som försöker skrämma och trycka ner de som har förmåga att uttrycka sig och bli uppmärksammade. Och då blir det lätt fråga om sådant som de tror har verkan. Att hota och försöka trycka ner sina hatobjekt genom att kalla dem fula och korkade, t ex.

De flesta av oss är dock överens om att varken Sveland eller Linderborg är någotdera. Och jag tror personligen inte heller att de tar åt sig särskilt mycket av det, eftersom de är så trygga i sig själva att de inte tar det på allvar.

Det är ju ungefär som om en överviktig alkis på en bänk utanför Systembolaget skulle försöka trycka ner Zlatan genom att påstå att han inte har något bollsinne och ett misslyckat liv. Han skulle förmodligen bara garva om han hörde någonting sådant.

Däremot tror jag att i första hand Sveland men även Linderborg tar väldigt illa vid sig om de får sin auktoritet ifrågasatt. Liksom att de känner att de uppfattas som ointressanta. Och det var kanske det som var den springande punkten på Gräv-seminariet som Sveland tydligen tog väldigt illa vid sig av. Det hon skriver om gubbvälde och härskartekniker (som hon precis som med frågan om näthat försöker få till någonting som män utsätter kvinnor för, fast hon har fel). Rädslan att bli betraktad som ett kuttersmycke och jämställdhetsalias inom mediadebatten? Svårt att säga.

Hennes upplevelser är hennes egna, som jag ser det. Och eftersom jag inte själv såg den debatten kan jag inte uttala mig om hur väl de stämmer med verkligheten.

Ska avsluta med att jag tror att problemet är att Sveland vill predika för de redan frälsta, men inte upplevs som trovärdig av de hon borde nå ut till. Hon är bland annat inkonsekvent, t ex i den mån att hon kan sitta i en av SVTs TV-soffor på bästa sändningstid och tala om att hon inte når ut eller blir uppmärksammad, liksom att hon gärna tar upp hur hon utsätts för härskartekniker när hon själv är väldigt bra på att använda dem. Att försöka skuldbelägga de som inte håller med henne och utmåla dem som antifeminister och näthatare är ett ganska bra exempel. Eller att hon gav så sina subjektiva upplevelser av Janne Josefsson så mycket utrymme men skrev så lite om vad han egentligen sade.

Det är ett av de stora problemen inom delar av feminismen av idag. Att ändamålen helgar medlen, att man inte ifrågasätter sitt eget agerande (det finns inga rätt eller fel, nej, men det är upp till betraktaren att avgöra vad man vill ta på allvar) liksom att det finns en hel del missriktad lojalitet i de egna leden, vilket leder till att den onda cirkeln fortsätter.

Men för att återgå till den inledande frågan - är du feminist? Det får du vara utan att kalla dig det. Och du kan vara feminist utan att för den sakens skull hålla med Sveland. Och om nu ämnet för blogginlägget mot förmodan själv skulle läsa det vill jag påpeka att det bästa sättet att förlora en diskussion/debatt är att vägra ta den. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen tack vare det.

---

Svenska män, oh la la...

2013-02-20 20:30:10

Avpixlat bjuder verkligen på hysteriskt rolig läsning ibland. Nu sjunger man den svenske mannens lov och tar upp allt från våra puritanska arbetsvanor och överlägsna musikaliska talanger till vår entreprenöriella läggning. ABBA, E-Type och Loreen (nej, nu blev det kanske fel) liksom männen bakom Spotify, Volvo och Skype. Ja, det är bara att sträcka på sig. Jag känner mig verkligen stolt över att vara en svensk man när jag läser detta blogginlägg!

Nu raljerar jag. Visst har vi mycket att vara stolta över i Sverige. Människor som Kamprad och Zennström är förebilder som förtjänar en hel del cred för vad de åstadkommit. Vi behöver fler av den sorten.

Jag tror dock inte att vi hittar särskilt många av det virket bland Avpixlats läsare eller de som röstar på Sverigedemokraterna.

Inte heller hittar jag särskilt många av den sorten i min egen bekantskapskrets. Jo, jag känner en hel del framgångsrika människor. Men ytterst få är svenska män. Vissa är kvinnor. Vissa är invandrare. Några är båda delarna. Uppseendeväckande? Knappast för en normalbegåvad och fördomsfri människa, men då talar vi ju inte heller om Avpixlats målgrupp.

Det som triggade detta komiska blogginlägg på Avpixlat var en nidbild på Aftonbladet. "Svenske man, du är ensam". En elak men samtidigt väldigt träffsäker skämtteckning som jag tror att många känner igen sig i. Den fördomsfulle och socialt utfryste näthataren (den svenske mannen) som ligger för sig själv i sin säng, medan de framgångsrika och öppensinnade har fest i våningen ovanpå.

Att en sådan bild retar gallfeber på både Avpixlats läsare och skribenter är inte så konstigt. Den är ju som sagt väldigt träffsäker, och de förolämpningar och kränkningar som gör mest ont är de som är som mest sanna. Att förolämpa och kränka är en liten konst i sig. Att vara bra på den konsten innebär att man är bra på att hitta sprickor i måltavlans självbild och angripa dem. Brister som den man ger sig på är medveten om men inte vill erkänna för sig själva.

