Vill SD in i riksdagen?

2010-09-02 21:25:42

Vill Sverigedemokraterna in i riksdagen? Det kan tyckas vara en löjlig fråga, men den är i allra högsta grad relevant. Jag tror nämligen - utan att vara överdrivet konspiratorisk - att svaret är nej. Ledningen har allt att förlora och ingenting att vinna på att komma in i riksdagen.

Många av oss minns Ny Demokrati. Drag under galoscherna, sunt förnuft och allt det där.

Partiet startades av bland annat Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. I valet 1991 fick de drygt 6% av rösterna och kom in i riksdagen. Innan dess var partiet väldigt omtalat, och många röstade på det som protest, eftersom de övriga partierna kändes mossiga och ointresserade av att verkligen åstadkomma någonting.

Ironiskt nog innebar det slutet för Ny Demokrati.

Varför? Därför att det var ett rent luftslott. Ny Demokrati hade inga idéer. Ingen vilja. Inga mål. Deras partiprogram var enligt vad jag vet en kopia av Moderaternas program några år tidigare. Men så länge de var omtalade utan att synas hade de stort stöd hos - eller i alla fall intresse från - väljarna.

Så snart de kom in i riksdagen vände det. Då tvingades nämligen partiet att visa vad de verkligen ville. Vad de stod för. Efter bara ett par år hade deras stöd halverats. Vid valet 1994 fick de 1,4% av rösterna och åkte ut ur riksdagen.

Varför floppade Ny Demokrati? Det enklaste svaret är att deras bluff blev synad. När deras löften och idéer visat sig sakna substans återstod bara en sak, nämligen främlingsfientligheten/rasismen. Och där fick väljarna nog. I riksdagsvalet 2006 fick partiet totalt sex röster.

Från sex procent till sex röster på 15 år. Det sammanfattar Ny Demokratis liv och död som politiskt parti.

För politikerna inom Ny Demokrati innebar det slutet på deras politiska karriärer. Givetvis. Troligtvis hade partiet fortfarande existerat om de inte en gång i tiden kommit in i riksdagen och där bevisat sin oförmåga att fungera som politiskt parti.

Många ser likheter med 1990-talets Ny Demokrati och 2000-talets Sverigedemokraterna. Historien kommer kanske att upprepa sig. Ett främlingsfientligt och populistiskt parti kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll. Under mandatperioden saboterar partiet politiken för den regerande samlingen genom att missbruka sin ställning. När mandatperioden är slut är även väljarnas förtroende för partiet slut, och det åker ut för att aldrig någonsin komma igen vare sig på lokal eller nationell nivå.

Ironiskt nog gör det här att både höga sverigedemokrater och övriga politiker helst ser att partiet inte kommer in i riksdagen.

De seriösa partierna vill inte se sin politik saboterad av populister. De höga sverigedemokraterna vill inte få sin bluff synad och sitt parti punkterat efter en mandatperiod som lekstugeparti. Det innebär nämligen slutet på de egna karriärerna inom politiken. Vad ska Jimmie Åkesson försörja sig på om SD tappar 9 av 10 sympatisörer?

"Ironiskt nog", som sagt. Ironiskt nog innebär det här att det är mycket möjligt att Sverigedemokraterna själva gör allt för att inte komma in i riksdagen. Dock av egenintressen hos ledningen. De vill hålla sina karriärer vid liv. Det gör de enklast genom att fortsätta som missnöjesparti utanför riksdagen som lockar till sig missnöjda väljare.

Är det kanske därför de nu, när de ser ut att ha en chans att komma in i riksdagen, börjar intensifiera arbetet med att cementera bilden av sig själva som renodlat främlingsfientliga? Slöjförbud är dagens utspel. Valvideon har nog de flesta av oss sett. Det vinner man inte röster på.

---

Straffavgift för blandäktenskap

2010-09-02 19:44:41

Valet närmar sig, och med det närmar sig även utsikten för ett Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen. En tanke som skrämmer många - kanske inte minst ledningen i SD som verkar jobba hårt på att hamna utanför i år igen. Deras fantastiska idé att ta ut en statlig avgift för den som vill importera sig en partner är kanske räddningen i det dilemmat?

"Han skämtar" tänker du nog?

Nej, jag gör faktiskt inte det. Ta en titt i Sverigedemokraternas skuggbudget och bläddra ner till sidan 41, där deras idéer om hur anhöriginvandringen ska regleras radas upp.

OK, jag borde kanske börja med att förklara vad anhöriginvandring egentligen innebär. Till skillnad från den bild Sverigedemokraterna försöker sprida är det faktiskt inte enbart fråga om att någon lycklig flykting får medborgarskap och sedan "tar hit" hela släkten.

Anhöriginvandring är all invandring som sker för att någon har släktband till en svensk medborgare. En av mina vänner har en tysk fru. Där är det fråga om anhöriginvandring, även om det ju är fråga om land inom EU. Om du träffar en man eller kvinna från Storbritannien, Australien eller USA är det fråga om anhöriginvandring om din nya partner ska flytta hit, eller vice versa om du ska flytta dit.

Detta vill SD avgiftsbelägga.

Nu tycker kanske en normalbegåvad läsare att jag slår in öppna dörrar. Att komma och påstå att Sverigedemokraterna har idiotiska idéer är väl ungefär lika sensationellt som att konstatera att det finns is i Antarktis? Kanske, kanske inte.

SD vill i alla fall att den som "tar hit" någon från något annat land ska betala en slags importavgift till staten på ca 40.000 (ett basbelopp). Dessa pengar ska enligt SD täcka "statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader".

Intressant. Vad innebär "övriga anpassningskostnader"? Finns det sådana kostnader?

Och hur är det ställt med undervisningen i svenska? Det är väl frivilligt, om jag inte har helt fel... Eller är det så enkelt att SD genom det här hoppas att bara rika och renrasiga svenskar ska ha råd att "ta hit" någon anhörig?

Med tanke på att "den härboende" (läs: den som redan bor i Sverige) inte får ha mottagit socialbidrag under minst ett år innan ansökningen sker känns det lätt att tro.

