Vill SD in i riksdagen?

2010-09-02 21:25:42

Vill Sverigedemokraterna in i riksdagen? Det kan tyckas vara en löjlig fråga, men den är i allra högsta grad relevant. Jag tror nämligen - utan att vara överdrivet konspiratorisk - att svaret är nej. Ledningen har allt att förlora och ingenting att vinna på att komma in i riksdagen.

Många av oss minns Ny Demokrati. Drag under galoscherna, sunt förnuft och allt det där.

Partiet startades av bland annat Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. I valet 1991 fick de drygt 6% av rösterna och kom in i riksdagen. Innan dess var partiet väldigt omtalat, och många röstade på det som protest, eftersom de övriga partierna kändes mossiga och ointresserade av att verkligen åstadkomma någonting.

Ironiskt nog innebar det slutet för Ny Demokrati.

Varför? Därför att det var ett rent luftslott. Ny Demokrati hade inga idéer. Ingen vilja. Inga mål. Deras partiprogram var enligt vad jag vet en kopia av Moderaternas program några år tidigare. Men så länge de var omtalade utan att synas hade de stort stöd hos - eller i alla fall intresse från - väljarna.

Så snart de kom in i riksdagen vände det. Då tvingades nämligen partiet att visa vad de verkligen ville. Vad de stod för. Efter bara ett par år hade deras stöd halverats. Vid valet 1994 fick de 1,4% av rösterna och åkte ut ur riksdagen.

Varför floppade Ny Demokrati? Det enklaste svaret är att deras bluff blev synad. När deras löften och idéer visat sig sakna substans återstod bara en sak, nämligen främlingsfientligheten/rasismen. Och där fick väljarna nog. I riksdagsvalet 2006 fick partiet totalt sex röster.

Från sex procent till sex röster på 15 år. Det sammanfattar Ny Demokratis liv och död som politiskt parti.

För politikerna inom Ny Demokrati innebar det slutet på deras politiska karriärer. Givetvis. Troligtvis hade partiet fortfarande existerat om de inte en gång i tiden kommit in i riksdagen och där bevisat sin oförmåga att fungera som politiskt parti.

Många ser likheter med 1990-talets Ny Demokrati och 2000-talets Sverigedemokraterna. Historien kommer kanske att upprepa sig. Ett främlingsfientligt och populistiskt parti kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll. Under mandatperioden saboterar partiet politiken för den regerande samlingen genom att missbruka sin ställning. När mandatperioden är slut är även väljarnas förtroende för partiet slut, och det åker ut för att aldrig någonsin komma igen vare sig på lokal eller nationell nivå.

Ironiskt nog gör det här att både höga sverigedemokrater och övriga politiker helst ser att partiet inte kommer in i riksdagen.

De seriösa partierna vill inte se sin politik saboterad av populister. De höga sverigedemokraterna vill inte få sin bluff synad och sitt parti punkterat efter en mandatperiod som lekstugeparti. Det innebär nämligen slutet på de egna karriärerna inom politiken. Vad ska Jimmie Åkesson försörja sig på om SD tappar 9 av 10 sympatisörer?

"Ironiskt nog", som sagt. Ironiskt nog innebär det här att det är mycket möjligt att Sverigedemokraterna själva gör allt för att inte komma in i riksdagen. Dock av egenintressen hos ledningen. De vill hålla sina karriärer vid liv. Det gör de enklast genom att fortsätta som missnöjesparti utanför riksdagen som lockar till sig missnöjda väljare.

Är det kanske därför de nu, när de ser ut att ha en chans att komma in i riksdagen, börjar intensifiera arbetet med att cementera bilden av sig själva som renodlat främlingsfientliga? Slöjförbud är dagens utspel. Valvideon har nog de flesta av oss sett. Det vinner man inte röster på.

---

Straffavgift för blandäktenskap

2010-09-02 19:44:41

Valet närmar sig, och med det närmar sig även utsikten för ett Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen. En tanke som skrämmer många - kanske inte minst ledningen i SD som verkar jobba hårt på att hamna utanför i år igen. Deras fantastiska idé att ta ut en statlig avgift för den som vill importera sig en partner är kanske räddningen i det dilemmat?

"Han skämtar" tänker du nog?

Nej, jag gör faktiskt inte det. Ta en titt i Sverigedemokraternas skuggbudget och bläddra ner till sidan 41, där deras idéer om hur anhöriginvandringen ska regleras radas upp.

OK, jag borde kanske börja med att förklara vad anhöriginvandring egentligen innebär. Till skillnad från den bild Sverigedemokraterna försöker sprida är det faktiskt inte enbart fråga om att någon lycklig flykting får medborgarskap och sedan "tar hit" hela släkten.

Anhöriginvandring är all invandring som sker för att någon har släktband till en svensk medborgare. En av mina vänner har en tysk fru. Där är det fråga om anhöriginvandring, även om det ju är fråga om land inom EU. Om du träffar en man eller kvinna från Storbritannien, Australien eller USA är det fråga om anhöriginvandring om din nya partner ska flytta hit, eller vice versa om du ska flytta dit.

Detta vill SD avgiftsbelägga.

Nu tycker kanske en normalbegåvad läsare att jag slår in öppna dörrar. Att komma och påstå att Sverigedemokraterna har idiotiska idéer är väl ungefär lika sensationellt som att konstatera att det finns is i Antarktis? Kanske, kanske inte.

SD vill i alla fall att den som "tar hit" någon från något annat land ska betala en slags importavgift till staten på ca 40.000 (ett basbelopp). Dessa pengar ska enligt SD täcka "statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader".

Intressant. Vad innebär "övriga anpassningskostnader"? Finns det sådana kostnader?

Och hur är det ställt med undervisningen i svenska? Det är väl frivilligt, om jag inte har helt fel... Eller är det så enkelt att SD genom det här hoppas att bara rika och renrasiga svenskar ska ha råd att "ta hit" någon anhörig?

Med tanke på att "den härboende" (läs: den som redan bor i Sverige) inte får ha mottagit socialbidrag under minst ett år innan ansökningen sker känns det lätt att tro.

De lyfter även fram att "paret samlade anknytning till Sverige" (sic!) skall vara större än till något annat land. Så hur hade de då tänkt att vi ska värdera och bedöma det? Kvalitativt? Kvantitativt?

