Not In My BackYard - helt rätt!

2012-01-27 19:12:41

Jag är ju med i nätverket YIMBY, som står för Yes In My BackYard. Dessutom är jag en av de mer aktiva medlemmarna i nätverket. Men det finns vissa saker som jag definitivt tycker att man ska slippa, och där NIMBY (Not In My BackYard) helt plötsligt blir rätt. Våldtäkter hör definitivt dit.

Hem & Hyra och Metro har båda skrivit ett par artiklar om att en stor del av utomhusvåldtäkterna (ca 20%) sker på innergårdar. Tekniskt sett korrekt, men lätt att feltolka vilket kan leda till mytbildning.

Så, låt säga att du bor i ett innerstadskvarter med en mysig innergård dit andra än de boende inte har tillträde. Ska du då behöva oroa dig för att bli våldtagen i denna upplevt säkra miljö? Mitt svar är rent spontant nej. Du behöver inte oroa dig mer där än ute på gatan.

Det är nämligen skillnad på våldtäkt och våldtäkt.

Överfallsvåldtäkter är en sak. Dvs där offer och förövare inte är bekanta med varandra. Är risken att utsättas för en sådan större på en innergård än i en park? Det tar artiklarna inte upp. En kvalificerad gissning från min sida är att det är fråga om samma sak med innergårdar som med våldtäkter i hemmen, nämligen att förövare och offer är bekanta.

Med andra ord innebär det kanske att risken att utsättas för en överfallsvåldtäkt är betydligt lägre på just en innergård än i någon offentlig miljö?

Nu ska jag dock inte dra för stora växlar på det - det kan ju fortfarande hända. Folk blir ju utsatta för överfallsvåldtäkter i sina egna hem, men där risken annars borde vara minimal.

Jag tror helt enkelt att det är bäst att vänta lite på att studien är klar med att gå ut med resultaten från den, och dra slutsatser utifrån dessa. Någonting som både gäller för massmedia som för de forskare som står bakom det hela - varför går man ut med resultaten från ett halvfärdigt forskningsprojekt? Det känns inte riktigt seriöst om jag ska vara ärlig... Mer som någon slags PR-/mediakupp. (Eller en läcka.)

---

Höger eller vänster? Om vägen går rakt fram?

2012-01-09 20:52:57

Vet du vad som skiljer en erkänd konstnär från en målarkludd? Jag gav dig svaret direkt. Konstnären är erkänd som konstnär, medan målarkludden inte är det. Så är det om vi förenklar det grovt. Men nu är inte världen svart eller vit, i en analog verklighet är binära tillstånd ganska sällsynta. Så även i det här fallet.

Skillnaden mellan målarkludden och den erkände konstnären är inte nödvändigtvis erkännandet i sig, utan varifrån erkännandet kommer. Vem har rätt att erkänna en konstnär?

Svaret på den frågan ligger i någonting som på akademiskt språk benämns som institutionsteori, eller institutionsteorin (i bestämd form). Det bygger alltså på att vem som helst inte har rätt att erkänna vem som helst, utan erkännande måste ske av den så kallade "institutionen", som avgör och erkänner. Institutionen i fallet med konst är exempelvis en konstskola som Konstfack. Den som är utbildad och utexaminerad på en sådan är konstnär, eller som har fått sitt erkännande som konstnär via en liknande institution.

Det här begreppet och resonemanget går inte hem hos alla, just därför att det förutsätter ett visst mått av godtycklighet och i stort sett bara tillämpas inom sammanhang som konst och kultur. I andra sammanhang håller det inte eftersom subjektivitet och upplevelser inte har lika stor tyngd.

Samma problematik förekommer inom kultur. Vad är en kulturpersonlighet? Lars-Anders Johansson på Timbro har skrivit ett par tänk- och läsvärda artiklar om det, som fokuserar på Bengt Ohlsson på DN och dennes uppgörelse med "kulturvänstern".

Jag tycker själv att det är ett intressant ämnesområde. Dels för att jag gillar att Bengt Ohlsson ryter till, och dels för att jag ser den del inslag av institutionsteorin i den här frågan.

Vad är en kulturpersonlighet? Ja, det är någon som är erkänd som en sådan. Men av vem? Jag är ingen kulturpersonlighet (även om jag betraktas som en riktig personlighet av många), och skulle inte heller bli erkänd som en sådan om jag gjorde anspråk på att vara det och fick ett erkännande från människor jag känner - det handlar inte om erkännandet som sådant, utan om varifrån det kommer.

Bengt Ohlsson har fått på skallen från olika håll efter sina utspel. Från Åsa Linderborg på Aftonbladet kommer en av de senaste draporna. Flera kulturpersonligheter kan nog tänkas vilja se ett slut på Bengt Ohlssons status som just en sådan. Det är dock inte troligt, eftersom han redan har sitt erkännande, och av många även i fortsättningen kommer att betraktas som en kulturpersonlighet. Detta även om han bland andra erkända kulturpersonligheter blir en outsider, och blir utfryst. Där kommer begrepp som kulturelit in i sammanhanget, men det tänkte jag inte gå in på nu. För min del får kulturen gärna bråka vidare internt.

Någonting som jag däremot ser som ett problem är just den här politiseringen av kulturen. Att man helst ska vara lite vänster för att bli erkänd. Det är en sida av institutionsteorin som jag inte uppskattar. Konst och kultur ska enligt min åsikt vara befriad från politiska inslag.

Jag är inte ensam om det. Det är en av orsakerna till att vi har public service-TV (läs: SvT) i det här landet; bildning, nöje och kultur i statstelevisionen ska inte styras politiskt.