De lyfter även fram att "paret samlade anknytning till Sverige" (sic!) skall vara större än till något annat land. Så hur hade de då tänkt att vi ska värdera och bedöma det? Kvalitativt? Kvantitativt?

Den sista punkten är även den ganska roande - "bägge parter skall underteckna en anpassningsförklaring där man förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler".

Ja, det var ju ett intressant krav. För det första måste väl svensk lag följas oavsett om man skrivit under ett avtal om att göra det eller ej? (Obs! Här vill SD insinuera att "invandrare" är mer eller mindre kriminella.) Och vad innebär deltagandet i det svenska samhällslivet? Är det fråga om någon regel som gäller även för oss infödingar?

Nåja, jag skulle kunna raljera tills korna kommer hem, men det vore slöseri med tid. De som skrattar åt SD behöver inte övertygas, och de som tror att SD har vettiga idéer går knappast att övertyga.

På sätt och vis hoppas jag att SD kommer in i riksdagen, av samma anledning som jag är övertygad om att Jimmie Åkesson med flera egentligen INTE vill komma in - det skulle avslöja vilken bluff Sverigedemokraterna är, och partiet skulle förlora en stor del av sina sympatisörer. Som med Ny Demokrati, som numera är ett minne blott. Deras stöd var som störst när de existerade som ett rent koncept.

Efter att ha misslyckats och samtidigt skjutit den borgerliga regeringens politik i sank försvann stödet för partiet, och innebar slutet på Bert och Ians politiska karriärer.

Det tror jag att ledningen inom SD vet, och att de därför hoppas på att hamna precis under riksdagsspärren. Det gör att partiet lever vidare, och att personerna i ledningen kan fortsätta sina karriärer som missnöjespolitiker som försörjer sig på att "säga det alla tänker" och odla martyrskapet som "tystat" och "förtryckt" av etablissemanget.

Om svenskarna synar bluffen kan det däremot innebära slutet för partiet.

Läs även Tores inlägg om stolligheterna - det hos honom diskussionen började och som sedan ledde till att vi rotade fram det där om postorderfrutullen i SDs skuggbudget.

---

Med lögnen som vapen 2

2010-08-29 13:00:51 - 1 kommentar

Igår skrev jag ett blogginlägg om SvDs artikel som hur spårväg City riskerar att spräcka tidtabellen med 10 år. Det här inlägget blir en fortsättning på det. Nu handlar det inte om tidplaner eller gnisslande spårvagnar, utan om turerna kring spårväg City. Liksom om en politiker som ofta figurerar i detta sammanhang - Lars Dahlberg.

För att sammanfatta läget: Svenska Dagbladet skrev igår en artikel om hur projektet spårväg City riskerar spräcka sin tidplan med upp till tio år. Artikeln baserar sig på en utredning från trafikkontoret, men i artikeln anges inte vad som kommer från rapporten respektive är journalistens egna slutsatser.

Idag skriver socialdemokraten Lars Dahlberg ett blogginlägg där han angriper de "lögner" han anser att stadshusalliansen spridit i fråga om spv City.

Nu bör du som läsare tänka kritiskt angående Lars Dahlberg. Dahlberg är en styvnackad motståndare mot spårvägssatsningar, och tillhör oppositionen. Han talar i egen sak, och drivs av politisk motivation - det viktiga är att framställa stadshusalliansen i ofördelaktig dager.

Om du vill se utökad och förbättrad kollektivtrafik i Stockholm och samtidigt överväger att rösta på socialdemokraterna i valet ber jag dig att först läsa igenom det här, och sedan reflektera över om det verkligen innebär att du lägger din röst på rätt parti:

1. Är Lars Dahlberg rätt man att anklaga andra för att ljuga? En lögn som använts av spårvägsmotståndarna är att spv City kostar "en miljon per meter". SVT ABC blev fällda i granskningsnämnden när de spred det påståendet, eftersom det är felaktigt och vilseledande. Vem myntade den lögnen? Jo, Lars Dahlberg (se länk).
    
2. Lars Dahlberg har tidigare uttalat sig positivt om en nedläggning av Saltsjöbanan mellan Sicka och Slussen. Det var fråga om ett så kallat tjänstemannaförslag från SL, och inte någonting politiskt. Exakt varifrån förslaget kom är inte klarlagt. Men i sin roll som andre vice styrelseordförande för SL är det teoretiskt möjligt att det var Dahlberg själv som stod bakom det förslaget. Förslaget gick i korthet ut på att låta de framtida spårvagnarna på Saltsjöbanan gå till Gullmarsplan istället för till Slussen, där de som ska in till stan får byta. Det medför en omväg på 20 minuter för resenärerna från Nacka och ytterligare belastning för Gullmarsplan, som slog i kapacitetstaket för flera år sedan - kommer det att motivera fler till att åka kollektivt på den sträckan?
    
3. I artikeln på SvD anges inte vem som beställt utredningen från trafikkontoret. Precis som i fallet med förslaget att lägga ner en del av Saltsjöbanan kan det vara fråga om ett slags tjänstemannainitiativ som en viss politiker mycket väl kan stå bakom.
    
4. Lars Dahlberg hänvisar trots att han är socialdemokratisk politiker till ett "avslöjande" i en borgerlig tidning (SvD). En tidning som har en historia av att motsätta sig alla former av förändringar i Stockholm. Och den enda stora tidning som i dagsläget fortfarande är (o)uttalat kritisk mot spårvägssatsningarna.
    
5. Lars Dahlberg är överlag emot satsningar på spårburen trafik. Han säger sig visserligen vara för en utbyggnad av t-banan. Han är dock medveten om att t-bana är flera gånger dyrare än spårväg, och är i likhet med Handelskammaren troligtvis medveten om att det kommer att dröja många år innan vi får se någon sådan satsning. Det väcker frågan om Dahlberg verkligen är ärlig och uppriktig i sitt stöd för en utbyggnad av t-banan.
    