Den sista punkten är även den ganska roande - "bägge parter skall underteckna en anpassningsförklaring där man förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler".

Ja, det var ju ett intressant krav. För det första måste väl svensk lag följas oavsett om man skrivit under ett avtal om att göra det eller ej? (Obs! Här vill SD insinuera att "invandrare" är mer eller mindre kriminella.) Och vad innebär deltagandet i det svenska samhällslivet? Är det fråga om någon regel som gäller även för oss infödingar?

Nåja, jag skulle kunna raljera tills korna kommer hem, men det vore slöseri med tid. De som skrattar åt SD behöver inte övertygas, och de som tror att SD har vettiga idéer går knappast att övertyga.

På sätt och vis hoppas jag att SD kommer in i riksdagen, av samma anledning som jag är övertygad om att Jimmie Åkesson med flera egentligen INTE vill komma in - det skulle avslöja vilken bluff Sverigedemokraterna är, och partiet skulle förlora en stor del av sina sympatisörer. Som med Ny Demokrati, som numera är ett minne blott. Deras stöd var som störst när de existerade som ett rent koncept.

Efter att ha misslyckats och samtidigt skjutit den borgerliga regeringens politik i sank försvann stödet för partiet, och innebar slutet på Bert och Ians politiska karriärer.

Det tror jag att ledningen inom SD vet, och att de därför hoppas på att hamna precis under riksdagsspärren. Det gör att partiet lever vidare, och att personerna i ledningen kan fortsätta sina karriärer som missnöjespolitiker som försörjer sig på att "säga det alla tänker" och odla martyrskapet som "tystat" och "förtryckt" av etablissemanget.

Om svenskarna synar bluffen kan det däremot innebära slutet för partiet.

Läs även Tores inlägg om stolligheterna - det hos honom diskussionen började och som sedan ledde till att vi rotade fram det där om postorderfrutullen i SDs skuggbudget.

---

Med lögnen som vapen 2

2010-08-29 13:00:51 - 1 kommentar

Igår skrev jag ett blogginlägg om SvDs artikel som hur spårväg City riskerar att spräcka tidtabellen med 10 år. Det här inlägget blir en fortsättning på det. Nu handlar det inte om tidplaner eller gnisslande spårvagnar, utan om turerna kring spårväg City. Liksom om en politiker som ofta figurerar i detta sammanhang - Lars Dahlberg.

För att sammanfatta läget: Svenska Dagbladet skrev igår en artikel om hur projektet spårväg City riskerar spräcka sin tidplan med upp till tio år. Artikeln baserar sig på en utredning från trafikkontoret, men i artikeln anges inte vad som kommer från rapporten respektive är journalistens egna slutsatser.

Idag skriver socialdemokraten Lars Dahlberg ett blogginlägg där han angriper de "lögner" han anser att stadshusalliansen spridit i fråga om spv City.

Nu bör du som läsare tänka kritiskt angående Lars Dahlberg. Dahlberg är en styvnackad motståndare mot spårvägssatsningar, och tillhör oppositionen. Han talar i egen sak, och drivs av politisk motivation - det viktiga är att framställa stadshusalliansen i ofördelaktig dager.

Om du vill se utökad och förbättrad kollektivtrafik i Stockholm och samtidigt överväger att rösta på socialdemokraterna i valet ber jag dig att först läsa igenom det här, och sedan reflektera över om det verkligen innebär att du lägger din röst på rätt parti:

1. Är Lars Dahlberg rätt man att anklaga andra för att ljuga? En lögn som använts av spårvägsmotståndarna är att spv City kostar "en miljon per meter". SVT ABC blev fällda i granskningsnämnden när de spred det påståendet, eftersom det är felaktigt och vilseledande. Vem myntade den lögnen? Jo, Lars Dahlberg (se länk).
    
2. Lars Dahlberg har tidigare uttalat sig positivt om en nedläggning av Saltsjöbanan mellan Sicka och Slussen. Det var fråga om ett så kallat tjänstemannaförslag från SL, och inte någonting politiskt. Exakt varifrån förslaget kom är inte klarlagt. Men i sin roll som andre vice styrelseordförande för SL är det teoretiskt möjligt att det var Dahlberg själv som stod bakom det förslaget. Förslaget gick i korthet ut på att låta de framtida spårvagnarna på Saltsjöbanan gå till Gullmarsplan istället för till Slussen, där de som ska in till stan får byta. Det medför en omväg på 20 minuter för resenärerna från Nacka och ytterligare belastning för Gullmarsplan, som slog i kapacitetstaket för flera år sedan - kommer det att motivera fler till att åka kollektivt på den sträckan?
    
3. I artikeln på SvD anges inte vem som beställt utredningen från trafikkontoret. Precis som i fallet med förslaget att lägga ner en del av Saltsjöbanan kan det vara fråga om ett slags tjänstemannainitiativ som en viss politiker mycket väl kan stå bakom.
    
4. Lars Dahlberg hänvisar trots att han är socialdemokratisk politiker till ett "avslöjande" i en borgerlig tidning (SvD). En tidning som har en historia av att motsätta sig alla former av förändringar i Stockholm. Och den enda stora tidning som i dagsläget fortfarande är (o)uttalat kritisk mot spårvägssatsningarna.
    
5. Lars Dahlberg är överlag emot satsningar på spårburen trafik. Han säger sig visserligen vara för en utbyggnad av t-banan. Han är dock medveten om att t-bana är flera gånger dyrare än spårväg, och är i likhet med Handelskammaren troligtvis medveten om att det kommer att dröja många år innan vi får se någon sådan satsning. Det väcker frågan om Dahlberg verkligen är ärlig och uppriktig i sitt stöd för en utbyggnad av t-banan.
    
6. De satsningar som ligger Dahlberg varmast om hjärtat är satsningar på nya vägar. Förbifart Stockholm försöker han sälja in till stockholmarna som en "kollektivtrafiksatsning" eftersom det "går att köra bussar på den". I själva verket uppskattar både SL och staden antalet bussresenärer på förbifarten till omkring 10.000 per dygn. Det innebär en försvinnande liten del resenärer som åker kollektivt.
    
