SvDs agenda?
2010-03-04 14:16:31
För ett par dagar sedan läste jag i Svenska Dagbladet en artikel om att Norge har fått "oljesjukan". I artikeln skriver man om "barcode"-projektet, eller som det egentligen heter, Operakvarteret.
Oslos nya stadsdel Operakvarteret, bild från operakvarteret.no.
Jag tänker inte närmare gå in på att Norge har olja, att de drar in stora pengar på oljan eller på vad de gör för sina oljepengar. Däremot är det intressant att SvD lite diskret försöker framställa det här projektet som någonting negativt. Varför?
Bland annat påstår artikeln att Operakvarteret är byggt för norska skattepengar. Det är inte sant. I alla fall inte om vi får lita till de uppgifter som kommer från YIMBY Norge, som gör gällande att allt är privatfinansierat. Någon tycker därför att det är rätt att bygga en relativt hög och definitivt tät stadsdel i Oslo.
Frågan är kanske vad SvD har för agenda?
Det här är nämligen ingen isolerad företeelse, utan en del av ett mönster som blivit utmärkande för Svenska Dagbladets journalistik på området stadsbyggnad. Tidningen verkar utgå från grundtesen att all förändring är av ondo, och att i synnerhet höga hus är någonting negativt. Så fort det gäller åsikter av det slaget ryker all källkritik all världens väg, och SvD tar gladeligen in den ena artikeln efter den andra utan att bry sig om det som skrivs och sägs är sant eller ej. Däremot är de inte lika pigga på att ta in debattartiklar som är mer positivt inställda till utveckling och förändring.
Är det verkligen ett rimligt beteende från en tidning som gärna vill framstå som borgerlig och liberal? Är det ens ett sunt beteende? Ska en tidning som har den politiska orientering som SvD gör anspråk på att ha verkligen försöka styra folks syn på just det som driver samhället och ekonomin framåt, det vill säga utveckling och entreprenörsskap?
Frågan är om inte SvD likt Stella Fare borde reflektera en aning över om de ens förstår vad begreppet "liberal" betyder, vilket jag skrev om igår kväll efter att ha läst ett reaktionärt inlägg på Fares blogg.
Stella Fare bloggar
2010-03-03 23:25:04
För en lite stund sedan fick jag av min YIMBY-kumpan Anders ett länktips. Det är alltså Stella Fare som har börjat blogga till Stockholms försvar, eller rättare sagt den förfulning som hon upplever att utvecklingen medför.
I beskrivningen av bloggen vill Fare slå vakt om skönheten hos "världens vackraste stad".
Jag ser själv flera problem med den inställningen. Först och främst har jag aldrig hört talas om att Stockholm skulle ha fått någon officiell utmärkelse som just världens vackraste stad. Vem avgör det? I själva verket har jag faktiskt aldrig hört det från någon som kan betraktas som opartisk. Visserligen hör jag det relativt ofta från andra stockholmare. Och i mina ögon är Stockholm utan tvekan en vacker stad.
Men att vara en vacker stad och vara världens vackraste stad är långt ifrån samma sak.
Ett annat problem är att Fare med flera försöker göra sig och sin personliga smak till norm. Men kan man göra det? Nej, verkligen inte. Skönhet är och har alltid varit en fråga om tycke och smak. Skönhet är någonting subjektivt. Vad Fare borde göra är snarare att försöka bilda opinion för att bevara staden som hon vill ha den, utan att försöka diktera vad andra ska uppskatta och tycka om. Samtidigt måste hon respektera att andra människor har annan smak.
Som den designmupp jag är tycker jag också att den här debatten är intressant ur ett designperspektiv. Vad är design? För många människor är design samma sak som gestaltning. Men så är det faktiskt inte. Design och gestaltning är två vitt skilda saker. Bra design och snygg design är inte samma sak. Bra design är någonting mätbart (utifrån ändamålsenlighet), medan snygg design är mer subjektivt. Snygg design är ofta synonymt med god gestaltning. Gestaltning handlar ofta om just estetiska kvaliteter, och att tillfredsställa någons smak. Som vi ju vet varierar från person till person. Därmed är snygg design inte mätbart. Gestaltningen ingår visserligen i själva designarbetet. Men den dominerar inte. Bra design tar hänsyn till många olika egenskaper och krav.
OK, nog om design.
Men hur är det med stadens skönhet då? Måste staden se ut på ett sätt som vissa människor tycker är rätt? Eller ska vi kanske utgå mer från det som är mätbart? Ska vi utgå från stadens funktion? Det tycker jag. Kanske måste staden tillåtas vara ful i vissas ögon, och vacker i andras? Kanske är det mest demokratiskt att låta den vara både ful och snygg, så att den i viss mån tillfredsställer alla, samtidigt som alla accepterar att staden inte kan byggas helt och hållet utifrån deras krav och önskemål?
Frågan är om det här liberala nätverket som Fare förespråkar är särskilt liberalt. Är liberal synonymt med konservativt och reaktionärt? Handlar inte liberalismen just om att bejaka den individuella friheten, och acceptera mångfald i fråga om åsikter och värderingar? Och ingår det då inte i liberalismen att vi alla accepterar att vi är olika, och att vi inte alltid kan få som vi vill?
Kanske borde Stella Fare reflektera lite mer över begreppets innebörd?
Omgestaltning? Ja tack.
2010-03-02 13:25:54
Idag replikerar Per Ankersjö och Lukas Forslund på den debattartikel som skrevs för några dagar sedan av en samling arkitekter och historiker. En ganska bra replik, tycker jag.
Samtidigt skulle det inte skada om Ankersjö vore mer tydlig med att Tors torn ska gestaltas annorlunda. Att skriva att "sista ordet inte är sagt" kan och kommer av vanliga tidningsläsare att tolkas som att tornen kanske får en annorlunda utformning, när det i själva verket är bestämt att de ska se annorlunda ut.
Personligen tycker jag att just Norra station är ett bra område för hög och tät bebyggelse, och ett bra val av Ankersjö att försvara staden. Stockholm har definitivt plats för höga hus, och Norra station är tillsammans med Hjorthagen en plats där sådan bebyggelse passar väldigt bra.
Bloggspammaren Greensweden (nu under sitt alias "stadshusbloggen") har i vanlig ordning länkat ett gammalt och fullständigt irrelevant inlägg till debattartikeln.
Herrmiddag
2010-02-28 01:33:32
Klockan har hunnit passera midnatt med god marginal, och är i skrivande stund halv två. Egentligen borde jag krypa till kojs nu, men jag blev liksom kvar uppe ändå. Har haft för mycket att göra idag för att bara kunna koppla av och varva ner hur som helst. Fast i positiv bemärkelse.
Har under kvällen haft en del gamla kompisar på besök för en slags herrmiddag. Eftersom vi alla är upptagna med våra liv på olika håll blir det inte så ofta vi samlas numera, men genom att locka med bra käk och lite dricka brukar man få de flesta att krypa fram från de stenar de gömmer sig under.
Frågan är i och för sig om min motvilja att krypa till kojs beror på att jag vet att jag kommer att tillbringa ungefär halva morgondagen med att diska... 5½ pers (en av herrarna hade sin treåriga dotter med sig eftersom han inte lyckades fixa barnvakt) som ätit och druckit innebär en del disk, plus det som vi drog ner när vi lagade till maten, dvs förrätt (fisksoppa) och huvudrätt (gryta) liksom en del serveringsfat för ostbrickan vi körde efter maten.
Nåja, jag borde kanske krypa till kojs nu. Känner att sängen lockar ganska rejält. Skulle vara mer lockande om den inte var full med prylar och tvätt som väntar på sortering och vikning. Men det blir nog inte något större problem, eftersom jag nu är trött nog att sova stående. (Jo, jag har gjort det några gånger och vet hur trött jag var då.)
Vem vill de lura?
2010-02-26 20:39:17 - 1 kommentar
Nu är Tors torn på tapeten igen. Återigen kan vi se hur konservativa och reaktionära krafter skräms av alla tankar och förslag på förnyelse av staden. En stad som har växt och utvecklats kontinuerligt i närmare 800 års tid. Är denna rädsla för framtiden problemet? Nej. Problemet med den här debattartikeln är inte heller att den utstrålar ett reaktionärt förakt för de människor som lever i staden. Problemet är att den försöker vilseleda läsaren.
I vanlig ordning är det fråga om en artikel som är skriven av människor som knappast är särskilt representativa för stockholmarna som helhet. Snarare handlar det om den vanliga eliten av proffstyckare som anser att alla ska se staden utifrån deras perspektiv. I vanlig ordning har stadsbyggnadsdebatten reducerats till att handla om rena banaliteter, partsinlagor och subjektivt tyckande.
Och som jag tidigare skrev försöker den vilseleda läsaren.
Varför påstår jag då det? Jo, några av de "argument" som förs fram mot Tors Torn är dessa:
- De kommer att vända "cirka femtio meter långa bredsidor" åt de befintliga kvarteren intill.
- De kommer "ödesdigert" att förändra stadsbilden.
- Den höga exploateringen kommer inte att skapa det urbana stadsliv som är målet, bara mörker och skuggor.
Vi kan väl titta lite på dessa påståenden. Till att börja med finns det ingen grund för påståendet att byggnaderna kommer att vända "femtio meter långa bredsidor" mot den befintliga bebyggelsen, eftersom det inte finns något förslag på hur de faktiskt ska se ut. Någonting som artikelförfattarna med största sannolikhet är medvetna om.
Ändå påstår de att så är fallet. Varför?
Angående den "ödesdigra" förändringen av stadsbilden är det inte ett argument överhuvudtaget. Det är fråga om rent subjektivt tyckande där artikelförfattarna utgår från sina egna preferenser. Kanske vore det läge för dem att tänka om och reflektera lite över att de faktiskt ska arbeta för människorna som bor i staden, och inte diktera vad vi ska tycka om? Var det inte precis samma visa när Stadshuset skulle byggas en gång i tiden? Stadsbilden hit, vyer dit, osv?
Det sista argumentet känns som det mest märkliga. Enligt dessa personer, som är auktoriteter på området kommer alltså en hög exploateringsgrad inte att bidra till ett urbant och levande stadsliv? Exakt hur får de ihop den ekvationen? Är det inte just en hög koncentration av boende och arbetande i samma område som är en förutsättning för levande stad?
Jag skulle verkligen vilja se personerna bakom den här artikeln redovisa exakt vad de baserar sina ställningstaganden på. Eftersom de inte hänvisar till några källor i sin artikel är det troligtvis så enkelt att de inte har några belägg för sina påståenden. Det är helt OK, men om de bara ska tycka till i egenskap av stockholmare och privatpersoner ser jag helst att de låter bli att hänvisa till sina titlar.
Frågan om stadens utveckling och gestaltning tillhör alla människor. Ha det i åtanke när du läser debattartiklar som denna.
Uppdatering: Pajasbloggen skriver i vanlig ordning om detta, och utgår som vanligt från sitt reaktionära nostalgiperspektiv där det är fel att bygga, "bara därför att". Däremot har han för ovanlighets skull inte länkat något ovidkommande inlägg i någon av sina sextionitton aliasbloggar till artikeln i SvD. Men det är väl bara en tidsfråga...
Men ploga ordentligt...
2010-02-26 13:54:40
Flera tidningar varnar nu för kommande kaos i trafiken. Hala vägar i kombination med hård trafik kan ställa till med stora problem.
Frågan är om det inte skulle bli mindre problem om man faktiskt såg till att ploga vägar och gator ordentligt. Av någon anledning sätter man inte plogen i backen (för att inte nöta i onödan på utrustningen?), utan kör så att det blir ett lager av hårdpackad snö kvar. Ett lager som är några centimeter tjockt. Sedan sandar och saltar man ovanpå det.
Fungerar det bra?
Tja, vi kan ju fundera lite på vad som händer nu de kommande dagarna. Vi har alltså ett lager av packad snö med sand ovanpå. När temperaturen kryper upp över nollan smälter snön. Och eftersom sand och grus inte kan flyta ovanpå slask eller vatten sjunker det ner och lägger sig under slasket. Sedan fryser det på igen, och förvandlar allt till is. Och med is kommer halka.
Så kommer det att se ut i Stockholmsområdet i början av nästa vecka, om väderprognoserna stämmer. Is, is, is och åter is, på gator och trottoarer. Hur många halkolyckor kommer vi inte att få se då, både bland fotgängare och i trafiken?
Vore det inte bättre att göra rätt redan från början, och försöka ploga rent när man har chansen?
Bygg ut t-banan!
2010-02-24 10:25:40
Lennart Jangälv, före detta VD för SL, skriver idag en debattartikel i SvD där han förespråkar en utbyggnad av tunnelbanan. Jag kan bara hålla med. Samtidigt ifrågasätter han satsningen på spårväg City som han ställer mot en utbyggnad av t-banan. Där tycker jag att han skjuter bredvid målet.
Jag kan bara ge Jangälv rätt i frågan om tunnelbanan. Satsa på en utbyggnad, och gör det nu!
Tyvärr gör Jangälv det vanliga misstaget att framställa tunnelbana och spårväg som konkurrenter till varandra. "Varför ska vi satsa på spårväg när vi behöver tunnelbana" är andemeningen i artikeln. Men är det verkligen transportmedel som går att jämföra? Är det inte snarare så att stadsspårvägar främst är ett komplement till tunnelbanan, och i själva verket konkurrerar med privatbilism och busstrafik?
Varför ska vi bota sjuka människor när de svälter?
Svaret på den frågan är att det inte handlar om antingen eller. Sjuka människor som svälter hjälper man genom att dels bota dem, och dels genom att förse dem med mat. OK, det är en ganska dålig liknelse, men är det inte så enkelt att både tunnelbana och spårväg faktiskt behövs i Stockholm?
Vi får inte glömma att det ju trots allt handlar om olika trafikslag som riktar sig mot olika målgrupper eftersom de erbjuder olika funktioner. Tunnelbanan är ett väldigt bra alternativ för den som ska åka relativt långt. För den som ska ta sig från Medborgarplatsen till Fridhemsplan är tunnelbanan ett väldigt bra alternativ. Men för den som ska ta sig kortare sträckor som ändå är för långa för att gå är kanske tunnelbanan ett mindre bra alternativ. Och då väljer man kanske buss, cykel eller egen bil.
Att en så pass tung person som SLs före detta VD ger sig in i debatten och förespråkar en utbyggnad av tunnelbanan är väldigt bra. Det är vad Stockholm behöver för att kunna fortsätta växa. I synnerhet när det gäller staden som ligger utanför tullarna, som utan väl utbyggd infrastruktur riskerar att hamna i skymundan och bli ett mindre attraktivt alternativ som ytterligare delar upp stadens invånare i första och andra klassens stockholmare. Fortsätter vi att främst satsa på innerstaden kommer innerstaden att även i fortsättningen vara ett reservat för de med god ekonomi, medan de som inte har möjlighet att välja även i fortsättningen hänvisas till ytterstad och förorter.
Det går att vända den här spiralen. Och det gör vi genom att satsa mer på att bygga den typ av stad som efterfrågas även där det idag inte finns sådan stad.
Att det är dyrare att bo i staden innanför tullarna är inte något mysterium i sig. Det är en fråga om tillgång och efterfrågan. Och att människor i allmänhet efterfrågar tät stad med goda kommunikationer, vilket till stora delar saknas i Stockholm. Men det går att åtgärda genom att vi bygger vidare på innerstaden, med tät blandstad, levande gatumiljöer och bra kollektivtrafik som tunnelbana och spårväg.
Samtidigt är det viktigt att vi inte ser stadsutvecklingen som ett nollsummespel, vilket Jangälv i viss mån gör när han ställer utbyggnaden av tunnelbanan mot spårväg City. Spårväg City behövs, och det finns ingen anledning att slopa den satsningen för att satsa på mer tunnelbana. Vi behöver som sagt båda delarna om trafiken och kollektivtrafiken även i fortsättningen ska fungera i Stockholm.
Runaway train
2010-02-21 13:48:38
Läste i DN att ett t-banetåg skenade förbi två stationer i centrala Stockholm igår kväll. På grund av isbildning på bromsarna gled det förbi tre stationer, och passerade Medborgarplatsen och Slussen för att stanna först vid Gamla stan.
Det väcker ju en del intressanta tankar kring det alternativa förslaget för Slussens ombyggnad, nämligen att gräva ner t-banan vid Slussen och låta allt gå i tunnel. Ett förslag som stöds av vissa kulturpersonligheter, men som inte verkar vara särskilt poppis hos gemene man.
Hur skulle ett skenande tåg bete sig med den lösningen, som skulle innebära en nivåskillnad på kanske 20-30 meter mellan Medborgarplatsen och Slussen?
Sumpa nu inte den här möjligheten
2010-02-17 18:18:16 - 1 kommentar
I både DN och SvD kan vi nu läsa att en förundersökning har inletts mot de båda poliser som enligt uppgift gav sig på bloggaren Jesper i Hornstulls t-bana för en vecka sedan. Jag har läst hans blogginlägg, jag har sett videon och jag har även sett Aschbergs program på TV8.se.
Personligen tycker jag att Jesper känns trovärdig, och om hans historia stämmer hoppas jag att man inom polisen - eller i alla fall rättsväsendet - inser att det här är en principiellt väldigt viktig fråga som inte får schabblas bort. Det handlar nämligen om mer än bara två poliser som kanske inte begriper var gränserna går.
Det handlar om allmänhetens förtroende för polisen och det svenska rättssystemet.
På ren svenska kan vi säga att förtroendet avgör polisens och rättsväsendets möjligheter att överhuvudtaget fungera. Det är förtroendet som avgör om människor är villiga att vittna när de ser brott begås, och förtroendet avgör om folk väljer att anmäla brott de är medvetna om.
För att göra det måste man som medborgare veta att polisen är en organisation som faktiskt gör sitt jobb och att de som arbetar inom den klarar av att hantera den makt och det förtroende de har fått. Historier som den här visar på motsatsen. Och där anser jag att polisen har stora problem, och att man inom polisen är dålig på att hantera de poliser som inte sköter sig.
Polisen är så att säga bra på att sopa rent framför egen dörr, men dålig på att gå ut med soporna.
Det betyder att man som polis ofta kan gå över gränserna och missbruka sina befogenheter, och samtidigt kan lita på att kollegorna på grund av den missriktade lojalitet som kallas "kåranda" håller tyst om ens snedsteg. Gemene man upplever inte alltid polisen som någonting betryggande. Tvärtom. Ibland kan polisens närvaro få motsatt verkan, och få folk att känna sig illa till mods.
Nu har ett sådant ärende kanske fastnat på film, eftersom de inblandade poliserna gjorde misstaget att ge sig på en person som skiljer sig från de småbusar som de är vana vid att trycka ner och köra med. Går de fria kommer det knappast att leda till att fler människor får förtroende för polisen. Och i takt med att förtroendet minskar försämras polisens möjligheter att göra sitt jobb, eftersom gemene man inte vill ställa upp och vittna eller anmäla brott när det behövs. Och det leder ju givetvis till att de verkliga brottslingarna går fria. De som åker dit är kanske just de som utan att ha begått något brott råkar hamna i vägen för de poliser som vill visa sin makt. Och då lever vi inte längre i ett fungerande rättssamhälle, utan i en polisstat.
Därför hoppas jag att man inom polis och åklagarmyndighet förstår hur viktigt det är att de här båda poliserna straffas om det visar sig att Jespers historia stämmer. Och då menar jag inte löneavdrag och en reprimand, utan att de ställs inför rätta för de brott de kan ha begått, och sedan sparkas från polisen.
Om man inom polisen vore bättre på att sortera bort de som är olämpliga för polisyrket skulle polisens relation till samhälle och medborgare vara mycket bättre. Och det skulle göra jobbet mycket lättare för de poliser som faktiskt tar sitt jobb på allvar och verkligen försöker jobba för att göra samhället tryggare och säkrare.
Kort sagt, bollen ligger hos polis och åklagarmyndighet nu. Men blir det ett nytt självmål?
Jadå. Nejdå. Kanske. Därför?
2010-02-15 17:40:10
Nu är konstnärslönerna på tapeten igen. Regeringen föreslår att systemet slopas, och att dagens förmånstagare blir de sista att få den typen av inkomstgaranti. En fråga som delar svenska folket.
Ja, om vi ska uttrycka det diplomatiskt alltså.
Min erfarenhet är att folk i allmänhet brukar vara emot konstnärslönerna, medan en liten minoritet tycker att systemet är bra, eller i alla fall har ett existensberättigande i någon form. En minoritet som kanske inte är särskilt representativa för svenska folket i övrigt. Kultureliten, som de ofta kallas?
OK, jag måste erkänna att jag hör till kategorin som inte är helt negativ till konstnärslönerna. Jag tycker inte att systemet är bra, så mycket kan jag säga. Men samtidigt tycker jag att någon form av inkomstgaranti för ett fåtal konstnärer kan vara OK.
Ett av de stora problemen med den här frågan är att i stort sett alla tycks ha en åsikt, medan ganska få är insatta i frågan. Det innebär en onyanserad - för att inte säga - usel debatt där det bara ska tyckas och klargöras ståndpunkter. Av någon anledning tycks många tro att det handlar om ett gigantiskt system där massor av konstnärer i alla tänkbara och otänkbara åldrar får sitt uppehälle betalt av samhället utan att behöva prestera någonting.
Om så hade varit fallet hade jag varit helt och hållet emot konstnärslönerna.
Men nu är det ju faktiskt fråga om ett system som går ut på att ett litet fåtal människor (under 200) som på något sätt utmärkt sig som konstnärer och som har jobbat länge får konstnärslön. Lönen i sig är bara en inkomstgaranti (inte lön) som innebär att konstnären inte får ut någonting om denne drar in en viss summa pengar per år. Det tycker jag är helt OK.
Varför gör jag då det? Jo, därför att det mer är fråga om en pension än en regelrätt lön. Det är nämligen så att pensionen vi får ut beräknas utifrån vad vi har dragit in under vårt yrkesverksamma liv. För en konstnär som kämpat i många år, levt på existensminimum och fått ett erkännande väldigt sent kan det innebära att pensionen inte går att leva på, trots att verksamheten rullar på när denne väl har lyckats slå igenom.
I det avseendet tycker jag att det är OK med konstnärslönerna. Så länge de beviljas för ett fåtal, och sent i livet. Med det menar jag alltså människor som Povel Ramel, Hasse Alfredsson och liknande. Dvs människor som faktiskt åstadkommit någonting och som verkligen har kämpat för sina konstnärsskap. Däremot tycker jag inte att unga konstfacksstudenter som tycker att falsklarm till polisen är konst bara för att det är uppseendeväckande förtjänar den typen av inkomstgaranti. Men det är inte heller den kategorin som beviljas konstnärslön.
Tyvärr verkar många tro att man går ut konstfack, söker och beviljas konstnärslön och under återstoden av livet kan cacha in några tusen i månaden för att göra ingenting, allt medan man ägnar sin tid åt att tejpa upp surströmmingar på lyktstolpar, göra skulpturer i hundbajs och annat som man måste ta till institutionsteori* för att betrakta som konst, och som ingen vill betala för.
Jag tycker i alla fall att vi behöver ett visst mått av kultur. Konstnärslönerna är kanske det som krävs för att få de riktigt kreativa människorna att våga satsa på sitt konstnärsskap?
* Institutionsteori är ett slags akademiskt cirkelresonemang som används för att avgöra vem som är konstnär eller ej - den som är utbildad av en godkänd institution eller blivit erkänd av andra konstnärer är konstnär, samtidigt som en godkänd institution är en institution godkänd av konstnärer som i sin tur är godkända konstnärer av någon... Ja, du fattar nog.
Byggeri, byggera...
2010-02-14 17:37:16
Har suttit en del nu i helgen med publiceringssystemet och byggt på en del funktioner. Det börjar ta form, och bli riktigt användbart. Men att sitta och manuellt bygga upp stylesheets post för post är INTE särskilt kul. Speciellt när det är fråga om stilmallar som styr utseendet på själva publicerings/admingränssnittet - om någonting blir fel syns det liksom direkt.
