Not In My BackYard - helt rätt!

2012-01-27 19:12:41

Jag är ju med i nätverket YIMBY, som står för Yes In My BackYard. Dessutom är jag en av de mer aktiva medlemmarna i nätverket. Men det finns vissa saker som jag definitivt tycker att man ska slippa, och där NIMBY (Not In My BackYard) helt plötsligt blir rätt. Våldtäkter hör definitivt dit.

Hem & Hyra och Metro har båda skrivit ett par artiklar om att en stor del av utomhusvåldtäkterna (ca 20%) sker på innergårdar. Tekniskt sett korrekt, men lätt att feltolka vilket kan leda till mytbildning.

Så, låt säga att du bor i ett innerstadskvarter med en mysig innergård dit andra än de boende inte har tillträde. Ska du då behöva oroa dig för att bli våldtagen i denna upplevt säkra miljö? Mitt svar är rent spontant nej. Du behöver inte oroa dig mer där än ute på gatan.

Det är nämligen skillnad på våldtäkt och våldtäkt.

Överfallsvåldtäkter är en sak. Dvs där offer och förövare inte är bekanta med varandra. Är risken att utsättas för en sådan större på en innergård än i en park? Det tar artiklarna inte upp. En kvalificerad gissning från min sida är att det är fråga om samma sak med innergårdar som med våldtäkter i hemmen, nämligen att förövare och offer är bekanta.

Med andra ord innebär det kanske att risken att utsättas för en överfallsvåldtäkt är betydligt lägre på just en innergård än i någon offentlig miljö?

Nu ska jag dock inte dra för stora växlar på det - det kan ju fortfarande hända. Folk blir ju utsatta för överfallsvåldtäkter i sina egna hem, men där risken annars borde vara minimal.

Jag tror helt enkelt att det är bäst att vänta lite på att studien är klar med att gå ut med resultaten från den, och dra slutsatser utifrån dessa. Någonting som både gäller för massmedia som för de forskare som står bakom det hela - varför går man ut med resultaten från ett halvfärdigt forskningsprojekt? Det känns inte riktigt seriöst om jag ska vara ärlig... Mer som någon slags PR-/mediakupp. (Eller en läcka.)

---

Bra? För vem?

2012-01-20 19:43:22

Juholt sitter kvar. Det är meddelandet från Socialdemokraterna. Bra? Dåligt? Det beror på ur vems perspektiv vi ser det. Göran Greider talar om "krypskytte" som kan fortsätta. "Smutskastning" enligt de som av vissa skulle kategoriseras som "ytterlighetsvänster".

Jag har personligen svårt att se några direkta vinnare på att Håkan Juholt fortsätter som partiledare för sossarna.

Visserligen kan man lätt tro att borgerliga väljare - till vilka jag i viss mån hör, även om jag troligtvis aldrig mer kommer att lägga en röst på något av allianspartierna i ett riksdagsval - kan glädjas åt att "Håkans cirkus" fortsätter. I själva verket är det tvärtom.

Vi behöver nämligen en fungerande och livskraftig opposition i politiken.

Varför? Helt enkelt för att det krävs för att de styrande ska göra ett bra jobb och tillvarata sina väljares intressen och önskemål. Utsikten att röstas bort i nästa val är ett starkt incitament för det. Genom att fortsätta med en partiledare som skrämmer bort väljarna lämnar sossarna fältet öppet för allianspartierna. Alternativt att det ger missnöjespartier som SD fler väljare.

Så vad är då felet med Håkan Juholt? Det är frågan. Felet ligger kanske inte hos just honom, utan snarare hos det faktum att den inrikespolitiska debatten till stor del kommer att handla om honom som person, och inte om den politik som han vill föra.

Jag tvivlar inte på att Juholt och Socialdemokraterna har en hel del bra idéer som skulle locka många väljare. Men genom att behålla honom som partiledare säkerställer sossarna nu att debatten inte kommer att handla om det, utan bara om de grodor som hoppar ut ur partiledarens mun.

I en politisk debatt är det nämligen inte fråga om att angripa motståndarens starkaste argument med egna argument som är ännu starkare och bättre.

Tvärtom, det handlar om att hitta svagast möjliga punkt och angripa den. Det finns flera metaforer för detta. Om du har gjort lumpen och fått lära dig att hantera granatgevär och pansarskott har du säkert fått lära dig att aldrig beskjuta en fientlig stridsvagn annat än bakifrån eller från sidan, eftersom det är i de vinklarna de är som mest sårbara. Ska du bryta en kedja ger du dig inte på den starkaste länken, utan den svagaste.