7. I princip inga förslag som kommer från Dahlbergs sida innebär några reella satsningar på kollektivtrafiken i Stockholm. För att satsningarna ska bli meningsfulla måste de faktiskt öka det kollektiva resandet, och på så vis avlasta den övriga infrastrukturen så att de som verkligen behöver bilen i sin tillvaro slipper tillbringa all tid i bilköer. Dit hör inte bussar, eftersom de kommer att fastna i samma köer som den övriga trafiken. Ändå anklagar Dahlberg borgarna i stadshuset för att ljuga när de säger att han inte vill satsa på kollektivtrafiken.

Jag vet att jag går ut väldigt hårt mot Dahlberg nu, som ju faktiskt bara är en politiker som försöker göra sitt jobb och bevaka sina kärnväljares intressen - Dahlbergs valkrets är Järfälla, som ligger en bra bit utanför stan. Där står rimligtvis frågan om ökade satsningar på bilismen ganska högt i kurs, eftersom det kollektiva resandet minskar ju längre ut från stadskärnan vi kommer.

Jag har dock två skäl för detta. Dels för att jag gillar SL och hoppas att SL ska bli världsledande i fråga om att tillvarata sina kunders/resenärers behov och intressen. Och dels för att Lars Dahlberg är andre vice ordförande i SL. Vid en rödgrön valseger kan han bli ny styrelseordförande för bolaget. Trots att Lars Dahlberg inte är intresserad av att utveckla kollektivtrafiken efter resenärernas behov utan efter massbilismens.

Lars Dahlberg vill främst se satsningar på nya vägar, och inte på den infrastruktur som verkligen gör kollektivtrafiken till ett alternativ till bilen. Det är syftet med spårväg City, nämligen att öka det kollektiva resandet på de gator och vägar som idag är hårt belastade av övrig trafik. En spårvagn av den typ som idag går mellan Sergels torg och Waldemarsudde - och i framtiden mellan Hornsberg och Ropsten/Gåshaga - tar lika många passagerare som 50 fullsatta bilar. Eller fyra fulla bussar.

Sådana frågor verkar inte besvära Dahlberg, eftersom hans motivation främst är förbifarten och andra vägsatsningar som ökar bilismen. Vilket i sin tur ökar trycket på de delar av vägnätet som även i framtiden kommer att vara underdimensionerade.

En röst på socialdemokraterna är en röst på sämre kollektivtrafik eftersom Dahlberg är socialdemokraternas representant i sådana frågor.

För rödgröna väljare som prioriterar kollektivtrafiken högt är miljöpartiet ett bättre alternativ. Miljöpartiet är liksom alla partier utom socialdemokraterna för en ökning av kvalitetssatsningarna inom kollektivtrafiken i Stockholm.

Dahlberg har i kollektivtrafikfrågan däremot tagit över stafettpinnen från forna tiders moderater. Det vill säga de som gärna hade sett att vi asfalterat över alla spår i stockholmsområdet för att göra mer plats för bilarna.

Vill du se fler trafik(s)tockningar eller förbättrad kollektivtrafik? En röst på socialdemokraterna och Lars Dahlberg kan bli avgörande i den frågan.

---

Gnisslande spårvagnar

2010-08-29 00:32:07 - 3 kommentarer

Stadshusalliansen vill skarva spår, SvD vill skarva nyheter. Eller? Det var ungefär så jag reagerade när jag läste en av dagens "nyheter" i SvD, närmare bestämt att tidtabellen för Spårväg City kan spricka med "10 år".

Nu menar jag inte att Svenskan ljuger om Spårväg City.

Men jag menar inte heller att de är helt uppriktiga, utan snarare ganska selektiva med de fakta de presenterar. Tyvärr är det snarare regel än undantag när tidningen rapporterar om någon form av förändringar i Stockholm. Nybyggen, Spårväg City, Citybanan, etc.

Enligt en rapport kommer Spårväg City alltså att försenas med upp till tio år. Sant eller falskt? Troligtvis är det en blandning av båda delarna.

Jag upplever att en del av det SvD tar upp från rapporten känns en aning tveksamt. Nu ska jag inte gå så långt att jämställa rapporten med ett beställningsjobb från handelskammaren, men det känns som om vissa av argumenten håller ungefär den nivån. Bland annat det där med gnisslet... Titta på videon nedan och lyssna på alla "oljud". (Jo, den kommer att ta sin lilla tid att streama, eftersom min server är ansluten via ADSL, men budskapet går kanske fram.)

Just det där med "gnisslandet" känns väl inte helt korrekt om jag ska vara ärlig. Har personerna bakom rapporten kanske råkat titta (eller snarare lyssna) på de äldre museivagnar som rullar på Djurgårdslinjen? Men det är klart att det måste utredas - om det ska ses som ett hinder för utbyggnaden är dock en annan fråga.

Nu till själva huvudfrågan. Tidsramarna.

Att betongdäcket under Sergelfontänen måste renoveras har varit känt länge. Det har ingenting med spårvägen i sig att göra, utan är någonting som måste göras i vilket fall som helst. Att det nu tidigareläggs några år är väl egentligen ganska sunt. Annars skulle det innebära att spåren får rivas upp när renoveringen väl ska genomföras.

Du undrar kanske om betongdäcket håller för spårvagnar, eftersom de väger mer än bussar? Ja, det gör det. De går redan idag på en del av betongdäcket. Hållplatsen och vändspåret utanför Gallerian ligger på betongdäcket.

För att förstå hur det fungerar behöver vi titta lite närmare på hur en buss respektive en spårvagn belastar underlaget. En buss, som vi i det här exemplet kan säga väger omkring 20 ton har fyra hjul. Eller sex, om vi räknar dubbelhjulen i bak som två extra. På dessa sex hjul ska sedan den totala vikten om 20 ton fördelas och sedan tas upp av underlaget. Drygt tre ton per hjul blir det alltså. Det innebär en ganska stor påfrestning för underlaget.

Men en spårvagn som väger kanske 40 ton, den borde väl innebära en större påfrestning? Nej, faktiskt inte. Vi kan börja med att titta på antalet hjul. De flexity classic-vagnar som nu och i framtiden ska trafikera innerstaden har fyra hjulboogies. Två under mittenvagnen och en under vardera ändvagn. Varje boogie består av fyra hjul. Det innebär totalt 16 hjul, som ska ta upp de kanske 40 ton spårvagnen väger. Det innebär en marginellt mindre belastning per hjul än i exemplet med bussen.