Känns som om jag skapat en väldigt riskabel lösning. Måste bygga en defaultfunktion att återgå till om någonting blir fel. En undofunktion? Tja, det funkar ju som registryt i Windows, och där har jag lärt mig att det kan vara praktiskt med just undo-möjligheter. ;-)
Förtroendet för polisen
2010-02-12 20:44:31 - 2 kommentarer
Normalt sett har jag hyfsat högt förtroende för den svenska poliskåren. Jo, den som ofta läser det jag skriver har kanske fått ett annat intryck. Men det är en annan sak, nämligen att jag inte har särskilt höga tankar om polisens förmåga och kompetens, eftersom jag anser den vara en ganska ineffektiv organisation som styrs av galna prioriteringar och dålig förståelse för behoven hos vanligt folk. Viljan finns men förmågan saknas, alltså.
Däremot utgår jag sällan från att de medvetet missbrukar sina befogenheter.
Nu kan det dock vara fråga om just det, vilket SvD liksom DN både skriver och bloggar om. Här handlar det alltså om att två civilpoliser inte gillar att folk lägger näsan i blöt när de - av någon anledning - fått för sig att kolla biljetter i tunnelbanan. För att slippa inblandning försöker de skrämma killen till tystnad. "Radera bilderna och glöm det som har hänt, annars suger vi in dig", ungefär.
Det är i alla fall en av versionerna. Vad poliserna själva har att säga om det vet jag inte. Just nu känns det som om ord i viss mån står mot ord, även om det samtidigt finns en del bevis i form av bilder och videoinspelningar.
Så vad var det egentligen som hände?
Det får vi förhoppningsvis veta längre fram om polisen gör en ordentlig utredning. Och om det visar sig att killens historia stämmer hoppas jag att de båda poliserna blir av med jobbet. För deras agerande är i så fall fullständigt oacceptabelt. Svensk polis får inte använda sig av hot och förtryck för att slippa granskning. Sverige är ingen bananrepublik (klimatet är ju fel och dessutom har vi monarki), utan en demokrati. I en demokrati är det här inte ett acceptabelt beteende hos den som fått förtroendet att representera ordningsmakten.
Att det är fråga om poliser gör det än värre, eftersom de dessutom har tillgång till uppgifter om folk som kan vara skyddade. Att få en "dirty" polis efter sig innebär problem för gemene man, eftersom denne lätt kan kolla upp var man bor, var man arbetar, och så vidare. Enligt killen kollade de upp honom, men kom upp med nada.
Jag tycker spontant att han visat civilkurage. Det är nämligen någonting man måste visa i alla situationer, även om den som inte sköter sig råkar ha en polisbricka att gömma sig bakom.
Tappad plånbok lamslår SL
2010-02-10 23:45:42 - 2 kommentarer
Igår tillbringade jag hela dagen ute i Kista. Grupparbete. Vi höll på från 9 till 18:30 ungefär. När vi drog oss hemåt hade trafiken på SLs röda och gröna t-banelinjer precis kommit igång efter ett par timmars stopp och störningar på grund av en olycka vid T-Centralen. En olycka som hade kunnat undvikas.
En man dödades i en t-baneolycka. Han blev påkörd när han skulle plocka upp någonting som han hade tappat på spåret vid T-Centralen. Hörde någonting om att det var en plånbok eller mobiltelefon. Hur som helst hoppade karln ner på spåret för att plocka upp den, och kunde sedan inte ta sig upp när tåget kom. Resten kan du nog räkna ut själv.
Visserligen kan man se det som en fråga om personligt ansvar. Att hoppa ner på ett t-banespår på T-Centralen i rusningstrafiken för att plocka upp en tappad telefon är så dumt att det inte ens går att beskriva i ord. Men det är ändå tråkigt när någon människa tvingas betala för ett ögonblicks dumhet med sitt liv. Samtidigt skapade det kaos i kollektivtrafiken som drabbade tio- eller hundratusentals andra resenärer, eftersom trafiken till och från den största och mest centrala knutpunkten för tunnelbanan stoppades under ett par timmar.
Ingenting av detta hade hänt om perrongerna vid T-Centralen varit inglasade. En säkerhetslösning som återigen är på tapeten. SL har alltid varit kallsinniga till att införa en sådan lösning, och har alltid haft någon ursäkt eller anledning till att inte göra det. Nu säger man att problemet är att det går vagnar av olika slag på de olika linjerna, som har dörrarna i olika lägen. Men varför har SL det problemet?
Jag ser det mer som en fråga om upphandling. När SL beställer nya vagnar vore det kanske bra att ta med en sådan sak i beräkningen, och på förhand speca var dörrarna ska sitta för att de ska bli kompatibla med ett sådant system i framtiden?
Saken är nämligen den att SL snart kommer att tvingas att införa ett system av det slaget på just T-Centralen. Stationen är nämligen underdimensionerad för dagens trafik. Perrongerna är för smala och dåligt planerade med uppgångar endast i varje ände, och inga mitt på. (Nej, passagen ner till blåa linjen räknas inte, eftersom man inte kommer ut den vägen.)
Samtidigt kommer antalet resanden att öka i framtiden. Speciellt när Citybanan öppnar, eftersom folk då kommer att kunna ta den vägen när de ska till eller från pendeltågen.
På vilket vis kommer då ett system med inglasade plattformar att innebära förbättringar i det här avseendet? Jo, de eliminerar nämligen behovet av den här lilla säkerhetszonen vid kanten på perrongen. Det vita, alltså. Med dörrar/glasväggar kan folk stå tryckta emot dem utan att riskera att falla ner på spåret eller få sig en däng av tåget när det blåser in vid perrongen. Det innebär alltså att dessa smala och trånga perronger blir ett par meter bredare.
Frågan är om man inom SL inser värdet av att redan idag börja anpassa sig efter morgondagens behov och förutsättningar? Kanske behöver man bli bättre på att tänka utanför ramarna och se möjligheterna som döljer sig bakom problemen?
Sjuklingar x 2
2010-02-07 23:06:30
Nu är helgen nästan slut, i alla fall om vi räknar lördag-söndag. Helgen har varit lika produktiv som torsdagen och fredagen, vilket betyder att jag i princip inte har gjort ett smack mer än att ligga och samla martyrpoäng.
Vad det nu är jag har åkt på kom det i alla fall smygande någon gång under natten mellan onsdag och torsdag, för jag minns klart och tydligt att jag tillbringade morgonkvisten med diverse lustiga feberdrömmar. När jag väl skulle kliva ur sängen kände jag mig som en levande braskamin och var täppt i både snoken och i lurarna. Så det blev till att avboka dagens seminarium, och sedan krypa till kojs igen.
Jag sov bort i stort sett hela torsdagen, fredagen och lördagen, bortsett från då jag tvingade mig ur sängen för att handla lite. Ett par minuters promenad till ICA kanske inte verkar vara någon större utmaning, men med feber i kroppen och oplogade trottoarer känns varje steg som en halvmara.
Idag har jag dock haft "besök" av föräldrarna, som var snälla nog att handla lite åt mig när de själva var ute och tittade till båten. (Verkligen skönt att de ställer upp och att de bor relativt nära.)
Faderskapet hjälpte till med att kånka upp en del av grejerna till lägenhetsdörren, däremot ville/vågade jag inte släppa in någon av dem för att hälsa på sjukling nr 2, nämligen fjäderfät. Varför? Jo, trots att jag i princip har tillbringat de senaste dagarna i någon slags halvkoma har jag ändå lyckats stöka till för kung och fosterland. Jag vet inte hur det går till, men ändå lyckas jag.
De goda nyheterna är att febern verkar ha släppt. Imorgon är jag kanske uppe på banan igen. Vilket ironiskt nog innebär att jag har en jäkla massa att ta igen, och kanske överanstränger mig... Lovely. Nåja, det löser sig nog. Flera seminarier i veckan, grupparbete och åtminstone en föreläsning. Plus en del uppgifter jag måste beta av på en distanskurs jag läser.
På tal om sjukling nr 2, ja... Jo, Pablo verkar ha dragit på sig någonting, men det ser inte ut att vara någonting allvarligt. Han var lite hängig igår, men är ganska pigg idag. Tidigare satt han och pillade sig ganska mycket i ena ögat, men det har han slutat med. Var först lite orolig för att han fått någon slags infektion, men nu verkar det vara OK även på den punkten. Den fågeln har ju under sitt snart 26-åriga liv aldrig varit sjuk. Ja, i alla fall inte vad jag kan minnas, och då har jag haft honom i snart 22 år. Eller är det 23? Hur som helst ska vi båda se till att kurera oss under morgondagen.
S:t Erik förespråkar rivning?
2010-01-30 13:16:57 - 7 kommentarer
Jag känner att jag borde ha kommenterat Kerstin Westerlund Bjurströms inlägg i slussen-debatten tidigare, men det blev av flera orsaker inte av. Hur som helst vill Samfundet S:t Erik inte helt oväntat riva Slussen och gräva ner tunnelbanan. Trots allt handlar det ju om den kanske mäktigaste kvinnan - genom kontakter och olika positioner i olika grupper - i frågor som rör stadsbyggnaden i Stockholm.
Missförstå mig nu inte. Jag tycker själv att en nedgrävning av tunnelbanan och centralbron är en ganska intressant idé. Men om det ska göras ska det göras för att förbättra trafikmiljön och öka kapaciteten i tunnelbanan. De fem idealisternas förslag, som Westerlund Bjurström stöder, har inte utgått från sådana krav.
Huvudfokuset för idealisternas förslag är vyerna.
Personerna bakom förslaget vill med andra ord göra staden "vackrare", och förbättra utsikten från delar av Södermalm och Gamla stan. Ironiskt nog skulle det då ske på bekostnad av utsikten från tunnelbanan, vars resenärer skulle få vyerna över Slussen och Riddarfjärden ersatta med en spännande betongvägg under hela resan genom innerstan (med undantag för S:t Eriksbron).
Resenärerna skulle även få se sig snuvade på en station, eftersom förslaget innebär att Gamla stan och Slussen slås ihop till en enda station. Den som har åkt från någon av dessa stationer i rusningstid inser ganska snabbt att det inte är realistiskt, eftersom båda stationerna är hårt belastade.
Andemeningen i förslaget är alltså att vi ska åsidosätta de mångas behov för att förnöja ett fåtal.
Eftersom den främsta motivationen var "stadens skönhet" och inte "invånarnas behov" föll det här förslaget inte i vidare god jord. Varken hos stockholmarna eller politikerna.
Men nu har man alltså tänkt om, och försöker med nya argument. Nu är det klimathotet och "översvämningsrisken" som ska tala för en nedgrävning av tunnelbanan. Klimathotet är ju i ropet nu, och genom att ta till det argumentet hoppas skönandarna tydligen att folk ska ta till sig deras förslag. För tydligen kan ju Gamla stans t-bana bli översvämmad om vattnet i Mälaren och/eller Östersjön stiger mycket.
Att det i första hand är fråga om själva biljetthallen som riskerar att vattenfyllas, snarare än tunnelsystemet talar de däremot tyst om. Liksom att det kanske finns billigare metoder för att säkra tunnelbanan än att gräva ner hela klabbet.
"Ny syn på Slussen" är och förblir ett förslag utarbetat av entusiaster och för entusiaster. Ett förslag som inte utgår från behoven hos majoriteten av Stockholmarna.
Så fungerar även Samfundet S:t Erik. Kerstin Westerlund Bjurström har genom sitt ordförandeskap i samfundet ett stort inflytande i stadsbyggnadsfrågorna i Stockholm. Samfundet har nämligen i sin tur starka band med stadsmuseet och skönhetsrådet, och personer från de olika grupperingarna är representerade hos varandra, och har alla en del att säga till om i frågor som rör Stockholms utveckling.
Samfundet har även goda kontakter med massmedia. Bland dessa hittar vi till exempel Svenska Dagbladets arkitekturkritiker Ola Andersson, som förärades ett stipendium om 40.000:- från Samfundet S:t Erik för sitt arbete i dessa frågor. (Hade jag varit i hans situation hade jag avböjt stipendiet, eftersom det av andra kan uppfattas som en slags kickback.)
Som om inte detta var nog sitter Westerlund Bjurström även med som representant (eller rättare sagt vice ordförande) i ICOMOS, som har en del band med FN och agerar i frågor som rör bevarandet av olika världsarv.
Ironiskt nog hänvisade stadsmuseet, skönhetsrådet och Samfundet S:t Erik alla till kritiken från ICOMOS när de kritiserade Heike Hanadas förslag på tillbyggnad, Delphinium. (Det gjorde även Ola Andersson på SvD.)
Är inte detta en ganska otrevlig maktstruktur? Visar inte detta på att en liten skara människor har ett enormt inflytande över utvecklingen i Stockholm tack vare sina kontaktnät? Bara en sådan sak som att SvD utan att blinka tog in Westerlund Bjurströms ganska så intetsägande artikel på brännpunkt kan ses som ett tecken på hur viktigt det är med rätt kontakter. Ryggdunkande, svågerpolitik och vänskapskorruption?
Att politikerna nu börjar distansera sig från dessa grupperingar är kanske ett sundhetstecken? Frågor om stadsbyggnad tillhör alla stockholmare, och det innebär att vi inte ska låta dem styras av små grupperingar och sammanslutningar som inte har någon koppling till demokratin eller folkviljan.
KISS!
2010-01-29 14:45:45
Sitter just nu i en ganska bekväm soffa på Ångströmlabbet i Uppsala. Har gjort ett par fruktlösa försök att hitta någon felkonfiguration för en webbapplikation som rullar här, men ska nog leta vidare när jag kommit hem.
Så, nu har alltså iPad kommit. En bra pryl som man bara måste ha?
Tja, ska jag vara ärlig känns det inte som någonting som intresserar mig. Precis som konceptet e-bok överhuvudtaget. Och nej, det är inte för att jag är reaktionär eller framstegsfientlig. Däremot har jag en ganska pragmatisk syn på nya lösningar. Jag anser att de ska innebära en förbättring eller lösning på ett existerande problem för att ha ett existensberättigande.
Dit hör inte elektroniska böcker, IMHO. Grundidén är väl ganska bra. Att underlätta distribution av böcker genom att göra dem tillgängliga via nätet.
Men resten då? Ur ett användarperspektiv är e-böcker och deras läsare inte särskilt mycket att hurra för. Läsaren måste laddas med rätt böcker. Den måste ha batterikraft. Den tar utrymme. Den kostar pengar. Den måste hanteras mha ett gränssnitt.
Jämför det med en vanlig pocketbok. Den köper man för en ganska billig slant. Sedan kan den läsas i ur och skur, och kräver ingen extra utrustning. När man tar sin pocketbok med sig behöver man inte oroa sig för att läsaren (som kostar kanske 10-20 gånger mer än en pocketbok) ska försvinna eller skadas. En pocketbok kan man tappa i vattnet utan att den blir helt förstörd.
Det är ganska lustigt i fråga om e-böcker. Ingen verkar från användarhåll ha drivit den här frågan, utan det är utvecklare och bokförlag som under årtionden jobbat hårt för att få en ovillig kundgrupp att anamma konceptet. Kommer iPad att ändra på det? Jag tvivlar. De konceptutvecklare som tycker att vi ska gå över till e-böcker borde kanske tänka lite mer på KISS - Keep It Simple, Stupid.
Men styr upp snöröjningen...
2010-01-27 20:17:23 - 1 kommentar
Nu är det dags för "snökaos" igen här i Stockholm. Vad betyder det? Tja, i princip att det inom loppet av ett dygn faller mer än 5 cm snö. Då havererar allt.
Jag kan lite nostalgiskt se tillbaka på värnplikten i Boden. Där är det kallt om vintrarna. Och det snöar. Snöar så in i bomben. I den miljön innebar "snökaos" snarare att det faller mer än 5 meter snö inom loppet av en timme. (Ja, ja, jag överdriver.) Ändå kom det aldrig så mycket snö att allting kollapsade. Trots att det är fråga om en till ytan relativt stor stad med väldigt liten folkmängd. Tror det var fråga om 25 - 30.000 invånare. Som en normalstor Stockholmsförort alltså.
Skillnaden var - och är - att i Boden har man beredskap. Man vet att det snöar om vintrarna. Och att det snöar i princip varje vinter. Därför ser man till att ha folk och fordon redo att rycka ut så snart snön börjar falla, för det är då man måste sätta igång. Inte när det har slutat snöa, som man ofta verkar göra i Stockholm.
Hur är det i Stockholm? Tja, det är faktiskt samma sak här. Det snöar varje vinter.
Ändå verkar de ansvariga i Stockholm glömma bort det under perioden april - november. "Snöade det förra vintern? Oj då, måste vara någon slags anomali. Här händer det ju inte under normala vintrar."
Det är kanske där problemet ligger? Att man visserligen försöker sköta snöröjningen i Stockholm, men att man gör fel? Trottoarer och gångvägar är snorhala i Stockholm. Varför? Oftast därför att snöröjningen inte kommer igång medan snön ännu går att få bort. Ofta dröjer det tills snön packats så hårt att knappt någonting biter. Sedan blir det töväder. Och minusgrader igen. Då försöker man få bort snön. Som förvandlats till en solid skorpa av is. Det är dömt att misslyckas alltså.
En annan märklig egenhet som jag lagt märke till i Stockholm är att man inte röjer ordentligt. Man lämnar ett tunt lager av snö (några cm), som sedan fryser till is. Det kommer jag ihåg att en tidigare arbetskamrat på Ericsson påpekade. Hon kom från Anchorage i Alaska, och där kan det snöa rejält. "I Alaska sätter man plogbladet i asfalten, sedan kör de så att gnistor och småsten flyger, och då blir körbanan helt fri från snö. Gör man inte det fryser det till is."
Frågan är varför det är så svårt att lära sig i Stockholm. Är det en fråga om snålhet? Att inte nöta på plogblad och asfalt? I så fall hoppas jag att de pengarna är värda de olyckor som sker varje år för att snöröjningen inte sköts ordentligt...
Whoever wins... We lose.
2010-01-17 17:02:27
Whoever wins... We lose. Låter det bekant? Om du har sett filmen Alien vs Predator gör det kanske det. Men detta blogginlägg handlar inte om dåliga amerikanska b-sciencefictionskräckfilmer.
Det handlar om svensk politik.
Ja, det kan ju för vissa av oss kännas som ett ämnesområde som känns minst lika skrämmande och främmande som att se två extraterrestriella raser ryka ihop i en pyramid under sydpolens isar. Som väljare har vi ofrivilligt hamnat i samma roll som de mänskliga utforskarna i filmen AvP. Vi kan bara sitta och se på medan de andra slåss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi kommer att förlora på den situation som infinner sig när maktordningen är faststäld.
Mandatperioden 2010-2014 blir the dark ages inom svensk riksdagspolitik.
Vad har vi att välja på? Ja, å ena sidan har vi borgarna. En sammanslutning av partier som egentligen inte verkar vara överens om så mycket mer än att det är kul att avlyssna medborgarna, att det är helt i sin ordning att sätta rättssäkerheten ur spel så att stora medieföretag får leka polis och idka rovdrift på enskilda medborgare, liksom att det är helt rimligt att tvinga svårt sjuka att jobba för att spara pengar som kan finansiera slopade fastighets-och förmögenhetsskatter. Personligen vill jag nog lägga min röst på ett parti som har större visioner än så.
Den andra sidan är inte så mycket bättre. Den är inte bättre överhuvudtaget. Den rödgröna röran. Vad de egentligen vill göra är det egentligen ingen som vet. Allt de tycks vara överens om är att de vill ha makten. Och allt vi egentligen vet om dem är att regeringsdugligheten är någonting i hästväg. Blocket leds av en karriärspolitiker som aldrig har satt sin fot i verkligheten utanför politiken, och som fick jobbet som partiledare tack vare meriterna att hon är kvinna och att hon är socialdemokrat, liksom att ingen annan som uppfyllde dessa krav ville ha jobbet. Som grädde på moset får vi kanske en gammelkommunist som näringsminister och en dogmatisk gröna vågare som miljöminister - "låt alla flytta ut på landet så att alla får en egen gräsmatta, det är bra för miljön". (Och sedan måste alla ha egen bil för att förflytta sig, och det är ju också bra för miljön?)
Kort sagt känns det som om det bara finns ett alternativ i riksdagsvalet: att rösta blankt.
Däremot är det viktigt att rösta och rösta rätt i valet här i Stockholm. Eftersom jag tror på liberala värderingar röstar jag därefter.
Men jag röstar inte längre på det så tidigare liberala partiet, nämligen Folkpartiet. Fp verkar tyvärr ha gett upp sin liberala inriktning till förmån för mer reaktionär populism. Både i Stockholm och i resten av landet. Här i Stockholm yttrar det sig genom att man inom Folkpartiet genom att flörta med mer reaktionära krafter försöker ta röster från sina kamrater inom Alliansen, för att på så vis stärka sin egen position i samarbetet.
Men tänker de på att det kan leda till att det borgerliga blocket förlorar sin majoritet efter valet? Så går det nämligen om något av stödpartierna hamnar under spärren.
En följdfråga är då om Folkpartiet överhuvudtaget har någonting i Alliansen att göra? Det fungerar inte så bra om någon åsidosätter lagets mål för att köra sitt eget race. Hur skulle det se inom fotbollen om spelarna började fälla sina egna lagkamrater för att själva få chansen att göra mål? Det är just det Folkpartiet försöker göra, medvetet eller ej.
Men Centerpartiet då? Eller Moderaterna?
Varför inte? De har Stockholms bästa för ögonen. Och de förstår till skillnad från Folkpartiet att lagarbetet är viktigast. Laget före jaget, som det heter. Kristdemokraterna känns däremot mer tveksamma. Det skulle vara som taktikröst för min del, om deras närvaro absolut behövs i Stadshuset. Men jag kan verkligen inte ställa mig bakom deras värderingar.
Vad jag med säkerhet vet är i alla fall att jag inte vill se en rödgrön majoritet i Stadshuset. På gott och ont. Miljöpartiet skulle jag gärna se som en del av en framtida stadshusallians. Men så länge man inom partiledningen håller fast vid att partiet ska vara ett stödparti åt socialdemokraterna (eller ha en social-liberal inriktning, som det heter, vilket utesluter borgerligt samarbete) snarare än att vara ett tvärpolitiskt mittenparti (läs: som väljer samarbete utifrån sakfrågorna, inte efter de andra partiernas partifärger) med miljöfokus i första hand innebär en röst på Mp en röst på Socialdemokraterna. Och en röst på sossarna är en röst på sämre miljö.
En röst på Socialdemokraterna innebär en röst på ökat bilberoende, sämre miljö och försämrad kollektivtrafik. Varför? Jo, en röst på sossarna skulle nämligen innebära att Lars Dahlberg blir ny styrelseordförande för SL.
Nu menar jag inte att Dahlberg är en dålig politiker. Tvärtom, han är en erfaren och skicklig politiker som vet vad han vill. Problemet är bara att han inte verkar vilja samma sak som kollektivtrafikanterna i Stockholm. Han är för nya motorvägar och en varm anhängare av Förbifart Stockholm, och samtidigt emot spårburen kollektivtrafik. Spårburen trafik gör annars kollektivtrafiken mer attraktiv - tunnelbana, pendeltåg och spårvagn är mer uppskattade som färdmedel än buss. Men det verkar inte Dahlberg reflektera över.
Tyvärr är ganska få av Stockholms hundratusentals kollektivtrafikanter medvetna om detta, och inser inte att deras röster avgör framtiden för SL. Dahlberg sitter nu som andre vice ordförande i SL, och utmärker sig främst genom sitt motstånd mot Spårväg City, som leds av Handelskammaren som ständigt försöker sprida felaktiga uppgifter om satsningen. Bland annat skrönan att Spårväg City kostar en miljon per meter. (ABC fälldes för övrigt för osaklighet i Granskningsnämnden när de förde den uppgiften vidare.)