Detta är någonting som kan driva näthatare längre och längre, eftersom de ofta är dåliga på just den biten. En typisk näthatare kommer bara med lågpannade personangrepp som är helt tagna ur luften. Eller sådant som den de angriper känner till men har accepterat och inte bryr sig om. Ergo, angreppen ger ingen reaktion, och det är just reaktionen näthataren är ute efter. Många debattörer är dessutom hårdhudade just tack vare att de har en komplett självbild som är svår att angripa.

Näthataren i sin tur är däremot ofta en ensam loser utan socialt nätverk. En väldigt utsatt person i det här sammanhanget, med fler ömma tår än en muterad tusenfoting.

Den medelålders mannen som ligger ensam i sin säng och surfar på Avpixlat är ett bra exempel. Han som försöker dölja sitt missnöje med sin egen situation bakom en fasad av förakt mot de som är "annorlunda". De han vill se ner på men inte kan, eftersom han känner sig underlägsen dem. När så någon snor ihop en skämtteckning och publicerar den i Aftonbladet är det verkligen som ett piano på en öm tå. Man kan försöka hantera det genom att intellektualisera och rationalisera. Kanske genom ett löjeväckande blogginlägg om hur bra svenska män är - män som har väldigt lite gemensamt med skribenten.

Jag tycker att det är beklämmande på ett sätt, och som bilden även illustrerar. Vad? Jo, det är att den ensamme svenske mannen själv har gått och lagt sig i sängen med datorn som sällskap, och surfat iväg till någon hatsajt. Det är ett val han själv har gjort. Ingen har lagt honom där och satt datorn i händerna på honom.

Om han drog på sig kläderna och gick upp och ringde på dörren till lägenheten där de har fest skulle han få vara med. Men han vill inte, eftersom det innebär att han måste acceptera de andra människorna på festen som de är. Och gör han det kan han inte längre kan skylla sina misslyckanden på dem. OK, han vill kanske men vågar inte.

Precis som sverigedemokraten som läser och skriver på Avpixlat. Allt är någon annans fel. Feministernas. Bögarnas. Invandrarnas. Inte ens eget. Om du känner att du hör till den målgruppen, tänk då på en sak - du har ett val. Det är det som skiljer entreprenörerna som blogginlägget tar upp från de som inte lyckas. Zennström och Kamprad valde framgång och skapade den själva. Det var ingen annan som gjorde det åt dem.

---

Men hur mycket valfrihet är lagom?

2013-02-19 20:36:38

Om du är liberal kan jag tänka mig att frågan i rubriken känns provocerande. Men här är sammanhanget skolbarn och ungdomar, och då är det mer relevant. Det handlar om matematik. Behöver vi kunna eländet? Ja? Nej? Ibland? I en debattartikel på SvD lyfter Stellan Welin fram den frågan. Behöver vi matten? Inte enligt Welin.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i matematik. För mig var det ämnet länge ett nödvändigt ont. Nödvändigt, alltså. Någonting som behövts fast jag inte gillat det. Därför tycker jag att Welin har fel. Jag har dessutom svårt att se det som någonting valbart, eftersom man måste börja med det väldigt tidigt för att lägga en bra grund för sin framtida inlärning.

Men vem behöver då kunna sådana konstiga saker? Pluttifikationstabeller och bråk?

Welin har kanske rätt i att vi sällan behöver matematik i vuxenlivet om vi inte är naturvetare eller ingenjörer. Eller systemutvecklare, skulle jag vilja tillägga. Listan skulle kanske kunna utökas till människor som arbetar med teknisk utveckling överhuvudtaget, och vi är faktiskt ganska många som gör det.

Jag är systemutvecklare. Att jobba som systemutvecklare innebär ett yrke som handlar mycket om logik.

Flöden, selektion, mängdlära (SQL) och liknande saker är min vardag. Detta går fint trots att jag pluggat väldigt lite matte, och ingenting av detta tittade vi ändå på när jag gick i skolan. Kanske skulle jag vara ännu bättre på det om jag vore bra på matte? Ärligt talat vet jag inte. Vad jag däremot vet är att det handlar mycket om problemlösningsförmåga. Om kreativitet.

I övrigt finns det gott om gadgets som löser matematiska problem åt oss. Där har Welin också rätt. Men, vem är det som utvecklar och designar dessa prylar? Mobiltelefonen? Datorn i bilen? Det är en viktig aspekt av det hela - även om en dator kan uföra komplexa beräkningar måste man kunna instruera datorn i vad som ska utföras.

Jag kan skriva en procedur på en SQL-server som utför en aritmetisk operation. Svart låda. Man matar in någonting i ena änden och så kommer någonting ut i andra änden, utan att man behöver tänka på vad som händer på vägen.