Det fina med spårfordon och spårvägar är dock att vikten fördelas vidare. Först ut i rälsen, som sprider ut vikten över hela fordonets längd. Den vikten tas sedan upp av syllarna (om sådana finns) och fördelar vikten på en ännu större yta. En spårvagn av den här typen är 30 meter lång och 2,4 meter bred. Då kan vi höfta till med att anta att ytan som belastas hamnar någonstans  runt 60 kvadratmeter. Det innebär knappt 700 kg per kvadratmeter.

Bussen, å sin sida, belastar med sina 4/6 hjul däremot bara kanske 1-2 kvadratmeter åt gången. Det innebär kanske 10.000 kg per kvadratmeter. Så är det med alla hjulfordon. Om du inte förstår varför det uppstår "spår" i asfalten på våra vägar är det förklaringen. Nämligen att många fordon koncentrerar stora delar av sin vikt på en ganska liten yta, som trycks ihop och ner.

Som jämförelse kan vi ta exemplet med den amerikanska M1-stridsvagnen. Den väger 67 ton, men trycket/belastningen per kvadratcentimeter motsvarar ungefär det som en vuxen man har under fötterna. Att få foten överkörd av en sådan är i teorin alltså ungefär lika ofarligt som att bli trampad på foten av en fullvuxen man - även om det är ett bra exempel på "don't try this at home kids".

En landsvägsracer med hårt pumpade däck och Lance Armstrong på sadeln belastar däremot bara några kvadratcentimeter åt gången, och innebär i jämförelse mycket mer vikt per ytenhet.

Nåja, vad jag menar med min långa utläggning är att det inte är huruvida betongdäcket håller för spårvagnar eller ej som är frågan. Det håller.

Däremot vore det ganska dumt att först bygga spår, för att sedan riva upp dem igen efter några år för att renovera betongdäcket därunder.

Troligtvis kommer just sträckan mellan T-Centralen och Kungsträdgården att bli klar sist av allt. Det finns nämligen inga hinder för att Sl och staden börjar bygga ut spårvägen mellan Djurgårdsbron och Lidingö, eller mellan Hornsberg och T-Centralen. Kanske innebär det att vi under några år får två spårvägar som slutar några hundra meter från varandra, men som slutligen binds samman till en enda.

SvDs slutsats att tidplanen spricker med tio år bör du däremot ta med en nypa salt.

---

Jag hade inte...

2010-08-27 12:59:07

... Kunnat göra det bättre själv. Sverigedemokraternas valfilm, alltså. Ja, inte för att gynna Sverigedemokraterna, utan för att sätta strålkastaren på vad de verkligen står för. Ställer du dig bakom deras idéer och människosyn?

Jag får väl vara uppriktig med att jag inte direkt hör till Sverigedemokraternas målgrupp. Jag är högutbildad, jag har ett kontaktnät bestående av intressanta och framgångsrika människor och jag är dessutom ganska nöjd med tillvaron.

Men framför allt vet jag att det är upp till var och en av oss att skapa sig sin egen framgång. Min framgångar är mina egna. Men så är det även med mina misslyckanden. De är mina egna.

De som resonerar så röstar inte på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är snarare partiet för de som vill skylla sina misslyckanden på andra. Är du arbetslös? Känner du att det måste bero på småbarnsmammor i burka? Rösta på Sverigedemokraterna. Är pensionerna för låga? Det beror nog också på småbarnsmammor i burka. Rösta på Sverigedemokraterna. Kan du överhuvudtaget komma på någonting som du känner att du kan skylla på invandrarna? Rösta på Sverigedemokraterna.

Är det inte intressant att se hur rasisternas budskap förändras över tid? För inte så många år sedan var budskapet att "invandrarna tar våra jobb".

Nu tar de alltså pengarna för våra pensionärer? Så vad hände då med jobben? De tar inte våra jobb alltså? Nej, med tanke på hur arbetslösheten bland invandrare jämfört med infödda svenskar ser ut är det väl ganska svårt att faktiskt få någon att tro på det budskapet.

Men hur kommer det då att låta om några år, när även det här budskapet har visat sig vara fel? "De" tar våra sittplatser på tunnelbanan? "De" tränger sig före i kön?

Oroa dig inte, rasisterna kommer att klura fram någonting. Precis som med tidigare budskap kommer det troligtvis att vara fråga om till största delen bluff men med ett litet uns av "sanning" i sig. Med "sanning" menar jag inte att det är sant, utan att det handlar om påståenden som inte går att motbevisa rakt av. Men inte heller att bevisa.

Det knepet använder Sverigedemokraterna systematiskt, eftersom det skapar osäkerhet som de sedan kan spela på. Vanligt även inom pseudovetenskap och alternativmedicin, "eftersom det varken går att bevisa eller motbevisa är det kanske sant".

Det handlar annars om klassiska propagandaknep. Propagandaknep som av många antas ha ungefär 70 år på nacken men som egentligen är äldre än så. Nej, nazisterna uppfann inte knepen de själva använde, men de blev väldigt bra på att använda dem. Skrämsel, söndring och lögner.

Nu försöker Sverigedemokraterna använda sig av samma knep, eftersom de bevisligen fungerar.

Studera videon. Det du ser först av allt är väldigt aktuellt och upplevs som väldigt svenskt, nämligen byråkrati och fördelning av skattepengar. Någonting negativt i det svenska. Dramaturgiskt sett kan det ses som en del av konflikten. "Takete" kallas det av vissa dramaturger, och står för det "onda" eller i alla fall de krafter som verkar mot protagonisten. Motvikten är "lumumman", som är den kraft som verkar för protagonisten och gör allt för att underlätta. Protagonisten uppenbarar sig snart i videon i form av en - väldigt stereotyp - pensionär. En äldre dam med rullator. Förmodligen antas vi tänka att det är fråga om en fattigpensionär.

Antagonisterna uppenbarar sig strax efter protagonisten. Även de i form av stereotyper, närmare bestämt som invandrarkvinnor i burka med barnvagnar framför sig. Att det rör sig om väldigt överdrivna stereotyper behöver jag kanske inte ens nämna? Men var finns lumumman som ska verka för protagonistens sak? Det kommer jag till i slutet av blogginlägget.