Så fungerar det även i den politiska debatten. Oavsett vad Juholt egentligen tycker, tänker och tror kommer debatten till stor del att handla om att han inte har koll på ekonomin, att han verkar ha missat att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen först i det senaste valet, liksom i viss mån att han inte har koll på hur många län vårt avlånga land består av.

It's the name of the game. Så fungerar den politiska debatten. Det handlar inte om att spela något gentlemannamässigt spel där man ger sig på motståndarna enligt boxningsregler från 1800-talet. Det handlar om pungsparkar, tjuvnyp och rabbit punches så snart tillfället uppenbarar sig. Jag vet eftersom jag själv deltar i en del debatter och både har använt mig av och drabbats av sådana knep. Så ser spelreglerna ut.

Där tror jag att sossarnas kris grundar sig. Man har glömt bort dels det jag precis skrev, och dels missat det faktum att väljarna av idag inte är lika värdekonservativa som för några år sedan, dvs då man träffade människor som "var" socialdemokrater, folkpartister, moderater eller vänsterpartister, och så vidare. Idag röstar man kanske på ett parti till riksdagen och ett annat till kommunen, bara för att rösta helt annorlunda i nästa val.

Det här måste sossarna inse. Och sedemera skaka fram en partiledare som kan spela det här spelet utan att bli ägda av små räknenissar eller köksmalajer i frågor som rör ekonomi och försvar, bara för att ta ett par exempel. Det finns ingenting som heter välvillig tolkning i det här spelet, utan allt du säger och gör kan och kommer att förvanskas av dina motståndare och sedan användas mot dig. Jonas Sjöstedt har precis gjort det misstaget genom att uttala sig negativt om Stockholm, vilket direkt kommit att användas mot honom och säkerligen minskat Vänsterpartiets väljarstöd i huvudstaden.

Frågan är om Juholt kommer att upprepa sina misstag, och om sossarna inser det? Jag hoppas att de kommer till den insikten och ser till att skaka fram någon med bättre mediaträning. Reinfeldt lärde sig nog den läxan redan i början av förra mandatperioden, då de tilltänkta ministrarna rök på löpande band i och med att det kom fram uppgifter om obetalda TV-avgifter, svartjobbande barnflickor, osv.  Littorin fick gå efter en del graverande uppgifter för inte så länge sedan. (Och så mycket är Hofverbergs konspirationsteori om att massmedia särbehandlar borgarna för övrigt värd, men det är ju lätt att glömma bort sådana detaljer när man försöker ta på sig martyrkronan.)

Hur som helst, så ser spelplanen och spelreglerna ut.

Förhoppningsvis inser sossarna det inom en inte allt för avlägsen framtid. Annars kan vi i värsta fall räkna med total dominans av allianspartierna under många år framöver. Och det är inte bra för någon. Det säger jag i egenskap av alliansväljare. (Även om jag som sagt svär mig fri från allt som skett på riksdagsnivå sedan valet, eftersom jag proteströstade på F! då.)

---

Antidemokratisk faktion

2012-01-12 18:08:13

Vad är utmärkande för en demokrati? Åsikts- och yttrandefrihet, om du frågar mig. De flesta åsikter är tillåtna, även om de är obekväma och politiskt inkorrekta. Eller politiskt korrekta. Det där är väldigt subjektivt, och det som anses korrekt och riktigt idag kan vara mindre populärt om några år. Jag delar t ex inte Sverigedemokraternas åsikter, men jag anser att de har rätt att uttrycka dem så länge de gör det inom vad lagen tillåter.

Tyvärr delar inte alla den synen på demokratin. Extremister av olika slag ser gärna att demokratin avskaffas så att enbart de "rätta" åsikterna blir tillåtna.

Den senaste tiden har AFA, eller Antifascistisk Aktion som de kallar sig, varit riktigt flitiga i Eskilstuna. Normalt sett brukar AFA likt andra extremister angripa just andra extremister. Nu verkar det ha förändrats, och det ser jag som oroväckande.

De som angripits i Eskilstuna har inte varit några heilande skinnskallar som sprungit omkring på stan och bråkat, utan helt enkelt vanliga medelsvenssons som haft "fel" åsikter.

Personligen tror jag att det är fråga om en liten grupp (en handfull människor) urspårade unga individer som ligger bakom allt det här. Det handlar för dem inte om att angripa högerextremister, utan helt enkelt om att tysta människor med "fel" åsikter. Moderater, liberaler/libertarianer, förhållandevis rumsrena sverigedemokrater. Som har gjort vad? Jo, de har tyckt "fel".

Oroväckande, som sagt.