Varför är någon som inte verkar representera kollektivtrafikanterna socialdemokraternas främste kandidat till posten som ny styrelseordförande för SL?
Där har vi ironin med att rösta grönt i kommande lokalval i Stockholm. En röst på Miljöpartiet innebär i förlängningen en röst på nya motorvägar men sämre kollektivtrafik.
Hur vill du att staden ska utvecklas?
Vilken blåsning
2010-01-16 18:15:11
Nu är datorstädningen klar. Köpte en burk rengöringsgas på Classe O, och har nu blåst ren de svåråtkomliga utrymmena i min bärbara dator. Detta efter att jag tidigare idag öppnade den och gjorde rent med bomullstops där jag kom åt, vilket var nästan överallt.
Med rengöringsgasen fick jag ut det sista skräpet. Detta i form av en ganska nasty propp av gråsvart damm som kom utfarande ur processorns kylkanal när jag pös i utblåset. Men det var bara en bråkdel av allt skit som samlats i datorn, så topsen gjorde större delen av arbetet. (Tack och lov, eftersom en låda tops kostar kanske en tia, medan en burk rengöringsgas går loss på närmare en hundring.)
Resultatet? Tja, det blev i det närmaste knäpptyst i datorn. Tyvärr låter det fortfarande lite illa om kylfläkten, som jag tror har någon sorts magnetlager ("Cauton - maglev" står det på den, vilket jag tolkar som att det är fråga om någonting sådant) snarare än vanliga kullager. På plussidan är det färre rörliga delar i en sådan konstruktion, men på minussidan är det att det är svårt att fixa när det går åt fanders.
Nåja, det kanske räcker så här. Eftersom fläkten inte blåser så att papperen börjar flyga omkring i rummet känns det som om den jobbar på acceptabel nivå nu. Blir bra, eftersom jag tänkt köra en del attackpluggande på Studentpalatset även under nästa vecka. Skönt att ha en dator som inte stör de andra genom att vara högljudd.
Ut på stan igen...
2010-01-15 13:24:21 - 2 kommentarer
Hade tenta i morse, och jag tror att det gick relativt bra. Alltid svårt att veta innan man fått se resultatet. Ibland tror man att det gick bra, men får en kalldusch. Ibland sitter man med ågren och blir positivt överraskad. När det känns som om det gått hyfsat brukar dock känslan stämma.
Nu ska jag ner på stan en sväng. Tänkte prova att ta lite fler vinterbilder på staden medan det fortfarande ser ut som ett djupfryst sommarlandskap med lövträd som nu är täckta med snö, frost och is, och liknande motiv. Plus en sväng förbi Webhallen. Surfade in, och hittade där den gamla skräckklassikern Suspiria på DVD för 29 spänn. Går ju inte att motstå.
Frågan är bara vad kvällen bör ägnas åt. Slappande och filmtittande? Det lutar åt det. (Och kanske en "dammsugning" av datorn jag sitter vid, nu gick fläkten igång som en flygplansmotor igen. Väldigt störande.)
Instuderingsfrågor...
2010-01-14 16:29:34
... Är bra. Och de finns i mängder i kursboken jag plöjer igenom. Svaren skriver jag i ett worddokument. Är uppe i nästan 30 A4-sidor nu.
Om någon undrar så är det möjligt att få skrivkramp även när man sitter med dator och tangentbord.
Pluggeri, pluggera...
2010-01-14 16:02:01
Sitter nu på Studentpalatset med min gamla trotjänare till laptop. Tenta imorgon, och en hel del att plugga in. Alltid lika kul när två tentor hamnar på en och samma vecka.
Irriterar mig på att datorn är så förbannat högljudd. Fast jag inte gör någonting går kylfläkten som en jetmotor. Antar att det börjar bli dags att rengöra den, frågan är bara hur jag lättast gör det. Kanske slipper de ständiga problemen med överhettning i samma veva.
Nåja, tillbaks till studierna, tror jag...
Därför är Alvendal stadsbyggnadsborgarråd
2010-01-02 19:08:48 - 6 kommentarer
Kristina Alvendal ger i dagens SvD Brännpunkt de gamla folkpartisterna svar på tal i fråga om stadens utveckling och framväxt. Personligen gillar jag budskapet mellan raderna, som är att de tidigare politikerna borde läsa på eller dra någonting gammalt över sig. Jag tror nämligen att det är dags att vi på fullt allvar börjar ställa oss frågan vem det egentligen är vi bygger staden för - dagens stockholmare eller framtidens?
Någonting som Alvendal tar upp är just att det folkpartisterna uttryckt känns väldigt mycket som en ren generationskonflikt. Yngre generationer är överlag mer förändringsbenägna än äldre, vilket är ungefär som det brukar vara i frågan om Stockholms framtid. Jag, som även om jag inte är direkt ung tillhör en av de yngre generationerna är till stor del för de planer som finns på att förändra och utveckla Stockholm.
De människor som säger nej är i allmänhet äldre.
Nu är jag inte ute efter att bagatellisera de äldre stockholmarnas åsikter. Men är det inte rimligt att i första hand lyssna på de människor som kommer att arbeta, studera, bo och överhuvudtaget leva i det framtida Stockholm som vi bygger idag? Eller ska vi utgå från önskemålen hos en grupp som i stor omfattning inte kommer att få uppleva Stockholm som staden kommer att se ut om 20-30 år, och som kanske redan har sitt på det torra?
Jag tror själv att den som är relativt ung 0ch som har några decennier kvar i arbetslivet har helt andra behov än den som är pensionerad och inte längre behöver tänka på att få saker att fungera i vardagen. Och så ser den generationskonflikt som folkpartisterna försökt underblåsa ut, även om jag inte tror att den är så omfattande - nej-sägare är i allmänhet äldre, men det betyder inte att äldre i allmänhet är nej-sägare.
Därför tycker jag att Alvendals debattartikel är väldigt bra, och ypperligt illustrerar varför hon ska vara stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm. Hon ser nämligen dagens stadsbyggnadsprojekt som det som ska binda ihop det historiska Stockholm med det framtida Stockholm.
Att binda ihop staden innebär bland annat en satsning på att däcka över spårområdet norr om Centralen, och där bygga den nya stadsdelen Västra City. Någonting som bättre binder ihop Kungsholmen med Norrmalm. I min vision innebär det att vi kan få ett centralt parkstråk med Klara sjö i mitten. Det vore ett enormt lyft jämfört med den enorma barriär som Klarastrandsleden och spårområdet idag utgör, och som effektivt skär av stadsdelarna från varandra. Det tar Alvendal upp, och hon gör det dessutom på rätt sätt, nämligen att bara tala om stadsdelen som koncept, utan att gå in närmare på hushöjder eller arkitektur.
Där har vi nämligen felet med de äldre folkpartisternas debattartikel - den grottar ner sig i hur byggnaderna ska se ut. Detta trots att inga sådana förslag än har presenterats. De planer som hittills har visats upp begränsar sig till rena volymstudier, och inte några förslag på nya byggnader. Är det kanske förändringen som är problemet?
Givetvis skriver Stadshusbloggen om Alvendals artikel. Eller var det Miljöopinion? Det är möjligt att det var Demokratiprojektet eller Dummokraten. Nej, det var visst GreenSweden som gjorde det, i ett inlägg som försöker sprida en alternativ verklighetsbild. Sak samma, eftersom det är samma person som står bakom alla bloggarna. (Gissningsvis är det samma person som står bakom den nystartade "MILJÖSTOCKHOLM" på Wordpress, och som i vanlig ordning länkar ett ganska irrelevant inlägg till någon artikel i SvD eller DN.)
GreenSweden har i vanlig ordning lyckats angripa frågan från helt fel vinkel. I hans värld är Västra City en blivande barriär som "skär av" stadsdelarna från varandra. Exakt hur människan lyckas få ett inhägnat spårområde tangerat av en motortrafikled till någonting som binder samman stadsdelarna är för mig ett mysterium.
Andra argument han tar upp är "säkerhetsproblemen" med att däcka över, eftersom det kommer att skapa en lång tunnel som tågen ska gå i. Om ett tåg spårar ur blir det givetvis svårt att röja upp eftersom det inte går att komma in med lyftkran för att lyfta ett urspårat "tiotonslok" och då blir det stopp. Jo, det låter ju väldigt rimligt. Dels att någonting sådant kommer att hända så regelbundet att det blir ett problem, dels att det vore så lätt att röja upp efter en urspårning. Ett RC-lok väger t ex 80 ton, och det lyfter man inte med en mobilkran.
I övrigt tror jag nog att "GreenSweden" är ganska representativ för de mer reaktionära krafterna i staden, eftersom han har skrivit om hur viktigt det är att rädda läkarhuset vid Odenplan, som han kallar en "60-talspärla", trots att det av många anses vara en av stadens fulaste byggnader. Där har vi problemet. Det är inte det som kommer av förändringen som är problemet.
Det är förändringen i sig som är problemet.
Uppdatering: Nu tar även DN upp ordkriget inom alliansen.
Uppdatering 2: Bloggspammaren bakom GreenSweden har nu startat ytterligare en aliasblogg, den här gången på blogspot.com, där han lagt upp en kopia av ett annat inlägg. Så in och flagga bloggen som opassande, för den hederliga debattens skull. ;-)
Första dagen på ett nytt decennium
2010-01-01 19:54:06
Dagen började med att jag vaknade till liv vid tolv, eftersom jag satt klockan på ringning då. Sedan låg jag och segade i sängen i ett par timmar, och kom inte på benen förrän klockan var närmare tre. En ganska naturlig sidoeffekt av att ha kommit isäng vid sju imorse.
Nyårsfesten hos Martin och Maria var som jag skrev i det tidigare inlägget väldigt trevlig. Fast den höll kanske på lite väl länge, om jag ska vara ärlig. Men värdparet verkade vara vid gott mod när de sista av oss drog hemåt vid kvart över fem ungefär.
Så vad har jag gjort idag då? Tja, inte mycket... Mer än att jag suttit och hackat lite kod i OZP. Såg att jag hade haft besök av en del spambots som försökt lägga in en del skit via kommentarsformuläret här i bloggen. (Ingen fara, eftersom alla inlägg måste verifieras av användaren innan de visas, men de hamnar ändå i en databastabell för temporära kommentarer i väntan på att systemet ska radera dem automatiskt, och det lär ju inte hända när det är fråga om rena bogus-adresser som inte existerar.)
Men jag passade ändå på att utöka funktionen en aning, så att OZP automatiskt kontrollerar om den epostadress som angivits är giltig (nåja, i viss mån), annars kan man inte skicka in kommentaren. Efter ett antal misslyckade försök stängs kommentarsformuläret för den användaren. Funderar även på att ta det ett steg längre, och lägga in en temporär blockering för användarens IP-adress när det händer, och minimera trafiken. Fast det känns som en ganska extrem lösning. Jag nöjer mig med att bygga den, men kommer inte att implementera den direkt.
Annars då? Det blir nog en softarkväll. Jag är inte det minsta bakis, men ganska däckad eftersom dygnsrytmen är åt fanders... Helkväll på soffan. Kanske ska försöka installera Voddler på datorn i vardagsrummet, och se lite filmer? Får se. Over and out.
Att komma hem tidigt...
2010-01-01 06:18:30 - 1 kommentar
Innan jag gick på nyårsfesten bestämde jag mig för att låta det bli en ganska lugn kväll. Komma hem ganska tidigt, ta det ganska lugnt i övrigt, osv.
Jo, sex på morgonen är väl tidigt?
Nåja, ska inte tänka för mycket på det. Festen, i ett par bekantas våning ett stenkast från Karlaplan blev väldigt lyckad. Trevligt folk, trevligt sällskapande och en ganska lugn och uppsluppen stämning. Bl a fick jag höra en teori som gör gällande att många vallonättlingar egentligen inte är valloner... Men det ska jag inte gå in på här. Väldigt underhållande och intressant var den i alla fall.
Lite fyrverkerier fick vi se. Efter tolvslaget blev det några timmar till i värdparets vardagsrum, och någon gång framåt småtimmarna avrundade vi med lite korvgrillning i öppen spis. Korv med stark senap, som någon kände sig tvungen att smaka direkt, dvs utan att ha en korv till. Effekten? Tja, det var ju stark senap. Sedan hemfärd på tuben. Gick smidigt och bra.
Måste dock säga att jag inte avundas de som ska städa upp stan idag. Det var riktigt grisigt på sina håll... ;-)
Ed Wood är tydligen inte död
2009-12-31 13:42:33
Nu har jag skaffat Voddler. Voddler känns hittills som ett riktigt trevligt koncept. Även om det är ganska ont om filmer i systemet och även om allt inte är gratis finns det en del sevärda grejer som man inte behöver pröjsa för.
Samtidigt erbjuder Voddler en del filmer som uppenbarligen hamnat i Voddler eftersom de är så dåliga att de inte ens går att sälja på dvd/video eller till någon mindre kräsen TV-kanal. En av dessa filmer är Zombies! Zombies! Zombies! som jag försökte plåga mig igenom igår. Det gick inte så bra.
Låt mig först klargöra att jag är galet förtjust i dåliga zombiefilmer. Annan b-skräck kan också vara underhållande. Det mesta brukar liksom gå ner.
Men med ZZZ (orkar inte skriva namnet mer än en gång, och "ZZZ" känns liksom som en passande förkortning med tanke på det sinnestillstånd filmen försatte mig) passerades någon slags gräns. ZZZ är en film som är så dålig att jag bara upplevde den som just dålig. Inte lätt dålig, så att den känns kultig. Inte så överdrivet dålig att den blir underhållande. Utan bara lagom-dålig, helt enkelt.
Filmen handlar om en samling strippor och horor som barrikaderar sig på någon strippklubb i någon amerikansk småstad i the ass end of nowhere, samtidigt som blodtörstiga och köttätande zombies försöker ta sig in och äta upp dem.
Låter det bekant?
Jo, det är alltså fråga om den klassiska besieged by zombies-genren (jag kallar den så i brist på bättre benämning), där x antal människor låst in sig för att inte bli uppätna av y antal zombisar. Samma genre som Night of the Living Dead, Day of the Dead, Land of the Dead, osv.
Den största bristen med ZZZ är att den inte på något sätt håller samma kvalitet som de tidigare filmerna. Handlingen suger. Skådespeleriet är under all kritik. Dialogen är löjeväckande. Dramaturgin är... Ja, vilken då? Om man med det menar den irritation man som tittare upplever av att se människorna i filmen bete sig lika korkat som en hel hög med hjärndöda zombier finns det kanske någon slags tillstymmelse till dramaturgiska bågar. Som i den scen då en av de lokala bonnkonstaplarna överfalls av 20-30 zombies när han sitter i sin bil, varpå han springer ut med hagelbrakaren i högsta hugg, skjuter ett par zombies och börjar backa mot dörren till strippklubben där de andra har barrikaderat sig.
... Och sedan lugnt ställer sig med ryggen mot den annalkande zombiehopen för att prata med de människor som står i dörren till klubben en bit bort och skriker för full hals om att han ska akta sig. Det känns ju som ett väldigt naturligt beteende i en sådan situation, eller hur?
Men de riktiga guldkornen i filmen är nog ändå alla de inkonsekventa scener och klipp som ligger som ett pärlband genom handlingen, från början till slut. En tjej står med en revolver riktad mot en zombie i ett klipp. Kameran byter vinkel, för att visa zombien som närmar sig. Sedan växlar den tillbaka till tjejen, som nu helt plötsligt verkar stå med en pistol i handen. Eller om det var tvärtom.
Anyway, att se den här filmen får mig att undra om Ed Wood har återuppstått. Men sedan insåg jag att så inte kan vara fallet. Ed Woods filmer är ju så dåliga att de är underhållande. Plan 9 from Outer Space är ett bra exempel på det. (Om du inte har sett den borde du göra det, du kommer att skratta dig fördärvad.)
ZZZ är bara dålig, punkt slut.
Stockholm behöver mer grönska
2009-12-28 14:47:00
Eller rättare sagt, staden behöver kanske bättre grönska? Att grönskan är på väg att bli en bristvara kan vi i vilket fall som helst läsa i en artikel i dagens SvD.
Ett problem med dagens Stockholm är att staden visserligen innehåller väldigt mycket grönska. Om vi ser till kvantiteten, vill säga. Det finns små gröna plättar i stort sett överallt. Gott om så kallad "parkmark" och obebyggda ytor. Är det bra? Nja...
Om vi istället väljer att se till kvaliteten på stadens grönska ser det inte alls särskilt bra ut. Stockholm har nämligen väldigt ont om riktiga parker och grönområden. Det finns många otillgängliga plättar av just parkmark, men parkmark är egentligen bara ett finare ord för restyta. Parkmark är alltså inte synonymt med park. Och den här parkmarken som vi har så gott om i Stockholm går ofta inte att använda för rekreation, vilket annars är syftet med parker och grönområden i en stad.
Parkmark vid sidan av riksdagshuset. Inte tillgänglig för allmänheten
Varför? Det varierar. En del parkmark är otillgänglig och går inte att nå utan stort besvär. Annan parkmark består av snårskog och lövsly. Ibland handlar det kanske om rena leråkrar. Ofta ligger plättarna av parkmark så till att de är väldigt störda och utsatta för buller och liknande, ofta i närheten av stora vägar och korsningar.
Problemet staden står inför är att den planeras illa, och att det här leder till att vi får allt mindre grönområden. Ofta bygger man i själva grönområdena, för att inte behöva bygga nära befintlig bebyggelse, i och med att sådant ofta leder till klagomål från människor som tycker att de får sin utsikt förstörd och liknande. Ibland handlar det om ett tankefel från planerarna, som ser ett populärt grönområde där folk gärna uppehåller sig för rekreation, och då kommer på den eminenta idén att bygga där. Resultatet blir att ett grönområde försvinner, och ersätts av ett avsides bostadsområde som leder till ökat bilberoende och mer vägbyggande.
Hur vänder vi den här trenden? Jag anser att lösningen är att bygga tätare och högre. Vi ska inte vara rädda för att förtäta, och vi ska inte heller vara rädda för att ta de små restytorna av grönska i anspråk för nya byggnader. Det är väl bättre att vi tar dessa ytor i anspråk än att vi bygger i de fungerande parker och grönområden som finns? De små restytorna används sällan för rekreation.
En tät stad är en grön stad.
Bra av Stockholmscentern
2009-12-27 14:37:59
Stockholm är en stad och ett levande samhälle som tillhör oss alla. Staden är inte ett museiföremål som existerar endast för att behaga en liten och privilegierad elit. Men är det då rimligt att stadens gestaltning och utveckling ska dikteras av denna elit, snarare än att utgå från behoven och önskemålen hos Stockholms växande befolkning?
Saknar Folkpartiet den insikten? Är deras dogmatiska låsningar i frågan och där de blankt säger "nej till skyskrapor i innerstan" ett tecken på detta? Eller är det en medveten strategi för att fiska röster bland de mer reaktionära nej-sägarna i staden? Det senare skulle inte förvåna mig.
Tyvärr satsar Folkpartiet allt mer på opportunistisk populism för varje år som går. Ett steg på vägen mot att bli ett "svensk folkeparti"?
Enastående vacker trevåningslimpa?
Rivningen av Aspuddsbadet drevs ironsikt nog igenom av det folkpartistiska idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt. Trots omfattande protester från både allmänhet och massmedia! Det förekommer inte ofta i en stad som Stockholm, där det främst är kulturjournalister och historiker som säger ifrån när någonting ska rivas. Men det som sker utanför tullarna räknas kanske inte eftersom det inte är lika "fint folk" som bor där som i innerstan?
Centerpartisterna Per Ankersjö och Lukas Forslund visar däremot att de faktiskt förstår att staden ska byggas på människornas villkor, och inte det motsatta. Visserligen kan jag personligen ställa mig lite frågande till om vi måste bygga skyskrapor i innerstan, eller om vi helt enkelt ska nöja oss med att det är tillåtet. Att varken säga kategoriskt ja eller kategoriskt nej. Skyskrapor (eller snarare höghus) kan göra staden vackrare. De kan göra staden fulare.
Är det just höjden som är problemet? Eller är det gestaltningen som är viktig? Så långt tänker inte nej-sägarna, utan de väljer att förenkla och banalisera frågan till att handla om just höjden på huskropparna. Över 24 våningar är "fult" enligt skönhetsrådets praxis.
Att nej-sägarna gärna bygger upp sin argumentation kring osakligheter, halmgubbar och ad hominem-argument är ett annat problem i den här debatten. Ett så stort problem att det sänker debatten, skulle jag säga.
Även i det här avseendet utgör Fp ett lysande exempel. I julaftonens debattartikel på SvD Brännpunkt försökte man visserligen argumentera med stil och finess, men ändå insinuera att det är skillnad på folk och folk, och att bildade människor vill stoppa det ena och det andra i Stockholm. De som tycker annorlunda är obildade och okunniga, och är därför inte berättigade till en åsikt i frågan. Kulturlösa makthavare och det skadar ohjälpligt Stockholms silhuett är två citat jag gärna lyfter fram.
Vad de säger är alltså att den här frågan inte tillhör normalt folk i Stockholm. Det är en fråga för den elit som vet bättre än pöbeln.
Allt detta är är man inom Fp och andra bevarandeorganisationer väl medveten om. Men gemene man ska gärna tro att den nuvarande staden är hotad. Skrämselpropaganda är alltid effektiv, och gör folk mindre villiga att ifrågasätta och tänka självständigt.
Folkpartiet i Nacka lyckades dock prestera ett riktigt lågvattenmärke. Här talar vi inte om insinuationer och stil och finess, utan de som förespråkar höghus och skyskrapor är inflyttade bönder, vilket får mig att tänka på moderaten Anna Kinbergs bevingade uttalade "stockholmare är smartare än lantisar" från hennes personvalskampanj för några år sedan. (Hon borde kanske söka sig till Fp om hon håller fast vid den åsikten?) I vad som kanske var tänkt som ett lite mer nyanserat inlägg försöker Fp Nacka göra liknelser mellan skyskrapor och diktatur. Väldigt effektivt. Eller? OK, kanske inte...
Givetvis försöker de även få med ett kategoriskt och förtäckt nej till planerna på att däcka över bangården och Klarastrandsleden... (Någonting säger mig att de som sysslar med kommunikation och retorik inom Fp är på julledighet.)
Så ser nej-sägarnas argument ofta ut. Det handlar inte om att kritisera planer och idéer, utan om att demonisera och nedvärdera de som står bakom dessa idéer. Enligt Fp Nacka är man en "inflyttad bonde" om man vill se höghus och skyskrapor i Stockholm.
Enligt de tidigare politiker som skrev julaftonens debattartikel är det "kulturlösa makthavare" som vill förstöra staden. Vad gemene man tycker är däremot ointressant. Den inställningen är väldigt trist, eftersom den här frågan i allra högsta grad angår just människorna som bor i staden.
Jag ställer mig frågan hur man som väljare ens kan överväga att rösta på ett parti som har den synen på avvikande åsikter som Folkpartiet visat upp i den här debatten. Även om jag skäms över att erkänna det så röstade jag på Fp i förra valet. Det misstaget gör jag inte om.
Och till "Mr 300 bloggar" - nej, du kan inte kommentera genom att ange vad som helst som epostadress. Du måste nämligen klicka på en länk i det mail som skickas till just den adress du anger för att systemet ska ta emot din kommentar. Annars kommer den att raderas utan att visas i systemet. Hoppas det var värt besväret. ;-)
Fp och SvD sviker Stockholm
2009-12-25 20:33:51
Nu är det dags för nästa kapitel i SvDs ständigt pågående korståg mot framtiden. I en debattartikel signerad Per Ahlmark, Bonnie Bernström, Stella Fare, Birgit Friggebo, Gabriel Romanus, Barbro Westerholm och Olle Wästberg går man till angrepp mot förnyelsen och förändringen av Stockholm.