6. De satsningar som ligger Dahlberg varmast om hjärtat är satsningar på nya vägar. Förbifart Stockholm försöker han sälja in till stockholmarna som en "kollektivtrafiksatsning" eftersom det "går att köra bussar på den". I själva verket uppskattar både SL och staden antalet bussresenärer på förbifarten till omkring 10.000 per dygn. Det innebär en försvinnande liten del resenärer som åker kollektivt.
    
7. I princip inga förslag som kommer från Dahlbergs sida innebär några reella satsningar på kollektivtrafiken i Stockholm. För att satsningarna ska bli meningsfulla måste de faktiskt öka det kollektiva resandet, och på så vis avlasta den övriga infrastrukturen så att de som verkligen behöver bilen i sin tillvaro slipper tillbringa all tid i bilköer. Dit hör inte bussar, eftersom de kommer att fastna i samma köer som den övriga trafiken. Ändå anklagar Dahlberg borgarna i stadshuset för att ljuga när de säger att han inte vill satsa på kollektivtrafiken.

Jag vet att jag går ut väldigt hårt mot Dahlberg nu, som ju faktiskt bara är en politiker som försöker göra sitt jobb och bevaka sina kärnväljares intressen - Dahlbergs valkrets är Järfälla, som ligger en bra bit utanför stan. Där står rimligtvis frågan om ökade satsningar på bilismen ganska högt i kurs, eftersom det kollektiva resandet minskar ju längre ut från stadskärnan vi kommer.

Jag har dock två skäl för detta. Dels för att jag gillar SL och hoppas att SL ska bli världsledande i fråga om att tillvarata sina kunders/resenärers behov och intressen. Och dels för att Lars Dahlberg är andre vice ordförande i SL. Vid en rödgrön valseger kan han bli ny styrelseordförande för bolaget. Trots att Lars Dahlberg inte är intresserad av att utveckla kollektivtrafiken efter resenärernas behov utan efter massbilismens.

Lars Dahlberg vill främst se satsningar på nya vägar, och inte på den infrastruktur som verkligen gör kollektivtrafiken till ett alternativ till bilen. Det är syftet med spårväg City, nämligen att öka det kollektiva resandet på de gator och vägar som idag är hårt belastade av övrig trafik. En spårvagn av den typ som idag går mellan Sergels torg och Waldemarsudde - och i framtiden mellan Hornsberg och Ropsten/Gåshaga - tar lika många passagerare som 50 fullsatta bilar. Eller fyra fulla bussar.

Sådana frågor verkar inte besvära Dahlberg, eftersom hans motivation främst är förbifarten och andra vägsatsningar som ökar bilismen. Vilket i sin tur ökar trycket på de delar av vägnätet som även i framtiden kommer att vara underdimensionerade.

En röst på socialdemokraterna är en röst på sämre kollektivtrafik eftersom Dahlberg är socialdemokraternas representant i sådana frågor.

För rödgröna väljare som prioriterar kollektivtrafiken högt är miljöpartiet ett bättre alternativ. Miljöpartiet är liksom alla partier utom socialdemokraterna för en ökning av kvalitetssatsningarna inom kollektivtrafiken i Stockholm.

Dahlberg har i kollektivtrafikfrågan däremot tagit över stafettpinnen från forna tiders moderater. Det vill säga de som gärna hade sett att vi asfalterat över alla spår i stockholmsområdet för att göra mer plats för bilarna.

Vill du se fler trafik(s)tockningar eller förbättrad kollektivtrafik? En röst på socialdemokraterna och Lars Dahlberg kan bli avgörande i den frågan.

---

Jag hade inte...

2010-08-27 12:59:07

... Kunnat göra det bättre själv. Sverigedemokraternas valfilm, alltså. Ja, inte för att gynna Sverigedemokraterna, utan för att sätta strålkastaren på vad de verkligen står för. Ställer du dig bakom deras idéer och människosyn?

Jag får väl vara uppriktig med att jag inte direkt hör till Sverigedemokraternas målgrupp. Jag är högutbildad, jag har ett kontaktnät bestående av intressanta och framgångsrika människor och jag är dessutom ganska nöjd med tillvaron.

Men framför allt vet jag att det är upp till var och en av oss att skapa sig sin egen framgång. Min framgångar är mina egna. Men så är det även med mina misslyckanden. De är mina egna.

De som resonerar så röstar inte på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är snarare partiet för de som vill skylla sina misslyckanden på andra. Är du arbetslös? Känner du att det måste bero på småbarnsmammor i burka? Rösta på Sverigedemokraterna. Är pensionerna för låga? Det beror nog också på småbarnsmammor i burka. Rösta på Sverigedemokraterna. Kan du överhuvudtaget komma på någonting som du känner att du kan skylla på invandrarna? Rösta på Sverigedemokraterna.

Är det inte intressant att se hur rasisternas budskap förändras över tid? För inte så många år sedan var budskapet att "invandrarna tar våra jobb".

Nu tar de alltså pengarna för våra pensionärer? Så vad hände då med jobben? De tar inte våra jobb alltså? Nej, med tanke på hur arbetslösheten bland invandrare jämfört med infödda svenskar ser ut är det väl ganska svårt att faktiskt få någon att tro på det budskapet.

Men hur kommer det då att låta om några år, när även det här budskapet har visat sig vara fel? "De" tar våra sittplatser på tunnelbanan? "De" tränger sig före i kön?

Oroa dig inte, rasisterna kommer att klura fram någonting. Precis som med tidigare budskap kommer det troligtvis att vara fråga om till största delen bluff men med ett litet uns av "sanning" i sig. Med "sanning" menar jag inte att det är sant, utan att det handlar om påståenden som inte går att motbevisa rakt av. Men inte heller att bevisa.

Det knepet använder Sverigedemokraterna systematiskt, eftersom det skapar osäkerhet som de sedan kan spela på. Vanligt även inom pseudovetenskap och alternativmedicin, "eftersom det varken går att bevisa eller motbevisa är det kanske sant".

Det handlar annars om klassiska propagandaknep. Propagandaknep som av många antas ha ungefär 70 år på nacken men som egentligen är äldre än så. Nej, nazisterna uppfann inte knepen de själva använde, men de blev väldigt bra på att använda dem. Skrämsel, söndring och lögner.