Jag hoppas att polisen lyckas få tag på dessa individer, eftersom det faktiskt är fråga om ett hot mot just demokratin och de värden som demokrati står för i det här landet. Du ska få tycka vad fan du vill i en demokrati, utan att bli utsatt för förföljelser och fysiskt våld. Som jag ser det har de här extremisterna korsat en viktig gräns nu, och börjat närma sig förföljelse av icke-politiskt aktiva oliktänkande.

I vissa länder som gör anspråk på att vara demokratier kan du som väljare inte gå och rösta i ett val utan att bli ansatt av människor som antingen vill hindra dig från att rösta, eller se till så att du "röstar rätt". Dit är AFA nu på väg.

Samtidigt tycker jag att det är ironiskt att läsa hotbrevet till en av de som klarade sig undan fysiskt våld i E-tuna nu sist (saxat från det länkade blogginlägget):

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Arbetarfientlig politik? Jag kan inte låta bli att undra hur mycket dessa "arbetarklassens hjältar" själva egentligen bidrar med i fråga om just arbete. Har man som hårt arbetande "vanlig människa" verkligen tid att vara ute om kvällar och nätter i jakt på människor att överfalla?

Som sagt, jag hoppas att polisen lyckas göra ett bra jobb och få tag på de här människorna. Samtidigt vill jag uppmana svensk massmedia att fortsätta den där uthängningskampanjen som påbörjades på 90-talet, då olika högerextremister i olika tidningar visades upp med namn och bild samt de olika brott de åkt dit för. Kanske är det dags att göra samma sak med vänsterextremisterna, och på samma gång göra upp med den här stämpeln som massmedia har fått om att acceptera vänsterextremism. Vad säger ni, Expressen och Aftonbladet? Det kanske skulle sälja en del lösnummer?

Att AFA kallar sig antifascister är rent hyckleri. Fascism är fascism, prefix eller ej.

---

Höger eller vänster? Om vägen går rakt fram?

2012-01-09 20:52:57

Vet du vad som skiljer en erkänd konstnär från en målarkludd? Jag gav dig svaret direkt. Konstnären är erkänd som konstnär, medan målarkludden inte är det. Så är det om vi förenklar det grovt. Men nu är inte världen svart eller vit, i en analog verklighet är binära tillstånd ganska sällsynta. Så även i det här fallet.

Skillnaden mellan målarkludden och den erkände konstnären är inte nödvändigtvis erkännandet i sig, utan varifrån erkännandet kommer. Vem har rätt att erkänna en konstnär?

Svaret på den frågan ligger i någonting som på akademiskt språk benämns som institutionsteori, eller institutionsteorin (i bestämd form). Det bygger alltså på att vem som helst inte har rätt att erkänna vem som helst, utan erkännande måste ske av den så kallade "institutionen", som avgör och erkänner. Institutionen i fallet med konst är exempelvis en konstskola som Konstfack. Den som är utbildad och utexaminerad på en sådan är konstnär, eller som har fått sitt erkännande som konstnär via en liknande institution.

Det här begreppet och resonemanget går inte hem hos alla, just därför att det förutsätter ett visst mått av godtycklighet och i stort sett bara tillämpas inom sammanhang som konst och kultur. I andra sammanhang håller det inte eftersom subjektivitet och upplevelser inte har lika stor tyngd.

Samma problematik förekommer inom kultur. Vad är en kulturpersonlighet? Lars-Anders Johansson på Timbro har skrivit ett par tänk- och läsvärda artiklar om det, som fokuserar på Bengt Ohlsson på DN och dennes uppgörelse med "kulturvänstern".

Jag tycker själv att det är ett intressant ämnesområde. Dels för att jag gillar att Bengt Ohlsson ryter till, och dels för att jag ser den del inslag av institutionsteorin i den här frågan.

Vad är en kulturpersonlighet? Ja, det är någon som är erkänd som en sådan. Men av vem? Jag är ingen kulturpersonlighet (även om jag betraktas som en riktig personlighet av många), och skulle inte heller bli erkänd som en sådan om jag gjorde anspråk på att vara det och fick ett erkännande från människor jag känner - det handlar inte om erkännandet som sådant, utan om varifrån det kommer.

Bengt Ohlsson har fått på skallen från olika håll efter sina utspel. Från Åsa Linderborg på Aftonbladet kommer en av de senaste draporna. Flera kulturpersonligheter kan nog tänkas vilja se ett slut på Bengt Ohlssons status som just en sådan. Det är dock inte troligt, eftersom han redan har sitt erkännande, och av många även i fortsättningen kommer att betraktas som en kulturpersonlighet. Detta även om han bland andra erkända kulturpersonligheter blir en outsider, och blir utfryst. Där kommer begrepp som kulturelit in i sammanhanget, men det tänkte jag inte gå in på nu. För min del får kulturen gärna bråka vidare internt.