Kanske undrar du vilka de här människorna är? Det är inte helt lätt att förklara. Den i sammanhanget mest aktuelle torde vara Bonnie Bernström, som på senare tid mest blivit känd för sitt styvnackade motstånd mot en planerad förskola på Stigbergsgatan i Stockholm (den officiella förklaringen är att förskolan ska byggas på "känslig kulturmark"). Resterande artikelförfattare är i huvudsak tidigare politiker som inte gjort så mycket väsen av sig sedan vi senast hade en borgerlig regering i Sverige. Dvs 1991 - 1994. Birgit Friggebos allsång med "We shall overcome" känns kanske bekant?
Kort sagt handlar det alltså om en grupp människor vars auktoritet är att de har ett förflutet inom politiken. Alltså är deras åsikter inte mer värda än dina eller mina. Därmed krävs någon slags udda idoldyrkan för att man som läsare ska kunna se den här gruppens ståndpunkter om mer värda än någon annans. Jag gör det inte.
Ändå är tonen i den här artikeln väldigt nedlåtande gentemot läsaren. Förespråkarna för förändringar kallas "kulturlösa". Staden (som givetvis är "unik", vilket ihop med "världens vackraste" hör till standarduppsättningen omdömen om Stockholm) riskerar att "ohjälpligt skadas".
För att finna stöd för den här retoriken har författarna plockat in en sanningssägare i form av en kanadensisk kryssningsturist som besökte staden i somras. Någon som givetvis måste se stadsutvecklingen ur ett nyktert perspektiv där alla aspekter vägs in, inte minst sådant som rör samhälle och ekonomi, eller hur? För vi vet väl alla att det är ju därför man besöker städer i egenskap av turist?
Om jag skulle besöka Venedig eller Florens (två städer som till skillnad från Stockholm är internationellt erkända som några av världens vackraste städer) skulle jag givetvis betrakta städerna utifrån hur bra de fungerar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv... Eller hur?
Nej, naturligtvis inte. Problemet är att SvD (som vid det här laget har förverkat sitt förtroende som opartisk och objektiv institution i stadsbyggnadsdebatten) har tagit in ännu en debattartikel som utgår från att staden är ett museum eller ett prydnadsföremål vars enda kvaliteter är de rent estetiska. Jag måste erkänna att jag imponeras av SvD. Varje gång en sådan artikel dyker upp tänker jag att de nått botten och inte kan sjunka djupare.
Ändå lyckas SvD ideligen överträffa sig själva.
Samtidigt har dessa artiklar ett värde. Just den här artikeln sätter fokus på en väldigt viktig fråga - för vem bygger vi staden? Ska vi låta Stockholms utveckling styras av nostalgiker och bakåtsträvare som inte själva kommer att leva i det framtida Stockholm som vi idag bygger? Eller ska vi utgå från behoven hos kommande generationer, dvs de arbetande människor som bor och framförallt lever i staden och för vilka vardagen måste fungera? Deras behov väger väl rimligtvis tyngre än önskemålen hos de turister som kanske besöker staden i några dagar under hela sitt liv?
Det är väl inte där vi har stadens existensberättigande, som en framtida turistattraktion utan eget liv?
Gensvaret bland bloggarna har varit positivt. Eller rättare sagt negativt. Av de bloggar som länkat till artikeln i SvD är en klar majoritet emot den ståndpunkt som Fp och SvD intagit. Bland de bättre inläggen hittar vi de som skrivits av $akine, Per Ankersjö och Johan Ingerö.
Ett par bloggar har varit relativt kritiska mot utvecklingen, men det är ganska naturligt.
Den alltid lika underhållande "Mr 300 bloggar" skriver givetvis om detta. Eller rättare sagt, han skriver i vanlig ordning inte om det som artikeln handlar om, utan länkar ett föga relevant inlägg till artikeln i SvD i hopp om att det ska ge uppmärksamhet, vilket ligger i linje med hans ständiga spammande. (Smeknamnet kommer sig av att han driver åtminstone ett tiotal bloggar under olika namn, i syfte att skapa en illusion av ett utbrett stöd för sina åsikter.) Ingenting värt att kommentera i det inlägget, utan det handlar om de vanliga stolligheterna.
Nåja, jag ska avrunda här. Behövde nog mest bara skriva av mig lite. Men som sann stockholmsvän bör man dels låta bli att prenumerera på SvD, dels rösta på något annat parti än Folkpartiet. Folkpartiet, sitt namn till trots, är numera ett konservativt och reaktionärt elitparti. De värnar om vykortsvyer. Inte om de människor som bor och lever i Stockholm.
Stockholm är en stad som bebos av människor.
Uppdatering: nu får Fp i innerstaden lite stöd av sina avsides belägna partikamrater i förorten Nacka. Politikerna i Nacka har tydligen kommit till den lysande slutsatsen att de som förespråkar skyskrapor är "inflyttade bönder". Det stämmer säkert, och det borde väl upplevas som förbrödrande för de lokala landsortspolitikerna sydost om Vaxholm?
De flesta stockholmare är ju inflyttade, och stödet för skyskrapor är utbrett. Antagligen finns det ett samband även där. Men jag antar att Fp Nacka med sin eminenta analys vill säga att "riktiga stadsbor" är smartare än lantisar, vilket låter ganska likt det moderaten Anna Kinberg kläckte ur sig för några år sedan. Är det politiker av den kalibern som företräder Folkpartiet ute i förorterna?
Army of sockpuppets
2009-12-22 18:51:15 - 2 kommentarer
Förändringar engagerar. Speciellt sådana som rör Stockholm. Vissa människor är för. Andra är emot. Bland kommentarerna till ett blogginlägg på DNs allt-var-mycket-bättre-förr-blogg verkar nej-sägarna vara i numerärt överläge. Vi som tycker att det är OK att det byggs i Stockholm får se kommentar efter kommentar döma ut våra ståndpunkter.
Men allt är inte som det verkar.
Eftersom jag är intresserad av språk och kommunikation (vilket jag även studerar) har jag blivit ganska bra på att hitta mönster och avvikelser i texter på nätet. Även i det här fallet. Genom att titta efter mönster och avvikelser (dvs skrivfel) kan man ibland se om samma person döljer sig bakom flera alias i en debatt. Förutsatt då att det är fråga om fel som görs konsekvent.
Om vi tittar in på blogginlägget på DN, med rubriken "Demonstration för grönskan" hittar vi mängder med kommentarer, av olika namn. Ett av namnen är mitt. Flera av namnen tillhör människor som jag känner på ett eller annat sätt. Samtidigt verkar det som om en och samma person döljer sig bakom många av de namn/alias som förekommer på nej-sidan. Hur ser jag det?
Jo, personen i fråga har nämligen den lilla egenheten att han (eller hon) alltid skriver in ett mellanslag före varje utropstecken. "Det blir alltså så här !" Och det sker dessutom konsekvent. Ett ganska ovanligt misstag, skulle jag vilja säga. Personen i fråga stavar även "modern" med "ä", så att det blir "modärn". Intressant?
Att dessa små anomalier är någonting som vi genomgående hittar i kommentarer skrivna av aliasen "stadens vänner", "major W", "Elin", "Tarras", "Ebba B", "Einar Manzitti" och "Kajsa & Li" (alt. "Kajsa") gör det hela smått komiskt. Än mer underhållande blir det då de kommentarer jag själv har skrivit för att påtala detta konsekvent har tagits bort av den som administrerar bloggen. Så frågan är exakt vem det egentligen är som döljer sig bakom alla dessa alias, och varför den som "modererar" bloggen på DN tycker att det är så viktigt att övriga läsare inte ska göras uppmärksamma på att det verkar vara fråga om samma person? (Vill dock nämna att en del av de suspekta inläggen har tagits bort.)
Att ta bort kritiska kommentarer är annars en klockren metod för att bränna förtroendet för den egna bloggen. Någonting som jag hoppas att man på DN är medveten om.
Tänk på vad du säger...
2009-12-22 15:57:18 - 2 kommentarer
... Så att du inte säger vad du tänker? Det känns som om det är kontentan av de båda artiklar jag läst i SvD och i DN idag.
I korthet handlar det om att en arbetslös kvinna dumt nog var ärlig med att hon egentligen inte ville ha ett jobb hon blev anvisad av Arbetsförmedlingen. Jobbet låg i en annan stad och kvinnan var av förståeliga skäl mer intresserad av någonting närmare hemmet. När personen som skötte rekryteringen läste detta i kvinnans ansökan rapporterade hon det till A-kassan, som nu vill dra ner kvinnans ersättning på grund av detta. Det känns ännu dummare.
Så dumt att det är på gränsen till imbecillt.
Är det bättre att sökanden ljuger om att de vill ha jobb de egentligen inte är intresserade av? Ökar inte det risken för att man som arbetsgivare anställer folk som bara är kvar på företaget tills de hittat någonting annat? Sedan får man börja om med en ny rekryteringsvända. Allt tack vare den fina svenska byråkratin...
Trots allt handlar det ju inte om att tacka nej till ett jobb som man blivit erbjuden. Utan om att i ett tidigt skede visa att man inte är någon bra investering för arbetsgivaren.
Å andra sidan brukar de som sysslar med rekrytering snabbt märka när en sökande till en viss tjänst egentligen inte är ute efter jobbet, utan har sökt det på uppmaning av AMS. Det hände mig för flera år sedan, när jag var arbetslös. Jag tog mig igenom hela rekryteringsprocessen tills vi bara var 2-3 pers som återstod. Jag var enligt killen som skötte rekryteringen den mest kvalificerade för tjänsten (läs: överkvalificerad), men han valde bort mig för att han "hade på känn" att jag skulle dra så snart jag hittade någonting annat.
Obegripligt. Hur kunde han tro det?
Min högsta önskan var ju att få ett jobb som pappersvändare med en lön i nivå med a-kasseersättningen, och det på en ort ca 15 km hemifrån, men med så dåliga kommunikationer att jag hade behövt åka bil för att slippa ägna 1 - 1½ timme åt att pendla i varje riktning.
Det är väl uppenbart att jag ville ha det jobbet?
Nu ska demokratin försvaras, igen. Eller?
2009-12-12 12:38:40
Det här är en av dessa dagar då jag är extra glad över att jag inte längre bor i Salem. Nu är det dags för den manifestation som ska få oss att uppmärksamma "invandrares våld mot svenskar". Varför är det våldet värre än invandrares våld mot invandrare, svenskars våld mot svenskar eller människors våld mot människor i största allmänhet?
Många frågor omgärdar Salem-spektaklet.
Varför är det så viktigt med "manifestationer" när det handlar om invandrares våld mot svenskar? För att det är fråga om rasism? Men innebär inte det att manifestationen i sig per definition är rasistisk eftersom den motiveras av de inblandades ursprung? Och är det verkligen fråga om invandrares våld mot svenskar?
Var gärningsmannen utlandsfödd? Eller handlar det i vanlig ordning om "invandrare av x:e generationen", som alltså är födda i Sverige men där en eller fler av personens föräldrar (alt. mor- eller farföräldrar) är född utomlands? Eller har ett utländskt namn och för all framtid kommer att betitlas invandrare oavsett om dennes släkt har bott i Sverige i generationer? (När blir man egentligen svensk?)
Hade det varit lika viktigt med dessa "manifestationer mot våldet" om gärningsmannen haft finskt, norskt eller baltiskt påbrå?
Antagligen inte, eftersom de människor som idag ska marschera i Salem inte räknar den kategorin som invandrare. I deras ögon handlar det inte om hur länge man har bott i Sverige eller varifrån man kommer. Det handlar om hur man ser ut och vad man heter. Mörk hud, svart hår och konstigt namn betyder att man är en invandrare. Det är skillnad på invandrare och invandrare, så att säga. Bra att komma ihåg när dessa människor pratar på om hur de åker ut till Salem för att visa att de minsann är EMOT rasism.
Men våldet då? Jo, det vill dessa demokratins förkämpar förklara som någonting kulturellt. Eller genetiskt, beroende på var i evolutionen de själva befinner sig*. Visserligen är det fel. Människors våld mot andra människor kan ofta förklaras som någonting socioekonomiskt. Men eftersom varken massmedia eller det politiska etablissemanget har velat ta debatten med bl a SD för att lyfta fram dessa förklaringar har rasisterna vunnit på walkover. Helt onödigt. Se nedan, två scenarion som visar olika angreppssätt i debatten.
Debatten som den brukar se ut:
Sverigedemokrat: "De sociala problemen är högre i invandrartäta områden och invandrare är överrepresenterade i statistiken över brottslighet."
Demokrat: "Nu försöker ni sprida rasistisk propaganda igen, genom att skuldbelägga invandrarna för de problem vi har i samhället."
Där dör diskussionen eftersom SD vann på walkover. Varför? Jo, för att sverigedemokraten har lyft fram fakta som inte går att ifrågasätta. Men ändå försöker man från demokratiskt håll ifrågasätta dessa fakta, och istället fokusera på motiven bakom sverigedemokratens uttalande. Det funkar inte, eftersom det blir som att slå in en öppen dörr - alla VET att SD är ett parti byggt på rasism och främlingsfientlighet.
Debatten som den borde se ut:
Sverigedemokrat: "De sociala problemen är högre i invandrartäta områden och invandrare är överrepresenterade i statistiken över brottslighet."
Demokrat: "Ja, det har du rätt i. Men varför är det så?"
Sverigedemokrat: "För att invandrare är mer brottsbenägna än svenskar."
Demokrat: "Stämmer det? Är brottsligheten högre bland invandrare i dessa områden än bland de svenskar som också bor där?"
Sverigedemokrat: "Jag vet inte."
Demokrat: "Men det gör jag. Brottsligheten är kopplad till sysselsättningen inom olika grupper. Brottsligheten är ganska hög även bland arbetslösa svenskar som bor i fattiga områden. Men hur hög är brottsligheten bland invandrare som bor i välbeställda områden?"
Sverigedemokrat: "Jag vet inte."
Demokrat: "Men det gör jag. Igen. Den är inte högre än bland svenskarna. Hur såg brottsligheten ut i fattiga och socialt utsatta områden innan vi hade någon invandring att tala om?"
Sverigedemokrat: "Jag vet inte."
Demokrat: "Återigen kan jag svara på frågan. Brottsligheten var hög och de sociala problemen var utbredda. Men vad beror det på om det inte fanns några invandrare i dessa områden?"
Sverigedemokrat: "Jag vet inte."
Och så vidare... Jag diskuterade just den här frågan med en påstådd sverigedemokrat för ett par månader sedan, och det jag gjorde nu var att jag återgav ungefär det vi sade. "Jag vet inte" var hans stående svar på mina frågor. En väldigt bra diskussion, eftersom jag tror att jag fick honom att tänka i lite större banor än han gjort tidigare, och inse att den här frågan är ganska komplicerad.
Problemet med "manifestationen" i Salem är att den egentligen bara manifesterar en banalisering av frågorna om problem som är kopplade till invandringen. De människor som kommer att marschera i Salem denna eftermiddag representerar den stora massa som tyvärr har svalt bl a SDs förenklade världsbild där invandrarna utsetts till syndabock för de sociala problem som finns i fattiga och utsatta områden och som skapar brottslighet.
Kanske är det snarare tvärtom, att dessa människor (oavsett etnicitet eftersom det även finns gott om svenskar i dessa invandrartäta områden) är en konsekvens av dessa problem, snarare än en orsak till dem?
* Även om många Sverigedemokrater är någorlunda normala Svenssons som ligger en bit från nidbilden av upptinade grottmänniskor finns det trots allt en hel del människor som på fullt allvar tror på teorin om "vit överhöghet".
Framsynt och bra, Kristina
2009-12-08 18:24:09
Kristina Alvendal, en av mina favoriter inom politiken i Stockholm, chattade med DNs läsare idag. En favorit eftersom hon orkar med jobbet som stadsbyggnadsborgarråd i en stad som Stockholm, som sedan länge hållits som gisslan av högljudda bakåtsträvare som anser att all förändring är av ondo.
Problemet är inte att bakåtsträvarna är ovanligt många i Stockholm. Troligtvis är de inte fler här än någon annanstans. Men de har ofta stort inflytande i rätt kretsar, vilket gör att de lätt kan manipulera informationsflödet, och ge sken av att de representerar de breda massorna. Ett i mina ögon ganska talande exempel är Citybanan kontra Järvalyftet, två projekt som är aktuella i Stockholm.
I fallet med Citybanan var den stora stötestenen att en del av de boende i Vasastan under en tid skulle få stå ut med vissa störningar pga bygget av järnvägstunnlar och en ny station. I grund och botten någonting som är ganska naturligt för den som bor någorlunda centralt i en någorlunda stor stad som är någorlunda levande. Jag bor i Årsta och har stått ut med periodvisa sprängningar i flera års tid, och Södra Länken drogs bokstavligt talat rakt under huset jag bor i. Det får man leva med i en stad som utvecklas.
De boende runt Odenplan stod alltså inte inför några stora störningar eller övergrepp.
Någon mil längre norrut ligger Järvafältet. Järvafältets bostadsområden är inte riktigt lika populära och fashionabla som Vasastan. Men de planerna innebar stora förändringar för de boende. En del bostäder skulle rustas upp. Andra skulle rivas och ersättas med nya. Allt skulle bli dyrare, och många av de boende hade bokstavligt talat tvingats ut på gatan om det klubbats igenom i sin ursprungsform.
Trots dessa skillnader skrev Svenska Dagbladet spaltkilometer om de "övergrepp" som de boende i Vasastan skulle komma att utsättas för, samtidigt som det knappt blev mer än ett par artiklar om Järvalyftet. Men varför? För att bygget av Citybanan påverkar fler människor än Järvalyftet? Eller för att det påverkar människor som har kontakter - eller är verksamma - inom massmedia?
Det här agerandet från massmedias sida påverkar ju givetvis stadsbyggnadsdebatten. Trots att det i första hand är fråga om saker som egentligen bara påverkar en liten minoritet kan de breda massorna manipuleras till att tro att det är fara å färde och att någonting i staden hotas. Opinionsbildning när den är som sämst. Och tidigare har många politiker valt att ta ett steg tillbaka när dreven inom massmedia satt igång. Vem vill bli ihågkommen som den nya Hjalmar Mehr?
Där tycker jag att Kristina Alvendal förtjänar en hel del credd, eftersom hon ofta ser igenom det här beteendet från massmedias sida och verkar vara väl medveten om att de som skriker högst kanske inte är de man ska lyssna på. Därför hoppas jag att hon är väl förberedd på det kommande spektaklet, då hon kanske kommer att uppvaktas av den senaste proteströrelsen. De är emot att Tors Torn byggs vid Torsplan, och som vill lämna över en lista med namnunderskrifter mot bygget. Den listan har startats av en viss "Ester Sand", som även har skrivit på listan. Ett annat namn som figurerar både på listan och i massmedia är Ylva M Larsson.
Nu kommer vi till det roliga - Ylva och Ester är samma person.
Här har vi alltså en protestlista där åtminstone en av personerna har skrivit på den åtminstone två gånger. Lustigt nog syns det klart och tydligt i informationen om uppropet, där Ester Sand står som ansvarig, men klickar man på länken för att maila henne är det Ylva Larssons adress som dyker upp.
Jag har bara på rent jäkelskap startat en lista som är FÖR bygget av Tors Torn, och som kommer att hinna vara igång i kanske ett dygn innan beslutet ska tas om projektet. Du hittar den listan här, om du vill skriva på den.
Det här med multipla identiteter verkar vara någonting utbrett bland de som motsätter sig nya projekt i Stockholm. Min "favoritbloggare" har givetvis startat ännu en blogg (är han uppe i 13 stycken nu?) i vilken han har länkat ett helt fullständigt irrelevant inlägg till Alvendals chattsammandrag. (Starkt jobbat, PG.)
Även bland kommentarerna till "debattartikeln" om den påstådda skuggan från Tors Torn verkar forumschizofrenin breda ut sig. Av de totalt 14 kommentarer som skrevs efter midnatt mellan den 8:e och den 9:e ser det inte ut att finnas mer än två unika skribenter. För den som vill spamma under multipla alias (eller bloggar, se ovan) har jag ett par tips. Gör det inte under de tider då väldigt få kommenterar, skriv inte kommentarerna för nära inpå varandra och försök även att variera språket så att det inte blir så pinsamt uppenbart att det är fråga om samma skribent.
Bad call, stadshuset!
2009-12-07 11:14:39
Nu ska Aspuddsbadet rivas. Trots protester som innebär att polisen bokstavligt talat får lyfta bort människor som vill rädda badet. Voffor gör di på dette viset?
Jag har inte personligen tagit ställning i frågan om Aspuddsbadet i sig. Fyller det en funktion och ett behov ska det få finnas kvar, annars kan det gärna rivas. Och eftersom frågan engagerar så till den grad att människor har ockuperat badhuset och med civil olydnad försökt stoppa rivningen är det kanske ett tecken på att badet har ett existensberättigande?
Vi inom YIMBY deltog med en representant i badhusfestivalen för ett par veckor sedan, även om jag inte själv var där. Däremot vet jag inte om någon av de ansvariga politikerna gjorde sig besväret att ta sig dit. Jag tror inte att så var fallet. Var Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd på plats? Inte vad jag vet. Ett dåligt beslut, i så fall.
Rivningen av Aspuddsbadet kan lätt bli en typisk David-mot-Goliat-fråga, där politikerna i stadshuset framstår som maktfullkomliga och ointresserade av vad gräsrötterna tycker och tänker, och bara kör över dem utan att lyssna. Med nio månader kvar till valet? I en stad som i det närmaste saknar värdekonservativa väljare?
Det är, för att uttrycka mig diplomatiskt, ganska oklokt...
Det spelar ingen roll om man i stadshuset gör mycket som är bra på annat håll. Det är när man gör bort sig på ett sätt som ger tidningsrubriker som väljarna börjar fundera på om de ska rösta på något annat alternativ. Vi får se hur det går.
Jag är övertygad om att ett maktskifte vore en katastrof för Stockholm. Inte minst inom kollektivtrafiken. Där kan vi i så fall socialdemokraten Lars Dahlberg som styrelseordförande för SL. Dahlberg är en erfaren och kompetent politiker. Men i trafikfrågor tänker han i gamla och utdaterade banor, och satsar hellre på motorvägar för bilar än på högklassig kollektivtrafik. Är det så lyckat om man ska representera de hundratusentals stockholmare som åker kollektivt, och som gärna gör det med spårburen trafik? Det rödgröna blockets syn på stadsplanering innebär samtidigt ökade satsningar på en glesare stad. Detta ger i kombination med Dahlbergs syn på kollektivtrafiken en arkipelag av segregerade förorter som skapar barriärer mellan människorna i staden.
Är det en sådan stad vi vill ha? Är det en sådan stad stadshusalliansen vill ha?
Det är synd att ingen av politikerna i stadshusalliansen kunde ta ett par timmar av sin fritid i anspråk för att besöka det rivningshotade badhuset. Om inte annat för att visa att man tar protesterna på allvar, även om man är av en annan åsikt.
Min "favoritbloggare" har för övrigt startat ännu en blogg och länkat till artikeln i DN. Nu är han uppe i åtminstone tio bloggar som han använder för att spamma gammelmedia med. Kan någon förklara vad det inlägget (se länk) har med Aspuddsbadet att göra?
Ber att få korrigera föregående stycke. Han är uppe i elva bloggar. "Polispatrullen" har nu länkat till artikeln i DN. Ett inlägg som i alla fall är on topic.
Kycklinggryta
2009-12-06 20:13:46
Tänkte att jag skulle skriva ner receptet för kvällens lilla matlagningsexperiment någonstans, så att jag inte glömmer vad det var jag kokade ihop. Blev ett ganska bra storkok, med middag och åtminstone fyra matlådor att ställa in i frysen.