Jag måste däremot själv veta hur det ska ställas upp. Det finns annars bara enklare funktionalitet inbyggt. Vad är 5 + 3?  9/2? Det kan jag få besvarat direkt. Men om jag vill veta om talet 931 är ett primtal? Det kan finnas en inbyggd funktion för det som ger mig det svaret. Eller inte. Då måste jag bygga den själv. Klarar jag det utan att vara bra på matematik? Jag gjorde faktiskt just det, men det var kanske mera kreativt problemlösande än ren logik.

Hur som helst, saken är den att jag en gång i tiden bestämde mig just för att jag inte skulle behöva kunna sådana saker. Jag skulle ju göra karriär som butiksbiträde eller bli konstnär, och det hade jag bestämt mig för redan på högstadiet. Planer som gick om intet pga IT-boomen i början av 1990-talet, och tog en ända med förskräckelse - jag hamnade till sist på SU/KTh.

Kontentan är att om jag själv hade fått välja hade jag kanske inte lärt mig att räkna alls. Och hade jag då kunnat arbeta med det jag arbetar med idag? Just därför tror jag att man ska vara försiktig med att ge skolbarn allt för mycket valfrihet, eftersom de innan omdöme och förstånd är utvecklat då kommer att tvingas göra val som styr resten av deras liv. Så i det avseendet är jag inte särskilt liberal.

Matte må vara trist för många i grundskolan, men det är ett viktigt ämne som lägger grunden till ens valmöjligheter längre fram i livet. När man är mogen och förståndig nog att fatta sådana beslut.

---

Konstprojektet Åsa Linderborg

2013-02-17 23:38:00

Jag har tidigare skrivit om hur kulturkrönikören Åsa Linderborg på Aftonbladet bidrar till näthatet. Hon är inte konsekvent, och hon är bara för yttrandefrihet när det passar henne själv, ungefär. Nu är det dags för ett nytt självmål. "Högerns kulturkrig", som hon kallar det.

Linderborg har samma problem som alltid. Hon anser att det är ett hot mot yttrandefriheten att vi släpper fram fel åsikter. T ex från högerextremister som Mats Dagerlind. Yttrandefriheten ska enligt Linderborg skyddas genom att vi inte tillåter obekväma åsikter.

Ska inte gå in närmare på hur Linderborgs logik fallerar totalt. Det behövs inte.

Nu är i alla fall inte problemet för Linderborg att enbart människor som Dagerlind har fel åsikter och tillåts uttrycka dem. Även människor som Sakine Madon och Johanne Hildebrandt är nu tydligen ett hot i Linderborgs ögon. Och de gillar tydligen näthat, om vi får tro vad Linderborg skriver:

En av dem som fick stå ostörd på podiet var Sakine Madon. Hon har skrivit på ledarplats i Expressen att näthatet är överdrivet och inget vi ska göra nåt åt.

Den som läst ledaren på Expressen inser dock ganska snart att Linderborg skarvar lite. Madon skriver ju att det redan finns lagar som gör näthatet olagligt, och att vi därför inte behöver några nya. Inte att vi ska acceptera eller ignorera näthatet. Så varför länkar Linderborg ens dit med det påståendet? Hon framstår antingen som en lögnare eller som för obegåvad för att förstå det som står skrivet i klartext. Nåja. Det är ju knappast första gången Linderborg har fel eller gör bort sig när hon försöker argumentera för någonting. Inte heller sista, gissar jag.

Alla dessa människor (Dagerlind, Hildebrandt och Madon) har dessutom det gemensamt att de är högermänniskor. Och att de är besatta av vänstern, enligt Linderborg - som av någon anledning lägger väldigt stor vikt vid just deras politiska åskådning. Hon avslutar därför med följande:

Högern i hela dess bredd, från extremisterna till etablissemanget, är besatt av vänstern i lika bred mening. Kulturkrig, kallas det i Danmark. Nu har det kommit hit.

Alltså... Är det bara jag som tycker att Linderborg gjort bort sig igen? Är människan verkligen allvarlig? Ibland tror jag att hon driver med oss. Eller att det handlar om ett "konstprojekt". Eller har hon bara problem med läsförståelsen?

---

Liten analys av avpixlat-logiken

2013-02-16 20:36:08

Då har jag äntligen lyckats traggla mig igenom Dagerlinds blogginlägg på Avpixlat. Ska inte gå in närmare på mina misstankar om att det förmodligen skrevs på kortare tid än det tar för en utomstående att läsa det, så jag går istället på själva innehållet. Irriterande nog blir det här blogginlägget kanske ännu längre, eftersom jag behöver en del citat från "dagerlindaren" (se föregående inlägg). Men eftersom han tappade den röda tråden väldigt tidigt blir min analys därefter.