Någonting som jag däremot ser som ett problem är just den här politiseringen av kulturen. Att man helst ska vara lite vänster för att bli erkänd. Det är en sida av institutionsteorin som jag inte uppskattar. Konst och kultur ska enligt min åsikt vara befriad från politiska inslag.

Jag är inte ensam om det. Det är en av orsakerna till att vi har public service-TV (läs: SvT) i det här landet; bildning, nöje och kultur i statstelevisionen ska inte styras politiskt.

Frågan är dock om det fungerar på det viset eftersom kulturen är politiskt färgad, och det just därför upplevs som mer fördelaktigt att ligga en bit åt babord på den politiska skalan? Med det säger jag dock inte att vi behöver fler borgerliga kulturpersonligheter. Tvärtom. Samtidigt som kulturvänstern anses gynnad öppnar det för de på den andra sidan av den politiska skalan att ta rena martyrpoäng genom att framställa sig som underdogs. Nu kommer jag farligt nära Goodwins lag, men för min del känns det som om det ligger väldigt nära Sverigedemokraternas mediastrategi - att vinna sympatier genom att framställa sig som förtryckt och missgynnad, vilket gör att fokuset glider bort från sakfrågan.

Vad är det egentligen vi diskuterar, om vi tar av oss våra politiskt färgade monoklar?

Däri ligger själva upprinnelsen till det här bråket. Kultur kontra borgare. Kulturslussen - anförda av en samling kulturpersonligheter - som i viss mån gjort frågan till sin egen som ett svar på omdaningen av Slussen som ett borgerligt projekt, just därför att styret i stadshuset just nu är borgerligt. Hade t ex Benny Andersson och Lena Endre varit lika villiga att uppvakta borgarråd med uppmaningen att rösta emot partilinjen - och i förlängningen sina egna väljares mandat - om förslaget varit samma som det nu liggande, men om borgarråden istället hetat Rudin eller Helldén?

Jag vet inte. Men jag tror inte det i alla fall. I alla fall inte om människorna bakom Kulturslussen valt att göra det till en partipolitisk fråga.

Så kan vi inte bara försöka slänga ut politiska perspektiv och institutionsteorin ur kultursammanhanget, och strunta i vilken politisk färg olika kulturpersonligheter har, och istället acceptera att kulturen är till för alla?

Samtidigt vill jag dock ge Bengt Ohlsson en hel del credd för det han har gjort. Hans mål ser ut att ha varit att hänga ut kulturvänstern som en slags elitistisk klubb för inbördes beundran, och har lyckats över förväntan. Inte genom det han själv har skrivit och sagt i debatten, utan genom de reaktioner som han provocerat fram.

Ett genidrag, helt enkelt.

Lika utstuderat och genialt som Sverigedemokraternas valvideo med gammeltanten med rullator som tävlade med invandrarkvinnorna med barnvagnar - där var inte målet att filmen skulle visas för hela folket (då hade de inte kommit in i riksdagen), utan för att den skulle stoppas. Den stoppades, och ökade på Sverigedemokraternas image som förtryckt parti som ständigt tystas i debatten. Så ska en slipsten dras. (Inte av dig själv, utan åt dig av dina moståndare.)

---

Sociala utvecklare? Men snälla rara då...

2011-12-20 21:02:07

Du noterade kanske ironin i rubriken? Om inte så vill jag förtydliga att den var ironiskt menad för att undvika missförstånd. Någonting som dessutom har en del med ämnet att göra, nämligen social kompetens. Att förstå andra människor. Att kunna kommunicera. Att undvika missförstånd pga att kommunikationen fallerar. Jag skriver det här efter att ha läst ett par artiklar (eller en artikel och en krönika) på Computer Sweden.

Kommer du ihåg platsannonserna under det sena 1990-talet? I näst intill varje annons stod det att den sökande förväntades vara socialt kompetent. Inte social, utan socialt kompetent.

Vad är då skillnaden?

Ja, om vi börjar med att gå tillbaka till det som står i Computer Sweden, så kan jag i viss mån hålla med om det Ogelid skriver, dvs att låta teknikerna "slippa" vara sociala. I viss mån alltså. Jag är själv utvecklare och tekniker, och social vill jag verkligen inte slippa vara. Problemet är att "socialt kompetent" när det begav sig var lite av ett buzzword. Många använde det, färre förstod vad det egentligen betydde. Det är nämligen inte samma sak som att vara social.