Kycklinggryta med pasta (Ca 6 portioner)
Ingredienser
2 gula lökar
400 g kycklingfilé (ungefär)
2 msk chilipeppar
1 msk cayennepeppar
Ett par nypor oregano
Salt (efter smak)
1 buljongtärning (köttbuljong i det här fallet)
700 g krossade tomater
2 dl creme fraiche
1-2 msk tomatpuré
500 g pasta
Tillredning:
Skär upp kycklingfilén i mindre bitar och stek den lätt. Häll upp de krossade tomaterna i en stor gryta och låt dem koka upp. Hacka löken och rör ner den i tomaterna tillsammans med buljongtärningen och ungefär hälften av creme fraichen. Tillsätt kryddorna. Låt det puttra en stund tills röran börjar bli krämig. Salta efter smak, och ha gärna i lite olivolja. Rör ner tomatpurén och tillsätt sedan kycklingfilén och resten av creme fraichen. Lägg på ett lock och låt röran puttra i 10-15 minuter. Smaka av regelbundet och krydda mer vid behov. Creme fraichen kan lätt ta över smaken om man inte kryddar ordentligt.
Koka upp pastan i en stor kastrull. Häll av vattnet och blanda sedan i kycklingröran och rör om ordentligt. Servera på Magnus-vis, dvs i storkåsa som underlättar middagsätande i soffan. Eller försök upprätthålla ett visst bordsskick om någon annan skulle råka vara närvarande.
Vasastan ligger visst söder om ekvatorn
2009-12-05 18:18:39
SvD har återigen uppmärksammat ett flagrant brott mot sin reaktionära och konservativa syn på Stockholms framtid - nu ska det visst byggas igen. Det senaste övergreppet är Tors Torn, som eventuellt kommer att byggas som en del av det nya Norra stationsområdet. Men hav förtröstan, vänner av ordning har redan skridit till handling.
Arne Kaijser och Ulrika Sax, två namn som har det gemensamt att de för mig är ganska intetsägande, hävdar i en debattartikel (under kulturdebatt, som nivåmässigt är jämförbart med en skoltidning i tredje världen) att tornen kommer att lägga stora delar av Vasastan i slagskugga. Ett intressant argument, med tanke på att de nya tornen eventuellt kommer att byggas norr om Vasastan.
Solskenet kommer annars söderifrån för oss som bor i norr.
Men jag förmodar att det finns en rimlig förklaring till den här lilla bristen i logiken. I vanlig ordning handlar det kanske om nejsägare som varit med i några år? Den typen av debattörer utgår ju ofta från läget som det var när de själva var unga, snarare än från framtidsperspektivet. Och en gång i tiden låg kanske det som idag är Sverige söder om ekvatorn, det vill säga när landet var en del av den tidigare kontinenten Pangea. Det skulle förklara de nordliga solstrålarna.
Nej, riktigt så länge har de nog inte varit med. Det handlar nog snarare om gammal hederlig skrämselpropaganda. Tuta i människorna i Vasastan att solen kommer att blockeras av de nya skyskraporna, så sätter protesterna förhoppningsvis igång.
Att kalla Tors Torn "gigantiska" är dock en sanning med modifikation. Jo, de blir efter svenska mått mätt ganska höga. Drygt 140 meter. Men eftersom de är formade som ett "orgelmotiv" blir de ganska smala högre upp. Och det blir inte fråga om den "mur" som artikelförfattarna vill göra gällande.
Jag har ställt den här frågan förr, och jag ställer den igen - för vem är det vi bygger? För de nostalgiker som önskar att staden såg ut som den gjorde för 40-50 år sedan? Eller för de barn och ungdomar som idag växer upp i staden och som ska bo här i framtiden, i en stad vars befolkning växer för varje år som går?
Elisabet Andersson på SvD har annars skrivit en ganska saklig artikel om det nya Stockholm. Ja, det blir en hög exploateringsgrad, och ja, det kommer att förändra stadsbilden. Men måste förändringar av stadsbilden alltid vara av ondo? Naturligtvis inte. Den måste få förändras och utvecklas. Kanske inte på det brutala och okänsliga vis som under norrmalmsregleringen (Klara-rivningarna), där man rev mer eller mindre urskiljningslöst för att dels skapa en ny och bilanpassad stadskärna, och dels få bukt med de sociala problemen i den gamla stadskärnan. Men det behöver vi inte oroa oss för. Vi har lärt oss den läxan.
Att bygga Tors Torn innebär att vi utvecklar och förädlar stadsbilden, vilket följer en gammal tradition i Stockholm som har gett oss ikoniska byggnader som stadshuset, Globen och kungliga slottet. Utan den traditionen hade staden Stockholm aldrig växt fram, utan fortfarande varit en liten fästning som bevakar inloppet till Mälaren.
Bloggkommentarerna till Anderssons artikel är övervägande negativa till Tors Torn. Av de fem inlägg som i skrivande stund är länkade till artikeln är fyra negativa till exploateringen.
Det bör dock tilläggas att av dessa fyra bloggar drivs tre (Miljöopinion, Stadshusbloggen och GreenSweden) av en och samma person. Personen i fråga driver förutom dessa även minst sex andra bloggar (1, 2, 3, 4, 5, 6), som alla har ett slags reaktionärt miljöfokus (eller främlingsfientlighet, i de mindre trevliga fallen) som gemensam grund. (Sedan hänvisar bloggaren i fråga gärna till sina övriga bloggar för att visa att fler tycker som han... ;-))
Så om det är fråga om åsikter med bred förankring låter jag vara osagt.
Skrivarträff
2009-12-05 13:51:48
Nu sitter jag på Ritorno och skriver med några författarkumpaner. I skrivande stund är vi två etablerade och två wannabes. Eller ska jag kanske skriva gonnabes?
Problemet är bara att vi verka göra allt annat än skriva. De få av oss som skriver sitter antingen och bloggar eller skickar meddelanden på Facebook... Men jag ska inte skriva, utan försöka strukturera upp min lilla "roman" en aning. Jag behöver få ner synopsen på pränt, helt enkelt.
Nej, åter till skrivandet. Rätt typ av skrivande, vill säga.
Goda nyheter, SAAB
2009-12-01 21:22:54
Läste just i DN, SvD och Aftonbladet att GM har fått bud på SAAB. Det innebär en månads frist för att SAAB utvärdera de nya buden och möjligheterna.
Goda nyheter, tycker jag. Även om SAAB alltid varit lite av ett sorgebarn vore det synd att helt förlora varumärket. Finns det kanske någon möjlighet för SAAB att med en ny ägare kunna hitta tillbaka till sina rötter, och "arvet" från flygindustrin?
Som jag skrev i ett tidigare inlägg är varumärket i sig SAABs akilleshäl. Hur kan SAAB profilera sig och på så vis hitta en målgrupp att fokusera på? Det man gjort tidigare har ju tydligen inte fungerat. Ska SAAB fortsätta att vara ett olönsamt dussinmärke med dunkla och oklara värden, eller profilera sig mera skarpt mot en viss grupp kunder/människor?
Facit, SAAB... Ericsson?
2009-12-01 19:40:30
Är det hasta la vista baby för SAAB? Svårt att säga. GM kommer väl att ge något slags besked ikväll. Kan bli intressant. Å ena sidan tycker jag att det vore väldigt trist om SAAB gick i graven. Men å andra sidan har jag full förståelse för om GM väljer att ge SAAB nådaskottet den här gången.
Det spekuleras ganska friskt om framtiden för SAAB. Aftonbladets Robert Collin tror att SAAB kan bli kinesiskt och att tillverkligen flyttar till Kina. Kineserna är i alla fall intresserade av att köpa upp utrustningen för produktionen och flytta den till hemmaplan. Men innebär det att SAAB överlever? Inte i mina ögon. Varumärket kanske behåller sitt gamla namn. Men alla värden (de få) som är förknippade med det kommer att försvinna. SAAB (Svenska Aeroplan AB) kommer inte längre att vara "svenskt". Bilarna varken tillverkas eller utvecklas i Sverige. Allt som återstår är då en logotyp och ett namn. Frågan är om kineserna är intresserade av det, eller om de hellre inkorporerar allt i det egna varumärket.
Det är nämligen där vi har SAABs akilleshäl. Det svaga varumärket. Ett varumärke är mer än bara ett namn och en logotyp. Ett varumärke handlar i första hand om de värden och egenskaper som man förknippar med namnet och logotypen. I fallet SAAB är det ganska oklart. Volvo förknippas med säkerhet. SAAB har däremot varit "det andra svenska bilmärket" i många år. En gång i tiden sålde SAAB på arvet från flygindustrin. Att köpa en SAAB innebar att man köpte en bil som byggde på teknik som man annars bara hittar i flygplan. Riktigt hi-tech. Det tilltalade en hel del av spekulanterna som kände att bilen var exklusiv på sitt sätt, även om den aldrig varit någon direkt sportbil.
Men det upphörde väl någon gång på 70-talet. Eller var det på 1980-talet? Och nu då? Vad är en SAAB idag? Vad är SAAB idag?
SAAB är ett havererat varumärke. Vems felet är kan man diskutera. SAAB köptes upp av GM (General Motors) runt 1989 eller 1990. Redan då var varumärket på bommen. Gjorde GM någonting för att få ordning på den här varumärkesproblematiken? Det är tveksamt. Min personliga åsikt är att läget bara förvärrades av att GM, som såg stordriftsfördelar, beslutade sig för att använda gemensamma komponenter för flera av sina bilmärken. Fiaskot SAAB 9-2 ("SAABarun") tycker jag är ett bra exempel på de korkade beslut från GM som delvis sänkt varumärket.
En SAAB som i grund och botten är en Subaru med ett formspråk som svagt påminner om SAAB är inte en SAAB för den som vill ha en SAAB. Det är en Subaru.
En Subaru? Vad är det? För de flesta européer (och amerikaner) är det någon slags udda riskokare som ingen egentligen vet någonting om, mer än att den byggs någonstans i Asien. Ingen utom entusiasterna (tuning cars), som kanske inte är riktigt samma målgrupp som de som tidigare valt SAAB. Och nu hängde man alltså på lite SAAB-detaljer på vad som fortfarande såg ut som en Subaru, och hoppades att den skulle slå sig in i det marknadssegment som efterfrågar SAAB. Hur gick det?
Kommentarer överflödiga.
Nu är man vid vägs ände. Slutet är kanske nära för SAAB. Kanske är det dags att inse att amerikanerna inte alls är bra på att bygga bilar, bara för att de är bra på att producera bilar. Tänk efter lite. Europeiska bilar säljer i USA, I Europa och i Asien. Samma sak gäller för asiatiska bilar. Men amerikanska bilar då? De säljer i USA. En del entusiaster i Europa och Asien köper amerikanska bilar. Men i övrigt är det i första hand på hemmamarknaden som MOPARna är riktigt stora. Och då var det väl kanske lite naivt att tro General Motors skulle klara av att vända problemen för varumärket SAAB, som redan var på väg utför?
Frågan är om inte SAAB borde ha knoppats av från GM för länge sedan. Kanske hade det varit till SAABs fördel. Att GM köpte upp SAAB var ju inte för att de ville rädda ett europeiskt bilmärke som var på fallrepet, utan för att de trodde på varumärket och såg det som ett tillskott för sin varumärkesportfölj.
Jag tror fortfarande på att Koenigsegg hade kunnat vända den här trenden för SAAB. Om det är någonting de kan på Koenigsegg så är det ju att bygga varumärken. De kom från ingenstans och etablerade sig som en exklusiv tillverkare av supersportbilar. Precis vad SAAB hade behövt. Jag tror på en framtid för SAAB som ett lite mer exklusivt bilmärke för en snävare målgrupp. Det är ju det SAAB var en gång i tiden. Och det är det misstaget GM gjorde, att de inte insåg det utan försökte sälja SAAB till allt och alla, så att varumärkets kärnvärden gick förlorade. Så att slippa ut ur General Motors grepp är kanske det bästa som kan hända för SAAB som varumärke?
Frågan är om någon egentligen har gjort rätt i den här frågan.
Regeringen förtjänar ett underbetyg. Nu, i elfte timmen (bokstavligt talat) skickar man över någon nisse från något departement, som ingen i Detroit (eller Sverige) har hört talas om. Det här föregicks av en del mindre lyckade uttalanden från Reinfeldt och Olofsson som troligtvis sänkt statusen för SAAB eftersom de så klart och tydligt visat att de inte velat ta i företaget. Oerhört korkat och amatörsmässigt, tycker jag. De hade ju i alla fall kunnat försöka hålla skenet uppe och visa att de varit måna om SAABs framtid, även om man inte velat ta över ägarskapet. Om inte ens det egna landet tror på bilmärket, vem ska då göra det?
Nu har jag skrivit mer än någon vettig människa rimligtvis orkar läsa, så om du fortfarande läser det här inlägget förtjänar du en klapp på axeln. (Eller kanske en plats på the funny farm?)
På sätt och vis känns det som om SAAB visar hur dålig svensk industri är på att anpassa sig efter förändrade förutsättningar. Facit gick i graven för att de höll fast vid att bygga föråldrade mekaniska räknemaskiner när marknaden ville ha digitala miniräknare. SAAB - som kanske har sänkts av sin huvudägare - vårdade inte sitt varumärke utan blev till en dussinbil utan kund eller målgrupp.
Vem hamnar i knipa härnäst? Ericsson? Volvo?
Det är dags att vi alla inser att Sveriges framtid som I-land står på spel. Hela världsekonomin kanske är på väg mot avgrunden? I takt med att storföretagen lägger ner och flyttar verksamheter i västvärlden till låglöneländer underminerar de sin egen marknad. Det är nämligen inte de underbetalda arbetarna i Kina, Indien eller Pakistan som ska lägga stora pengar på att köpa de produkter som byggs ihop i världens låglöneländer. Det är människorna i västvärlden som förväntas göra det. Men för vilka pengar ska vi i västvärlden konsumera om alla jobb flyttar till tredje världen?
Det är kanske dags att fler lär sig att se sambandet mellan kunder, konsumenter och arbetskraft.
Uppdatering, 2009-12-19: Lasse Swärd verkar enligt en artikel i Allt om Motor ha ungefär samma syn på SAABs problem.
Labyrint 08
2009-12-01 17:14:35
Jag tränar. Dels på gym, och dels med cykel. Men egentligen är det nog min självbild som säger att jag tränar. Jag har faktiskt slarvat på sistone. Men idag bestämde jag mig för att ta mig i kragen och trampa bort till det jag tror är mitt närmaste gym, nämligen Fitness 24/7 i Hammarbyhöjden, ett par kilometer från mig. Jättebra läge?
Tja, om vi räknar fågelvägen kan jag inte klaga. Kanske tre kilometer på sin höjd. Geografiskt sett ligger gymmet mycket närmare än Willy:s i Sickla, där jag brukar handla. Men det kändes som om det tog dubbelt så lång tid att cykla till gymmet som till Sickla och Willy:s. Varför? För att det var långt?
Nix.
Det tog tid för att söder om Söder är planerat som bilenklaver. Grannskapsfilosofin, kallas det och innebär att inga vägar egentligen leder igenom områdena, bara till och från dem. De ska inte vara lätta att passera, utan folk ska känna att de ska hålla sig borta. Åker man in där måste man ofta åka ut samma väg som man kom. Därför omgärdas områdena av barriärer i olika former. Finns det inte naturliga barriärer som nivåskillnader, vatten eller otillgängliga impediment skapar man konstgjorda barriärer i form av vägar, spår och byggnader eller inhägnader.
Den här filosofin har styrt den svenska stadsplaneringen sedan mellankrigstiden. Nästan alla bostadsområden sedan 1950-talet är enklaver som slutar som återvändsgränder. Man ska inte ta sig igenom dem, man ska åka runt. Och det har resulterat i en bilberoende och utspridd stad som egentligen inte är en stad utan ett enormt förortslandskap.
Den här sträckan innebär att jag passerar genom fyra förortsenklaver. Först Årsta, där jag bor. Sedan Johanneshov, Hammarby och slutligen Hammarbyhöjden. Första barriären ligger mellan Årsta och Johanneshov, nämligen Huddingevägen som inte är så hårt trafikerad numera. (Innan Södra länken byggdes var det bokstavligt talat livsfarligt att försöka ta sig över övergångsställena vid Bolidenplan.) Den är lätt att korsa. Nynäshamnsvägen vid Globen är andra barriären. Eftersom den delvis är överdäckad är den ganska lätt att passera på vissa ställen. Tredje barriären är tunnelbanespåren vid Skärmarbrink. Går att passera om man tar bron vid t-banestationen, annars blir det ett par kilometer i omväg. Sedan är man framme i Hammarbyhöjden. Att cykla eller gå från Årsta till Hammarbyhöjden innebär alltså ett ständigt sicksackande via omvägar.
Underförstått: man ska ha bil. Inte gå eller cykla. Det tar för lång tid.
Tråkigt nog finns det gott om människor som vill bevara den här strukturen. Jag hör inte till dem. Jag vill ha en sammanhängande stad där man kan ta sig från punkt A till punkt B utan att behöva korsa en massa onödiga barriärer. Tyvärr tror många att en grön stad är samma sak som en miljövänlig stad. En gräsmatta utanför dörren och ett skogsparti bakom huset innebär grönska, och grönska måste ju vara miljövänligt. Sedan inser man inte att den här grönskan utgör barriärer som sammantaget kanske ökar biltrafiken och utsläppen med 25-30%.
Hur ska vi göra stad av Stockholm? Dags att börja bygga bort barriärerna kanske? Låter som ett gångbart koncept, BBB-filosofin (Bygg Bort Barriärerna), som kan fungera.
Att skapa nya genomfartsgator (inte vägar, som antyder att det är bilen som prioriteras), broar och överdäckningar vore ett steg i rätt riktning. En annan lösning vore fler obevakade övergångsställen på vissa av de mer centrala lederna, som Huddingevägen. Trädplanteringar och trottoarer kan kanske omvandla vissa av de här lederna till boulevarder? Det skulle också fungera bra för Huddingevägen. Det gör att den istället för att bli till en gräns mellan Årsta och Johanneshov binder samman dem, förutsatt att det blir bebyggelse på båda sidorna av vägen.
Nåja, det viktigaste är väl att vi en gång för alla lägger ner enklavtänket och ser staden som en enda enhet som ska bindas samman internt. Inga fler "bostadsområden" som ramas in av barriärer, tack.
Ohlyckan snackar business och varumärken
2009-11-25 10:42:18
Jag borde vara ute i Kista nu och hålla en presentation om ett koncept. Men det blev ingenting av det, eftersom varmvattnet visade sig vara avstängt när jag skulle hoppa in i duschen. Och att duscha kallt en gråruggig novembermorgon finns liksom inte ens på kartan för mig. Så nu sitter jag och väntar på att varmvattnet ska komma tillbaka, så att jag kan hoppa in i duschen. Tack för den, hyresvärden.
Anyway, nu är SAAB på tapeten igen. Koenigsegg har dragit sig ur affären och kommer inte att köpa SAAB. Kommer SAAB att gå åt fanders? Kanske. Kanske inte. Det märker vi. Om SAAB lyckas ställa om sig till ett livskraftig och lönsamt bolag överlever det.
Nu ger sig Lars Ohly in i debatten och kritiserar näringsminister Maud Olofsson för hennes tidigare agerande i SAAB-affären. Även om jag själv tycker att Olofssons och den övriga regeringens agerande i SAAB-frågan har varit ganska korkat i vissa avseenden är Ohlys kritik ganska roande. Han är inne och nosar på för honom ganska främmande mark. Nämligen företagande och näringsliv. Bland annat anser Ohly att ett av landets "starkaste varumärken" kan komma att gå i graven pga regeringens agerande.
Ursäkta mig, men är SAAB ett starkt varumärke?!
Vet Ohly överhuvudtaget vad ett varumärke är? Varumärket har väl i alla tider varit ett problem för SAAB? Att varumärket SAAB alltid har varit så förbannat svagt? Vad förknippar folk med akronymen "SAAB"?
Om du ställer den frågan till flera olika personer och snabbt får samma svar är det ett tecken på att varumärket är starkt. Det visar att de känner till de värden som förknippas med varumärket, och det är värdena som gör att ett varumärke säljer. (Säg Volvo så svarar många "säkerhet".) Men något sådant svar får man inte på SAAB-frågan. Man får flera olika svar. "Modernt" säger några. "Sportigt" säger andra. "Folkligt" kan vissa svara samtidigt som någon säger "lyxigt". Så är det med ett oklart varumärke.
SAAB säljer inte. Det beror bland annat på att varumärket inte har några klara värden. SAAB kan enklast definieras som "det en gång i tiden svenska bilmärket som inte är Volvo". SAAB är ett svagt varumärke. Och i den frågan såg jag Koenigsegg som räddningen. Koenigsegg vet hur man bygger varumärken. De hade en plan, den gick ut på att göra om SAAB till en lyxbil. Helt rätt, säger jag. Ett bilmärke kan inte vara lyxigt och folkligt på samma gång. Men SAAB har försökt, och det har sänkt varumärket SAAB. Man har misslyckats i sitt varumärkesbyggande.
Ett oklart varumärke innebär att man inte vet vem varumärket vänder sig till. Och hur ska man sälja in någonting till en kund som inte går att definiera?
Skrytfenor och bevingade ord?
2009-11-24 14:56:13
Att med ett enkelt språk säga så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Vad innebär det? För en copywriter eller kommunikatör är det ett tecken på skicklighet. Men för en byråkrat är det kanske ett tecken på slarv? Vem av dem har rätt?
Jag intresserar mig för språk och kommunikation. Därför prenumererar jag på Språkbrevet, som är språkkonsulternas nyhetsbrev. Det innehåller gott om intressant läsning för oss som vill använda språket som ett verktyg för att kommunicera med andra. Det är sådant en språkkonsult jobbar med.
En språkkonsult är alltså en slags avbyråkratiseringsbyråkrat.
Dagens nya språkterm är "skrytfenor". Vad betyder då det? Jo, skrytfenor är onödiga ord och böjelser som man lägger till redan existerande ord för att snofsa till dem. Det gör man i tron om att det ger texten högre status. Byråkrater gillar skrytfenor, medan renläriga copywriters och kommunikatörer avskyr dem. Därför är det kul att det här tas upp i språkkonsulternas nyhetsbrev. Skrytfenor är nämligen ett otyg, eftersom de gör texterna svårare att läsa och förstå utan att fylla någon funktion.
Byråkraten skriver kanske någonting i stil med detta:
Då vi värnar om stadsbilden och samtidigt vill tillskapa nya boendemiljöer och arbetsplatser har vi som målsättning att tillbygga redan befintliga hus och samtidigt tillöka områdets kommunikationsmöjligheter, i syfte att säkerställa att gångna decenniers misstag inte återupprepas.
Om man sedan låter en kommunikatör, copywriter eller språkkonsult gå lös på texten blir den kanske så här:
Då vi värnar om stadsbilden och samtidigt vill tillskapa nya boendemiljöer och arbetsplatser har vi som målsättning att tillbygga på befintliga hus och samtidigt tillöka områdets kommunikationsmöjligheterer, i syfte att säkerställa för att gångna decenniers misstag inte ska återupprepas.
Vad är skillnaden? I första hand skrytfenorna. Att ersätta "skapa" med "tillskapa" ändrar inte betydelsen i ordet. Bara stavningen. Men att ersätta "upprepa" med "återupprepa" förändrar både betydelsen och stavningen. Dessvärre till det sämre. Betydelsen blir mer eller mindre fel, eftersom det blir tårta på tårta. Du kan upprepa någonting hur många gånger som helst, utan att man behöver tala om en åter-upprepning.