Jag orkar ärligt talat inte bena upp det och titta på det i sin helhet, utan nöjer mig med att konstatera att Madon vs Dagerlind tydligt visar på skillnaden mellan en professionell skribent och någon med en massa ord och ett tangentbord. Hur som helst, Madon skrev en ledare i Expressen idag, och Dagerlind tycker att hon har fel. Ämnet är fortfarande näthat och hur Avpixlat agerar i sådana frågor. Någonting som Dagerlind givetvis försöker undvika (eller inte ens förstått?) när han skriver sitt "svar". För att hålla en rimlig längd på detta blogginlägg nöjer jag mig med att titta på några utvalda stycken ur Dagerlinds långa text.

Som väntat kom det att kretsa kring islam. "Islams utbredning i Europa utgör idag det största hotet mot vår västerländska demokrati med potential att på sikt göra lika stor skada som en gång nazismen och kommunismen. Islam är en främmande fågel i vår del av världen. Den tillhör i motsats till kristendomen inte vårt kulturarv och har inte varit en del av vårt samhälle och genomgått den utveckling som kristendomen tvingats till i takt med vårt moderna samhälles framväxt. Den har i stället importerats hit de senaste decennierna i dess mest primitiva form och som del av en i övrigt lika primitiv kultur. Islam har således vare sig ett kulturhistoriskt eller ett livsåskådningsrelaterat berättigande i Västvärlden."

Det här är ett gammalt budskap där Dagerlind i princip bara gjort en del smärre ändringar. För ca 80 år sedan var det - främst i Tyskland - judendomen som var en "främmande fågel". Nu är det islam. Dagerlind använder uttrycket "primitivt" flera gånger. Men jag ser inte att han någonstans förklarar hur. Ja, jag kan hålla med om att det kan vara "primitivt" att basera sitt liv på en religion. Men då spelar det ingen roll om det är islam, kristendom eller judendom vi talar om. Religiös extremism är alltid lika illa. Inte heller ser jag Dagerlind förklara på vilket sätt alla invandrare är religiösa extremister. Själv betraktats jag som kristen eftersom jag är född i Sverige när kristendomen var statsreligion. Men jag är varken döpt eller konfirmerad. Och jag äger inte ens en bibel. Jag har aldrig gått i kyrkan annat än på bröllop, begravningar och skolavslutningar.

Men om jag varit född i Iran hade jag automatiskt varit religiös, eller hur? Varför?

Dagerlind fortsätter inte helt oväntat med att odla sina konspirationsteorier, och skriver "Åsa Linderborg har, i likhet med flertalet av de journalister som idkade högläsning ur sin inkorg i SVT Uppdrag Granskning nyligen, en politisk agenda med udden riktad mot den Sverigevänliga folkrörelsen, mot jämställdism, mot socialkonservatism och kulturkonservatism, mot folkhems- och kärnfamiljsideal osv. De tillhör en förhållandevis liten och företrädesvis vänsterradikal åsiktselit som under lång tid vant sig med att få sin vilja fram men som nu för första gången på länge känner sin maktställning hotad. Och man tänker inte spela ett rent spel för att slå vakt om sina privilegier. En exploatering av näthatsdiskussionen för sina egna syften är bara ett av många exempel på detta."

Vi kan bortse från att detta är skrivet på något slags rövarspråk som används internt på Avpixlat och innehåller få vedertagna begrepp. Många förstår vad de menar, eftersom det handlar om eufemismer och nyspråk. Men det är ändå fel. Vad Dagerlind försöker säga med sitt krångliga språk är att det handlar om en konspiration inom massmedia som kontrolleras av vänsterfolk, och de är rädda för att förlora sin makt.

Är det sant?

Nej. Det finns liberala tidningar med liberala skribenter. Men det förnekar man om man köper Dagerlinds resonemang. Jag bör även tillägga att Dagerlind slentrianmässigt brukar utmåla de som inte håller med honom som vänsterfolk. Om han själv tror det låter jag vara osagt. Detta innebär i sin tur att man förnekar verkligheten. Sedan kan man ju ställa sig frågan hur inflytandet egentligen är för Dagerlind själv. Många läser avpixlat. Vissa tror på vad de skriver. Kanske inte intelligentian i samhället, men i en demokrati gäller en röst per medborgare.

Sedan kan man ju diskutera huruvida Åsa Linderborg är en bra representant för den svenska journalistkåren eller om Mats Dagerlind är en bra representant för den typiske svensken. Jag tycker inte det i något av fallen. Det är inte bara icke-journalister (som jag) som tidvis tycker att Linderborg är spritt språngande galen. Och Dagerlind är en människa som jag har väldigt svårt att identifiera mig med - han har enligt Aftonbladet en skatteskuld på 1,6 miljoner, vilket knappast är typiskt för den normale arbetande svensken.

Men om man ska demonisera sin "motpart" väljer man de värsta exemplen för att visa på deras brister och underlägsenhet. Jag misstänker dock att Dagerlind har en ny måltavla.

Dagerlind kommer ju ständigt in på det där med islam i kombination med "PK-media" (gammelmedia) i sitt blogginlägg. Nu med Sakine Madon som exempel: "Detta med islam är dock, av för mig fördold orsak, Madons akilleshäl. Hon vill inte – annat än i monologform – diskutera ämnet eftersom hon vet med sig och själv öppet har intygat att hon inte kan hålla humöret i styr i sådana diskussioner. Hon blockerar exempelvis alla på Twitter som försöker, inklusive undertecknad, även om man gör sitt yttersta för att förhålla sig konstruktív och resonerande."