Vad innebär det då att vara social? Ja, det är vad det låter som. Att umgås med andra människor, att bli omtyckt, att kunna sitta och vara rolig i fikahörnan. På ett ungefär, alltså. Men det är inte samma sak om att vara socialt kompetent.

Social kompetens är - eller var innan begreppet vattnades ur till att bli synonymt med social - ett ganska vagt och luddigt begrepp. Men om jag ska försöka mig på att definiera det så är det någonting i stil med en människas förmåga att förstå och acceptera andra människor, oavsett hur lite man än har gemensamt med dem. Och det är inte samma sak om att vara social.

Människor som är omtyckta och populära anses ofta felaktigt vara socialt kompetenta. Vad omgivningen tycker om en människa säger egentligen inte så mycket om dennes sociala kompetens. Däremot är det omvända en bra måttstock. Den som stör sig mycket på andra - men som ironiskt nog kanske är omtyckt och populär själv - har ofta låg social kompetens, eftersom denne har svårt att acceptera dem som de är.

Människan med låg social kompetens kan lätt tro att missförstånd med andra människor sker pga ren illvilja från den (de) andres sida, och förstår inte att det är fråga om just missförstånd. Eller misstag, för den delen. Om du råkar trampa någon på foten på bussen eller tunnelbanan, och sedan ber om ursäkt ser du ofta direkt om människan har hög eller låg social kompetens (alt. en dålig dag). Om du som svar får ett leende och "ingen fara" är det en socialt kompetent människa. Om den andre däremot blir arg och kallar dig för klantskalle är det kanske ett tecken på att denne saknar en del i fråga om social kompetens.

Så varför tycker jag då att krönikan på CS i viss mån har fel? Jo, nämligen att social kompetens faktiskt är viktigt, oavsett om man är projektledare, utvecklare, designer eller whathaveya. Ska du arbeta ihop med andra människor behövs ett visst mått av social kompetens.

En grupp vars medlemmar dels är olika och dessutom saknar social kompetens fungerar dåligt, eftersom det lätt uppstår missförstånd och konflikter.

Det är här jag ser en fara för branschen, nämligen att man börjar bli sämre på att skilja mellan att vara social/utåtriktad och socialt kompetent. En människa som sitter och drar roliga skämt i fikahörnan och som alla gillar är inte nödvändigtvis socialt kompetent och bra på att arbeta ihop med andra människor på deras villkor. Lika lite som att den tystlåtne som aldrig säger någonting kul eller spännande saknar social kompetens. Denne är kanske väldigt bra på att arbeta ihop med människor av alla tänkbara (och otänkbara) typer och sorter, men utan att vara utåtriktad för det?

Så ska vi "förstöra" för de blivande systemvetarna och ingenjörerna genom att lära dem att vara sociala i unga år? Beror på. Om det är fråga om att göra dem socialt kompetenta gör vi dem en tjänst. Om det däremot bara handlar om att göra dem mer utåtriktade är det kanske inte lika viktigt.

Nästa gång du är i ett sällskap (eller som rekryterare på en anställningsintervju?) och möter en tystlåten och introvert människa, reflektera då över om denne saknar social kompetens, eller helt enkelt bara är lite inåtvänd. Den människan är kanske väldigt socialt kompetent när det kommer till kritan, och väldigt lätt att jobba med, men lite sämre på att komma med kvickheter i en konversation?

---

Sluss till en sång

2011-12-20 07:42:31

The Streissand Effect, I want to be a part of it! Så kan det väl sammanfattas, eftersom jag sitter här och bloggar i svinottan. Hur som helst, det sägs ju att när fan blir gammal blir han religiös. Och någonting liknande gäller även för proggare, som blir kapitalister. Ett exempel på detta är Sanna Raymans och Peter Santessons smått briljanta satir angående Slussen, där melodin är lånad av Mikael Wiehe. Aja-baja, så får man inte göra, tänk på upphovsrätten och ta bort den, säger nu United Stage Artists, som företräder Wiehe.

Givetvis innebär ju detta att jag bara måste skriva om det. Om inte annat för att lämna mitt bidrag till Streissand-effekten:

Andra bloggar(e) har redan skrivit om det. Givetvis Frihetssmedjan, Scaber Nestor och Isobels verkstad, men givetvis även Sanna Rayman själv som kanske lyckats bli huvudpersonen i en reboot av bråken om knasiga upphovsrättsregler för ett par år sedan?