Frågan är dock om det fungerar på det viset eftersom kulturen är politiskt färgad, och det just därför upplevs som mer fördelaktigt att ligga en bit åt babord på den politiska skalan? Med det säger jag dock inte att vi behöver fler borgerliga kulturpersonligheter. Tvärtom. Samtidigt som kulturvänstern anses gynnad öppnar det för de på den andra sidan av den politiska skalan att ta rena martyrpoäng genom att framställa sig som underdogs. Nu kommer jag farligt nära Goodwins lag, men för min del känns det som om det ligger väldigt nära Sverigedemokraternas mediastrategi - att vinna sympatier genom att framställa sig som förtryckt och missgynnad, vilket gör att fokuset glider bort från sakfrågan.

Vad är det egentligen vi diskuterar, om vi tar av oss våra politiskt färgade monoklar?

Däri ligger själva upprinnelsen till det här bråket. Kultur kontra borgare. Kulturslussen - anförda av en samling kulturpersonligheter - som i viss mån gjort frågan till sin egen som ett svar på omdaningen av Slussen som ett borgerligt projekt, just därför att styret i stadshuset just nu är borgerligt. Hade t ex Benny Andersson och Lena Endre varit lika villiga att uppvakta borgarråd med uppmaningen att rösta emot partilinjen - och i förlängningen sina egna väljares mandat - om förslaget varit samma som det nu liggande, men om borgarråden istället hetat Rudin eller Helldén?

Jag vet inte. Men jag tror inte det i alla fall. I alla fall inte om människorna bakom Kulturslussen valt att göra det till en partipolitisk fråga.

Så kan vi inte bara försöka slänga ut politiska perspektiv och institutionsteorin ur kultursammanhanget, och strunta i vilken politisk färg olika kulturpersonligheter har, och istället acceptera att kulturen är till för alla?

Samtidigt vill jag dock ge Bengt Ohlsson en hel del credd för det han har gjort. Hans mål ser ut att ha varit att hänga ut kulturvänstern som en slags elitistisk klubb för inbördes beundran, och har lyckats över förväntan. Inte genom det han själv har skrivit och sagt i debatten, utan genom de reaktioner som han provocerat fram.

Ett genidrag, helt enkelt.

Lika utstuderat och genialt som Sverigedemokraternas valvideo med gammeltanten med rullator som tävlade med invandrarkvinnorna med barnvagnar - där var inte målet att filmen skulle visas för hela folket (då hade de inte kommit in i riksdagen), utan för att den skulle stoppas. Den stoppades, och ökade på Sverigedemokraternas image som förtryckt parti som ständigt tystas i debatten. Så ska en slipsten dras. (Inte av dig själv, utan åt dig av dina moståndare.)

---

This is truly a day of days

2011-12-12 20:29:36

Jag dricker folköl från lidl, i brist på annat. Egentligen skulle jag vilja sitta och skåla i champagne, men det kan få vänta tills rivningen av Slussen kommer igång. Då vågar jag börja fira på allvar.

Klart är i alla fall att en 20 år gammal långbänk nu har nått sitt slut.

Slussen ska förnyas. Beslutet är fattat. ÄNTLIGEN! Det är oerhört glädjande med tanke på att debatten har varit så ful. Populistiska politiker har förnekat fakta (se det om miljön för cyklister) och medvetet medverkat till att sprida lögner, samtidigt som vissa intressegrupper har tagit till kändisar för att försöka påverka enskilda politiker till att rösta emot partilinjen (och därmed väljarnas mandat) i kvällens omröstning.

Det har inte fungerat. Slussen ska byggas, och så är det med det. Demokratin har segrat. Ja, jag beklagar, Benny Andersson, Lena Endre och alla ni andra som verkar tro att kändisskapet innebär att man automatiskt vet bättre än andra (inkl. experterna), men nu är det som det är.

Slussen ska byggas för stockholmarna, och inte för ruinromantiker och elitister som ser någon form av skönhet som är lika äkta som kejsarens nya kläder.

---

Amerikanisering av debatten?

2011-11-30 23:06:58

Börjar du tröttna på mitt tjat om Slussen? Då föreslår jag att du slutar läsa nu. Jag tänker nämligen fortsätta att tjata om Slussen. Eller inte om Slussen i sig, utan snarare om den trista utvecklingen av debatten kring Slussen. Jag anser att debatten håller på att "amerikaniseras".

Vad menar jag då med det? Låt mig återkomma, och först prata lite allmänt kring debatterande och diskussioner.

I en debatt finns det alltid en del hårdvaluta. Den hårdvalutan är fakta. Fakta är inte godtyckligt och subjektivt, utan fakta är fakta. Vill man vinna en diskussion är det oftast fakta som krävs för att kontra andra fakta. Fakta kan även bemötas med fula knep, som ofta kallas härskartekniker som egentligen bara är till för att få motparten ur balans. Personligen anser jag att det är amatörsmässigt att göra så i dagsläget, eftersom fenomenet blivit så pass känt som det är. Och dessutom är ganska lätt att hantera.

Ibland kan man bemöta fakta med vissa floskler, som att "allting är relativt".

Hur då? Relativt? Att sätta saker i relation till varandra? Jo, med det menar man att det egentligen inte finns några absoluta sanningar, utan allt handlar om sammanhang och vad man jämför med. Relationerna.

Ett kilo bly väger lika mycket som ett kilo bomull. Men du kan ju för skojs skull prova att släppa båda i huvudet på dig själv, och säga om det var någon skillnad i upplevelsen. Upplevelsen blir någonting subjektivt. Vi upplever bly som tyngre än bomull. Korrekt, men ändå subjektivt.

Elefanter är tunga, fjärilar är lätta.