Nu försöker Sverigedemokraterna använda sig av samma knep, eftersom de bevisligen fungerar.

Studera videon. Det du ser först av allt är väldigt aktuellt och upplevs som väldigt svenskt, nämligen byråkrati och fördelning av skattepengar. Någonting negativt i det svenska. Dramaturgiskt sett kan det ses som en del av konflikten. "Takete" kallas det av vissa dramaturger, och står för det "onda" eller i alla fall de krafter som verkar mot protagonisten. Motvikten är "lumumman", som är den kraft som verkar för protagonisten och gör allt för att underlätta. Protagonisten uppenbarar sig snart i videon i form av en - väldigt stereotyp - pensionär. En äldre dam med rullator. Förmodligen antas vi tänka att det är fråga om en fattigpensionär.

Antagonisterna uppenbarar sig strax efter protagonisten. Även de i form av stereotyper, närmare bestämt som invandrarkvinnor i burka med barnvagnar framför sig. Att det rör sig om väldigt överdrivna stereotyper behöver jag kanske inte ens nämna? Men var finns lumumman som ska verka för protagonistens sak? Det kommer jag till i slutet av blogginlägget.

Överdrivna stereotyper är dock syftet med den här videon. Stereotyperna får på så vis ett starkt symbolvärde. Här försöker Sverigedemokraterna spela på rädslan för ett yttre - och i viss mån inre - hot, nämligen Islam och muslimerna. Ett hot som kvinnorna i burka får symbolisera.

Hitler och hans kumpaner gjorde precis samma sak för 70 år sedan, men de använde istället judar för att symbolisera hotet eftersom judarna då och muslimerna idag upplevs som ett "hot" av en del (kanske aningen paranoida) människor.

Hitler lyckades förvandla ett europeiskt land på väg uppåt till en diktatur. George W Bush lyckades i sin tur få både sitt eget och en del andra länder med sig i en serie krig mot olika länder i den muslimska världen. Båda lyckades genom att använda samma knep - de får massorna att tro att det finns ett hot, och tar sedan på sig rollen som folkets beskyddare mot detta hot.

Nu menar jag inte att Bush gick i krig mot dessa länder enbart för att de var muslimska. Men han hade aldrig lyckats få med sig någon på sitt "korståg" om de inte varit muslimska, eller om Islam inte upplevts som ett hot. Det är alltid svårt att demonisera det som känns välbekant och familjärt, till exempel "vita" människor i den kristna världen.

I Frankrike använder president Sarkozy däremot romer som symbol för det här "abstrakta hotet". Det är alltså en kulturell fråga. Identifiera det som skrämmer medborgarna mest, och blås sedan upp hotet - upplevt eller verkligt - ytterligare, så har du deras stöd. I Sverige använder socialdemokraterna rika som "hot", men med oönskad effekt.

Knepet är inte nytt, utan har använts otaliga gånger genom historien. Och det kommer att användas även i framtiden, eftersom det ligger i människans natur att låta sig skrämmas av abstrakta hot och därmed ställa sig bakom sin "beskyddare".

Men kommer Sverigedemokraternas video att få det genomslag de hoppas på? Jag vill gärna tro att svenskarna är intelligentare än så, men jag kan ha fel.

Sverigedemokraterna spelar i alla fall högt. Valfilmen är så överdriven att den av de flesta intelligenta människor kommer att avfärdas som överdriven, osmaklig och samtidigt löjeväckande. Men nu lever vi i en demokrati, och det innebär att även mindre förståndiga människor har rösträtt.

Och lumumman då? Ja, där har vi det fina med den här videon. Lumumman finns inte med i videon, eftersom lumumman är du. Och i viss mån Sverigedemokraterna, som vill fungera som en samlande kraft för lumumman. Det är upp till dig att avgöra om det blir det "ondskefulla" småbarnsmammorna med burka och barnvagnar som når "bromsen" först, eller om det blir den stackars tanten som du förutsätts sympatisera med som "vinner".

Rösta på Sverigedemokraterna om du vill att de goda ska vinna. Det är budskapet.

Uppdatering: tyvärr verkar det nu som om TV4 kommer att stoppa den här filmen. Ett stort misstag anser jag själv.

Varför?

Främst för att det ger SD ytterligare möjligheter att surfa på martyrvågen. Partiet som säger "sanningen" men ständigt "tystas" på grund av någon konspiration - filmen finns ju redan nu ute på Youtube liksom på SDs egen hemsida.

Jag tror emellertid att det redan från första början har varit SDs plan - de vill gå ut med ett osmakligt budskap, vilket de även gör via nätet. Filmen är lätt att hitta på Youtube. Samtidigt vill de få sympatiröster genom att visa på sitt eget martyrskap eftersom de nu blir "tystade" igen.

TV4s agerande innebär en dubbel framgång för partiet.

Så snälla TV4, visa nu den där jäkla filmen och gör tittarna illamående! Det är troligtvis det sista man vill inom SD. Då når den nämligen ut till vanligt folk och visar klart och tydligt att Sverigedemokraterna inte förändrats sedan tiden som BSS.

Fler bloggar om SD-filmen: Bengtssons frestelser, Camillas Vrå, KryssaHenrik

---

MP bluffar om bostadsbyggande

2010-08-09 18:17:05

Miljöpartiet bluffar om bostadsbyggande. Nästan så lyder rubriken till ett blogginlägg av Per Ankersjö. Det inlägget handlar främst om Södermalm, men i grund och botten är budskapet samma, nämligen att Miljöpartiet säger en sak men gör en annan. Är Miljöpartiet ett parti att rösta på om man vill få fart på bostadsbyggandet i Stockholm? För min del är svaret nej.

Min personliga erfarenhet av Miljöpartiet är att det är ett parti som präglas av lite väl stor diskrepans mellan ord och handling. Säg en sak, men gör en annan.