Vad tycker jag? Tja, jag ser inte hur det här egentligen inkräktar på Wiehes verksamhet. Låten är inte gjord i vinstdrivande syfte, och i andra länder är det dessutom tillåtet att använda andras verk för satir. Dock inte i Sverige.

---

Som ett farväl?

2011-12-18 12:19:57

Snart är det jul, och jag håller som bäst på med julstädningen här hemma. Inte så mycket att göra idag egentligen, utan mest bara att ta hand om ett mindre berg med disk och därefter städa rent i köket (och kylskåpet i synnerhet). Det har dock slagit mig att det jag gör kanske är att ta ett slags farväl. Ett farväl av min lägenhet, som jag bott i sedan hösten 1999, och som jag rent tekniskt sett antagligen kommer att fortsätta att bo i under flera år.

Däremot är jag inte helt säker på att det kommer att kännas som just min lägenhet. Varför? Jo, hyresvärden har nu äntligen fått tummen ur och satt datum för de kommande renoveringarna och stambytena, och någon gång i år eller sommar ser det ut att vara dags för oss som bor i min trappuppgång.

Missförstå mig inte, jag ser inte det som någonting enbart negativt.

Mycket kommer att bli bättre. Vi kommer att få riktigt bredband indraget i lägenheterna (huset har varit anslutet i flera år, men inte lägenheterna), balkonger, bättre isolering, eluttag i varje rum (1940-talsnorm gäller nu) och varmt och kallt vatten i en och samma kran. Den gräsliga linoleummattan i vardagsrummet kommer att bytas ut mot parkett. Anständig elförbrukning.

Samtidigt kommer en del av bostadens karaktär att försvinna med ändringarna. Omkring 10 cm i takhöjd kommer att försvinna pga isoleringen. Det stora sköna sittbadkaret jag har kommer att bytas ut mot ett "modernt" sittbadkar vilket i grund och botten bara är ett tvättställ av större modell, men ändå bättre än duschkabin. Den coola muggstolen som man spolar i genom att dra i en kedja i taket kommer att bytas ut mot en normal sådan, fast det är ju å andra sidan bara en rent kosmetisk förändring.

Andra detaljer har vi som bor i min typ av lägenhet lyckats kämpa oss till, som att få behålla planlösningen med 2½ rum och kök, vilket byråkraterna ville ändra på genom att skapa ett "ljust och luftigt" kök genom att ta bort väggen mellan kök och matrum.

Motiveringen var någonting i stil med att det ju "egentligen" är fråga om ett enda rum, eftersom väggen består av baksidorna till olika skåp. Jo, så kan man ju kanske se det, om man väljer att bortse från funktion och användning. Men det viktiga för mig är att jag även i fortsättningen kommer att ha en avgränsare mellan kök och matrum, även om det på papperet är ett och samma rum.

Vad jag däremot kommer att få se som förlorat är en del av det egna arbete jag har lagt på lägenheten i form av målning och tapetsering. Jag har lagt en hel del jobb på att få till färgsättningen i varje rum med färger i olika fält och fondväggar. Nu blir det istället någon form av tråkiga standardtapeter, så sommarens stora projekt kommer förmodligen att bli att återställa lägenheten till dess nuvarande tillstånd som "Magnus lilla krypin" snarare än det blivande "barnrikehus á la byråkrat 2.0". Det kommer att ta tid, och det kommer att kosta en slant, men det är det värt. 

Helst av allt hade jag dock sett att jag mot betalning fått lägenheten målad i precis de färger jag vill innan inflyttningen, för att slippa det jobbet. Ett önskemål som jag var långt ifrån ensam om, men säg den byråkrat som har förståelse för det.

Efter 12 år speglar lägenheten mig själv väldigt mycket, och i princip varje detalj har en liten historia att berätta. Så jag får försöka se till att umgås så mycket som möjligt med min lägenhet under tiden den finns kvar. Vad jag kommer att flytta tillbaka till vet jag inte. Förhoppningsvis en oslipad diamant som med lite arbete kan bli någonting bättre än vad jag har idag? Det återstår att se.

Nu ska jag börja bära ner en del jox i förrådet, och sedan slänga lite tomglas och returpapper. Därefter kanske våttorka hela lägenheten?

---

Vad har du i handväskan, Bea!

2011-12-16 10:38:02

Hej Beatrice Ask! Jag tänkte börja med att ursäkta mig lite, eftersom jag tänker hålla en ganska familjär ton i den här artikeln. Eftersom vi inte känner varandra tycker du kanske inte att det är helt passande, men det tycker däremot jag eftersom det handlar om integritet och öppenhet. Därför tänker jag framöver tilltala dig med Bea, vilket jag tycker är ett trevligt smeknamn och dessutom ganska lätt och smidigt att skriva.