Är det fakta? Ja. I viss mån. Absoluta fakta? Nej. Där är det fråga om någonting relativt. Elefanter är tunga jämfört med fjärilar. Fjärilar är lätta jämfört med elefanter. Däremot är elefanter relativt sett fjäderlätta jämfört med blåvalar, samtidigt som fjärilar är enormt tunga jämfört med bladlöss eller kvalster.

Däremot är 10 alltid fler än 8, precis som att 12 är fler än 10.

Fem myror är fler än fyra elefanter. Det lärde jag mig redan som barn. (Dessutom lärde jag mig att elefanter var skära, och det är kanske inte riktigt lika korrekt. Jag har aldrig sett en sådan i nyktert tillstånd i alla fall.)

Men varför då förklara det ganska uppenbara i skillnaden mellan 8, 10 och 12? Jo, det är tydligen någonting som man inte är lika medveten om när man bestämmer sig för att ställa sig bakom förslaget Kulturslussen, och dessutom själv är kulturarbetare. Som skådespelare, musiker eller författare är man kanske inte något matematiskt geni, men jag tycker ändå att det handlar om ganska grundläggande kunskaper.

Nu kommer vi till amerikaniseringen av debatten. Att använda sig av någonting som inte är relevant för att ge stöd åt vad som är ett ganska dåligt förslag.

Det förslaget är Kulturslussen. Inte helt igenom dåligt, men sämre än det liggande förslaget. Så hur har då människorna bakom Kulturslussen gjort för att kunna marknadsföra sig? För att nå ut i massmedia? Jo, man har engagerat ett gäng kändisar, som ställer sig bakom förslaget.

Kändisar ja. Vad är de kända för? Allt möjligt. Vissa är duktiga musiker och låtskrivare. Andra är stora och framgångsrika skådespelare. Ingen av dem är dock någon auktoritet på området stads- och samhällsplanering. I alla fall inte vad jag vet. Jag kan ha fel. En del kändisar har ju en del akademiska meriter bakom sig. Dolph Lundgren (som inte bara har muskler och käk- och kindben som skulle göra vem som helst avis samt sjuttiofjärde dan i karate) är väl civilingenjör? Fast jag har inte sett hans namn bakom Kulturslussen ännu. (Kanske just därför?)

Hur som helst, det här är vad jag menar med amerikanisering. I valrörelsen i USA är det ganska poppis att ta in kändisar för att ge sitt stöd för politiska budskap. Madonna tycker si, Susan Sarandon tycker så, osv.

Vad är felet med det då? Inget alls. Det är bra med engagemang. Alla har rätt till en åsikt.

Men att man är känd och dessutom har en åsikt i en fråga gör inte att man blir till en auktoritet i ämnet. Benny Anderssons pinsamma öppna brev i fråga om Slussen exemplifierar mer än väl detta problem. Benny är känd, och får utrymme i massmedia, och får därför göra sig hörd utanför bloggkanalerna och allt detta som vi vanliga dödliga brukar få ta till. Att han däremot inte har någon koll på fakta i frågorna verkar spela mindre roll.

Nu har ett helt gäng kändisar skrivit under ett upprop på Expressen, som handlar om just Slussen. Inte för att de är auktoriteter, eller ens pålästa i frågan, utan för att människorna bakom Kulturslussen vill använda sig av deras kändisskap för att nå ut med sitt meddelande. Och det är inte bra för demokratin.

Är det dit vi vill i Sverige? Ska vi överlåta ansvaret i dessa frågor på människor som saknar meriter och kunskaper i dem, men som ger lite stjärnglans för någon att sola sig i?

---

Seriöst, Benny - håll käften

2011-11-25 22:20:51

Dags för ett nytt "öppet brev", och ett andra blogginlägg samma kväll. (Jo, jag blir väldigt produktiv när jag blir arg.) Återigen till Benny Andersson, som nu "svarar" Sten Nordin i en ny artikel i DN. Återigen, ett öppet brev är inte adresserat till den påstådda mottagaren, utan till alla andra som kan tänkas råka läsa det. Här följer i alla fall mitt öppna brev.

Benny, jag älskar din musik. Kanske för att jag som 70-talist i det närmaste blev hjärntvättad med ABBA under mina tidiga uppväxtår. Att som treåring få lyssna på Waterloo på repeat sätter sina spår.

Nu skriver jag i och för sig "repeat" med viss ironi.

Ironi, eftersom vi ju talar om sent 1970-tal och vinylspelare som saknade sådana funktioner. Men repeat fick man när man allra minst väntade sig  det - eller ville uppleva det - eftersom sådana tingestar hade en tendens att haka upp sig ibland. Jag kan skoja om det med människor i min egen generation, liksom med äldre. De yngre människor jag känner har dock ingen som helst förståelse för humorn med "Water-water-water*donk*loo".

Hur som helst, jag ska inte gå vilse längs minnenas allé, utan fokusera på någonting mer aktuellt. Nämligen ditt eget personliga Waterloo, som den stadsbyggnadspolitiske hybrid mellan Napoleon och Don Quijote du lyckats förvandla dig till. Ditt personliga Waterloo är Slussen. Ett Waterloo för ditt personliga varumärke. Ironiskt, med tanke på att det ju är fråga om stadens största urinoir. (Waterloo eller loo är slang för toalett i brittisk engelska.)

Benny, du har blivit grundlurad.

Lurad, säger du nu? Hur då?

Jo, det räckte inte med ditt förra klavertramp. Du vet, det där öppna brevet du skrev till Sten Nordin. Ett brev som bara var en lång och pinsam harrang av myter, lögner och faktafel från början till slut, och som många trodde att du inte ens skrivit själv, utan bara lurats att sätta ditt namn på.