Skrytfenor är ett otyg som skapar läshinder. En bra text är inte svårläst utan ska bestå av ord som läsaren förstår. Och den får gärna vara skriven med en slags rytm som gör att läsningen går som ett rinnande vatten. Krångliga ord blir till läshinder som bryter rytmen. Och det tvingar i bästa fall läsaren att gå tillbaka och läsa om flera ord för att förstå sammanhanget. I värsta fall missförstår läsaren texten.
En intressant sidofråga är att SACO förutspår en bra arbetsmarknad för de som arbetar inom språkyrken, medan de som arbetar med kommunikation kommer att få slåss om jobben. Hur ska vi tolka det? Språk och kommunikation är två områden som överlappar varandra. En kommunikatör arbetar med språk samtidigt som en språkkonsult arbetar med kommunikation.
Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?
2009-11-20 17:14:12
Folkpartiet Stockholm skriver i en artikel på Newsmill den 19 november om sin syn på Stockholms tillväxt och utveckling, med den ganska talande rubriken ”Inga fler skyskrapor i City”. Tyvärr säger Folkpartiet i princip inte någonting med sin artikel, och den väcker snarare fler frågor än den besvarar. Artikelförfattarna passar även på att kritisera den vikande respekt eller förtroende som vissa politiker har för stadsmuseets arbete med att k-märka byggnader och miljöer i Stockholm - Quis custodiet ipsos custodes? Vi inom nätverket YIMBY delar inte Folkpartiets syn på Stockholm.
Vad baserar Folkpartiet sitt ställningstagande på? De tar i sin artikel upp en del gamla och vid det här laget väldigt slitna argument, som rivningarna av de gamla Klarakvarteren för ett halvsekel sedan. Men vad har norrmalmsregleringen gemensamt med dagens förslag att förtäta och bygga igen en del luckor som finns i centrala Stockholm? Eller förslagen att ersätta en del av dagens mindre lyckade byggnader med någonting som fungerar bättre ihop med stadsbilden och ger ökade värden för staden? YIMBY har föreslagit en slags ”byggväxling” som ger staden möjlighet att återställa en del av stadsbilden och framhäva det som återstår av Stockholms gamla kärna. Du kan läsa mer om det på vår webbplats, http://www.yimby.se/2009/11/yimby-lamnar-in-yttrande-_831.html.
Klara-rivningarna är en svår fråga. Främst för att den bild många har av den händelsen är ganska ensidig och onyanserad. Detta beror på att ”rivningsraseriet” som argument har ägts av konservativa och reaktionära krafter som har valt att lyfta fram sin syn på norrmalmsregleringen som ett exempel på hur vår gamla stadskärna förstördes. I vissa aspekter har de rätt. Levande kvartersstad försvann i samband med rivningarna. Och levande kvartersstad är någonting som vi inom YIMBY förespråkar.
Samtidigt utelämnar de konservativa krafterna vissa detaljer, som skulle göra det lättare att förstå drivkrafterna bakom norrmalmsregleringen. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om man inte själv har upplevt gamla Klara, vilket väldigt få av dagens stockholmare ärligt kan säga att de har gjort.
Ett argument som kan nyansera bilden av norrmalmsregleringen är att det var ett socialt projekt, med målsättningen att få bukt med problemen i stadsdelen. Många av människorna bodde hopträngda i små lägenheter utan rinnande vatten och var hänvisade till utedass på gården. Fattigdomen var utbredd, och det var vanligt med sjukdomar som berodde på sanitära olägenheter. Gamla Klara var ett slumområde där ohälsa och kriminalitet frodades.
Att förbättra situationen för dessa människor krävde någonting radikalt. Att modernisera hela stadsdelen var inte genomförbart, utan det krävdes nya bostäder eftersom invånarna helt enkelt inte fick plats. En stor del av dem hade alltså tvingats att flytta även om alla hus fått stå kvar. Tyvärr genomfördes detta projekt utan någon som helst finess eller respekt för stadens kvaliteter. Man rev mer än vad som var nödvändigt, och byggde som ersättning isolerade förortsenklaver långt utanför staden. Den levande innerstaden ersattes med sovstäder.
Folkpartiet förespråkar omedvetet en liknande utveckling genom att kräva stopp för en hög exploateringsgrad i centrala Stockholm. Problemet är i den här frågan att Edholm, Gundar och Sjöstedt i grund och botten menar väl, och vill slippa se en upprepning av 1900-talets misstag. Det vill vi nog alla. Men deras idéer kan mycket väl få sådana konsekvenser, eftersom vi genom en ogenomtänkt och restriktiv bostadspolitik riskerar att skapa nya problemområden. Det är en fråga som man inom folkpartiets ledning måste reflektera över.
Bland de argument som är mindre relevanta är ledartrojkans uttalade mål att värna stadens visuella identitet. Där hittar vi samtidigt Folkpartiets huvudargument mot skyskrapor i City. Premissen för detta ställningstagande är att stadsbilden är bra som den är, och därför ska ingenting som kan förändra den få byggas.
Hur staden hade sett ut idag om man resonerat så under tidigare sekler?
Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att ”återställa” den till sitt tidigare utseende. Stadshuset är ett exempel på en sådan byggnad. Även stadsbiblioteket var på sin tid ett omdebatterat projekt. Söker vi oss utanför Stockholm har vi ett bra exempel i Eiffeltornet i Paris.
Kan du tänka dig ett Stockholm utan sitt stadshus, eller ett Paris utan Eiffeltornet? I båda fallen talar vi om byggnader som är ikoniska för de städer de står i. Säg ”Stockholm” och många tänker på just stadshuset med sitt karakteristiska höga torn och röda tegel. ”Paris” är för de flesta synonymt med Eiffeltornet. Detta gäller även byggnader som Globen, Söder Torn och S:t Eriks torn, som alla kritiserades och bespottades innan de byggdes. Nu är de en naturlig del av stadsbilden. Eller gjorde vi fel som byggde dem? Är det kanske i första hand en fråga om mentalitet, snarare än byggena i sig?
Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar ”tappa respekten” för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen? Stadsmuseet är part i den här frågan, och fokuserar ensidigt på just arbetet med att skydda olika kulturmiljöer, det är ju deras jobb! Quis custodiet ipsos custodes – vem övervakar övervakaren, eller vem vaktar väktaren? En fråga som går ända tillbaka till antiken. Stadsmuseets tjänstemän är till skillnad från stadens politiker inte demokratiskt tillsatta, och därför måste deras arbete få granskas och ifrågasättas, annars är det fråga om tjänstemannastyre.
Inom Folkpartiet måste man inse att vi inte kan ge en enskild part i frågan fritt spelrum och sedan tvinga alla andra att rätta sig efter det. Företräder Folkpartiet stadens invånare i den här frågan? Eller har man valt att rätta sig efter önskemålen hos olika konservativa intressegrupper som utgår från sina egna önskemål och värderingar utan hänsyn till stadens behov av att få växa och utvecklas? Och ställde sig inte Folkpartiet bakom planerna på att riva stadsbibliotekets annex för att ge plats för Delphinium? Eller planerna på att riva Aspuddsbadet?
Stadens framtid är en fråga som tillhör alla Stockholmare. Inte bara tjänstemännen på stadsmuseet, eller debattörer och intressegrupper som skönhetsrådet, YIMBY eller Samfundet S:t Erik. Och eftersom det angår oss alla kan vi inte leta oss fördärvade efter lösningar som gör alla lika nöjda, vilket Folkpartiet tycks vara ute efter. Det är dömt att misslyckas, eftersom det leder till att ingen blir nöjd. Vi måste ta hänsyn till att det finns olika önskemål, och acceptera att det i en växande storstad byggs sådant som vissa stör sig på, medan andra uppskattar det. En levande stad behöver kontraster.
Ingen har föreslagit att vi ska riva stadens äldre bebyggelse för att ge plats åt le Corbusierska monsterskapelser i gråbetong. Vi kan bygga högt i City, om det finns skäl för det. Varje projekt är individuellt och därför är sammanhanget och gestaltningen av det nya Stockholm viktig. Att däremot bara säga ”nej” leder ingenstans. Även om man som Folkpartiet försökt att linda in sitt kategoriska nej för att ge sken av att vara för en utveckling av staden. För det precis det de gör genom att säga att de vill utveckla staden till en internationell storstad, samtidigt som utseendet inte får förändras.
Skönhet är nämligen någonting subjektivt.
Dagsljus
2009-11-19 15:03:09
Skönt. Ännu en dag med i alla fall en liten dos dagsljus. Det gör mycket för humöret. Dagen har hittills tillbringats med en sväng ut till Kista och en kontrollskrivning på den mest intressanta kursen hittills i år. En kurs i IT-säkerhet. Bra skit.
Kvällen är uppbokad för en 40-årsfest. Och imorgon blir det eventuellt en reunion på Anchor med mina gamla kumpaner från tiden innan vuxenlivet. (Som för vår del började någonstans runt det år vi fyllde 30.) Och på lördag är det dags för en 30-årsfest. En lugn och skön vecka, med andra ord.
Ringar på vattnet...
2009-11-18 18:51:18
Läste just i DN Ekonomi att Sony Ericsson drar ner på personalen i Kista. Lite trist, men en ganska vanlig konsekvens av försämrad försäljning. 130 anställda och 100 konsulter berörs. På sätt och vis känns det här som ett ganska typiskt problem för Ericsson, som ibland är sena med att haka på de heta trenderna. Det är synd, eftersom de då kommer in i leken först när marknaden börjar bli mättad och de stora konkurrenterna redan är etablerade, även om man har en väldigt bra produkt. (Som mobilpatriot tycker jag att den nya xperian verkar ganska läcker.)
First in mind, first in market?
Nu tänker jag dock inte i första hand på just Sony Ericssons anställda och konsulter, utan mer på de företag som har SE som kund. Speciellt inom IT-sektorn. Jag läser nu tredje året på kandidatprogrammet IT och Kommunikationsvetenskap på DSV vid Stockholms Universitet. Och som du förmodligen räknat ut innebär det att jag tänker arbeta med IT och kommunikation i framtiden.
Den arbetsmarknaden är inte i sig så ny för mig, eftersom jag tidigare har arbetat inom IT på bland annat Ericsson. Men då hade jag ingen högskoleutbildning i botten, och det är ett stort minus inom den här branschen.
Det som är intressant nu är hur den svenska tekniksektorn kommer att utvecklas i framtiden. Ett problem som jag ofta stött på inom just IT-branschen är att man inte alltid inser att det som händer inom andra branscher även påverkar den egna.
Varför? Jo, i stort sett hela IT-branschen är en stödindustri för andra sektorer av det svenska näringslivet. De flesta verksamheterna fokuserar på att effektivisera och supporta kundernas affärsprocesser och informationshantering. Det betyder att även om det egna företaget inte har kunder som påverkas direkt av nedgången inom en viss sektor kan det ändå vara så att kunden har en kund som har en kund som måste dra ner verksamheten. Effekten blir som ringar på vattnet. Nedgången märks inte direkt i den egna branschen, men efter ett tag sköljer en del av nedgången över.
Trots allt handlar det ju om att alla ska vara med och ha en del av en och samma kaka. Oavsett var i kedjan från producent till konsument den egna verksamheten befinner sig är man på eller annat sätt beroende av att konsumenterna just konsumerar. Man kan med andra ord aldrig riktigt slå sig till ro, utan måste hela tiden se till att bevaka andra branscher och sektorer för att hålla sig över ytan.
Känns faktiskt ganska motiverande, måste jag erkänna. The game never ends.
Grisis och kräkis
2009-11-16 19:02:45
Nu är november i sitt esse. Det är mörkt när jag vaknar, det är mörkt under dagen, som sedan avslutas med att det blir ännu mörkare. Vädret är svårt att definiera. Regnar det eller är det bara väldigt hög luftfuktighet? Är det varmt eller kallt?
Det är väl egentligen det som stör mig med den svenska senhösten. Den är både allt och inget på en och samma gång. Det gör mig ingenting om det är svinkallt. Kyla kan vara OK. Helst med lite nederbörd för då blir det snö. Och snön har ju den trevliga sidoeffekten att den gör världen lite ljusare. Vitt reflekterar ljus, till skillnad från den brungrå kulör som tycks dominera för tillfället.
Ingen baconfeber ännu. Eller vinterkräksjuka. Men tydligen är det dags för båda delarna nu. Bara att vänta på att det roliga ska börja. Varför blir vi oftare sjuka om hösten? För att vi får för lite ljus och immunförsvaret försvagas? För att vi håller oss inomhus med andra människor?
Vem vet. Jag vet bara att jag tillbringar en del tid i en av de värsta smitthärdar som finns, nämligen kollektivtrafiken. Kan det vara värt besväret att cykla ut till Kista när det är föreläsning på G?
Klart att SD går framåt
2009-11-15 12:46:26
Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen enligt en undersökning som SvD/Sifo har gjort nu i november. De har med råge kommit över riksdagsspärren. Partiet är även större än både Centerpartiet och Kristdemokraterna. Men varför?
Min gissning är att det handlar om trovärdighet.
SD har lärt sig hur de ska agera för att framstå som trovärdiga genom att använda generaliseringar som fakta och sakliga argument, samtidigt som de utelämnar det som talar emot deras sak. Det här förstärks sedan genom att massmedia och politiker inom de mer "rumsrena" partierna är väldigt rädda för att ta debatten med SD. Det är ganska dumt, eftersom det egentligen inte är så svårt att vederlägga de argument som SD och liknande främlingsfientliga grupperingar använder.
Det här kräver att den som diskuterar med dem själv är påläst i frågan. Och inte heller framstår som en direkt motpart till SD, utan är lite mer neutral och pragmatisk. Är det kanske där skon klämmer?
Att de sociala problemen är större i invandrartäta områden är ett ganska populärt argument bland de som vill stoppa eller begränsa invandringen. Och de stämmer. Ingen kan förneka att problemen är större i de mer invandrartäta områdena. Att försöka förneka det gör att man förlorar trovärdighet. Tyvärr är det många som gör det.
Walk-over för SD, alltså.
För att hävda sig i den här frågan måste man fokusera på bristerna i SDs argumentation. De förklarar nämligen inte varför det ser ut så här, mer än med argument som att det handlar om någonting "kulturellt". Eller på ren svenska, att "invandrare" på grund av sina värderingar är mer benägna att begå brott än etniska svenskar.
Är det verkligen så? Eller är det här en fråga som kan förklaras som någonting socioekonomiskt, det vill säga att orsakerna till problemen ligger i dessa människors sociala situation?
Ofta är det just där vi hittar svaret. Om vi tittar närmare på de enskilda etniska grupper som finns representerade i invandrartäta områden ser vi ofta samband mellan ekonomi, arbetslöshet och kriminalitet. I de grupper som har högst arbetslöshet är även kriminaliteten högre. Det gäller även etniska svenskar som bor i dessa områden, och bland vilka kriminaliteten är högre än för riksgenomsnittet för samma grupp. Samtidigt är den ofta lägre än hos de invandrargrupper som finns i samma områden, eftersom även arbetslösheten ofta är lägre.
Detta faktum utelämnar Sverigedemokraterna.
Sorgligt nog brukar de som försöker diskutera frågan med SD också missa att ta upp det. Men varför? Hör det inte till allmänbildningen att ha koll på sådant? Tyvärr inte.
Att kriminaliteten är högre i områden med sociala problem är ingenting nytt. Vi hade sådana problem långt innan det fanns någon invandring att tala om i det här landet. Du har kanske hört uttrycket "knivsöder" om du bor i Stockholm? Det är vad en del av Södermalm kallades en gång i tiden. Södermalm var med ett finare uttryck stadens stora arbetarstadsdel. På ren svenska betyder det att det handlade om ett fattigt getto. Kriminaliteten var hög och den som besökte området riskerade att bli rånad, våldtagen mishandlad eller kanske mördad. Därifrån kommer uttrycket "knivsöder".
Var Södermalm en invandrartät stadsdel? Svar nej. Hur är det då med invandrare som bor i områden som inte har stora sociala problem? Är kriminaliteten hög även där? Svaret är nej. Precis som med etniska svenskar som bor i välbärgade områden utan sociala problem.
Det här är ett faktum som rasister och främlingsfientliga utelämnar, eftersom det slår hål på argumentet att vissa områden har problem just på grund av att de är invandrartäta. Vad det handlar om är att socialt utsatta områden har större problem än andra, eftersom de blir till en avstjälpningsplats för människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Så har det varit i alla tider, långt innan det fanns någon invandring att tala om. Men eftersom vi har ett socialt skyddsnät ser vi inte tiggare ligga i rännstenen, utan de flesta har tak överhuvudet. Så såg det inte ut förr, vilket innebar att de sociala problemen var mycket mer uppenbara då än nu.
Är det inte hög tid att politiker och massmedia börjar läsa på lite i dessa frågor, så att SD inte längre äger och styr dem? Då kan de möta Sverigedemokraterna med sakliga argument som slår hål på de populistiska och opportunistiska floskler som idag drar väljare till partiet.
Jag läste en kurs på SU om just etnicitet, integration, mångfald, osv denna sommar. Problemet är kanske att man självmant måste söka sig till den här typen av kurser för att fördjupa sig i den här frågan? Känns som någonting som skulle passa på samhällskunskapen, som alla någon gång läser.
Trots allt är det ju en fråga om ren allmänbildning i hur samhället fungerar.
En av mina "favoritbloggare" (som driver minst sju andra bloggar) har även skrivit ett par "tänkvärda" och "nyanserade" inlägg i frågan. Notera ironin.
Älskling, tar du ut soporna?
2009-11-14 11:43:53
Det är mindre än ett år kvar till valet, och redan nu ser vi hur lokala politiker inom Moderaterna jobbar hårt för att ge oppositionen möjligheter att ta pluspoäng. Är det rätt väg att ta inför ett val som redan nu ser ut att bli oerhört jämnt?
Som du kanske förstår skriver jag om Lars-Ingvar Ljungman och Vellinge kommun i (det alltid lika "kontinentala") Skåne.
Vellinge kommun vill alltså inte ta emot ensamkommande flyktingbarn. Trots att det inte kostar dem någonting, liksom att de delar det ansvaret med övriga kommuner i Sverige. Det handlar ju faktiskt om barn utan anhöriga som kan ta hand om dem. En redan utsatt grupp som behöver trygghet och ett tillfälligt boende.
Med andra ord finns det inga rationella skäl för kommunen att vägra.
Motståndet handlar om rena värderingar. "Vi vill inte ha hit dem", ungefär. Så brukar det låta när frågan om flyktingar dyker upp ute på landsorten. Och det innebär kanske å andra sidan att det finns en del rationella skäl till att placera barnen någon annanstans. Det vore kanske mera lämpligt att placera ut dem i en kommun vars befolkning och politiska ledning är en aning mindre inskränkt? Annars får de knappast en vidare bra bild av Sverige och det svenska samhället i övrigt. Hur lätt blir integrationen om barnen redan på ett tidigt stadium börjar hata landet de bor i?
En av de lokala kommunalpamparna är alltså pådrivande, trots att det går stick i stäv med de värderingar som moderpartiet Moderaterna står för. Är det här en bild av partiet som Moderaterna vill förmedla till väljarna ett knappt år innan valet? Ljungmans agerande skadar partiet, och som medlem i Moderaterna ska han ställa sig bakom partiets värderingar.
Svårare än så är det inte.
Med andra ord borde det vara upp till Ljungman själv att avgöra hur hans framtid inom partiet ska se ut. Om inte Ljungman själv inser att han gått över gränsen hoppas jag att Moderaterna följer Centerpartiets exempel i agerandet mot Sven-Olle Olsson i Sjöbo för många år sedan. Ljungman är säkert välkommen i Sverigedemokraterna, vars värderingar är mer i linje med hans egna.
Det är dags att ta ut soporna, helt enkelt.
Hemsidor ny miljöbov?
2009-11-12 12:08:11
En av mina favoritbloggar i kategorin anonyma stolligheter slår till igen. Nu skriver "Greensweden" att hemsidor är en ny miljöbov. Sant eller falskt? Om detta tvista de lärde. Visserligen innebär Internet och datoriseringen en "ny" (som i sedan 30 år tillbaka) typ av elförbrukning. Samtidigt innebär det en form av energiväxling, där infrastrukturen inom IT ger besparingar på annat håll.
I alla fall är det ett ganska intressant uttalande med tanke på att det kommer från en person som i skrivande stund driver inte mindre än sju olika bloggar under olika namn, och som han samtidigt vill göra gällande drivs av flera olika personer. Per blogg. Sedan försöker han använda dem för att ge stöd för sina teser genom filosofin "ju fler vi är, desto viktigare åsikt", där han länkar inlägg till varandra och hänvisar till det "andra bloggar har skrivit".
Greenswedens alteregobloggar hittar du på följande adresser:
- http://dummokraten.blogsome.com/
- http://stadshusbloggen.blogsome.com/
- http://miljodemokraten.blogsome.com/
- http://demokratiprojektet.blogsome.com/
- http://yuppiebloggen.blogsome.com/
- http://fireflies.blogsome.com/
Väldigt miljövänligt och energieffektivt, eller hur?
Gratulerar, DN
2009-11-11 23:34:34
InternetWorld har återigen utsett Sveriges bästa webbplatser, och DN har hamnat på en hedrande sjundeplats, och bäst i kategorin mediasajter. Samtidigt har konkurrenten och förra årets vinnare i den kategorin, SvD, rasat ner till 20:e plats.
Även om utmärkelsen främst handlar om hur väl man utnyttjar webben som kanal eller medium känns det på något sätt passande, eftersom SvDs journalistik chanserat. Tyvärr verkar det som om man på SvDs redaktion har väldigt svårt för att skilja mellan seriös nyhetsrapportering och kampanjournalistik, vilket ofta märks i vissa frågor. Fortsätter SvD på den vägen dröjer det nog inte länge innan tidningen har samma status som Expressen eller Aftonbladet.
En passande och rättvis utmärkelse, anser jag. Och SvD, glöm nu inte att uppdatera sidhuvudet där ni stoltserar med förra årets utmärkelse. Ni är ju trots allt inte längre bäst i klassen.
En stad för bilar?
2009-11-10 11:50:13
Nu har även SvD gett sig in i bråket om Spårväg City, och inte helt oväntat på motståndarsidan. Jag antar att det är viktigt att leva upp till sin roll som konservativ dagstidning. Frågan är dock om det är så lyckat att maskera propaganda och partsinlagor som nyhetsjournalistik?
Märkliga resonemang verkar vara utmärkande för spårvägsmotståndarna. "Spårvagnar skapar trafikkaos" är ett vanligt mantra. Logiken ser ut som följande: utrymmet på gatorna är begränsat. Med spårvagnar minskar utrymmet för bilarna. Därför ska vi inte ha spårvägar i staden. Detta resonemang bygger på att bilismen har företräde på stadens gator.
Är det ett rimligt ställningstagande? Är det inte snarare så att utrymmet ska användas för att transportera människor, snarare än de fordon vissa människor föredrar? Om fordonen i sig vore norm finns det egentligen ingen gräns för den framtida trängseln. I takt med att fler tar egen bil samt att bilarna blir större ökar trängseln på stadens gator - det är gott om SUVar och liknande skåpbilar bland privatbilisterna på Östermalm. Hur stort är egentligen behovet av sådana fordon i den miljön?
Men en hel del av trafiken är väl nyttotrafik? Det stämmer, och den behövs. Men hur stor del? Och hur många tar bilen för att det är ett bekvämare och mer statusfyllt alternativ än buss?
Vid det här laget torde vara uppenbart att bilarna på stadens gator varken blir färre eller mindre. Är det då överhuvudtaget vettigt att sätta bilen framför allt annat? Det skulle kanske på sikt innebära att även bussarna försvann från stadens gator? Och sedan är det kanske gång- och cykelvägar som ryker för att tillfredsställa bilismens behov av utrymme? Är det verkligen en sådan stad vi vill ha?
Om vi vill upprepa 1900-talets rivningsraseri är svaret ja.