Nu är FRA på tapeten igen. Eller snarare FRA-lagen. Försvarets Radioanstalt är väl egentligen aldrig på tapeten, och ändå alltid. FRA bara är, helt enkelt. Lagen är dock mer intressant, men det är inte den jag ska fokusera på nu. Det har tjatats så mycket om den på annat håll redan.

Jag tänkte istället prata om handväskor.

Handväskor, undrar nog många nu. Ja, handväskor. Eller rättare sagt, handväska i singular. Närmare bestämt din handväska, Bea. Jag skulle nämligen vilja rota runt lite i den. Givetvis inser jag att det kan uppfattas som ett ganska märkligt önskemål, vilket i sin tur kan ge omgivningen ett ganska märkligt intryck av hur jag är. Men jag väljer att ta den risken.

Jag är helt enkelt rysligt intresserad av vad du har i handväskan. Oss emellan - du har väl knappast någonting som bryter mot lagen i din handväska, Bea? Och då har du väl rent tekniskt sett inte heller någonting att dölja? Du har rent mjöl i påsen, som det heter. Med det fastslaget finns det väl inga skäl för dig att misstycka?

Nu får jag en känsla av att mitt argument inte riktigt gick hem. Du tycker inte att jag ska rota runt i din handväska? Fast allt du har i den är helt lagligt? Det väcker en del intressanta frågeställningar. Kanske, säger jag för att dölja att jag gissar, kanske handlar det trots allt om integritet? Om en vilja att själv få avgöra vad man ska dela med sig av till andra, och vad man vill behålla för sig själv? Och det oavsett om det handlar om påsar eller handväskor? Oavsett om du har gips eller mjöl i din påse är det inte fråga om något lagbrott, utan på sin höjd grunden för en potentiell gastronomisk katastrof vid nästa bullbak. Likaså är din handväska din ensak. Oavsett vad du har i den är det din ensak så länge det inte bryter mot lagen.

Samtidigt förstår jag varför människor vill ha innehållet i sina påsar och handväskor i fred. Att bli ertappad med en mjölpåse som i själva verket innehåller gips skulle nog göra dig till åtlöje bland dina kollegor om du var bagare och det skulle bli känt. Det spelar ingen roll varför du går omkring med gips. Du har kanske en anledning? Skadan är redan skedd ändå. Kanske finns det skäl till att du inte vill att det ska bli känt, och använder en påse mjöl för att dölja att det är gips. I din handväska har du kanske en påse godis, fast du har lovat arbetskamrater och familj att börja leva ett sunt liv utan överdrivna mängder socker. Ändå småäter du. Du bryter inte mot lagen, men det kan skapa en del situationer du helst vill slippa i ditt sociala liv.

Har du en påse godis i handväskan, Bea? Nej, jag vet. Det är inte min ensak. Jag har inte rätt att få veta det, så länge det inte är fråga om någon form av näsgodis som är olagligt. Men samtidigt har jag svårt att förstå varför stat och samhälle, som du representerar, ska ha rätt att få veta vad jag skriver i mina mejl och vad jag säger under mina telefonsamtal. Och jag gillar inte eufemismer. Sluta tala om att ”spana i kabel”. Det finns ett vedertaget uttryck för det:

Avlyssning.

---

This is truly a day of days

2011-12-12 20:29:36

Jag dricker folköl från lidl, i brist på annat. Egentligen skulle jag vilja sitta och skåla i champagne, men det kan få vänta tills rivningen av Slussen kommer igång. Då vågar jag börja fira på allvar.

Klart är i alla fall att en 20 år gammal långbänk nu har nått sitt slut.

Slussen ska förnyas. Beslutet är fattat. ÄNTLIGEN! Det är oerhört glädjande med tanke på att debatten har varit så ful. Populistiska politiker har förnekat fakta (se det om miljön för cyklister) och medvetet medverkat till att sprida lögner, samtidigt som vissa intressegrupper har tagit till kändisar för att försöka påverka enskilda politiker till att rösta emot partilinjen (och därmed väljarnas mandat) i kvällens omröstning.

Det har inte fungerat. Slussen ska byggas, och så är det med det. Demokratin har segrat. Ja, jag beklagar, Benny Andersson, Lena Endre och alla ni andra som verkar tro att kändisskapet innebär att man automatiskt vet bättre än andra (inkl. experterna), men nu är det som det är.

Slussen ska byggas för stockholmarna, och inte för ruinromantiker och elitister som ser någon form av skönhet som är lika äkta som kejsarens nya kläder.