Överdrivna stereotyper är dock syftet med den här videon. Stereotyperna får på så vis ett starkt symbolvärde. Här försöker Sverigedemokraterna spela på rädslan för ett yttre - och i viss mån inre - hot, nämligen Islam och muslimerna. Ett hot som kvinnorna i burka får symbolisera.

Hitler och hans kumpaner gjorde precis samma sak för 70 år sedan, men de använde istället judar för att symbolisera hotet eftersom judarna då och muslimerna idag upplevs som ett "hot" av en del (kanske aningen paranoida) människor.

Hitler lyckades förvandla ett europeiskt land på väg uppåt till en diktatur. George W Bush lyckades i sin tur få både sitt eget och en del andra länder med sig i en serie krig mot olika länder i den muslimska världen. Båda lyckades genom att använda samma knep - de får massorna att tro att det finns ett hot, och tar sedan på sig rollen som folkets beskyddare mot detta hot.

Nu menar jag inte att Bush gick i krig mot dessa länder enbart för att de var muslimska. Men han hade aldrig lyckats få med sig någon på sitt "korståg" om de inte varit muslimska, eller om Islam inte upplevts som ett hot. Det är alltid svårt att demonisera det som känns välbekant och familjärt, till exempel "vita" människor i den kristna världen.

I Frankrike använder president Sarkozy däremot romer som symbol för det här "abstrakta hotet". Det är alltså en kulturell fråga. Identifiera det som skrämmer medborgarna mest, och blås sedan upp hotet - upplevt eller verkligt - ytterligare, så har du deras stöd. I Sverige använder socialdemokraterna rika som "hot", men med oönskad effekt.

Knepet är inte nytt, utan har använts otaliga gånger genom historien. Och det kommer att användas även i framtiden, eftersom det ligger i människans natur att låta sig skrämmas av abstrakta hot och därmed ställa sig bakom sin "beskyddare".

Men kommer Sverigedemokraternas video att få det genomslag de hoppas på? Jag vill gärna tro att svenskarna är intelligentare än så, men jag kan ha fel.

Sverigedemokraterna spelar i alla fall högt. Valfilmen är så överdriven att den av de flesta intelligenta människor kommer att avfärdas som överdriven, osmaklig och samtidigt löjeväckande. Men nu lever vi i en demokrati, och det innebär att även mindre förståndiga människor har rösträtt.

Och lumumman då? Ja, där har vi det fina med den här videon. Lumumman finns inte med i videon, eftersom lumumman är du. Och i viss mån Sverigedemokraterna, som vill fungera som en samlande kraft för lumumman. Det är upp till dig att avgöra om det blir det "ondskefulla" småbarnsmammorna med burka och barnvagnar som når "bromsen" först, eller om det blir den stackars tanten som du förutsätts sympatisera med som "vinner".

Rösta på Sverigedemokraterna om du vill att de goda ska vinna. Det är budskapet.

Uppdatering: tyvärr verkar det nu som om TV4 kommer att stoppa den här filmen. Ett stort misstag anser jag själv.

Varför?

Främst för att det ger SD ytterligare möjligheter att surfa på martyrvågen. Partiet som säger "sanningen" men ständigt "tystas" på grund av någon konspiration - filmen finns ju redan nu ute på Youtube liksom på SDs egen hemsida.

Jag tror emellertid att det redan från första början har varit SDs plan - de vill gå ut med ett osmakligt budskap, vilket de även gör via nätet. Filmen är lätt att hitta på Youtube. Samtidigt vill de få sympatiröster genom att visa på sitt eget martyrskap eftersom de nu blir "tystade" igen.

TV4s agerande innebär en dubbel framgång för partiet.

Så snälla TV4, visa nu den där jäkla filmen och gör tittarna illamående! Det är troligtvis det sista man vill inom SD. Då når den nämligen ut till vanligt folk och visar klart och tydligt att Sverigedemokraterna inte förändrats sedan tiden som BSS.

Fler bloggar om SD-filmen: Bengtssons frestelser, Camillas Vrå, KryssaHenrik

---

Så blir du streetwise på Facebook

2010-08-22 16:38:58

DN skrev för några dagar sedan om "dislike-knappen" på Facebook. Den är ren bluff och ingenting annat. Det visste jag sedan tidigare, men många går ändå på sådana bluffar. Varför?

Det är faktiskt ganska lätt att lista ut om en viss applikation på FB är en möjlig bluff. Det innebär inte att allt misstänkt är bluff, men oftast följer bluffapplikationerna samma mönster. Vanligtvis ser instruktionerna ut ungefär så här:

1. Du måste installera applikationen.

2. Du måste bjuda in alla du har på din kontaktlista så att även de installerar den.

3. När punkt 1 och 2 är avklarad kan du börja använda applikationen.

Prova nu att tänka lite kritiskt när du får ett sådant förslag. Börja med att reflektera över varför du måste installera någonting som lika gärna skulle kunna vara en grundfunktion på FB. Och hur skulle en installerad applikation kunna påverka någonting som hör till Facebooks inbyggda funktioner? Kan du komma på ett svar som känns rimligt? Inte? Då ska du troligtvis inte installera den.

Nästa punkt att reflektera över är varför dina kontakter behöver installera den. Är det inte någonting som just du själv ska kunna använda eftersom den inte finns överallt? Samma sak där. Kan du inte komma på ett rimligt svar på den frågan är det troligtvis inte någonting du ska installera.

Punkt 3 då? Börja använda applikationen. Känns det rimligt att du ska kunna börja använda någonting som du inte sett användas någon annanstans? Även om inte just du har en applikation installerad kan du ju alltid se när andra använder dem. Ta Farmville som exempel. Jag har inte Farmville installerat, men jag ser ändå när mina bekanta gör någonting i det.

Men har du någonsin sett någon du känner "dislajka" någonting någonstans?