Nu menar jag inte att Miljöpartiet inte vill väl. Det gör de antagligen. Miljön i fokus och allt det där. Sådant gillar jag. Miljön är viktig. Förstör vi miljön förstör vi för oss själva. Jag är dock av åsikten att vi knappast själva kommer att ta död på planeten - vi stryker nog med själva långt innan det är för sent, medan planeten kommer att repa sig efter några miljoner år. Kanske den bästa lösningen i det långa loppet? Med andra ord är miljöfrågan för mig en fråga om att rädda oss själva.

Nåja, nu ska jag inte sväva iväg i esoteriska filosofier om miljön. Jag tänkte fokusera på någonting mer konkret, nämligen stads- och boendemiljön i Stockholm. Liksom Miljöpartiets förmåga att ofta såga av grenen de själva sitter på genom att antingen komma med idéer som är kontraproduktiva för deras uttalade miljöprofil, eller när de genom sina handlingar går emot sina egna idéer. Miljöpartiet är till exempel starka anhängare av kollektivtrafik på vatten i Stockholm. Ja, att vi ska kunna åka båt mellan olika delar av staden.

De av oss som är vana vid att vara ute på sjön vet dock att båtar är allt annat än miljövänliga. OK, segelbåtar släpper ju inte ut så mycket skit i luft och vatten när de går för segel.

Men nu är det knappast fråga om att sköta kollektivtrafiken på vatten med segelbåtar. Det blir snarare fråga om gamla hederliga dieselmotorer som driver stål- och aluminiumbåtar i ganska hög fart. Genom vatten. Vattnet är ett problem i det här sammanhanget. Vatten ger nämligen gott om motstånd som måste övervinnas. En spårvagn eller ett tåg rullar väldigt lätt eftersom motståndet på skenorna är minimalt.

En båt måste däremot tränga undan samma volym vatten räknat i kubikmeter som sitt eget deplacement räknat i ton. Om vi rent hypotetiskt sett säger att en modern waxholmsbåt väger 100 ton innebär det att den måste tränga undan 100.000 liter vatten för att röra sig en båtlängd framåt. Arkimedes lag - en kropp som flyter tränger undan samma mängd vatten i liter som sin vikt räknat i kilon, medan en kropp som inte flyter tränger undan samma mängd vatten som sin egen volym*.

Jo, det går visserligen att bygga fartyg så att de klyver sjön relativt väl, men då på bekostnad av försämrad manöverförmåga. En supertanker eller ett containerfartyg är till exempel relativt bränsleeffektiv i förhållande till sin storlek. Problemet är bara att de behöver några distansminuter på sig för att stanna. En båt som ska gå i passagerartrafik med relativt många stopp går därför inte att konstruera på det viset. Med undantag för bärplansbåtar. Jag skulle dock vilja se Miljöpartiets reaktion om någon föreslog sådana i Stockholms skärgård...

Fast nu tänkte jag inte flumma in på det vetenskapliga området heller, utan fokusera mer på att Miljöpartiet säger sig vilja bygga nya bostäder i Stockholm. Är det sant? Mycket möjligt. Viljan finns säkert där.

Däremot bör vi nog ställa oss frågan om de håller sitt ord när det väl blir fråga om mer konkreta planer och projekt. När panchisarna börjar mobilisera för att rädda de Unika Kulturvärdena i den lokala snuskbuskparken som är Ett Viktigt Rekreationsområde För De Närboende och en Biologisk Spridningskorridor För Det Lokala Djurlivet. Kommer Miljöpartiet då att våga stå upp för planen på en tät stad och säga att alternativet är att bygga någon annanstans, och i ett troligtvis orört naturområde där det faktiskt finns natur och djurliv som inte anpassat sig efter ett liv som levande trädgårdsprydnader?

Min gissning är att svaret på den frågan är nej. Och Emilia Hagberg erkänner indirekt att de inte alls är för nybyggen i de områden de säger sig vilja bygga i genom sin kommentar på Per Ankersjös blogg. Där kommer det nämligen fram att det egentligen är fråga om Hammarby Sjöstad, och inte Södermalm. Hmm, det är ju en intressant vinkling på det hela.

Är sjöstan en del av Södermalm?

Administrativt sett är den kanske det, men jag tycker personligen inte att den är det. Det är en närförort precis som Årsta, Johanneshov, Liljeholmen och Alvik. Precis utanför innerstan. Men till skillnad från både Årsta och Johanneshov saknar Hammarby Sjöstad en fast förbindelse med innerstan.

Inte heller tekniskt sett är området en del av Södermalm. Södermalm är Södermalm, och där ön tar slut tar den slut, punkt slut. (Upprepa den meningen tio gånger i snabb takt om du kan.) Däremot kan Hammarbyhamnen ses som ett överlappande område. Norra och Södra Hammarbyhamnen ligger på var sin sida om vattnet. Men att ett område ingår i ett annat område som överlappar ett tredje betyder inte att det första området ingår i det tredje. OK, nu kanske jag förvirrar dig? Men på ren svenska: Hammarby sjöstad är inte Södermalm. Men det är där de säger sig vilja bygga, medan de utåt sett säger att de vill bygga på Södermalm - vore det inte mer hederligt och ärligt mot läsarna att öppet erkänna att det är inom Södermalms stadsdelsområde de vill bygga?

Frågan är hur Miljöpartiet kommer att ställa sig till de konkreta planer och projekt som dyker upp. De har ju inget lysande track record på den fronten, tyvärr. Och i takt med att de säger nej till förtätningar och byggen i befintliga områden bidrar de direkt (jag vill inte säga indirekt, eftersom det skulle minska deras ansvar en aning) till att miljön försämras eftersom de tvingar fram ett större bilberoende.

Det är precis som med kollektivtrafik på vatten. Den dogmatiska gröna illusionen är viktigare än den gråa verkligheten. Den gråa verkligheten med all sten, asfalt och betong är nämligen bättre för miljön än den gröna chimär som Miljöpartiet förväxlar med en sund miljö för ekosystemet. En gles och utspridd stad ser grön ut på kartor och foton. Vi ser nämligen inte koldioxiden i atmosfären. Samma sak gäller för kollektivtrafik på vatten. Båtarna släpper ju ut sina avgaser i vattnet, så då ser vi dem inte.