Lurats ja, personerna bakom Kulturslussen vet nämligen att du satt ditt namn på en ren rövarhistoria utan faktagrund. Och du fick svar på ditt brev. Både från Nordin, och från projektchefen som faktiskt är en yrkesman, och dessutom väldigt insatt i ärendet. En intressant sidofråga är hur Nordin är som sångare. Skulle du vilja ta sånglektioner från Nordin? Pianolektioner från projektchefen Burghauser?

Inte?

Det kan jag förstå. Du är proffs, de är amatörer. Kanske karaokekungar. Men du anser samtidigt att det är helt i sin ordning att du, som i första hand är en kulturarbetare och underhållare, ska ge dem lektioner i stadsplanering och stadsbyggnad? Vilka är egentligen dina meriter på det området? Vad har du för kunskaper?

Du inledde med ett klavertramp. Jag tycker visserligen att det är kul att se mina gamla barndomshjältar engagera sig och visa att de lever, tror till och med att Darth Vaders mamma skrev under uppropet för Kulturslussen, och andra angelägna samhällsfrågor. (Jag blev nästan lite besviken av att inte få se Mr Spock/Leonard Nimoy utföra en mindmeld med TV-eken för att kolla hur den mådde.)

Ditt misstag Benny, är att du inte agerat särskilt klokt efter klavertrampet. När man trampar i klaveret ska man börja med att vara helt stilla, och sedan försöka ta sig ur bråten innan någon märker vad man har ställt till med. Du verkar istället ha börjat dansa. Kanske till tonerna av en repig "money, money", akompanjerad av visslandet från klaverets trasiga bälg. Money talks, och eftersom du är rik som ett patenttroll har du väl rätt att uttrycka dig, tycker du?

Det må så vara, men det förändrar ingenting i sak. Du har gjort bort dig, och du gör det bara värre genom att envist vägra att inse att du hade fel. Istället för att välja det kloka alternativet, och reflektera lite över riktigheten i de uppgifter du hjälpt till att sprida går du i clinch med ett proffs på området, och anklagar denne för att ljuga. I princip, i alla fall. Och det helt utan att komma med några konkreta argument.

Jag tycker i ärlighetens namn att det är tragiskt. Och jag börjar undra om du har några vänner värda namnet, för om du hade haft det hade någon förhoppningsvis bett dig att hålla käften, innan du gör bort dig ännu mer. Du beter dig nämligen som en kreationist som försöker diskutera evolution med en samling vetenskapsmän - "nej, nej, nej, ni har fel, jag har rätt, och om jag håller för öronen så slipper jag höra era lögner, ohalalalallala" ungefär.

För mig är det lite tråkigt att se en av mina (nåja, morsans och syrrornas) barndomshjältar falla som en utdaterad titan (eller murken ek), och det på eget grepp. Vi är faktiskt ganska många i den här debatten och som till skillnad från dig har tagit oss tiden att sätta oss in i de fakta som finns angående Slussens framtid.

Nu är inte jag din vän (eller ovän, vi känner inte varandra, helt enkelt), men eftersom ingen av dem verkar ha gjort det som borde göras, och sagt det som du borde ha fått höra, så gör och säger jag det i deras ställe:

Håll käften, Benny!

---

The Capital of Mellanmjölk

2011-11-25 20:16:51

Just nu är jag på ganska dåligt humör. Inte för någonting som drabbat mig personligen, utan för någonting jag länge stört mig på. Mellanmjölk. Vadå, vad är det för fel på mellanmjölk? Egentligen är det inget fel alls på mellanmjölk. Jag gillar mellanmjölk. Men jag nöjer mig inte med en strikt diet där den enda drycken är mellanmjölk. Jag vill ha annat också ibland. Vin, sprit, öl, juice, saft, och ibland bara vatten. Läsk går också bra när andan faller på.

Det beror alltså lite på sammanhanget. Jag skulle inte servera mellanmjölk på en bättre middag. Jag skulle inte dricka mellanmjölk på en dejt, eller när jag är på krogen. Med min förkärlek för sunkhak följer en viss längtan efter billig fulöl ibland.

Att bara dricka mellanmjölk skulle dessutom göra min mage ganska grinig.

Ändå verkar det som om vissa tycker att vi ska ha mellanmjölk för hela slanten. Oavsett sammanhang. Ja, du har kanske räknat ut att jag använder mellanmjölk som en metafor just nu. Det är helt riktigt. Det här gäller någonting annat. Det handlar om Stockholm, om stadsbyggnad och om arkitektur.

Stockholm gör anspråk på titeln "the Capital of Scandinavia".

En stad i världsklass. Promenadstad. En modern stad anpassad för moderna tider. En stad som satsar på arkitektur i världsklass. På kollektivtrafik som också är nästan i världsklass. Politikerna saknar inte ambitioner. Inte heller arkitekterna.

Ändå verkar det som om det tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret vill köra den strikta mellanmjölksdieten. Jag fick tidigare ikväll veta att ett projekt/koncept som jag tycker är väldigt spännande har fått nej. Projektet är Studenttornet i Albano. Tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret valde dock att neka markanvisning, till förmån för ett annat förslag som "stack ut mindre". Det var tydligen motiveringen.

Samtidigt har stadsbyggnadskontoret gett en markanvisning åt ett typiskt mellanmjölksprojekt på min egen gata i Årsta. Kvarteret Örlen. En tråkig och oinspirerad förortslimpa i arkitektonisk mellanmjölksklass, som någon vill marknadsföra som ett "arkitektoniskt tillskott" för Årsta. Bara bostäder. Inga verkamhetslokaler. Däremot har den ett eget garage, för att garantera att bilberoendet ökar i området.

Promenadstad, var visst ordet?