Vill vi verkligen Stockholm ska förvandlas till ett framtida bilreservat? Eller vill vi ha en levande stad för människor? Då är frågan hur vi vänder den här trenden. Hur uppmuntrar vi människor till att åka kollektivt snarare än i egen bil?
Bättre kollektivtrafik är en väg att gå. Men det kräver att vi medvetet och kraftfullt satsar på kollektivtrafiken för att visa att vi bygger en stad för människor och inte för bilar. Då är spårvägar ett givet alternativ, eftersom det skapar en infrastruktur som tydligt visar att det är just spårvagnar som ska gå på den här sträckan, medan privatbilismen får maka på sig. Bussar har inte samma kapacitet som spårvagnar, och har inte heller samma status i trafiken.
Räkna på det antal passagerare en modern spårvagn tar, och jämför sedan med hur många bilar som skulle krävas för att transportera dem. Även om vi räknar med en riktigt orealistisk siffra, som 4-5 personer per bil, kommer det att innebära långt mer trängsel än om dessa människor skulle åka spårvagn. (En mer realistisk jämförelse säger dock att det handlar om 1-2 människor per bil.)
En ledad 40-metersvagn tar upp till 272 passagerare. Det innebär ca 55 bilar för att täcka det behovet. Spårvagn och bil kräver lika mycket utrymme på bredden, eftersom de ska hålla sig till sina körfält. Spårvagnen kräver 40 meter gatuutrymme på längden, plus ett par meter för marginalernas skull. Vi säger 45 meter. 55 bilar kan vi säga tar 4 meter på längden, plus en meter i utrymme till framförvarande bil, vilket blir totalt 5 meter. Då behöver samma mängd resanden 275 meter.
Kommer verkligen spårvagnarna att innebära mindre utrymme för biltrafiken på stadens gator? Gör om uträkningen ovan men utgå från 1½ människa per bil, så ser du hur mycket utrymme som krävs.
Det är nämligen så trafiken ser ut idag.
Ett steg mot bättre och mer miljövänlig kollektivtrafik
2009-11-09 10:25:32
Nu har bygget av Spårväg City inletts. Bråket mellan Alliansen och Socialdemokraterna fortsätter dock. Samtidigt kan vi glädjande nog se att Miljöpartiet agerar självständigt, och ställer sig bakom satsningen. Frågan är om det socialdemokratiska motståndet mot innerstadsspårvagn handlar om rationella ställningstaganden, eller om det är fråga om partipolitik och ideologi?
Det som gör att jag har svårt att ta till mig socialdemokraternas argument är att de känns väldigt opportunistiska. Jan Valeskog (s) som är vice ordförande i trafik- och renhållningsnämnden i Stockholm lyfter fram problemen med minskat utrymme för bilarna på Strandvägen och Hamngatan.
Är inte omtanken om bilburna Östermalmsbor rörande?
Min personliga åsikt är att socialdemokraterna borde tänka mer på just kollektivtrafiken i Stockholm, och inta en mer pragmatisk hållning till resandet i innerstaden. Att låta spårvagnar ersätta bussarna innebär att fler lockas att åka kollektivt, eftersom en modern spårvagn är bekvämare och tar sig fram bättre i trafiken än en buss. Körfält för bussar respekteras inte på samma sätt som spårvägar eftersom felparkering i bussfiler är relativt riskfritt. Man riskerar på sin höjd en böteslapp.
Resonemanget ser ut som så att bussarna alltid kan köra runt hindren. Men så är inte alltid fallet. Jag har sett många bussar fastna just därför att de inte kommer förbi någon felparkerad bil. Att parkera över spåren innebär däremot att fordonet forslas bort.
Borde inte Handelskammaren och socialdemokraterna lägga sin energi på att lobba för en ny vägförbindelse i öst, som knyter samman Lidingö och Ropsten med Nacka och Värmdö? Problemet är ju idag att man måste åka igenom staden för att ta sig mellan de punkterna.
Samtidigt är det glädjande att se att Miljöpartiet ställer sig bakom planerna på en spårväg, trots att det är alliansens idé. Så ska man agera om man vill vara ett mittenparti snarare än ett lydparti.
Bilkramarna skarvar vidare
2009-11-07 12:59:17 - 1 kommentar
Så var det då dags för en ny debattartikel i DN från "den oheliga alliansen", nämligen Handelskammaren och socialdemokraten Lars Dahlberg, som förenas i sitt motstånd mot satsningar på spårburen kollektivtrafik. Artikeln innehåller egentligen inte någonting nytt i fråga om argument. Däremot blir den intressant eftersom skribenterna dels erkänner att de ljög i sin förra artikel, dels att de motiveras av en önskan att prioritera massbilism framför miljövänlig kollektivtrafik, snarare än omtanke om trafikanterna.
För några veckor sedan påstod bilkramarna att Spårväg City kommer att kosta "runt en miljon per meter". En siffra som de kommit fram till genom att slå ut kostnaden för den första etappen (ca 250 miljoner) på den totala sträckan (som ligger närmare ca 400 meter) och sedan utelämna att den totala kostnaden även inkluderar upprustning av befintliga spår och spårvagnshallar samt inköp av nya spårvagnar som ska trafikera linjen. Eftersom det är ganska lätt att påvisa att den uträkningen inte håller har flera redan gjort det. Nu erkänner Handelskammaren att de redan när de skrev den förra artikeln är medvetna om att det inte handlar om en miljon per meter.
Men varför sprider de då medvetet felaktiga uppgifter?
Handelskammaren fortsätter att argumentera i samma stil som tidigare. Nu genom att jämföra hur många passagerare en fullsatt ledbuss tar med kapaciteten hos en kort spårvagn - vore det inte mer hederligt att jämföra en halvlängdsbuss med en halvlängdsspårvagn, om kapaciteten är det intressanta? Som de flesta som regelbundet åker med någon av bussarna eller spårvagnarna på Djurgårdslinjen vet går det inte några ledbussar på den linjen, eftersom det inte finns utrymme för dem. Det kräver många bussar i tät trafik, eftersom det handlar om många resande.
Sådana problem har inte en spårvagn. Den följer de spår som finns utan att behöva det vingelutrymme som en buss kräver.
Johannes Åman på DN kommenterar själv den här märkliga logiken från Handelskammarens sida, och även Christer G Wennerholm har kommenterat detta i ett blogginlägg.
Hur som helst erkänner nu Handelskammaren och Lars Dahlberg (en katt bland hermelinerna i detta sammanhang) att det är just oron för mindre utrymme för biltrafiken som är det stora problemet.
Jag har dock lite svårt att se relevansen, eftersom spårvägen nästan uteslutande ska gå i de fält som redan idag redan har spår och i övrigt är reserverade för kollektivtrafiken. Tanken med Spårväg City är ju att den ska stimulera fler till att åka kollektivt snarare än att ta bilen. Någonting som den som verkligen behöver bilen borde se som någonting positivt, eftersom det innebär mer utrymme för den biltrafik som verkligen behövs.
Att Handelskammaren motsätter sig satsningar på annat än biltrafik är kanske inte så överraskande? Att felparkera i ett kollektivtrafikkörfält är (liksom att parkera i en cykelbana) idag ganska riskfritt i Stockholm. Man riskerar på sin höjd en böteslapp. Att blockera spåren på en hårt trafikerad spårväg innebär däremot att bilen forslas bort inom fem minuter. Om bilen vore en del av min livsstil skulle jag inte heller gilla tanken på nya spår i innerstan.
Vem är då Lars Dahlberg, och vad är hans motivation?
Lars Dahlberg är andre vice ordförande i SL, och socialdemokraternas representant i SLs styrelse. Men han tycker bättre om motorvägar än kollektivtrafik, så hur han kan anses representera kollektivtrafikanterna har jag svårt att förstå. Samtidigt är det för Dahlberg en partipolitisk fråga, och en chans att angripa den borgerliga alliansen - hur hade han ställt sig till förslag på en utbyggd t-bana, om alliansen förespråkat det? Lars Dahlbergs position i SL innebär att han vid ett socialdemokratiskt maktövertagande kan bli ny styrelseordförande för bolaget.
För SL, som är ett kollektivtrafikbolag!
Vad har en motorvägsförespråkare som bor i ett radhus ett par mil utanför staden att göra i den rollen? Dahlbeg ställde sig bland annat bakom förslaget från förra året på att avveckla Saltsjöbanans sträckning mellan Slussen och Sickla (tyvärr skrevs artikeln om, men Dahlberg uppgavs tycka "att det var en intressant idé"), och ersätta trafiken med bussar. Någonting som borde få fler att åka kollektivt, eller hur? Jag tvivlar inte på hans kvaliteter som politiker i övrigt, men det där är ett område som han borde hålla sig borta från.
Dahlberg vill inte satsa på hållbar och miljövänlig kollektivtrafik i Stockholm, utan ser helst nya vägar där man kan köra bussar. En trafikpolitik som gör Stockholm ännu mer bilberoende än staden redan är i dagsläget, och innebär ännu sämre luft än den redan idag är.
Så fungerar det svenska rättssystemet
2009-11-05 10:24:20
Läser du nyheterna? Då har du väl vid det här laget läst om Per-Anders som efter att ha ingripit för att stoppa ett överfall blivit dömd till fängelse för grov misshandel av den verklige brottslingen? Brottslingen klarar sig däremot undan med villkorlig dom och ett ganska snålt tilltaget skadestånd till det verkliga offret. Både SvD och Aftonbladet skriver om detta märkliga fall.
Jag ska inte gå in närmare på vad det var som hände. Det kan du läsa i tidningarna.
Däremot tycker jag att det är intressant att se vad den här typen av dom får för effekt på den allmänna rättsuppfattningen och förtroendet för det svenska rättssystemet. Visar den att domstolarna är bra på att ta hänsyn till den verkliga situationen och göra rimliga bedömningar av människors handlingar i vissa situationer?
Per-Anders dömdes alltså för grov misshandel, eftersom han två gånger slog till den verklige gärningsmannen med en domkraft. Övervåld, enligt juristernas bedömning. I en nödvärnssituation ska man inte använda mer våld än situationen kräver. Det håller jag med om. Rent teoretiskt, alltså.
Den fråga som rättssystemet däremot verkar missa är hur man ska kunna avgöra vad som är rimligt i en sådan situation. Här har man troligtvis suttit och analyserat händelseförloppet om och om igen, och slutligen kommit fram till hur Per-Anders "borde" ha agerat. Men samtidigt har man då glömt att ta hänsyn till att det i den verkliga situationen handlar om ett händelseförlopp som räknas i sekunder, och där man inte har tid att göra långa överväganden: en starkt påverkad man stoppar en bil. Han tar sig in i bilen och börjar strypa den äldre damen som sitter bakom ratten. Du springer fram till bilen med en domkraft, och slår till den påverkade mannen på axeln. Ingen reaktion. Vad gör du nu? Damen i bilen skriker och verkar vara illa ute. Och hur kommer den påverkade mannen att reagera på ditt ingripande?
I den här situationen upplevs varje sekund som en evighet. Det kan många som själva har varit i liknande situationer intyga. Och det gäller även den som på avstånd bevittnar ett sådant händelseförlopp.
Den här typen av frågeställningar dyker förmodligen upp under utbildningen på polishögskolan. Poliser får alltså utbildning i att fatta rätt beslut i sådana situationer, men jag vet att många poliser tycker att just den biten är förbannat svår. Det finns sällan någonting som är "rätt". Hur man än gör kan det sluta illa.
Frågan är kanske om de som dömer själva har den här skolningen?
Per-Anders hade kanske 1-2 sekunder på sig att fatta ett beslut. Utan någon utbildning i botten. Hur hade han agerat om han haft någon utbildning? Hur hade en polis reagerat i samma situation? Genom att skjuta? Eller slå till med batongen, och kanske orsaka ungefär samma skador som domkraften i det här fallet gjorde? Det viktigaste är hur som helst att man inte har tid att göra långa överväganden, eftersom det då kanske är för sent att göra någonting när man väl tänkt färdigt.
Kanske hade domen blivit en annan om lag- och lekmän fått lika lång tid på sig att analysera händelseförloppet som Per-Anders, dvs några sekunder och inte mer?
Den här typen av fall är i alla fall väldigt skadlig för det svenska rättsmedvetandet och förtroendet för rättssystemet. Och färre kommer att ingripa när brott begås, eftersom de lär sig att våra domstolar inte är kapabla att göra realistiska bedömningar av de fall de dömer i.
Du kan läsa domen från Svea Hovrätt här.
Dokumentera mera
2009-11-03 15:40:16
OZP växer så det knakar med nya funktioner. Jag borde verkligen se till att dokumentera mitt arbete bättre, eftersom det kan bli lite svårt att hålla koll på vad som gör vad längre fram. Och jag borde verkligen börja med det nu.
Enda problemet är att jag inte riktigt har ork att göra det. Att knacka kod går alltid an... Men efter hemtentan på en av ITK-kurserna och jobbet med att ta fram en övning och ett kortare föredrag till drama-kursen har jag börjat utveckla en slags allergi mot Word.
Ah, nu fick jag ju en idé. Jag bygger en funktion för att dokumentera direkt i OZP. Jättebra den dagen allt havererar och jag behöver dokumentationen för att få bukt med problemen?
Inbrott i källarförrådet?
2009-11-02 12:55:21
Om fem minuter börjar en föreläsning på DSV. Eftersom jag sitter hemma och skriver detta kommer jag antagligen inte att dyka upp tills dess. Varför? Främst för att jag är ganska däckad på grund av dålig nattsömn. Magen var inte riktigt med på noterna inatt. Men det ska jag inte gå in närmare på.
Igår satt det en lapp i porten om inbrott i källarförråden. Så jag kilade snabbt ner för att kolla läget med mitt eget förråd. Låset var öppet. Jag tittade in i förrådet, och såg snabbt att det var en röra av grejer som låg huller om buller. Dessvärre måste jag erkänna att det var precis så det såg ut förra gången jag var där. Jag är nämligen inte så bra på att hålla städat i mitt källarförråd. Ingenting fattades. Inte ens de riktigt stöldbegärliga prylarna, i form av en gammal ratt med gaspedaler från Logitech liksom en del överblivna delar från tidigare cykelbyggen.
En kontroll av låset visade att det förmodligen inte var uppbrutet, eftersom det fortfarande gick att låsa igen. Men det glappar en del, vilket jag märkt tidigare, och kan ha gått upp rent spontant. Så jag bytte låset till ett som troligtvis funkar bättre. Vet dock inte om det verkligen varit inbrott, och den som gjorde det bestämde sig för att det inte fanns någonting att sno i den där röran. Om det varit någon pundare på besök hade väl i alla fall någonting fattats, eftersom de snor precis allt som kan ge några kronor att köpa någonting skoj för.
För vem mer än en pundare bryter sig egentligen in i ett källarförråd? Det är ju inte där man förvarar sina mest värdefulla inventarier. Jag skulle nog snarare se källarförrådet som en mellanlandning innan många av grejerna slutligen hamnar där de egentligen hör hemma, nämligen i grovsoprummet.
Det är nog främst intrånget i det privata reviret som gör ägaren till förrådet förbannad. Även om ett normalt källarförråd mestadels innehåller skräp är det skräp som tillhör någon, och då ska man som utomstående hålla sig borta. Så resonerar i alla fall jag.
Så låt bli mitt skräp. Och rota inte bland mina sopor. Det skulle göra mig arg. Och du skulle inte tycka att det var så trevligt om jag blev arg.
U-137 - en fabricerad incident?
2009-10-31 12:58:00
DN skriver idag om den gamla incidenten "Whisky on the rocks" där en rysk ubåt gick på grund på svenskt vatten för mer än 20 år sedan. Artikeln fokuserar på det gamla påståendet att besättningen planerade att detonera ubåtens kärnvapenbestyckade torpeder för att förhindra ett svenskt övertagande av fartyget. Sant eller falskt?
Jag läste denna sommar en väldigt bra och intressant sommarkurs på Stockholms Universitet. Kursen heter Krig, media och kultur, och handlar bland annat om hur massmedia mer eller mindre medvetet och avsiktligt medverkar till att hotbilder förstärks och incidenter fabriceras i syfte att främja politiska motiv. Kursen tog upp flera fall där sådant bevisligen eller möjligen kan ha skett, både i svenska och internationella sammanhang. Ett av de svenska fallen var incidenten där U-137 körde upp på land i skärgården utanför Karlskrona.
Jag var bara barnet när det här hände, men jag minns ändå hur det lät inom svensk massmedia. Ubåten var definitivt här på spionuppdrag, ryssarna visste precis var de befann sig och grundstötningen berodde på en felnavigering på några meter. Men är verkligen allt som sägs och skrivs i massmedia sant?
Vid ett av kurstillfällena i somras fick vi se den gamla dokumentärfilmen Ubåt! av Maj Wechselmann. Hon gjorde den här filmen när den svenska ubåtshysterin var som värst, och den föll inte i vidare god jord. Hon anklagades för att vara spion, landsförrädare och en hel del annat. Filmen följdes av en frågestund där Wechselmann själv svarade på frågor om filmens innehåll.
Jag tycker personligen att hennes dokumentär är ganska dålig som just dokumentär, eftersom den är väldigt vinklad och enligt min åsikt ganska pro-sovjetisk. Men Wechselmann var en av väldigt få kritiska röster i den svenska ubåtsdebatten, så jag tycker samtidigt att hennes film har ett värde som motpol till den officiella bilden.
Så vad är det då vi vet om ubåten? Alla som känner till incidenten vet att en rysk ubåt gick på grund på svenskt territorialvatten, i närheten av en svensk örlogsbas. Det är den officiella bilden. Och det finns ingenting i den som egentligen är fel. Det är när vi börjar titta närmare på detaljerna kring incidenten som det blir riktigt intressant.
Ubåten till att börja med hopplöst föråldrad när den gick på grund. S-363, som den egentligen hette, byggdes på 1950-talet. Den var även efter den ryska östersjöflottans mått mätt en skrothög. Den var dessutom ganska stor för att vara en dieselelektrisk ubåt och byggd för öppet hav snarare än skärgårdsbruk. Med andra ord inte den typen av ubåt som man skickar in den trånga svenska skärgården, som är full av grund och trånga passager. Dessutom var ubåten väldig bullrig. Den upptäcktes ju genom att boende några sjömil bort hörde dess vrålande dieselmotorer när den försökte komma loss från grundet. Och den gick ju i ytläge, vilket knappast kan ha hört till den sovjetiska marinens doktrin för obemärkt underrättelsearbete.
Gåsefjärden är inte heller någon idealisk plats för en ubåt, hur liten och smidig den än må vara. Gåsefjärden är nämligen väldigt grund, och full av undervattensklippor, vilket besättningen på S-363 kan intyga. Och för att göra det ännu värre blir fjärden bara grundare och grundare ju närmare fastlandet man kommer. S-363 hade gått på grund innan den nått fram till den örlogsbas som den enligt den officiella svenska bilden hade som mål. Var ryssarna inte medvetna om detta, trots att djupangivelserna finns i alla sjökort? Ubåten hade aldrig kunnat vända och ta sig ut igen om den fortsatt längre in. Även om ubåten hade lagt sig på botten av Gåsefjärden hade ett par meter av tornet stuckit upp över vattenytan.
Dessa detaljer tar Wechselmann upp i sin dokumentär, och det är det som jag personligen ser som det intressanta innehållet i Ubåt!, men hon går samtidigt för långt genom att göra mycket för att förlöjliga den svenska militären. Det kan ha bidragit till att hon blev ganska impopulär och utmålades som förrädare, snarare än att hon med fakta ifrågasatte den officiella bilden av ubåtskränkningarna. Så man måste trots allt se hennes film med ett kritiskt sinne.
Hur som helst, dessa detaljer har man inom svensk politik och militär varit medveten om sedan incidenten skedde. Det är inte i sig särskilt konstigt. Men varför är - eller var - så få svenskar medvetna om detta? Massmedia gjorde ju inte mycket för att nyansera bilden av incidenten. Medvetet eller ej? Är det ett tecken på ett fall av kollektivt dåligt omdöme inom den svenska journalistkåren, eller blev de själva vilseledda av myndigheterna? Det kan ha varit ett mediadrev där journalisterna bara hakade på sina kollegor utan att tänka kritiskt. Och det kan ha varit fråga om en fabricerad incident där Sveriges politiska etablissemang och militärindustriella komplex gjorde S-363 till en bricka i ett politiskt spel. Det är upp till var och en av oss att avgöra.
Men varför skulle Sverige vilja fabricera ett hot och en incident som ledde till försämrade relationer med Sovjetunionen? En möjlig förklaring är att det svenska försvaret på den tiden var ett skämt. Vi hade visserligen gott om värnpliktiga soldater. Men utrustningen var föråldrad. Utbildningen gick i princip ut på att lära soldaterna inom armén att gräva gropar att hoppa ner i för att sedan använda som skyttevärn. Marinen hade efter att den sista jagaren utrangerats i princip ingen ytstridskapacitet att tala om. Flygvapnet bestod av Draken- och Viggen-plan som alla började bli omoderna.
Att modernisera det svenska försvaret skulle alltså kosta en slant. Hur motiverar man den kostnaden?
Tja, kanske genom att blåsa upp hotbilden mot Sverige genom att skapa en yttre fiende? För det krävs en del incidenter som visar allmänheten att det pågår fientliga aktiviteter mot fäderneslandet. Men hur fabricerar man då en incident som inte visar sig vara bluff vid en närmare granskning? Att tala om kränkningar av luftrummet är svårt. Risken finns alltid att någon kommer med bevis för att ingenting har skett. Samma sak med incidenter vid gränsen - vi har ju för det första ingen gräns mot Sovjetunionen, och för det andra är det även där svårt att kontrollera informationen som sprids, någon utomstående kan alltid dyka upp och vederlägga uppgifterna.
Ubåtskränkningar är dock ett säkert kort. Där kan man använda sig av cirkelresonemang, där man visar på indikationer på ubåtskränkningar av svenska vatten, och sedan skyller bristen på konkreta bevis på att de kränkande ubåtarna är för avancerade för att kunna hittas eller stoppas med vår omoderna materiel, vilket Ubåt! även tog upp. Slutsats: vi behöver ny utrustning. När sedan en rysk ubåt - oavsett varför - råkar gå på grund i närheten av en svensk örlogsbas är det en skänk från ovan för den som vill blåsa upp hotbilden. Där har vi alltså bevis för att en utländsk ubåt gjort intrång på svenskt territorialvatten.
Om del av detaljerna sedan visar på hur orimligt det är att det var fråga om en avsiktlig kränkning är det bäst hålla inne med den delen av informationen. Istället förmedlar man bara de fakta som gör att det känns mera rimligt att det handlade om en avsiktlig kränkning.
Maj Wechselmann hade ett ganska enkelt svar på frågan om vad som orsakat grundstötningen - befälhavaren var antagligen full. Jag vet inte hur det är med det, eller om orsaken var att S-363 hade fel på navigationsutrustningen. Men om det verkligen var fråga om en avsiktlig kränkning måste förklaringen vara att någon i det sovjetiska östersjökommandot var inkompetent, eftersom man beordrade en stor, bullrig och otymplig ubåt att ge sig in i farvatten där den inte kunde operera. Och det har jag personligen ganska svårt att tro.
Men vi vet i alla fall att åren av ubåtskränkningar följdes av försvarsbeslut 90, som innebar en grundlig och kostsam modernisering av det svenska försvaret. Nu har svenska soldater modern utrustning. Flygvapnet har gott om JAS 39 Gripen. Och den svenska marinen har moderna och effektiva fartyg som kan operera både i våra skärgårdar och ute på Östersjön. Hade den här moderniseringen varit möjlig att finansiera om det inte funnits en slags hotbild att utgå från?
Med det här säger jag inte att de påstådda ubåtskränkningarna är påhittade. Men jag vill visa att det genom information och desinformation går att manipulera opinionen. I alla fall gick det då, eftersom det politiska etablissemanget hade en helt annan kontroll över informationsflödet till medborgarna. I dagsläget är det inte lika lätt att styra informationen, eftersom Internet och bloggar bidrar till en kompletterande bild av verkligheten, som politikerna, militären och massmedia inte kan kontrollera.