Skiten försvinner dock inte för att vi sopar den under mattan. Miljön tar ändå stryk, oavsett hur väl vi lyckas dölja - eller ignorera - symptomen.

* Arkimedes lag är en av förklaringarna till att varför en lång och smal båt går lättare och med högre fart än en kort och bred, förutsatt att de väger lika mycket. Väger de tio ton måste de tränga undan tio kubikmeter vatten för att förflytta sig en båtlängd. Men en båtlängd innebär en längre sträcka för den långsmala båten än den kortbreda. Jämför hastigheten hos en eka med en sculler.

---

Vi får det vi betalar för

2010-06-16 17:30:21

Socialdemokraterna i Stockholm gör en framstöt inför valet - enhetstaxor kommer återigen att införas inom SL om de vinner valet. Priset på 30-dagarskortet ska sänkas. Billigare? Ja. Bättre? Nej. För SL gäller nämligen samma sak som för alla andra tjänster, nämligen att vi får det vi betalar för.

Missförstå mig nu rätt. Jag tycker att det är jättebra med billig kollektivtrafik. Men för mig är inte priset i sig det viktigaste. Det viktiga är vad vi får för pengarna.

Stockholm har kollektivtrafik i världsklass. Jo, faktiskt. Jag ljuger knappast om jag påstår att i princip alla stockholmare har ett hatkärleksförhållande till SL. Vi är så vana vid att det fungerar att vi alla går i taket när det inte gör det. Då är inte SL vatten värt i våra ögon. När allt fungerar som det ska reflekterar vi däremot inte över det.

Att bedriva kollektivtrafik som med hyfsat hög turtäthet täcker så stora delar av en så pass gles och utspridd stad som Stockholm är varken lätt eller billigt. Trots det har vi kollektivtrafik som är väl i nivå med många städer som är betydligt större.

Därför måste vi ställa oss frågan om inte lokaltrafiken måste få kosta en slant. Redan i dagsläget är den till ungefär 50% skattefinansierad. De pengarna går dels åt till att driva den befintliga trafiken, och dels till att förbättra den.

Istället för att bara prata med våra plånböcker och lova prissänkningar borde kanske Socialdemokraterna förklara hur de vill utveckla och förbättra kollektivtrafiken? Vill de ens göra det? Socialdemokraterna är ju till exempel kraftigt emot satsningen på utökad spårtrafik i Stockholm. Det är bland annat sossarna vi har att tacka för skrönan att Spårväg City kostar "en miljon per meter".

Om Socialdemokraterna får makten i Stockholm kommer de troligtvis att stoppa den utbyggnaden. Och troligtvis kommer de att göra det med hänvisning till att man vill spara pengar för att finansiera prissänkningarna och enhetstaxorna.

Däremot vill man inom Socialdemokraterna gärna satsa på fler motorvägar och busstrafik. Bussar som liksom den övriga trafiken fastnar i bilköerna. Men är det sådana satsningar stockholmarna vill se? Innebär verkligen fler bussar och färre tåg och spårvagnar att fler lockas att åka kollektivt snarare än med egen bil?

Hur vill du att framtidens Stockholm ska se ut? Som en gigantisk trafikstockning där varken bilar eller bussar tar sig fram, och där det inte finns några andra alternativ? Då ska du rösta på de rödgröna i valet.

---

Tjockt på Plattan

2010-05-31 20:24:59

Tog en sväng ner på stan och stöddemonstrationen för Ship to Gaza tidigare ikväll. Ganska bra uppslutning. Enligt DN var det runt 7.000 demonstranter på plats, medan SvD angett antalet till ca 6.000. I vilket fall som helst var det tjockt med folk på Plattan.

Jag sympatiserar med Ship to Gaza. Nej, det är fel uttryck. Jag tycker att det är en förbannat bra idé. Både för att föra in en del förnödenheter till de belägrade människorna, och för att sätta massmedias fokus på situationen.

Däremot var jag inte särskilt imponerad av talarna.

Problemet är att det blev en politisk manifestation för i första hand vänstermänniskor. Men är läget i Gaza verkligen en politisk - eller blockpolitisk - fråga? Jag tycker inte det. Jag är i mångt och mycket en israelvän. Men det handlar för mig mer om Israels rätt att existera som stat och det israeliska folkets rätt att leva i trygghet snarare än att behöva utsättas för ständiga attacker och terrordåd från de som inte anser att Israel har rätt att existera.

Däremot anser jag inte att Israel ostraffat ska kunna förtrycka de svagare folken i regionen, eller blockera hjälpsändningar till områden de själva bombat sönder.

Tyvärr verkar många israelvänner se det som en fråga om all or nothing. Ställer man sig inte bakom Israels beteende och behandling av palestinierna är man en antisemit som vill att staten Israel ska utplånas från jordens yta. Kanske är det så Wykman resonerar?

Just av den anledningen är jag ganska besviken på talarna vid demonstrationen.

Mest av allt på Per Gahrton. Som stod och bredde på om hur piratjakten i Adenviken skulle vara rasistiskt motiverad eftersom många av piraterna är muslimer, samtidigt som man tillåter att Israel slår till mot Ship to Gaza på internationellt vatten.

I min värld är det en enorm skillnad mellan dessa frågor. För inte försörjer sig väl Israel på att låta sin flotta kapa lastfartyg som passerar utanför deras kust för att sedan släppa dem och dess besättningar mot saftiga lösensummor? Han förnekar sig aldrig. Frågan är om det för hans del handlar om att visa sitt stöd för Gaza, eller om det bara är ännu en chans att hoppa på Israel?

Och är det inte fråga om dubbelmoral att använda rasistargumentet på det sätt som Gahrton gör, och därmed göra skillnad på människorna efter deras etnicitet och religion?

Nu minns jag inte om det var Gahrton eller Lars Ohly som drog upp mordet på Folke Bernadotte. Jo, sionistiska terrorister låg bakom mordet på Bernadotte för väldigt många år sedan. Innan Israel formellt sett hade erkänts som stat. En av de inblandade i mordet var Yitzak Shamir, som senare blev ledare för landet. Rättvisa skipades aldrig i den frågan, och det finns fortfarande en del ont blod mellan Sverige och Israel av den anledningen.