Jag minns så väl samrådsmötet på stadsdelsnämnden om den där kåken. Ingen - inte ens jag, som trots allt är med i YIMBY och hellre ser att man bygger tätt än glesar ut staden - tyckte att förslaget var bra. Varför? Jo, därför att det handlar om Årsta. Årsta, som ligger väldigt centralt i förhållande till innerstan, och kan bli en naturlig fortsättning på denna. Men, vi ska inte satsa på lokala verksamheter och ett levande grannskap enligt tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret. Jag frågade varför, och fick till svar att vi ju hade Globen inom promenadavstånd. (Den som liksom jag bor på Skagersvägen kan intyga att Globen inte ligger så nära som man vill tro, även om den syns härifrån.) En annan anledning var att Skagersvägen med några tusen fordon per dygn (gående ej inräknade) ansågs ha för klent underlag för lokala verksamheter.

En intressant slutsats med tanke på att det handlar om en gatstump som är kanske 300 meter lång, och som i framtiden kommer att binda samman Årsta med den nya bostadsbebyggelsen i Slakthusområdet.

Felet är inte att man bygger fel, utan felet är att man förbrukar mark i attraktiva lägen för fel typ av bebyggelse. Vill vi att arkitekturen ska hålla världsklass här i Stockholm? I så fall krävs det nog att de som sköter planeringsarbetet också håller en viss nivå. Och det krävs även att tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret får klart för sig att de inte själva äger planprocessen, utan att de är satta att utföra det som har beslutats på politisk nivå, eftersom politikerna har väljarnas mandat.

Där har vi skillnaden mellan demokrati (folkstyre) och byråkrati (tjänstemannavälde). Tjänstemännen ska inte fatta beslut som i förlängningen är politiska, dvs som att promenadstaden ska bli verklighet eller ej, utan besluta i rena sak- och detaljfrågor (som att såga ner döda och ruttna träd, dvs där det inte är en fråga om rent subjektiva åsikter). I övrigt ska de följa direktiven från politiskt håll.

Ja, i viss mån talar jag i egen sak, eftersom jag dels känner en del arkitekter och entreprenörer som ständigt får se sig bortsorterade till förmån för mellanmjölksmaffian, samtidigt som jag verkligen vill slippa se en ny förortslimpa byggas på min egen gata. Bygg gärna här, men inte det där, säger jag. Och snälla politiker, se till att styra upp verksamheten på stadsbyggnadskontoret.

Era visioner och idéer är inte vatten (eller mellanmjölk) värda om de inte blir verklighet. Och ska de bli verklighet måste ni inte minst för er egen skull och trovärdighet se till att ge tjänstemännen tydliga direktiv och inte lämna allt för mycket frihet åt den lokala byråkratin.

---

Han har väl också fel?

2011-11-24 13:17:44

Senaste nytt från Eken handlar om eken. TV-eken, närmare bestämt. Dvs det där trädet som fått människor att mobilisera och ge sig ut på gatorna att protestera, både i Stockholm och i Egypten. Arabisk vår byts mot stockholmsk höst.

Nej, skämt åsido är det nog så lokalt det kan bli.

Jag undrar i och för sig hur *host*folie*host*hattarna resonerar. Först dömdes den ut av experten på trafikkontoret, Björn Embrén. Sedan tyckte motståndsrörelsen att han hade fel, för Embrén har ju enligt deras uppfattning aldrig haft någon omtanke om stadens träd. Så en oberoende expert från Norge, Erik Solfjeld, anlitades för att göra en opartisk bedömning, och foliehattarna* tyckte att vi måste avvakta hans utlåtande (läs: skriftliga rapport) innan någonting gjordes. Att han redan innan rapporten var skriven dömde ut eken nämndes bara i förbifarten av Aftonbladet.

Nu har han kommit med sin rapport, och kommit till ungefär samma slutsatser som Embrén. Men det kommer visst inte fram i debatten. Foliehattarnas slutsats är att även Solfjeld har fel. Så nu ska vi ta in ännu fler experter antar jag, tills någon lyckas göra en korrekt bedömning?

* Jag kallar dem foliehattar pga de konspirationsteorier de när. Enligt foliehattarna ska eken sågas ner för att ge plats åt spårvägen. Att spårvägen är planerad att gå runt eken, dvs i gatan, verkar de inte bry sig om.

---

Öppet brev till Benny Andersson

2011-11-23 06:40:47

Eftersom Benny Andersson å kulturelitens vägnar skrivit ett "öppet brev" till Sten Nordin vill jag inte vara sämre, och därför skriva ett öppet brev till Benny. Benny, jag tror inte att du kommer att läsa det här, men det är ju inte heller tanken med ett öppet brev, vilket du förmodligen vet, precis som den som skrev brevet som du sedan bara satte ditt namn på. Öppna brev är avsedda för alla utom just den uttalade mottagaren.

Men du har fått ett svar. Nej, du har faktiskt fått två svar. Både från en insatt politiker, och från en tjänsteman som är insatt i frågan på en mer teknisk och saklig nivå. Men har du läst - och i förlängningen förstått - någotdera?

Kultureliten samlar namn för nytt Slussen är rubriken på en av artiklarna i DN. Liknelser med rivningarna av Klara-kvarteren görs i andra artiklar. Jag upplever båda som ganska ironiska. Dels för att de namn kulturslussen samlar in är just kända namn. Dvs i stil med "Madonna tycker si eller som i den eller den frågan", och namnen används inte för att de tillhör människor som faktiskt är insatta i frågan, utan som ger uppmärksamhet i massmedia tack vare sitt kändisskap. Och dels för att Slussen är en del av det omdaningsprojekt av staden som ledde fram till att gamla Klara revs. Det fanns faktiskt gott om äldre bebyggelse i Stadsgården och runt Södermalmstorg som sedan revs för att göra plats för massbilismen, och ansluta till en möjlig framtida motorväg genom Gamla stan.