Hur som helst bör man vara medveten om att inte allt som sägs och skrivs i massmedia är sant.
Vi tittar inte på just kärnkraft?
2009-10-30 12:32:10
Enligt Aftonbladet kom det inget konkret besked angående planerna på nya kärnkraftverk i Sverige. Men exakt vad är det då beskedet säger?
Att Vattenfalls VD säger att man tittar på olika energikällor där kärnkraft är ett av flera alternativ kan tolkas som att de lite diplomatiskt säger att det är just kärnkraft man har i tankarna. Det handlar ju om flera premisser. Dels ska energikällorna vara relativt miljövänliga med låga utsläppsnivåer, och dels ska de kunna tillgodose vårt energibehov när det är som störst.
Vad innebär då detta? Jo, att förbränningsbaserade energikällor sorteras bort pga utsläppen. Samtidigt sorteras de flesta alternativa källor som baserar sig på förnyelsebar energi bort eftersom de inte kan tillgodose våra energibehov när de är som störst. När det är högtryck vintertid är det kallt och luften står stilla. Då fungerar varken vattenkraft eller vindkraft vidare bra.
Jag hoppas att det här innebär en satsning på att utveckla säkrare och mer miljövänlig kärnkraft.
Bra och mindre bra av Miljöpartiet
2009-10-30 11:20:24 - 3 kommentarer
Till dagens mer intressanta nyheter hör Miljöpartiets förslag på trafiksatsningar i Stockholm, liksom planerna på att bygga ut och modernisera den svenska kärnkraften. I mina ögon innebär båda förslagen satsningar på en bättre framtida miljö.
Att Miljöpartiet föreslår satsningar på spårburen kollektivtrafik och cykling är visserligen ganska väntat. Samtidigt ligger det till stor del i linje med de visioner Alliansen i Stadshuset har. Skillnaden är att Miljöpartiet vill satsa mindre på rena vägprojekt, en värdering som jag delar trots att jag röstar borgerligt. För mig innebär Miljöpartiets linje samtidigt en satsning på en tätare och mer urban stad, eftersom spårburen kollektivtrafik i sig är ett incitament för att bygga tätt. Gör man inte det blir underlaget av resenärer ganska dåligt, vilket gör att satsningarna inte blir lönsamma.
Socialdemokraterna förespråkar väl i vanlig ordning bussar (avgaser och partiklar, whohoo), och jag gissar att Vänsterpartiet ställer sig bakom sossarnas idéer som det lydparti det numera är.
Med andra ord känns det allt mer som om Miljöpartiet är på väg att återta sin gamla roll som tvärpolitiskt mittenparti, trots att språkrören i vår riksdag verkar anse att Miljöpartiet är ett vänsterparti. Hur förankrad är den åsikten bland Miljöpartiets väljare? Det kan komma att visa sig i valet om ett år.
Mindre bra tycker jag dock att Miljöpartiets motstånd mot satsningarna på kärnkraft är. Visserligen kan jag hålla med om att visionen med enbart förnyelsebara energikällor är ganska sund. Men samtidigt måste man vara pragmatisk i dessa frågor. Energibehovet existerar här och nu, och så länge vi måste komplettera energiförsörjningen med andra kraftkällor innebär det att vi tvingas välja mellan kol- eller kärnkraft.
Vilket är mest miljövänligt av dessa alternativ?
Trevligt initiativ
2009-10-28 19:47:22 - 2 kommentarer
Det finns redan planer på en skyskrapa vid Värtahamnen, närmare bestämt Stockholmsfyren. Enligt en artikel i SvD (och senare även i DN) finns det nu planer även på en annan skyskrapa ganska nära Stockholmsfyren, och den kan komma att byggas bland de gamla gasklockorna.
Jag tycker att det här var en väldigt trevlig artikel att läsa. Dels för att det är ett område som kan behöva lite ny och spännande arkitektur som får accentuera den gamla, dvs gasklockorna. Och dels för att SvDs Elisabet Andersson är ovanligt objektiv och skriver en artikel som är fri från personliga värderingar och ställningstaganden, någonting som hon inte alltid gör - bra, Elisabet, det vill vi se mer av.
Inte heller är det fråga om något höghus, utan det här bygget blir liksom Stockholmsfyren en riktig skyskrapa. Om de här båda projekten blir av kommer de boende att få Stockholms bästa utsikt. Jo, i alla fall de som bor lite längre upp. Båda byggnaderna blir högre än Kaknästornet och kommer att synas över stora delar av Stockholm. Det blir så att säga början på en liten kluster av höga hus där ute i Hjorthagen.
Personligen tycker jag att de här planerna känns väldigt spännande, och jag hoppas för Stockholms skull att båda projekten blir verklighet. Vi behöver en del nya landmärken i den här staden som visar att tiden inte står stilla, och att staden utvecklas med sin tid. Samtidigt hoppas jag att området kompletteras med bra spårbunden kollektivtrafik, dvs att Spårväg City byggs och blir till ett komplement till tunnelbanans röda linje.
Spårvägar är rätt för Stockholm
2009-10-27 18:52:52
Alliansen i Stadshuset ger nu i DN Handelskammaren och Socialdemokraterna svar på tal i frågan om Spårväg City. Ulla Hamilton och Christer G Wennerholm trasar sakligt och bestämt sönder de argument som presenterats mot Spårväg City. En replik som jag sett fram emot.
I den debattartikel som Handelskammaren och Socialdemokraterna (som närmast verkar låta sig utnyttjas i den här frågan, eftersom de sviker eller i alla fall går emot sina väljares intressen) gemensamt skrivit stod faktafelen som spön i backen. Den som hellre friar än fäller kan välja att se det som att skribenterna bara var illa pålästa och utgick från ett felaktigt faktaunderlag. Men det antyder ju samtidigt att man inom Handelskammaren och Stockholms socialdemokrater har noll koll på det projekt man väljer att kritisera. Jag skrev om det för några dagar sedan, vilket du kan läsa om här.
Hamilton och Wennerholm talar dock klarspråk, och kallar Handelskammarens uppgifter för vad de är - lögner. Och de pekar utan pardon på att Handelskammaren medvetet försöker sprida felaktig information om projektet. Det var ju som bekant samma visa när Tvärbanan skulle byggas. Även då satte sig Handelskammaren på tvären. Och även då genom att presentera felaktiga argument och uppgifter. Och även i det fallet visade det sig att de hade fel. Ser du ett mönster i detta?
Att satsa på spårvägar är klokt. Spårvägar är en bra kombination av tillgänglighet, kapacitet och kostnadseffektivitet. Och spårvagnar är miljövänliga, vilket vi inte ska glömma.
Ett annat projekt som jag tänkt mycket på är blåbuss 4, som borde konverteras till spårväg. Och om vi gör det borde vi samtidigt förlänga den linjen hela vägen till Årstaberg, och på så vis låta den ersätta buss 160 som idag går mellan Årstaberg och Gullmarsplan. Den som inte bor eller vistas i Årsta känner kanske inte till den linjen, men det är en av stadens mest belastade busslinjer, och ligger i ungefär samma nivå som blåbussarna i innerstaden. Visserligen är jag lite partisk i den här frågan, eftersom jag bor i Årsta. Men det finns fler bloggare i Årsta som tycker att någonting borde göras åt Gullmarsplan, detta monument över bristande målgruppsfokus och dålig design.
Så hur borde vi lösa den här frågan? Mitt förslag är att Gullmarsplan byggs om och att vi däckar över spåren norr om Huddingevägen. Där bygger vi sedan en ny avgångshall för tunnelbanan, samt en hållplats för den nya spårvägens spårvagnar mot Årstaberg. Vi flyttar även dit hållplatsen för buss 164 mot Valla Torg. Spårvagnarna mot Radiohuset får använda dagens hållplats för buss 4. Samtidigt flyttar vi dit hållplatserna för buss 144 mot Älvsjö/Fruängen (eller låter den gå från den övre terminalen, den första hållplatsen efter Gullmarsplan är ju i vilket fall som helst Bolidenplan så den behöver inte gå på Huddingevägen) och buss 164 mot Södersjukhuset. När det är gjort kan vi frigöra yta för två nya körfält på Huddingevägen, som idag tas upp av hållplatsen för buss 144.
Det vore kanske någonting att tänka på för SL och trafiklandstingsråden?
Ny hårddisk att fylla?
2009-10-25 17:17:08 - 2 kommentarer
Så har jag shoppat loss igen, nu när jag för ovanlighets skull har så pass mycket pengar att röra mig med att jag kan göra av med en slant utan att behöva oroa mig för att behöva svälta den sista veckan innan studiemedlen kommer. Galet nog har jag ungefär lika mycket att leva på nu som om jag hade gått på a-kassa, och det känns som en mindre förmögenhet.
Så vad blev det shoppat idag då? Jo, en ny (eller snarare en till) hårddisk till servermaskinen, dvs den som den här webbplatsen ligger på. 1 Tb rymmer den (dvs ca 1.000 Gb), och med lite tur dröjer det väl ett tag innan den blir full. Tänkte att det kunde vara klokt att investera i lite lagringskapacitet för just servern, eftersom det är där jag sparar de flesta filerna.
Nästa månad blir det nog till att köpa ännu en hårddisk av samma typ och storlek, så att jag kan köra spegling. Det ger lite extra säkerhet, utifall att en av hårddiskarna skulle få för sig att haverera.
Förbered er, SL
2009-10-22 23:10:38
SvD skriver om hur bygget av Citybanan stör tunnelbanans blåa linje. Ett nödvändigt ont anser jag, eftersom vi ju bygger Citybanan av en anledning. Att det blir störningar under byggtiden får vi helt enkelt stå ut med.
Men att stå ut med störningarna är inte samma sak som att acceptera att SL mer eller mindre struntar i att förbättra miljön på annat håll så att störningarna blir mindre för passagerarna. Station Fridhemsplan är ett exempel på hur SL har missat hur viktigt det är att anpassa sig.
Under de månader som blåa linjen på T-Centralen var avstängd fick Fridhemsplan ta över rollen som knutpunkt mellan grön och blå linje. Problemet? Passagen mellan blå och grön linje på Fridhemsplan är inte dimensionerad för den mängden människor. På perrongen för den gröna linjen finns det två smala trappor, en hiss och en rulltrappa som leder ner till blåa linjen. En flaskhals av värsta slag, speciellt med tanke på att rulltrappan av någon anledning är avstängd större delen av tiden.
Det här hade inte varit något problem om man designat den här lösningen lite smartare. Om man istället för två trappor och en rulltrappa hade byggt en enda bred trappa (med ledstänger i mitten) som inte ansluter mot någon av perrongens sidor, och flyttat rulltrappa och hiss så att de leder upp i mitten av plattformen hade genomströmningen blivit bra mycket bättre.
Så hur ska SL hantera detta nästa år? Och nästnästa år? Det blir avstängningar även under kommande år. Kommer man inom SL att inse att passagen på Fridhemsplan måste byggas om så att den får mer kapacitet, eller kommer kaoset att fortsätta?
Jag tippar på det senare. Inom SL är man tyvärr inte så bra på att anpassa sig efter de förutsättningar som gäller för tillfället eller i framtiden, utan väljer hellre att anpassa sig efter det som gällde för flera år sedan.
Så förbered dig på fortsatt kaos.
Böter för skrik i berg-o-dalbanan?
2009-10-22 14:03:47
Till min stora glädje har bloggen Miljödemokraten öppnat igen. Det är en av mina tre favoritbloggar i kategorin "anonyma stolligheter". De två övriga bloggarna är GreenSweden och Stadshusbloggen.
Det som gör dessa bloggar så underhållande är det faktum att de alla drivs av en och samma person, som dels är mån om att vara anonym och dels försöker tuta i läsarna att varje blogg drivs ev en hel grupp människor. Trots att det är så tydligt att alla inlägg skrivits av en och samma person. Än mer underhållande blir det av att personen i fråga fullständigt saknar självkritik och självdistans, och friskt censurerar de kommentarer han får om de visar sig vara av en annan åsikt än den egna, samtidigt som han gärna vill tala om hur "högt i tak" det är på dessa bloggar.
Men, för att återgå till ämnet, vad har då den här personen fått för tokiga idéer på sistone? Det senaste är ett förslag om att försöka dämpa ljuden från nöjesfältet Gröna Lund i Stockholm. Enligt bloggen handlar det skrik som "är att betrakta som sanitär olägenhet från de djurgårsboendes och flanörernas perspektiv".
Nähä? Menar människan på fullt allvar att folk skriker på ett nöjesfält? Jag trodde i min enfald att man besökte nöjesfält för att sätta sig på en bänk någonstans och vara tyst. OK då, det trodde jag inte. Men Miljögrönstadshusswedenbloggen tycks tro det.
Än bättre blir det när bloggen går vidare till att ställa frågorna "om det inte går att vidta ljudisolerande åtgärder i samband med tillkomsten av ett utökat tivoli" och "bötfälla dem som utstöter långvariga tjut". Och de här frågorna säger sig bloggaren ha ställt till Stadshuset. Om det stämmer kan jag förstå om de i stadshuset utvecklar en viss självmordsbenägenhet som växer enligt en formel som går ut på att den totala arbetstiden multipliceras med antalet kontakter med gnälliga medborgare.
Men seriöst, ljudisolera åkattraktionerna? Jodå, det går. Det är bara att bygga in hela nöjesfältet. Någonting jag tvivlar känns som ett bra alternativ för någon som är så reaktionär och framstegsfientlig som GreenSweden. Eller Stadshusbloggen, menar jag. Nej, det var som Miljödemokraten han skrev det här. Sak samma. Ungefär lika vettigt är förslaget att bötfälla de som skriker. Dels för att det säkerligen kräver en och annan lagändring, och dels för att det vore ganska intressant att se hur ett sådant förbud skulle upprätthållas. Ska en polis åka med i varje vagn eller korg inne på tivolit, för att hålla ögonen på de som är där?
Kan man annat än älska knasbloggarna på nätet? ;-)
Tågcharter för högdjuren?
2009-10-21 13:51:17 - 2 kommentarer
Läser i DN om helgens överhängande trafikkaos. Tydligen är det fråga om flera EU-delegationer som ska ta sig från City till mässan i Älvsjö, och då måste vi tydligen spärra av både här och var.
Säkerheten är viktig. Inget snack om den saken.
Men jag funderar på om det inte vore möjligt att lösa transporten lite smidigare i framtiden. Att åka tåg från Stockholms Central till Älvsjö tar 5-10 minuter beroende på hur många stopp det gör på vägen. Kunde man inte lösa sådana frågor med någon form av tågcharter i framtiden? Ett chartrat tåg hämtar från en tillfälligt avspärrad perrong ("VIP-perrong" på bangården i närheten av N:a Bantorget) upp deltagarna, och släpper efter en resa på 5 minuter av dem på en avspärrad perrong i Ävsjö (som byggs i direkt anslutning till mässområdet).
Samma sak kunde vi göra på Arlanda, och införa någon slags charterperrong som ligger utanför Arlandabanans ordinarie stationsområde. Utanför tunneln också, men som är lätt att nå med bil/buss från flygplatsen.
Vore det möjligt? Vem vet. Det skulle kräva lite nybyggen både i City och i Älvsjö, men att ha en speciell dedikerad sidoperrong för just mässan vore kanske en bra lösning för framtida bruk. Men allt måste ju byggas, och att bygga nytt i Stockholm är ju sällan särskilt lätt. Stadsmuseet och Skönhetsrådet skulle säkert ha synpunkter på de unika och ovärderliga spårmiljöer som skulle ta skada av ett sådant tilltag. ;-)
Fler bostäder runt Nybohov? Bra idé!
2009-10-20 15:24:37
Dagens Nyheter skriver idag om boendeprotester mot stadens planer på att förtäta runt Nybohovshöjden. De boende (som protesterar) är rädda om sin utsikt och om grönområdena i anslutning till bostadsområdet.
Det här är ett klassiskt problem i Stockholm. Så snart någonting planeras att bygga sätter en del av de boende i området fart med att mobilisera mot de hotande byggplanerna. Hur förhåller man sig till det? Ja, först och främst måste man givetvis ta en del hänsyn till de boende i området. Men samtidigt är det oerhört viktigt att tänka även på de som är i behov av bostad, liksom alla stadens övriga invånare.
Ett vanligt argument från motståndarna är att det inte är någon mänsklig eller medborgerlig rättighet att "kräva" en bostad i läget l. Det är dock fel. Man har all rätt att ställa sådana krav på staden och samhället. Precis som de boende i det aktuella området har rätt att kräva att ingenting nytt ska byggas där. Man får alltid ställa krav.
Däremot har Stockholm stad ingen skyldighet att ensidigt hörsamma kraven från någon av sidorna . Varken från de boende eller de som vill flytta in i området. Staden måste agera ansvarsfullt och opartiskt, och väga olika intressen mot varandra för att fatta ett bra beslut.
Så vad har då staden för frågor och problem att ta hänsyn till i en sådan här fråga? Vi kan börja med bostadsbristen. Bostadsbristen är ett stort problem i Stockholm. Hur tacklar man den? Jo, genom att bygga nya bostäder. Vid sidan av det är det en fråga om logistik och transporter. Hur smidigt är det att transportera sig inom Storstockholm idag? Inte särskilt smidigt. Infrastrukturen är oerhört underdimensionerad för en stad av Stockholms storlek. Och för att inte förvärra dessa problem är det klokt att bygga en sammanhållen stad som minskar avstånden, vilket i sin tur minskar bilberoendet och gör kollektivtrafiken till ett mer attraktivt alternativ.
Utifrån detta hoppas jag att staden fattar rätt beslut, och bygger i detta centrala och attraktiva läge.
Vi måste även ställa oss en annan och mycket angelägen fråga, nämligen vilka som protesterar. Protester är som sagt vanliga, någonting som går hand i hand med NIMBY-resonemanget, Not In My BackYard - det innebär grovt förenklat att man säger nej till nybyggen och liknande i sitt eget område, samtidigt som man gärna gör gällande att det är helt OK om det byggs någon annanstans. Så är det även i den här frågan. Personerna som protesterar tycker att det vore en väldigt bra idé att bygga lite längre bort, så länge de inte själva drabbas. Och för sakens skull kan vi även nämna att en av personerna bakom dessa protester är en av de tre grannar som för drygt ett år sedan gjorde allt som stod i hennes makt för att stoppa ommålningen av fasaden på en av de andra byggnaderna i området.
är det verkligen fråga om ett stort och utbrett missnöje bland Nybohovsborna, eller är det samma lilla grupp som alltid protesterar när någonting ska förändras i området? Det är faran med artiklar som den i DN, att bara en av sidorna i konflikten får komma till tals, samtidigt som andra kanske välkomnar förändringarna.
Bilkramarna förespråkar tunnelbana?
2009-10-19 13:18:42 - 2 kommentarer
I lördagens DN publicerades en debattartikel skriven av företrädare för Stockholms Handelskammare och Socialdemokraterna. En debattartikel som klart och tydligt tar ställning mot en miljövänlig framtid, och för fortsatt massbilism i centrala Stockholm.
Detta är långt ifrån någonting nytt. Handelskammaren har varit emot spårvägar i alla tider. Kanske för att de består av en generation människor som växt upp med att tro att bilen är lösningen på allt? Spårvagnar på stadens gator "stjäl" i deras ögon utrymme från bilarna, och måste därmed bekämpas med alla till buds stående medel. Men det talar de givetvis tyst om, och försöker istället klä in sin propaganda i miljöargument och omtanke om kollektivtrafikanterna. Handelskammaren lyfter mer än gärna fram tunnelbanan som ett bättre alternativ.
Nu tycker du kanske att det här låter riktigt bra, för tunnelbanan är väl värd att satsa på? Jo, det är sant. Men tunnelbanan är inte ett realistiskt alternativ inom den närmsta framtiden. Att bygga ut tunnelbanan kostar mycket mer än att bygga spårväg, och det finns inte sådana pengar i Stockholms ekonomi. Och det vet man inom Handelskammaren, och därför förespråkar man just det förslag som är minst troligt som alternativ till spårväg.
Socialdemokraterna då? De borde väl värna om kollektivtrafiken? Visserligen gör de det, men här hoppar de bara på tåget eftersom det för deras del handlar om ren partipolitik. Lars Dahlberg, som gillar motorvägar, ser kanske en chans att angripa den borgerliga majoriteten i Stadshuset? Men tänker han på att han kanske gör det genom att svika sina väljare?
Att läsa den här artikeln är för den som är någorlunda insatt i frågan ganska roande. Den är så full med sakfel och vilseledande uppgifter att den ser ut att vara skriven av Baghdad Bob.
Tyvärr vänder sig artikeln inte till de som är insatta i frågan, utan till de som minns spårvagnar som bullriga plåtmonster som skramlade omkring på stadens gator. Någonting som ligger långt ifrån dagens spårvagnar, som är tysta och säkra.
För att krydda artikeln passar de även på att skoja lite om kostnaderna för utbyggnaden. 1 miljon per meter påstår artikeln att utbyggnaden kommer att kosta. Detta tack vare att man inom Handelskammaren lyckats med det matematiska paradexemplet att dividera kostnaden 250 miljoner med den uppskattade första sträckan på 250 meter. Således får man fram siffran en miljon per meter. Eller en miljard per kilometer. Hutlöst dyrt, alltså?
Nej. Siffrorna stämmer nämligen inte. Kostnaden är riktig, det handlar om 250 miljoner för den första utbyggnaden. Men den täcker inte 250 meter spår, vilket Handelskammaren vill få oss att tro. Den täcker följande:
- 400 meter spår i båda riktningarna.
- En upprustning av befintliga spår på Djurgårdslinjen.
- En upprustning av vagnhallarna på Djurgården.
- Inköp av nya spårvagnar som ska gå i trafik.
Ser man till detta är det helt plötsligt fråga om lite andra pengar än de Handelskammaren talar om. För näringslivets skull hoppas jag att det är fråga om att medvetet försöka vilseleda läsaren.
Om det däremot handlar om ett genuint fel som gjorts på grund av dålig koll och bristfälliga räknekunskaper är frågan om Handelskammaren verkligen är ett stöd för näringslivet i Stockholm?
Första blogginlägget på O-ZONE.nu
2009-10-17 18:35:39
Nu har jag jobbat större delen av dagen med att bygga upp ett nytt publiceringssystem, och ett första embryo är klart. Jag har en enkel publiceringsfunktion, och en halvdan rss-feed som fungerar.
Jag har sedan tidigare ett ganska stort publiceringssystem som går under namnet SSX. Det är väl snarare någonting i stil med en communityplattform, och har gott om funktioner. Men just för att det är så omfattande är det ganska omständigt att använda, och därför bestämde jag mig för att bygga någonting helt nytt istället för att anpassa det gamla.
Med det nya publiceringssystemet hoppas jag att det ska bli lite mer fart på hemsidan än tidigare. Den har varit ganska statisk fram tills nu... Men nu kan jag börja flytta över delar av sajten till det nya systemet, och med lite tur har jag kanske min egen blogg igång nu i helgen. Eller i alla fall under kommande vecka.
SvDs agenda?
2010-03-04 av Magnus Orest
Stella Fare bloggar
2010-03-03 av Magnus Orest
Omgestaltning? Ja tack.
2010-03-02 av Magnus Orest
Herrmiddag
2010-02-28 av Magnus Orest
Vem vill de lura?
2010-02-26 av Magnus Orest
Men ploga ordentligt...
2010-02-26 av Magnus Orest
Bygg ut t-banan!
2010-02-24 av Magnus Orest
Runaway train
2010-02-21 av Magnus Orest
Sumpa nu inte den här möjligheten
2010-02-17 av Magnus Orest
Jadå. Nejdå. Kanske. Därför?
2010-02-15 av Magnus Orest