Men vad har det egentligen att göra med folket i Gaza?

Överlag kändes demonstrationen som en besvikelse för mig. Den verkade mer handla om att demonstrera mot Israel, än för folket i Gaza. Ship to Gaza uppfattade jag som ett svepskäl för flera av talarna, bland annat Ohly och Gahrton.

Det är synd, eftersom jag tror att det hade kunnat bli en väldigt bra manifestation om den hållits utan de sedvanliga Israel-basharna. Att Ohly och Gahrton - liksom Åsa Lindeborg från Aftonbladet - kritiserar Israel känns ju knappast som någonting överraskande. De flesta vet var de står i den frågan.

---

Wykman gör bort sig

2010-05-31 16:53:54

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman har gjort bort sig. Det är inte första gången. I höstas likställde han i en artikel på Newsmill Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna. För lite drygt ett år sedan föreslog han att en svensk insatsstyrka skulle frita Dawit Isaak i Eritrea.

Visserligen tycker jag att Wykmans entusiasm är lovvärd. Han har drivet, viljan och ambitionen att förändra. Dessvärre tycks han inte riktigt ha det omdöme som krävs för att balansera dessa egenskaper.

Dagens självmål illustrerar med pinsam tydlighet hur viktigt det är att som förbundsordförande inte göra uttalanden utan att först diskutera dem med någon annan. Någon rådgivare eller mediastrateg, för att ta ett exempel. På sin facebooksida skrev Wykman imorse följande:

"Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare."

Med tre månader kvar till valet går det inte att med ord beskriva hur olämpligt det här uttalandet är. Att kalla det olämpligt känns som ett understatement. "Korkat" eller "imbecilt" känns som en mer passande benämning. Även om Wykman inte är en riktig politiker utan främst är verksam inom ett ungdomsförbund innebär det här en belastning för moderpartiet. För Moderaterna, alltså.

Jag kan tänka mig att oppositionen gnuggar händerna, även om man utåt sett är förbannad över Wykmans uttalande. SSUs förbundsordförande kräver ju t ex att Wykman sparkas. Jo, i alla fall utåt sett. Däremot gissar jag att i princip alla inom de rödgröna hoppas att Wykman får sitta kvar - han kan ju hinna göra mer "nytta" under tiden som är kvar till valet.

Den här gången lär det väl knappast behövas några valstugereportage av Janne Josefsson?

Trots allt handlar det ju inte om någon isolerad incident. De jag tog upp tidigare visar på ett mönster. Skillnaden är dock att både hans jämförelse av V med SD och hans förslag att låta en svensk insatsstyrka frita Isaak kan ursäktas med någon form av passionsdriven naivitet som är vanlig bland ungdomspolitiker som gärna vill se världen i svart eller vitt.

Att anklaga Ship to Gaza för att vara "israelutrotare, terrorister och nyttiga idioter" är däremot bara osmakligt. Speciellt när det görs i samband med nyheter om att israelisk militär kan ha mördat tiotals civila fredsaktivister.

Visserligen har Wykman i efterhand försökt släta över den senaste grodan. Men hjälper det? Skadan är kanske redan skedd? Israelerna är säkert upptagna med damage control nu. Är man det även inom Moderaterna? Kanske måste man inom Moderaterna agera kraftfullt för att utåt visa att Wykman inte har något stöd inom det egna partiet.

Det är ju trots allt val i slutet av sommaren.

---

Individualism kontra lagspel

2010-05-30 11:50:26

Folkpartiet vill freda Stockholms stadskärna från höghus. I alla fall utåt sett. Men vad vill de egentligen? Handlar det om en genuin vilja att bevara någonting? Jag tvivlar. Det är ju fråga om Folkpartiet, och då ligger det nära till hands att tro att det egentligen bara handlar om jakt på missnöjesröster.

Vad det handlar om är att Folkpartiet försöker skapa "vi och dem"-tänkande bland Alliansens väljare. Om att försöka vinna en del missnöjesröster. Att det sker några månader innan valet är ingen slump. Att det handlar om höga hus är inte heller någon slump. Söndra och härska kallas taktiken.

Vad det handlar om är att Folkpartiet har försökt känna av opinionen och dragit slutsatsen att en del väljare i Stockholm är emot höghus. Det är sant. Lika rimligt är det att Folkpartiet är fullt medvetna om att det handlar om en relativt liten minoritet bland Alliansens väljare.

Nej, det där tar jag tillbaka. Det handlar om en försvinnande liten del av väljarna. För en överväldigande majoritet av stockholmarna finns det viktigare frågor.

Höga hus eller ej i Stockholms innerstad är knappast en fråga som är avgörande för särskilt många av väljarna. Det handlar om kanske några tusen väljare som tycker att den frågan är så viktig att de låter den avgöra vem de röstar på. Men några tusen röster gör ändå en del skillnad internt inom Alliansen. Det folkpartiet nu gör är att de försöker flörta med väljare som redan röstar på Alliansen, men på andra partier. Det handlar alltså inte om att försöka vinna röster åt Alliansens som helhet.

Att vinna dessa röster kan stärka Folkpartiets ställning gentemot samarbetspartierna - som kan förlora en del av sina röster - och därmed ge dem mer inflytande. Även om det samtidigt skulle innebära att Alliansen som helhet förlorar makten i Stockholm, eftersom t ex Centerpartiet kanske förlorar sitt enda mandat i stadshuset.

Det vet man inom Folkpartiet. Och det ser jag som väldigt oroande. Är det verkligen ett lämpligt beteende från ett parti som faktiskt ska ingå i ett samarbete där de gemensamma målen ska sättas i första rummet? En politiker jag känner skriver på sin blogg att Folkpartiet nu framstår som den svaga länken i Alliansen. Ett parti som inte beter sig som en lagspelare.