Det är dock ingenting som jag anser att man som kulturarbetare förväntas vara insatt i. Lika lite som att jag hellre skulle vilja se Sten Nordin och Regina Kevius stå på scen och sjunga Waterloo i ABBAs ställe. Jag ser hellre att var och en ägnar sig åt det man är bäst på.

Ja, Benny, du ser nog mitt retoriska grepp i föregående stycke. Jag bad i princip både dig och borgarråden att hålla flabben utanför era sammanhang. Så varför gör jag då det? Tycker jag inte att du ska få ha åsikter i frågan om Slussen?

Jo, det tycker jag absolut att du ska få ha. Precis som att jag tycker att människor som inte är musiker ska få ha åsikter om musik. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att vi tänker på vilka vi lyssnar mest på i olika sammanhang. Kändisskap innebär inte per automatik att man är insatt i olika frågor, utan enbart att man har lättare att göra sin röst hörd i olika debatter. Människor tycker om kändisar. Om jag drar ihop en fest och bjuder in dig, Robyn, Lena Endre och Petter blir den mer åtråvärd än om jag försöker marknadsföra den med att jag har fått dit ett gäng trafikplanerare från Stockholm stad.

Samtidigt vill jag nog hellre att människor med rätt kompetens utformar staden efter människornas behov. Kulturslussen fallerar i det avseendet. Det är ett intressant förslag, men inte särskilt väl anpassat efter vad vi faktiskt behöver.

Nu tror jag dock inte att det är du själv som har skrivit det där öppna brevet, Benny. Jag tror att det är människorna bakom Kulturslussen som är de verkliga skribenterna, medan du bara har lånat ut ditt namn. Tyvärr.

Tyvärr? Jo, du bidrar till att sprida gamla myter, och samtidigt göra dig själv till åtlöje bland de människor som faktiskt är insatta i frågan. Jag har tagit mig tid att studera alla förslag, och bedöma dem utifrån olika krav och behov som jag vet finns med i bilden. Trots att jag själv är lekman. Jag är i det här fallet bara brukare, och inte designer. Men jag är ganska säker på att vi inte behöver en ny överdimensionerad trafikmaskin, vilket Kulturslussen faktiskt är. Däremot behöver vi en lösning som utgår från gående, cyklister och kollektivtrafikanter, vilket Kulturslussen inte är.

Benny, du pratar om en åttafilig motorled genom Gamla stan. Då ställer jag mig frågan om du har missat att Kulturslussen innehåller tio körfält. Du vet väl att tio är fler än åtta? Ja, dagens konstruktion har tolv körfält, så det innebär en minskning. Men du skjuter bredvid målet.

Du menar alltså att Skeppsbron ska breddas med tjugo meter. Behöver jag påpeka för dig att även det råkar vara fel? Skeppsbron kommer inte alls att breddas, eftersom den inte ska förändras. Åtta körfält ansluter förvisso till Skeppsbron vid Räntmästartrappan, men det innebär inte en breddning.

Bussterminalen ligger i direkt anslutning till t-banan, och kommer dessutom att till stora delar byggas i ett bergrum som redan idag finns utsprängt i berget. Det handlar alltså inte om några sprängningar för flera miljarder för en terminal en halv kilometer från t-banan. Hur kan det komma sig att du missade det, om du nu vill ge dig in i debatten?

Inte heller kommer Slussen att bli vare sig högre eller innebära brantare backar än idag, vilket du skriver. Varifrån har du fått dessa uppgifter? Genom att studera plankartor och utredningar, eller hörsägen? Det är också fel, men det förstår du nog vid det här laget. I korthet kommer stadens förslag att innebära att Slussen blir lite lägre än idag, eftersom viadukten mellan klöverbladen inte längre kommer att behövas. Det är idag den högsta punkten. Så konstruktionen kommer att bli ungefär en halvmeter lägre, samtidigt som lutningarna blir i stort sett oförändrade. De blir faktiskt lite mindre.

Gallerian blir inte några 35.000 kvadratmeter. Det hade du också vetat om du gjort dig besväret att läsa på lite. Någonting man bör göra innan man ger sig in i en debatt om man vill slippa göra bort sig.

Slussen av idag går heller inte att bevara. Det går att riva Slussen och bygga en kopia. Eller bygga någonting som passar staden bättre än en renodlad motorvägskorsning. Fyrklöverkorsningen är nämligen ett importerat koncept, som först byggdes i USA redan på 1920-talet. Så unik är alltså Slussen.

Benny, jag ska inte skriva mer om alla dina sakfel, eftersom det innebär att jag måste upprepa i stort sett hela ditt öppna brev till Sten Nordin. Jag kan bara konstatera att du borde tänka till lite innan du lånar ut ditt namn.

Det som är det stora problemet i den här debatten är att det inte finns någon konsensus i motståndarlägret. Det enda som förenar är vad man är emot, inte vad man vill ha som alternativ. Jag såg det på nära håll på Debaser i måndags kväll, där en debatt om Slussen hölls. En debatt där bland annat oppositionsborgarrådet Tomas Rudin stod i publiken och skrek och buade för att störa de som höll debatten, och rakt ut blev tillsagd att hålla käften av moderatorn. Så ser alltså motståndet mot nya Slussen ut - gapiga lokalpopulister och rättshaverister, som inte kommer med någonting konstruktivt.

Just därför vill jag nu se dig komma med ett bättre alternativ, eftersom du valt att ge dig in i debatten och därmed underförstått vet bättre än staden. Du får gärna besvara följande frågor:

- Hur förbättrar Kulturslussen framkomligheten för stadens cyklister? Dvs de av oss som ska förbi Slussen? Jag ser ingen bro i det förslaget som binder samman Södermalmstorg med Mälartorget.