Men som sagt, det här innebär inte att alla förslag du får är bluff. I alla fall inte om bara en eller två av punkterna känns suspekta. Farmville är ju en fungerande applikation. Men där är det kanske lättare att hitta rimliga svar på frågorna - Farmville är ett spel. Du behöver installera ett spel för att kunna spela det. Och de du spelar med måste ju rimligtvis också ha det installerat. Och dessutom ser du när andra gör någonting i spelet även om du inte själv har det installerat.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.... Nej, nu blev det fel. Lite sent för det. För övrigt anser jag att Facebook borde lägga in en dislike-knapp. Så svårt är det inte rent tekniskt sett. Like-knappen ökar ett värde i en databastabell med 1. I samma tabell finns även ID-nr för uppdateringen tillsammans med användar-ID för den användare som gillar någonting lagrat. Är värdet 1 går det inte att öka mer, däremot går det att minska med 1 till 0. Är det 0 går det bara att öka, osv. Ta bort spärren och sätt istället -1 som undre gräns, så har du en fungerande dislikefunktion.

---

Äntligen invigs spårväg City

2010-08-20 20:25:17 - 4 kommentarer

Imorgon invigs spårväg City. Äntligen, säger jag. Spårvagn är ett modernt transportmedel som passar bra i en modern storstad som Stockholm. Spårvagn är ett yteffektivt och miljövänligt transportmedel som förhoppningsvis kan få fler att ställa bilen i innerstan. Men det finns utrymme för förbättringar.

DN skriver om invigningen som kommer att ske imorgon. Även SvD har sent omsider lagt upp en artikel om invigningen, men då mest för att kritisera projektet genom att påstå att det är fråga om ett "provisorium" eftersom en del av rälsen kommer att rivas upp när spårvägen förlängs till T-Centralen. Personligen har jag lite svårt att se relevansen i det påståendet - är det verkligen så uppseendeväckande att del spår behöver rivas upp när en spår- eller järnväg ska förlängas?

Ironiskt nog försöker bakåtsträvarna göra gällande att det är ett omodernt transportmedel. Stämmer det? Kanske om man tror att de spårvagnar som tidigare rullat på museispårvägen ut till Waldemarsudde är representativa för dagens spårvagnar.

Den som däremot har ett lite större perspektiv än bara Djurgårdslinjen vet troligtvis att dagens spårvagnar är tysta, snabba och bekväma. En ganska stor skillnad gentemot de antika spårvagnarna som hittills rullat mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde. Det finns en anledning till att de är klassade som museiföremål.

Men allt är inte perfekt. Det måste jag erkänna, trots att jag är en stark anhängare av Spårväg City och hoppas att den inom en snar framtid går hela vägen mellan Ropsten och Hornsberg. SL och staden har nämligen gjort en del missar i utformningen av miljön kring en del av plattformarna för den nya spårvägen. "Designmiss", som jag brukar säga.

Designmissen ligger i de räcken som hägnar in plattformarna vid Kungsträdgården och Gallerian. De räcken som ska skydda kollektivtrafikanterna från den övriga trafiken, men som kanske får motsatt effekt.

Vid Gallerian är problemet att den som kommer från Gallerian och vill hoppa på spårvagnen - vilket många kan förväntas göra - förutsätts ta omvägen upp till Sergelfontänen och där ta övergångsstället över till plattformen.

Så här långt är det mellan Gallerian och plattformen...

En omväg på kanske 300 meter för en sträcka som är 5-10 meter fågelvägen? Kan vi räkna med att människor som vill hinna med spårvagnen kommer att ta den långa omvägen? Troligtvis inte. Här behövs nämligen ett övergångsställe.

... Men så här långt behöver man gå för att ta sig dit.

Här borde man från stadens sida ha varit lite förutseende och målat ut ett övergångsställe som gör att Gallerian får direkt förbindelse med plattformen. Missförstå mig nu inte, frågan är inte OM folk kommer att gena över gatan och räcket. Frågan är när den första olyckan kommer att ske, och om någon blir påkörd av en bil eller av en spårvagn.

Ironiskt nog skulle det fungera fint med ett obevakat övergångsställe just där, eftersom trafiken ofta står stilla pga rödljuset i korsningen Hamngatan - Regeringsgatan.

Ungefär samma lösning hade man för Tvärbanans plafform i Liljeholmen för flera år sedan. Även där var plattformen bara "öppen" i en ände, medan den var tillsluten med räcken i den andra änden. Men folk är inte benägna att ta sådana omvägar bara för att någon planerare tror att de kommer att göra det för att sitter ett räcke där. Plattformen är ju trots allt bara 30-40 cm hög och lätt att kliva upp på från gatan.

Nästa miss är hur räckena är utformade. Plattformarna har ont om bänkar, troligtvis eftersom trafiken kommer att vara tät. Men det betyder inte att folk inte vill sitta eller luta sig mot någonting. Räckena i lagom höjd för att en normallång man ska kunna halvsitta på dem.

Ganska bekvämt om man är lite trött i benen...

Tja, jag är normallång och var lite trött i benen när jag stod och väntade på 47:an i eftermiddags. Så jag lutade mig mot räcket och stod riktigt bekvämt i någon minut. Tills jag fick syn på en ruggig rysk turistbuss med lågt sittande backspegel på vänstersidan. Det som räddade mig från en ordentlig huvudvärk var just det faktum att jag hade blicken mot det hållet när bussen kom rullande.

Ouch. Ibland ska man förutsätta att gemene man är en träskalle, men man ska aldrig förutsätta att gemene man HAR träskalle.

Jag reste mig upp och ställde mig en bit från räcket, samtidigt som bussen gled förbi. Jag tror att föraren lade märke till mig, eftersom bussen körde så långt till höger som det bara gick när den passerade.

Det får mig att tänka på en uteservering i Amsterdam för en herrans massa år sedan. Någon gång på 90-talet. Där var gatorna smala, och borden stod längs med ett liknande räcke. Parasoll hade de, dvs av den här typiska utemöbelstypen som man sticker ner i ett hål i bordsskivan och förankrar i foten. På gatan passerade många turistbussar. Varje gång en buss körde förbi snurrade parasollen närmast gatan några varv, eftersom det var så tajt att de snuddade vid bussen.

Hur som helst tror jag att vi kan få se en del olyckor i just dessa situationer. Ironiskt nog tror jag att räcket är till för att skydda resenärerna som använder plattformarna, samtidigt som det kan bidra till att det sker olyckor. SL eller Stockholm stad borde kanske titta på det här problemet redan nu, innan någonting händer?