Nu ser vi någonting väldigt dagerlindskt: offerkoftan. Censur. Tystad. Får inte delta i debatten (efter att ha varit med i panelen på PK...) och allt det där. Att Sakine Madon (om vi får tro Dagerlind) har blockerat honom på Twitter är alltså ett tecken på censur. Lustigt nog glömde han att nämna att många blockerar honom för att han är elak och försöker trycka ner folk. (Alltså, näthat. Ämnet för PK-debatten.) Sedan är han inte ens man nog att stå för det. Det får han i sin tur till att hon blockerar "alla som försöker" (diskutera islam). Intressant påstående. Och givetvis omöjligt att kontrollera. Men visst finns det vissa saker som får henne att gå i spinn. Någonting jag själv lyckats med, men utan att bli blockerad.

Dagerlinds påståenden är dock inte tänkta att vara verifierbara, utan det handlar om en variant av det gamla "söndra och härska". Dela upp människor i grupper, skapa motsättningar mellan dessa, demonisera dem i varandras ögon, fabricera externa hot, och sedan sluter sig leden av människor som låter sig kontrolleras utan att ifrågasätta.

Mats Dagerlind försöker helt enkelt måla upp att det är "vi" (dvs vanligt folk, om nu Avpixlats läsare kan ses som representativa) mot "dem" (journalister, intellektuella, invandrare, osv), och "de" är ute efter "oss". Sakine Madon får här personifiera "dem".

För dig som kan Europas historia känns nog detta bekant - nazisterna använde samma retorik för att komma till makten i 1930-talets Tyskland. Skillnaden är att Dagerlind inte är högerextremist. Enligt egen utsago, i alla fall. I mina ögon är det dock inte han som avgör om han är det.

En annan gemensam nämnare med Avpixlat/Dagerlind är att nazisterna fokuserade på ungefär samma målgrupp. Lågutbildade, arbetslösa, fattiga och arbetare i det stora hela. Sverigedemokraterna och Avpixlat gör samma sak idag i Sverige. I Grekland är det Gyllene Gryning som gör det. osv. Gyllene Gryning, som bl a delat ut mat till fattiga som kunnat styrka att de var grekiska medborgar.

Alla ledare vet att samhällsgrupper med låg bildningsnivå är relativt lätta att styra. De är lätta att skrämma och ifrågasätter sällan auktoriteter.

Landets - liksom andra Europeiska länders - dåliga ekonomi gjorde det möjligt för nazisterna. Precis som idag. Det är ingen slump att högerextremismen skördar framgångar runt om i Europa eftersom människorna är missnöjda med de etablerade partiernas politik. Men idag är det inte juden vi ska akta oss för, utan muslimen. Journalister, författare och andra intellektuella är i vanlig ordning också farliga. De kan ju ifrågasätta.

Och precis som i nazityskland har de vanliga människor som idag hjälper högerextermismen till makten väldigt svårt för att erkänna att de bekänner sig till en människofientlig ideologi. De är ju bara "missnöjda" och "proteströstar", ungefär. Tja, det har prövats tidigare. Vi vet hur det gick. Vill vi att det ska gå likadant i Europa igen? Vi vet i alla fall en sak, och det är att många i Tyskland trodde på nazisternas hatretorik. Idag vet vi att det var fel. Idag tror många på det Dagerlind och Avpixlat skriver. Men kommer det fortfarande att vara "sant" om några decennier?

Nu vill jag inte skriva mer. Det går inte att bemöta det Dagerlind skrev utan att det blir en halv C-uppsats av det hela, och många av hans läsare är övertygade att det han skriver är vettigt fast - eller kanske just därför att - de inte förstår det.

---

Människor som Linderborg bidrar till näthatet

2013-02-11 18:32:03

Näthat. Vi vet alla vad det är och vad det innebär. Jag tänker inte gå in närmare på det. Däremot kan det vara intessant att se vad det är som orsakar det. Eller som är en bidragande orsak, rättare sagt. Det finns många orsaker, och det här är bara en av dem. Men Åsa Linderborg har ofrivilligt och oavsiktligt lyft fram en orsak - sitt eget beteende.

Ikväll är det debatt om näthat på Publicistklubben. Linderborg, som är en av människorna som drabbats - men som till skillnad från kanske 99,99% av de drabbade får komma till tals i massmedia - har avböjt att delta.

Varför? För att människor med "fel" åsikter får delta.

Det skriver hon inte rakt ut. Men hon gör ett väldigt dåligt försök att dölja sin syn på åsikts- och yttrandefrihet. Hon ställer smått retoriskt frågan "hotas verkligen yttrandefriheten om inte högerextremisterna släpps in på just PK:s debatter?"