Folkpartiet beter sig som den där individualisten de flesta av oss känner igen från skolidrotten. Du minns säkert den där killen eller tjejen som alltid själv skulle försöka göra mål till varje pris när ni spelade fotboll eller innebandy. Även om det var dödfött, samtidigt som någon av lagmedlemmarna var fri och lätt hade kunnat peta in bollen om den här individualisten bara kunnat tänka sig att passa bollen och låta någon annan göra mål. Istället blev det inget mål. Slutresultatet blev kanske att den här individualistens envisa försök att vinna för sin egen del gjorde att laget som helhet förlorade matchen?

Är det kanske det som är på väg att hända i Stockholm? Eller Sverige som helhet? Att Folkpartiet gått ifrån den förståndiga och ansvarstagande politik som den övriga Alliansen fokuserar på för att istället jaga missnöjesröster hos de som inte röstar med förstånd, utan bara tänker på en eller ett par frågor medan den övriga politiken är helt ointressant?

Nej, stadsbyggnad i Stockholm handlar inte bara om höga hus. Det har Lotta Edholm rätt i. Men varför handlar då i princip allt som Folkpartiet uttrycker i stadsbyggnadsfrågor om just höga hus? Hur mycket av debatten i övrigt handlar om höghus eller skyskrapor innanför tullarna? Och varför handlar det om att säga kategoriskt nej?

En annan intressant fråga är varför Folkpartiet vägrar att tala klarspråk i frågan. Var går gränsen för höghus i deras värld? Och vad vill de göra med den planerade nya stadsdelen Västra City? Ingen av dessa frågor har de svarat på. De har duckat för båda, eftersom det innebär att de då tvingas ta ställning genom konkreta svar, snarare än att komma med vaga löften till de väljare som bara är missnöjda och önskar att allt var som på 1950-talet.

Det handlar alltså om klassisk populism.

Jag röstade på Folkpartiet i förra valet, men det gör jag inte om. Troligtvis kommer jag att lägga min röst på Centerpartiet, just därför att jag tycker att det är viktigt att de får behålla - eller öka - sitt mandat i Stockholm. Det tycker jag att fler före detta Folkpartister borde göra.

Vi som tänker rösta på Alliansen bör ställa oss frågan om det verkligen är så klokt att rösta på ett parti som bara några månader innan valet satsar på populism för hela slanten. Vad vill de mer än att bara vinna röster för att stärka sin egen ställning? Bryr de sig ens om att försöka vinna valet åt Alliansen?

Handlar det om jaget före laget?

---

Lätt att sitta i opposition...

2010-05-28 14:23:36

... Så varför går det då inte bättre för de rödgröna? Det kan vi läsa om i flera artiklar i bland annat Aftonbladet, SvD, DN och Expressen. Men varför? Vad har de rödgröna gjort fel? Och vad har Alliansen gjort rätt? Och vad har man gjort fel inom Alliansen?

Jag tror att det kan sammanfattas med två ord: förtroende respektive regeringsduglighet.

Problemet för de rödgröna är både regeringsdugligheten och förtroendet. Regeringsdugligheten ifrågasätts eftersom Mona Sahlin har dåligt stöd både hos väljarna och inom det egna partiet. Hon har dessutom visat exempel på svagt ledarskap genom att göra Miljöpartiet och Vänsterpartiet till fullvärdiga samarbetspartier.

Att det inte skedde redan under Göran Perssons tid som partiledare beror främst på att inget av partierna uppfattas som ett seriöst alternativ hos majoriteten av väljarna. Båda partierna är för dogmatiska och verklighetsfrånvända för att göra någon nytta, och det gör nog att många väljare frågar sig hur landet skulle fungera med dem i regeringsställning.

Att Göran Persson lyckades få deras stöd utan att i gengäld dela makten med dem är ett exempel på hans starka ledarskap. Detta för att inte skrämma bort de mer liberalt lagda och mindre värdekonservativa s-väljarna. Att det är just Socialdemokraterna som tappar väljare medan Miljöpartiet och i viss mån Vänsterpartiet som nu stärks är kanske en tydlig indikation på detta?

Mona Sahlin är kanske en belastning i sig? Att hon fick jobbet som partiledare tack vare att alla andra kandidater tackade nej och att hon i princip bara uppfyller kravet att den nye partiledaren ska vara kvinna och socialdemokrat är kanske inte någon vidare bra grund för att bygga upp ett förtroende hos väljarna?

Samtidigt är förtroendet både en styrka och en svaghet hos partierna inom Alliansen. Om regeringsdugligheten finns det troligtvis inte några tvivel hos de flesta väljarna. Borg har lyckats ta Sverige genom en svår ekonomisk kris som nästan har drivit andra länder i konkurs. Och det utan att fullständigt skjuta välfärdssystemet i sank. Det ger förtroende.

Men samtidigt brottas Alliansen med en del förtroendeproblem. Debatten om FRA-lagen och IPRED är två exempel på hur man slagit dövörat till vad väljarna/medborgarna tycker och istället baxat igenom lagförslag som många helst skulle slippa se.

Störst är nog problemet för just Centerpartiet, där Fredrik Federley som delvis gick till val på och kryssades in i riksdagen tack vare integritetsfrågorna vek sig för partipiskan och rättade in sig i ledet. Det är inte bra för förtroendet, speciellt inte eftersom i stort sett alla centerpartistiska väljare jag själv känner röstade på Centerpartiet/Federley av den anledningen.

Att sedan Federley hamnat högt på Centerpartiets riksdagslista inför årets val är kanske inte vidare klokt rent taktiskt sett. FRA-debatten är inte glömd, och de väljare som känner sig svikna är då kanske inte så benägna att rösta på partiet eftersom det kan innebära en röst på Federley som riksdagsman? Svårt att säga, men det är i alla fall min hypotes.

Hur som helst är det ändå märkligt att det inte gått bättre än det gjort för de rödgröna. De sitter nämligen i opposition. Och att sitta i opposition innebär att man har ett väldigt bra utgångsläge. Man kan fritt kritisera och fokusera på bristerna i regeringens politik utan att egentligen behöva visa att man själv kan göra ett bättre jobb.

Att nu väljarna ifrågasätter om de rödgröna verkligen är ett alternativ att räkna med är kanske ett tecken på att svenskarna börjat mogna som väljare och tänka mer kritiskt?

---