---

Mitt förakt går inte att klä i ord

2011-12-02 20:19:44

Bananas are for monkeys! Känns det igen? Jo, det är Gainomax som tar till det retoriska greppet för att få oss att förstå att det är bättre att dricka sockervatten med tillsatta kemikalier istället för att äta sådana där märkliga nyttigheter som frukt och bär. Låt aporna hålla sig till det naturliga. Lustigt nog verkar det även gälla för ruttna ekar.

I viss mån håller jag med.

Aporna på Skansen tycks vara väldigt nöjda med sina nya inventarier. De apor som fått se sig snuvade på sitt favoritklätterträd är däremot ganska missnöjda. Så missnöjda att de börjat hota tjänstemännen hos staden, så till den grad att livvaktsskydd behövs.

Som rubriken anger saknar jag ord att klä mitt förakt i.

Normalt sett har jag ganska stort tålamod och tolerans för de foliehattar av olika slag som ofta dyker upp när någonting är på gång. Allt är ju givetvis en konspiration i deras ögon. Eken skulle givetvis inte fällas för att den var sjuk. Eken var givetvis frisk. Tjänstemännen hos staden var givetvis köpta för att intyga att trädet behövde fällas. Den norske expert som kallades in för en second opinion var givetvis också köpt. Trädet skulle givetvis fällas för att ge plats åt spårvägen.

Att det inte finns någon anledning att fälla trädet eftersom spårvägen har gott om plats i vilket fall som helst spelade givetvis ingen roll. Eller att det ska planteras en ny ek (lill-eken) på samma plats. Eller att fällningen faktiskt inte ger någon extra plats för spårvägsdragningen. Eller att andra träd får stå kvar på andra håll trots att det finns betydligt mindre plats.

Nej, som foliehatt behöver man inte resonera så att man får skavsår mellan öronen. Eken skulle fällas för att ge plats för spårvägen. Punkt slut.

Att Embrén som trots att han är stadens främste (avlönade) trädkramare ställde sig bakom beslutet trots sitt envetna motstånd i andra frågor är helt oväsentligt. Konspiration. Så kan allt förklaras om man inte orkar sätta sig in i frågan. (Samma sak med Slussen...)

Men att det nu gått så långt att tjänstemännen på staden fått ta emot hot och behöver skydd är en ren skandal. Jag skulle vilja rikta en fråga direkt till DN i det här fallet - hur ser ni på er egen del i det hela, med tanke på att ni låtit de här konspirationsteoretikerna härja fritt bland bloggkommentarer och liknande utan att notera att det ofta handlar om personangrepp och förtal?

Jag tänker i första hand på Lars Epsteins blogg. Jo, Epstein är ju inte journalist utan främst pensionerad fotograf, men genom att blogga hos DN blir han en del av DN. DN ställer sig alltså bakom det Epstein skriver. Vilket är väldigt ensidigt. Allt som skrivits om eken på den bloggen har handlat om hur fel det är att den fälls, och att de "oberoende experterna" ansett att det var ett felaktigt beslut. Däremot har jag sett väldigt lite om vad andra experter (som givetvis inte kan vara oberoende eftersom de kommer fram till andra slutsatser än trädkramarna och deras tillresta sanningssägare) haft att säga i saken på den bloggen.

Det här kompliceras av en viss återkommande människa som av mig och flera andra fått öknamnet "Aliasmannen".

Aliasmannen är känd för två saker på Epsteins blogg. Dels för att ständigt byta alias som håller med vad han (eller kanske hon?) skrivit under andra alias, och dels för sina ständiga personangrepp. En bekant till mig blev uthängd med namn och adress av den där människan, vilket jag kan tänka mig är ganska otrevligt. Själv är jag hårdhudad och låter mig inte skrämmas av internettroll och netthugs.

Problemet är inte människans beteende, utan att människan får hållas utan att bli avstängd. DN gör inte ett smack åt den saken. Kommentarer som innehåller kränkningar och förtal - som enligt lag är straffbart - får stå kvar ganska länge. Ingen förhandsmoderering görs.

Jag är fullt medveten om att det är fråga om en människa som med största sannolikhet är psykiskt sjuk, och troligtvis mindre farlig än vad andra uppfattar denne som. Men det ändrar ingenting i sak, eftersom andra tar illa vid sig.

Så nu tycker jag att det är dags att DN - och i förlängningen Lars Epstein - tar bladet från munnen och anger hur de ser på sin del i detta. Ja, DN och Lars Epstein, hur ser ni på att tjänstemän som bara gjort sitt jobb blivit hotade eftersom ni inte gjort någonting för att styra upp det här pöbelbeteendet?

---