Ja? Gör den det? I viss mån, ja. Men det handlar främst om att Publicistklubbens legitimitet hotas om man bara släpper in rätt åsikter. Och vem ska då avgöra vilka åsikter som är de rätta? Åsa Linderborg? Jag vet inte om hon själv tänkt så långt - hon är ju kulturskribent - men hennes önskemål om åsiktsregistrering och åsiktsförtryck är dels någonting som är vanligt just där det inte finns åsikts- och yttrandefrihet, och dels att det rimmar väldigt illa med PKs målsättning att "slå vakt om tryck- och yttrandefriheten och att främja debatt". Citat från PKs egen hemsida.

Detta tycks inte Linderborg inse. Jag är inte förvånad. Hon är i mina ögon en av de människor inom massmedia som bidrar enormt till att näthatet ökar.

Hur? Främst genom sin attityd. I hennes egen värld är förmodligen hennes syn på yttrandefrihet och öppen debatt helt normal. I andras - främst näthatarnas - ögon är den ett uttryck för det som rör sig i huvudet på en isolerad och priviligerad elitist som aldrig kommer i kontakt med den "pöbel" hon gärna vill se ner på. Van vid att stå oemotsagd, van vid att få sin vilja igenom, och van vid att inte behöva reflektera över vad andra tycker och tänker.

Så dyker då stora stygga Internet upp och det fria ordet går helt plötsligt inte längre att kontrollera för gammelmedia. Man får svar på tal. Man tvingas stå för vad man skriver och säger. Man blir kritiserad. Säkert en skrämmande upplevelse för en människa som Linderborg.

Internet innebär ett vägskäl för människor inom massmedia, och det finns två vägval. Man kan anpassa sig och visa sig mera ödmjuk genom att lyssna även på det man egentligen inte vill höra, vilket är ett bra sätt att skapa förtroende nedåt i yttrandefrihets- och mediahierarkin. Eller blunda, hålla för öronen och kräva att de med obekväma åsikter ska tystas och stängas ute från debatten, vilket föder näthat.

Vilken väg tror du att Åsa Linderborg har valt? Med det menar jag dock inte att det hon utsätts för är OK eller ens acceptabelt. Men jag vill poängtera att Åsa Linderborg knappast är rätt person att peka finger och prata om hot mot demokratin. För i mina ögon är hon en antidemokrat.

---

Regeringen Reinfeldt, 2006 - 2014

2013-01-22 19:16:42

Hade egentligen tänkt komplettera rubriken med en photoshoppad gravsten med "Regeringen Reinfeldt, 2006 - 2014. Saknad av vissa", men jag orkar inte sno ihop någonting sådant ikväll. Det får räcka med blogginlägget. Jag tror i alla fall att vi kommer att få höra det efter valet 2014, för då är den nuvarande borgerliga alliansens saga slut.

Ja, TV-avgiften då? Som vi trots den "liberala" borgerliga alliansen fortfarande är kvar. Hur går det med den? Börjar det bli dags att ersätta den med någonting mer modernt?

Nej. Den ska utökas. 

Inte bara TV-apparater - som ju odiskutabelt är till för TV-tittande (inget snack nu om att man kanske använder dem bara som bildskärmar eller inte har dem inkopplade, du vet lika väl som jag att det sällan är sant) ska vi betala TV-avgift för. Utan kanske även för datorer/surfplattor om Radiotjänst får som de vill? Dvs enheter som kanske inte alls är till för TV-tittande utan används till helt andra saker. Jag använder knappast den här datorn för TV-tittande även om det går (via nätet), utan för mycket annat.

Radiotjänst motiverar i alla fall detta med att de ska börja sända ALLT live via nätet framöver. Och då blir ju våra internetuppkopplade datorer enligt byråkraters och sakkunnigas "logik" TV-apparater eftersom vi kan se sändningarna den vägen.

Du undrar kanske varför jag satte "logik" inom cittattecken? Jo, det är för att jag för några år sedan - då det senast var aktuellt med att licensbelägga datorer trots att SVT ännu inte sände någonting på nätet - frågade just en sådan här "sakkunnig" person om hur de resonerat. Jag påpekade just det här med att det inte fanns något material att ta del av. Svaret? Jo, det var för att SVT skulle börja sända digitalt (så länge sedan är det), och eftersom datorer jobbade digitalt skulle det då bli möjligt att se deras sändningar.

Otroligt. Helt otroligt. Jag trodde att det var fråga om ett skämt, men icke.

Det var alltså det svar jag fick när jag ställde frågan. Rätt i sak, i viss mån. Ja, datorer arbetar digitalt. Och ja, SVT skulle börja sända digitalt. Men en digital utsändning letar sig liksom inte på egen hand in i en dator. Det krävs en anslutning till källan till att börja med. Det krävs någon form av hårdvara som kan ta emot signalen. Det krävs någon mjuk-/hårdvara som kan koda om det som tas emot till någonting som kan visas på bildskärmen.

Att påstå att digitala sändningar per automatik fungerar i en dator är ungefär som att påstå att en fotogenlampa kan flygas eftersom fotogen även används som flygplansbränse.