Övergångsställen är ju lätta att måla ut. Och när det gäller räckena i sig finns det ju finfina modeller som är gjorda för att man ska luta sig mot dem. Finns på en del pendeltågsperronger, som man kan montera precis innanför räcket så att den som vill luta sig mot någonting inte behöver ha bakhuvudet inom striking distance för en lågt sittande backspegel som swischar förbi.

Vill för övrigt tillägga att det är riktigt underhållande med alla dessa stolpskott som tror att det blotta faktum att ett blogginlägg innehåller åsikter de själva inte delar är grund för en abuseanmälan - det här inlägget fick sin första abuse-anmälan innan det fick sitt första besök. ;-)

---

Spärrarna är inte problemet

2010-08-19 17:53:33

Vänsterpartiet vill ha bort automatspärrarna i t-banan för att minska trängseln och öka genomströmningen. På sätt och vis är det en bra idé. Att ta bort spärrarna helt skulle naturligtvis göra det lättare att passera in och ut. Men det behövs faktiskt inte, eftersom det inte är spärrarna i sig som orsakar trängseln.

Det som ställer till problem är snarare hur spärrarna fungerar. Närmare bestämt att de är dubbelriktade. Samma spärr kan användas för in- eller utpassage.

Att spärrarna är dubbelriktade är inte i sig en dum idé. När många ska ut är det bra att ha fler spärrar som släpper ut än som släpper in. Samma sak när många ska in, fast ovänt - fler ska in än ut. Men om det är ungefär lika många som ska in som ska ut då?

Huvudproblemet är att den här idén inte funkar på de större stationerna i Stockholm. Där blir effekten den motsatta, nämligen kaos.

Ute i förorterna är det nog ett bra system. Där kommer det kanske ett tåg var tionde minut. Samma sak gäller kanske för bussarna? Det innebär att in- och utflödena inte kolliderar med varandra.

Men de stora knutpunkterna då? Gullmarsplan är ett bra exempel. Där ankommer ett tåg ungefär var tredje minut under normaltrafik eftersom tre linjer går ihop till en. Samma sak gäller för bussterminalen. Bussarna rullar in konstant. Även spårvagnarna på Tvärbanan stannar med jämna mellanrum.

Det innebär att det är fråga om två konstanta flöden av resenärer som ska både in och ut. I motsatta riktningar. Flödena upphör aldrig. Så fort resenärerna från en buss, spårvagn eller tåg har passerat spärrarna är det dags för en ny last.

Här blir det problem eftersom spärrarna känner av om någon närmar sig från något av hållen. Det är ganska vanligt att spärren slår om till rött precis när man ska lägga på sitt accesskort för att passera in, eftersom den bråkdelen av en sekund innan det kände att någon närmade sig från andra hållet. Vad händer då? Jo, då får man stiga åt sidan och försöka hitta någon annan spärr som är öppen. Kanske tre spärrar bort? Samtidigt som det är en konstant ström av utpasserande från spärrarna man måste förbi?

Det blir som sagt kaos. Det här systemet fungerar inte på större stationer där flödet av in- och utpasserande resenärer är konstant. Som den designnörd jag är anser jag att problemet är att SL har missat någonting i kravställningen eller scenariot för de större knutpunkterna som Slussen, Gullmarsplan, T-Centralen, etc.

De här stationerna fick de nya spärrarna först eftersom de är störst. Ironiskt nog är det just på de stationerna som det gamla systemet med enkelriktade spärrar för inpassering och grindar för utpassering kanske borde ha fått vara kvar. I alla fall rent funktionsmässigt. Genom att ha definierat fasta områden för in- och utpassering hade man då kunnat styra flödena bättre och minska trängeln och kaoset.

Det går att göra även med de nya spärrarna. Enklast vore att endast tillåta inpassage för några av dem, och endast utpassage för andra. Då lär sig resenärerna ganska snabbt var de kan passera in eller ut, och slipper krocka med de som ska åt andra hållet. Sedan kan man låta ett fåtal av spärrarna vara dubbelriktade som idag för att ta hand om de resenärer som sköljer över när det blir väldigt många.

Föreställ dig att det finns åtta spärrar i rad. De tre längst till vänster släpper bara in och de tre längst till höger släpper bara ut, samtidigt som de i mitten får vara dubbelriktade. Svårare än så är det inte.

Med andra ord är förslaget från vänsterpartiet onödigt. Vi behöver inte ta bort spärrarna för att få bort trängseln. Vi behöver anpassa systemet efter den situation (läs: verkligheten) det ska fungera i. För att kunna göra det behöver man från stadens och SLs sida ta större hänsyn till hur resenärerna fungerar i just den aktuella situationen. För att kunna göra det måste man förstå användarna, det vill säga resenärerna.

Vad tycker du? Borde man inom SL satsa på att bli bättre på att förstå användarna?

---

3D-sudoku? Nix!

2010-08-11 23:18:49 - 2 kommentarer

Sådär, då har jag lagt ner jobbandet för ikväll. Känns skönt att koppla av. Jobbet med min python-sudoku går framåt. Sakta men säkert. Hinner jag inte klart innan deadlinen har jag en fallbacklösning att skicka in istället, men jag kommer i alla fall att göra klar sudokun längre fram. Både i PHP- och Python-upplaga.

Inämningsuppgiften är i alla fall att skapa ett interaktivt spel. Har funderat mycket på det under sommaren, men bestämde mig till sist för att det skulle bli ett sudoku. Tanken var från början att jag skulle bygga en slags 3D-version av sudoku. Det vill säga någonting i stil med rubiks kub, men där man istället har sex sidor med sudokupussel att lösa.

Läraren varnade tidigt för att inte lägga ambitionsnivån för högt. Och det var nog tur att jag lyssnade, för det känns inte som om det är direkt genomförbart. Problemet är nämligen att det finns en slags "magi" i sudoku. Ja, egentligen är det fråga om matematik, men för en person som avskyr matte så mycket som jag känns det som hokuspokus ibland.

Du vet nog hur ett sudokubräde ser ut. Man har en "spelplan" med nio rader och nio kolumner, som i sin tur är indelad i nio grupper (3x3). För att klara en sudoku ska man ange en unik kombination av 1-9 i varje rad, kolumn och grupp. En del av rutorna är förifyllda med korrekta tal/siffror.