- Vilka förbättringar för kollektivtrafikanterna innebär Kulturslussen? Jag ser bara en ingång till tunnelbanan och bussterminalen.

- Hur förbättras miljön för gående? Jag ser bara en gigantisk rondell med tio körfält att korsa, och där bilen är helt i fokus.

- Hur förbättras framkomligheten för funktionshindrade? Lutningarna är samma som tidigare och dessutom saknas hissar och rulltrappor, liksom direkt anslutning till Skeppsbron i kajplanet.

- Vad är skillnaden mellan "galleria" och "saluhall", mer än den rent semantiska?

Jag bör dock tillägga att det finns en hel del som jag gillar i förslaget Kulturslussen, och som jag anser att man kan inkorporera i ett officiellt förslag. Bland annat gångbroarna över slussrännan, som ett komplement till klaffbroarna, för den som då har väldigt bråttom och inte kan tänka sig att ta den lilla omvägen via den bro som för tillfället är nedfälld och går att passsera. Frågan är dock om de behövs, eftersom de inte lämpar sig för funktionshindrade människor pga lutningen, och dessutom bara behövs under den säsong då Slussen är öppen. Slussen är som du säkert vet bara öppen under sommarmånaderna, så större delen av året kommer båda broarna i vilket fall som helst att vara nedfällda.

---

Nimbyism på hög nivå

2011-11-14 18:08:25

Slussen. Yay. Hört den storyn förr? Det börjar kännas som en nonstopfilm, frågan är bara var det var jag började titta. En fråga som präglas av nimbyism och populism. Tomas Rudin ger idag nimbyismen ett ansikte med en debattartikel i Stockholmstidningen. "Bygg gärna men inte här" är budskapet, vilket är så typiskt för just nimbyismen. NIMBY? Not In My BackYard.

Jag ska inte gå in närmare på stockholmssossarnas kovändning i frågan om Slussen, mer än att påpeka att de ställde sig bakom förslaget innan valet, och sedan ändrade sig i efterhand.

Inte heller ska jag gå in närmare på att de verkar basera sina ståndpunkter på felaktig information från en bevarandeivrare som av någon outgrundlig anledning fick förtroendet att utvärdera den föreslagna lösningen utifrån de funktionshindrade perspektiv.

Och jag ska slutligen inte gå in på hur populistisk min bild av stockholmssossarna känns, mer än att notera att de inte verkar vara intresserade av att driva någonting konstruktivt, utan enbart sälla sig till de som protesterar mot någonting, vad det än är. Block- och partipolitik när den är som sämst. Säg nej enbart för att det är "den andra sidan" som kom med idén?

Rudin har i alla fall oavsiktligt lyckats sno åt sig titeln som storstockholms übernimby.

Varför? Jo, därför att han nu kommer med snilleblixten att vi inte behöver bygga om Slussen för att öka avtappningskapaciteten av Mälarens vatten. Det kan vi istället göra i Södertälje. Muddra upp Södertäljeån för att tillåta samma genomströmning som nya Slussen. Södertäljeån, som jag i och för sig vill minnas går genom centrala Södertälje, så frågan är hur mycket som behöver rivas om den ska breddas några gånger om. Men det är ju inte Rudins problem. Människorna i Södertälje kan ju inte rösta på eller emot honom, och då är problemet inte längre hans.

Däremot förstår jag verkligen inte hur Rudins logik fungerar. Läser man fler artiklar ser man att han är ganska bra på att motsäga sig själv. Vi kan börja med artikeln om att "flytta Slussen till Södertälje". Deras "trepunktsprogram" är ganska intressant.

Först och främst ska Slussen vara en smidig trafiklösning. OK. Det tycker jag också. Även om jag inte tycker att det är det primära. Hellre en mötesplats, säger jag.

Rudin har dock visat sig vara förtjust i massbilism och försvarar gärna trafiksepareringen i t ex Husby. Vilket är ironiskt när han samtidigt vill bjuda in till någon egenhändigt påhittad workshop om stadsplanering ur ett genusperspektiv där bl a problematiken med att stadsplaneringen inte är anpassad för kvinnor - som reser mer kollektivt och åker mindre bil - ska tas upp. Att han sedan vill minska antalet körfält tycker jag rimmar illa. Det som leder trafiken via Slussen är inte att Slussen råkar vara en sådan hejdundrande bra trafikmaskin, utan någonting så enkelt att det inte finns några alternativ.

Att det saknas alternativ tycks dock vara ett faktum som gått Rudin förbi. Han vill nämligen minska trafiken på Skeppsbron. OK. Bra idé. Hur? Att minska antalet körfält får motsatt verkan, eftersom det skapar trafikstockningar på just Skeppsbron. Än har jag inte sett något förslag från Rudins sida om att bygga en alternativ vägförbindelse, som t ex Österleden.

Den tredje punkten är bara verklighetsfrånvänd, rätt och slätt. Jag kommer inte på ett bättre uttryck. Rudin vill nämligen att förslaget ska vara "ordentligt förankrat". Ja, det är en trevlig målsättning. Hur stor är chansen att vi kommer att hitta en kompromiss som gör alla nöjda? Rudin borde veta bättre med tanke på hur processen sett ut under de senaste 20 åren. Och det gör han nog också. Men hoppas kanske att andra tror att han verkligen tror på det själv?

Problemet är just att Slussen angår alla, samtidigt som det finns många olika viljor som drar och stretar åt olika håll. Gör någon mer nöjd så blir någon annan mindre nöjd. Det vet Rudin. Ändå låtsas han som om det ska finnas en lösning som gör alla nöjda.