Men så var det ställt med logik och teknikförståelse bland byråkrater och tjänstemän på Kulturdepartementet (tror jag) och Radiotjänst på den tiden. Lyckligtvis fick de inte igenom det då.

Men nu då? Ska jag börja betala TV-avgift för mina datorer? Nej, det ska jag inte. Jag gör det nämligen redan eftersom jag har TV. Och jag har alltid betalat för mig, även om jag tycker att det är fel. Det är nämligen det fina i kråksången. Man behöver bara betala en gång per hushåll. Så jag behöver inte betala ytterligare bara för att jag får fler enheter som kan användas för TV-tittande. Inte heller om vi blir fler i hushållet.

Fint va? En ensamstående student med enbart dator som kanske inte ens klarar av att visa TV som sänds live kommer i framtiden att betala lika mycket som familjen med flera barn, husbil, sommarstuga, båt och kanske sju TV-apparater. Ett par tusen per år.

Trots att studenten kanske har 80.000 i årsinkomst (vara det mesta ändå är lån) medan familjen kanske ligger på en halv miljon.

Rättvist och bra. Alla ska vara med och betala. Det är för övrigt en fördelningsekonomi, så ju färre som är med och betalar, desto mer får varje hushåll betala.

Och därför går det ju givetvis inte heller att ersätta det med en skatt, för det skulle ju hota SVTs "självständighet". Ja, det vore ju verkligen tråkigt om SVT var tvungna att fungera utifrån ett demokratiskt mandat, istället för att som nu kunna agera helt efter eget huvud och ta in betalning som man disponerar fritt.

Nåja, det som stör mig är inte att vi har denna orättvisa finansieringsmodell där den som tjänar minst betalar mest (och den försvaras märkligt nog ofta av samma människor som ser platt skatt som en stor orättvisa). Inte heller att en ny enhet avgiftsbeläggs trots att den kanske inte nödvändigtvis går att använda för TV-tittande.

Det som stör mig är att det är fråga om en typ av enhet som används till så mycket annat, och som för många är nödvändiga i vardagen!

Studenten igen. Många studenter betalar inte TV-avgift. Jag sympatiserar med dem. Man ska inte behöva avstå 5% av sin årsinkomst för någonting man inte vill ha. Många har TV ändå, men vissa har faktiskt medvetet valt bort den för att kunna svära sig fria från allt betalningsansvar.

Nu ska de då istället behöva betala ändå, för någonting som de kanske inte kan vara utan. Datorn. Surfplattan. Som används för kommunikation, för arbete, för avkoppling, osv. Ska de då behöva välja bort datorn också för att inte bli betalningsskyldiga för en tjänst som de inte bett om?

Men inte det heller stör mig så mycket, trots allt. Nej, det som retar mig riktigt ordentligt är att SVT, som i grund och botten bara är en av många aktörer på marknaden, tillåts att godtyckligt ta betalt för en tjänst som inte efterfrågas, och som inte heller kanske kan levereras. Sitter du i en stuga långt ute i skogen med dålig anslutning kan du inte se livesändningar på din dator. Så är det med det. Men du ska ändå betala för det.

Vad krävs för att jag ska få införa en läsavgift för denna blogg, och kräva in betalning från alla som i teorin kan ta del av den? Snälla politiker, upplys mig gärna.

Och till er i Alliansen. Reinfeldt, Borg, Ask, med flera. Ni har svikit era väljares förtroende flera gånger om. Jag hoppas att ni blir bortröstade 2014. Detta skriver jag trots att jag röstade på er fram till valet 2006. Sedan kom det här med FRA-lagen, och efter det lovade jag mig själv att aldrig någonsin lägga min röst på centern, moderaterna, folkpartiet eller det där värdekonservativa lilla talibanpartiet som jag alltid glömmer bort namnet på.

Aldrig mer. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.

---

Mediareflektioner, vecka 32

2012-08-11 14:33:31

"The road to hell is littered with good intentions", tror jag mig någon gång ha hört. Verkar gälla min avsikt att skriva lite om det jag läst, sett och hört i massmedia under den gångna veckan, eftersom jag inte kommer mig för att skriva någonting med mindre än fyra veckors mellanrum.

Hur som, det mest intressanta de senaste dagarna är Sveriges lilla konflikt österut. Eller konfliktER, borde jag kanske kalla det, med tanke på att det ser ut som om vi inte bara gått i clinch med Vitryssland, utan även är på väg att hamna i ett bråk med Ryssland.

Att Vitryssland slängt ut våra diplomater och tagit hem sina egna är ingen nyhet.

Vad kan jag säga om det? Tja, det är en konflikt som gör mig stolt över att vara svensk. Att göra sig ovän med en buse/översittare (Alexander Lukashenko) genom att ta den svagares parti är lovvärt, även om vi inte officiellt gjort någonting. Nallebombningen var ju ett privat initiativ. Att vi fått både EU och USA med oss ser jag som väldigt positivt, eftersom Lukashenko förmodligen startade bråket (jo, det var han och inte vi) för att visa sig handlingskraftig på hemmaplan, och förmodligen tog en kalkylerad risk, att Sverige skulle vara för mjäkigt för att svara på det hela.