I den här uppdelningen ligger lösningen till sudokun. Om du har spelat sudoku på dator utgår du kanske från att det finns ett "korrekt" värde för varje ruta man själv ska fylla i? Så är det faktiskt inte, utan kontrollen görs genom olika uträkningar. För att få ut en sudoku måste följande uppfyllas:

- Talen på varje rad, i varje grupp och kolumn ska när de adderas ge summan 45. (1+2+3+4+5+6+7+8+9 = 45) Dessutom måste de vara unika och inom spannet 1-9.

Det gör att det rent konceptuellt sett är ganska lätt att konstruera en sudoku.

Konceptuellt sett, ja. Jag satt och slet i ett helt dygn med "prototypen", dvs php-versionen, och den är fortfarande inte mer än halvfärdig. En av svårigheterna ligger nämligen i genereringen av talen så att man inte får dubletter i grupperna, raderna och kolumnerna redan från början.

På utvecklarspråk innebär det att man måste arbeta med objekt eller arrayer som dels håller reda på vilka tal som finns tillgängliga när spelplanen ska slumpas fram. Det innebär att när varje enskild ruta får sitt slumpmässiga värde måste just det värdet spärras så att det inte kan förekomma igen på/i samma rad/kolumn/grupp.

Konceptuellt - eller teoretiskt - sett är det en baggis. Jag har byggt upp php-versionen så att talet SKA skrivas till en array för varje rad, kolumn och grupp. Men det verkar inte fungera just nu. Så där håller jag på och felsöker. Samtidigt jobbar jag med python-versionen, som är ungefär lika knölig att få till.

Det var när jag modellerade fram det här systemet jag kom fram till att det knappast kommer att funka med en kub-version av sudoku. Inte för att det inte går att lösa, utan för att det i praktiken bara skulle innebära att man spelar på sex separata bräden utan att de egentligen har någon koppling sinsemellan. En sexsidig variant skulle nämligen avvika från det "magiska" talet 9, och jag har svårt att se hur man skulle kunna binda samman dem snyggt. Om det däremot gick att få till en niosidig kub kanske... Öh, antagligen inte, eller hur?

Nåja, arbetet fortsätter. Funderar bara på hur jag ska få in multimediadelen i det hela. Action-sudoku? Hur får man in ljud som inte känns helt tagna ur luften..? Nåja, jag kommer nog på någonting. Däremot ska jag kanske slänga in ett litet "pusselmoment" i python-versionen, fast kanske inte i den som ska lämnas in.

Tanken är att brädet/spelplanen ska ha en bakgrundsbild som sedan delas upp i 81 "pusselbitar". Dessa bitar ska sedan förses med en siffra (det "rätta" talet), och varje pusselbit måste placeras i rätt ruta så att dels bilden blir komplett, och dels uträkningen går ut. Eller blir det bara ett pussel av det hela då?

Får tänka på det när jag ligger sömnlös inatt och oroar mig för deadlinen.

---

Jag är en usel bloggare

2010-08-11 20:51:26 - 1 kommentar

Har tagit en liten paus från jobbet med spelet jag håller på att bygga ihop (sudoku i Python, ungefär) och filosoferar lite kring bloggandet och folks beteende på nätet. Nu har jag kommit fram till att jag nog är en ganska usel bloggare, eftersom jag saknar någonting som utmärker i princip alla som är bra på det - en PBS.

"En PBS" tänker du kanske nu?

Mjo, det är förkortning jag klurade fram nu. Det står för Personlig BloggStalker. Vad är då det? Jo, det är precis vad det låter som. En knasboll som följer bloggen nitiskt och läser varje nytt inlägg inom två minuter från att det har skrivits, och sedan lägger tid och energi på att skriva anonyma - och ofta hatiska - inlägg som försöker hitta alla tänkbara (och otänkbara) fel i texten.

Jo, "mr 1000-bloggar-PG" är väl det närmaste jag kommer en sådan beundrare, men han kommenterar ytterst sällan. Han har dessutom varit väldigt inaktiv den senaste tiden, eftersom han lyst med sin frånvaro i besöksloggen. Han har kanske gått och blivit sjuk? Eller frisk?

Nåja, att ha en PBS är ett tecken på att man engagerar någon.

Flera bloggare jag känner och/eller följer har egna PBS. Maria har sin, en anonym PBS som försöker hitta fel i allt. Även om det rör sig om rena skriv- eller stavfel. Per har Lisa som gör allt h*n kan för att förvanska och tolka om det Per skriver för att kunna kritisera det.

Men jag då? Nope. Zip, nada.

Visserligen är det mitt eget fel. Kommentarsfunktionen här på O-ZONE.nu tillåter ju inte helt anonyma kommentarer. Utan en fungerande mailadress kan man inte kommentera. Jo, man kan skriva sin kommentar, men om man inte bekräftar den via ett automatiskt mail som skickas till den angivna adressen blir den inte synlig. Efter ett dygn raderas den.

Där ligger nog felet. Att tillåta anonyma kommentarer är nämligen bästa sättet att få människor som nästan i juridisk mening bör kunna betraktas som halvidioter att skriva kommentarer. De är för korkade för att begripa att näthat är ett destruktivt beteende, men då i första hand för näthataren själv, men samtidigt smarta nog att begripa att beteendet inte är socialt accepterat och att de därför inte vill lämna ut sin identitet. Att tvinga dem att identifiera sig innebär att de låter bli.

Eller som här, att vissa anger ej fungerande adresser i hopp om att kommentarerna ändå kommer att godkännas manuellt av mig eller i alla fall bli lästa. (Ingenting av det händer, eftersom hanteringen är helt automatiserad.)

Helidioterna kommenterar dock i vilket fall som helst, eftersom de inte tillräckligt med förstånd att begripa att det ibland är klokare att hålla tyst än att stoltsera med sin dumhet. Å andra sidan orkar de sällan läsa mina långa blogginlägg - bara en sådan sak som att jag kör med ingress (hallå, det är ju en blogg för böfwelen) är kanske en varningssignal?

Så, nu är alltså frågan om jag ska tillåta anonyma kommentarer här. Det känns inte som om det kommer att höja kvaliten på kommentarerna, om jag ska vara ärlig. Men nog vore det väl trevligt att kunna stoltsera med en egen PBS?

---