Jag tror att det är så enkelt att Rudin inte bryr sig ett smack om vare sig Slussen, stadens planering eller Husby. Det handlar om ren populism och ingenting annat. Att försöka ta röster hos de som är missnöjda med någonting.

Men vad är det egentligen Rudin själv vill? Vill han ens någonting? Har han någon egen politik, eller är det bara en fråga om att som oppositionsborgarråd bete sig som en obstinat unge och försöka stoppa allt som kommer från "den andra sidan" för att de egna väljarna ska se att man faktiskt gör någonting?

Tomas Rudin, jag hoppas att du är medveten om att du företräder de minst värdekonservativa väljarna i hela landet. De flesta väljarna är ärligt och uppriktigt trötta på cirkusen kring Slussen, och jag tror inte att de vill företrädas av någon som försöker krumbukta vidare bara för att en högljudd minoritet trumpetar ut sitt missnöje. Det blir nog tre mandatperioder på raken med borgerligt styre i Stockholm.

---

Vinna eller försvinna för Miljöpartiet?

2011-11-08 20:28:39

Idag är det den 8:e. Den som har räknehuvud kan därmed dra slutsatsen att imorgon är det den 9:e. För de flesta av oss är det inte så mycket att tänka på. Men om man däremot är miljöpartist i Stockholm och engagerad i lokalpolitiken vet man att ett nytt oppositionsborgarråd ska väljas imorgon. Och det är inte helt okomplicerat. Things are about to get ugly...

Så vad är det då egentligen jag sitter och yrar om nu?

Jo, så här är det. I centrala Stockholm ligger en nedgången, söndervittrad och urinstinkande motorvägskorsning känd som Slussen. Många - däribland jag - vill se eländet tagas av daga å det snaraste för att ersättas med någonting nytt.

Samtidigt finns det en del människor som på bästa Kejsarens nya kläder-manér ser någon slags skönhet och genialitet i Slussen, och som till varje pris vill att den ska bevaras. Till varje pris, som sagt. Jag kommer till det lite längre ner i texten.

Hur passar då Miljöpartiet in i detta? Jo, det är nämligen så att Miljöpartiet till skillnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte ser Slussens framtid som en blockpolitisk fråga där man måste rösta emot ett förslag bara för att det lagts av andra sidan. Det finns ett fåtal bevarandefanatiker även inom Miljöpartiet, men Emilia Hagberg, som är förhandstippad favorit har en pragmatisk hållning i frågan och väljer att företräda väljarna snarare än att driva sina egna personliga åsikter som en slags officiell politik. På andra sidan har vi David Helldén, som vill göra Slussen till en partipolitisk fråga. Där har du fältet och spelarna uppställt. Båda kandiderar till posten som borgarråd.

Åter till det där med "till varje pris" då. Nu har en del av bevarandefanatikerna fått nys om att det finns en kandidat som är emot förslaget på ett nytt Slussen. De satte då igång en mailkampanj, förvisso väldigt klumpigt genomförd, men där de skickade ut följande mail till alla som de vet är, har varit, eller kan tänka sig att bli miljöpartister, med uppmaningen att försöka rösta bort Emilia Hagberg eftersom hon är för en förnyelse av Slussen.

Min personliga åsikt är att de beter sig som ett gäng desperata rättshaverister. Och de verkar inte ha den minsta förståelse för hur mycket de genom sitt agerande skadar Miljöpartiets valprocess.

Oavsett vem som nu blir vald imorgon kommer denne att få leva (i alla fall en mandatperiod) med misstankar om att allt inte gick riktigt rätt till och att det var fulspel bakom kulisserna som ledde fram till att denne blev vald. I bästa fall.

Jag har hört av flera unga och olyckliga miljöpartister som bara ser en vinnare i den här cirkusen, och det är motståndarna. Och jag kan hålla med, trots att jag inte är miljöpartist själv.

Vad jag däremot vet är att Miljöpartiet idag är ett helt annat parti än det var för låt säga tio år sedan. Från att ha varit ett dogmatiskt parti utan någon direkt kontakt med verkligheten har de gått till vad de är idag, nämligen ett seriöst och modernt inriktat parti som lagt dogmer och blockpolitik åt sida för att verkligen fokusera på vad de egentligen är, nämligen ett liberalt mittenparti. Det är tack vare miljöpartister som Emilia Hagberg och Martin Hansson i Stockholm som de har lyckats göra den här resan.

Att de har gått framåt så mycket i Stockholm är alltså inte en ren slump. Miljöpartiet fokuserar idag på frågor som berör många unga Stockholmare. Frågor som natur, boende, stadsmiljö och livskvalitet i största allmänhet är väldigt viktiga för väldigt många. Den typen av frågor har Miljöpartiet blivit bra på att fånga upp.

Det "gamla" Miljöpartiet representeras dock av människor som bland annat Helldén. Helldén är en stor motståndare till Hagastaden, som han anser är en människofientlig miljö, och eftersom människorna som kommer att bo där i framtiden tydligen inte är kapabla att själva inse det utan tror att det är en bra miljö så ska de skyddas genom att sådana miljöer helt enkelt inte byggs.

Människor ska bo i glesa och utspridda förortslandskap helt enkelt. Att många vill bo i stad har ingen betydelse, de som vill vet enligt Helldéns logik inte sitt eget bästa.

Denne kan alltså väljas till nytt borgarråd imorgon. Därmed är det en ödesdag för Miljöpartiet i Stockholm. Do or die. Beroende på vem som blir vald kan partiet tappa en stor del av sina unga väljare i Stockholm, kanske till Centerpartiets förmån. Och varför?

Därför att en samling förändringsrädda människor vägrar att se Slussen som vad det är.

---