Backfire? Jo, typ. Nu är det han mot både Sverige, EU och USA.

Varför gjorde han det då? För att han är en svag ledare. Det ligger liksom i diktatorns natur att vara en svag ledare. En stark ledare behöver inte stjäla makten utan kan ta den på demokratisk väg och acceptera risken att bli bortvald. En svag ledare startar ofta konflikter med externa parter för att skapa "vi och dem"-känslor hos de egna. Jämför bara Bill Clinton med George W Bush. Vem anses som den bättre ledaren av de två? Vem har startat flest krig/konflikter?

Nu återstår bara att se hur det här slår igenom i Ryssland. Vitryssland och Ryssland har förhållandevis nära band med varandra, även om "King Combover" i Vitryssland gärna försöker spela ut Ryssland mot EU när det går och vänder kappan efter vinden.

Jag tror att det kan bli ganska hårigt framöver. Vi har ju nämligen en diplomatisk konflikt med just Ryssland på gång, som gäller utmätningen av en ryskägd fastighet på Lidingö för att betala en skuld ryska staten har till en tysk affärsman.

Jo, Carl Bildt har lagt näsan i blöt och meddelat att han/UD anser fastigheten var okränkbar och att betrakta som rysk mark.

Givetvis dyker då frågan om ministerstyre upp, eftersom han lägger sig i kronofogdemyndighetens arbete. Jag säger både bu och bä. Jag håller med UD i deras bedömning, dvs att det är rysk mark, och att betrakta som en del av den ryska ambassaden. Plus att UD dessutom måste se det i ett större perspektiv, nämligen att det handlar om våra relationer med Ryssland. Även om våra myndigheter arbetar självständigt utan direkt inblandning från politikerna (verksamheten specificeras via någonting som kallas regleringsbrev) är det en fråga på internationell nivå.

Frågan är om det inte blir lite väl många konflikter på en gång?

Den risk jag ser är att det här leder till att Ryssland utan förbehåll tar Vitrysslands (eller snarare diktatorns) parti i vår diplomatiska konflikt, och använder det som en förevändning för att ställa till problem för Sverige där det är möjligt.

Jag vill inte låta som en krigshetsare, men faktum är att vi i Sverige har väldigt lätt för att blunda och tänka "det händer inte oss", och sedan står vi där helt oförberedda när en konflikt i närområdet bryter ut. Nu talar jag inte om någon fullskalig rysk invasion av Sverige, däremot är jag på lång sikt lite orolig för bl a Gotland med sitt strategiska läge i Östersjön, som Ryssland mer än gärna skulle vilja dominera. Jo, vi talar om ett längre tidsperspektiv, men med gasledningen som löper nära Gotland vore det lätt för ryssarna att genom t ex en false flag-operation (terrordåd) motivera att de behöver en permanent närvaro på just Gotland för att försvara sina intressen.

Någonting som kan ge dem den här ursäkten är det faktum att vi inte själva har någon militär närvaro att tala om på Gotland. "Om inte ni kan försvara vår egendom mot terrorism måste vi kanske gå in och göra det själva" ungefär.

Dessutom är vi ju "alliansfria", vilket innebär att vi inte kan räkna med någon konkret hjälp om det värsta skulle hända. Jo, om vi skulle förlora hela eller en del av Gotland skulle vi givetvis få en hel del diplomatiskt stöd utifrån. Alla demokratiska länder skulle fördöma det. Säkerhetsrådet i FN skulle dock inte göra någonting pga det där lilla problemet med att vissa länder har vetorätt. Och vi skulle inte få något militärt stöd, eftersom vi ju valt att stå utanför alla sådana samarbeten. Vi måste klara oss på egen hand, helt enkelt. Om det nu går åt fanders vill säga. Det kan göra det. Vi vet ingenting om hur Ryssland kommer att se ut om 5-10 år. Vad vi vet är i alla fall att den demokratiska utveckligen knappast gått åt rätt håll under Putin. Det värsta kan faktiskt hända.

Eller kanske inte. Det är svårt att sia om framtiden. I alla fall för oss, om vi tänker på hur väl förberedda vi var när andra världskriget bröt ut. Eller kanske blir det någon av baltstaterna som råkar illa ut? Jag har i alla fall full förståelse för Bildts agerande, och sedan kan vi ju alltid diskutera huruvida det är i linje med svensk lag eller ej. Hur som helst tror jag i alla fall att han ser frågorna i ett betydligt större perspektiv än oppositionspartierna i riksdagen. Det kan mycket väl vara fråga om ett rent spel för gallerierna, för att visa grannen i öst att även om deras fastighet säljs på exekutiv auktion är det inte någonting som görs med regeringens goda minne. Då kan han i alla fall svära sig fri från sitt personliga ansvar.

---